Enskilda bibliotek

Under 15-, 16- och 1700-talen fanns bibliotek av avsevärd storlek hos många privatpersoner. Några av de större privatbibliotekens ägare har anlitat bibliotekarier. Här föreliggande exempel, kardinal Mazarins bibliotekarie Gabriel Naudé, är hämtat från Frankrike, men privatbibliotek av betydande storlek förekom också i stor utsträckning i de övriga europeiska länderna.²³¹ Detta privatbibliotek är valt för att Gabriel Naudé, som var dess bibliotekarie, ägnat sin bok Advis pour dresser une

bibliothèque biblioteksfrågor. Flertalet biblioteksägare skötte själva sina

bibliotek.

Kardinal Mazarins företrädare kardinal Richelieu ägde ett bibliotek av betydande storlek. För dess skötsel anlitade han bibliotekarier. Richelieu hade i kraft av sin position kunnat förvärva dokument till sitt bibliotek.

224 Weibull (1868) s. 21.

225 Lunds Akademis constitutioner har översatts och givits ut av Fredrik Schrevelius 1832. Kapitel och paragrafer är desamma som för Uppsala universitet. De är likalydande.

226 Weibull & Tegnér (1868) s. 443.

227 Weibull & Tegnér (1868) s. 443-444.

228 Weibull & Tegnèr (1868) s. 443.

229 Gerle (1984) s. 12 skriver att Rostius i praktiken bara var bibliotekarie till och med juli 1670 efter att i brev ha klagat hos kanslern över försämrade villkor.

230 Weibull & Tegnèr (1868) s. 72.

Två lärda män, Jacques Gaffarel232, doktor i kanonisk rätt, och Jean Tileman Stella, specialist på orientaliska språk, hade Richelieus uppdrag att skaffa de bästa böcker som gick att finna.233 Biblioteket var för Richelieu dels ett privatbibliotek som avspeglade hans egna personliga intressen dels ett arbetsbibliotek för hans yrkesmässiga behov. Strax före sin död anlitade Richelieu Claude Héméré234 som bibliotekarie. Héméré blev doktor vid Sorbonne 1614. Mellan åren 1638 och 1644 var han bibliotekarie vid Sorbonne. Åt honom uppdrogs att upprätta en katalog över handskrifterna i Richelieus bibliotek.

Richelieu hade ambitioner för sitt bibliotek.

Min avsikt är att göra mitt bibliotek så fullständigt som jag möjligen kan och utforma det så att det inte bara fyller min familjs behov utan också står till allmänt förfogande… Jag vill och föreskriver att en bibliotekarie anställs för att bevara biblioteket, hålla det i gott skick och vid vissa bestämda tidpunkter dagligen låta lärda män komma för att konsultera böckerna i biblioteket men inte ta dem därifrån.235

Richelieu dog redan i december 1642 och fick aldrig se sin biblioteksidé förverkligas. Biblioteket överfördes till Sorbonne. Det påstås att Gabriel Naudé skulle ha varit i tjänst hos kardinal Richelieu, men om detta finns olika uppfattningar.236

När kardinal Mazarin237 efterträdde Richelieu som den ledande stats-mannen i Frankrike anställde han Gabriel Naudé som bibliotekarie. Precis som sin företrädare var Mazarin en stor bokälskare och under sin tid och

232 Jacques Gaffarel, läkarson, troligen född 1601, studerade först teologi och därefter kanonisk rätt i Paris. Omkring 1626 skickades han ut på uppdrag av kardinal Richelieu för att förvärva hebreiska handskrifter. Samtidigt hade han uppdrag åt andra lärda.

233 Artier (1988A) s. 127.

234 Artier (1988A) s. 132. Claude Héméré född cirka 1580 i St. Quentin, död i Paris 1650

235 Ur Franklin (1969) s.22 och Jacob (1644) s.481-483. Mon dessein est de rendre ma Bibliotheque la plus accomplie que je pourray, & la mettre en estat qu’elle puisse non seulement servir à ma famille, mais encore au publicq… Je veux & ordonne que le bibliothecaire soit tenu de conserver ladite bibliothecque, la tenir en bon estat, et y donner l’entrée à certaines heures du jour aux hommes de lettres et d’érudition pour veoir les livres et en prendre communication dans le lieu de ladite bibliothecque, sans transporter les livres ailleurs.

236 I Jansson (2003) står följande: Naudé återkom till Paris den 10 mars 1642 efter att ha, som några påstår, blivit erbjuden en tjänst som bibliotekarie hos kardinal Richelieu. Detta menar både Queyroux och Pintard är helt fel. De menar att det var kardinal Mazarin som kallade Naudé till Paris, se Pintard (1983), s. 621-622, not 306:5 och Queyroux (1990), s. 102, och att Naudé aldrig var bibliotekarie hos Richelieu. Dock, säger Franklin (1969) s. 8 och flera andra biografer, som grundar sig på Hallé, Naudæi Elogium, s. 5, att det förhåller sig så.

237 Naudé, Gabriel (1701) s. 94. Le Cardinal Mazarin est né l’an 1602. le 14. de Juillet … Il est homme de grand esprit & de grand jugement, mais extremement avare, Italien, Courtisan & Cardinal..

verksamhet i Rom hade han samlat på sig cirka 5000 volymer, utsökt inbundna av parisiska bokbindare. 1640 köpte Mazarin Hôtel Tubeuf i Paris, beläget vid hörnet av rue Richelieu och rue Neuve–des-Petits-Champs, alltså det som idag är en del av Bibliothèque de France. Det skulle inredas till ett storslaget bibliotek. Genom att anställa Gabriel Naudé och låta honom resa ut i Europa på regelrätt bokjakt kunde Mazarin berika och utvidga sitt bibliotek högst avsevärt. Holland, Italien, Tyskland och England var särskilt viktiga resmål.

Gabriel Naudé var mycket framgångsrik i sitt arbete med att förvärva litteratur. I en bokhandel nöjde han sig inte med priset på en bok. Han efterfrågade ett pris på samtliga i klump och/eller per meter. Naudé var medveten om att köp i klump eller per meter skulle innebära att han kunde få böcker som inte var av den kvalitet han avsåg, men han kunde också få med sådana som han inte alls hade räknat med eller ens känt till. Dubbletter kunde han sälja, inte sällan med förtjänst. Det första stora förvärvet som Naudé genomförde var ett bibliotek som kaniken från Limoges, Jean Descordes, lämnade efter sig. Descordes hade ställt upp villkoret att biblioteket skulle säljas i sin helhet till en köpare för att det skulle kunna bevaras. Detta förvärv var den egentliga startpunkten för det blivande Bibliothèque Mazarine, som öppnades för allmänheten i slutet av 1643. I snabb takt köpte Naudé flera samlingar så att Mazarins bibliotek växte från 12000 volymer 1643 till cirka 40 000 volymer 1648.

Av politiska skäl, Frondeupproret238 och störtandet av Mazarin, övervägde parlamentet redan 1649 att sälja både Mazarins bibliotek och hans övriga egendom för att reglera kardinalens skulder. Mazarin förvisades 1649. Han flyttade till Biehl i Tyskland, på andra sidan Rhen. Naudé fick uppdraget att vakta över biblioteket och han kände sig också tvungen att försvara Mazarin. Det gjorde han i en skrift om 700 sidor med titeln

Ivgement de tout ce qui a esté imprimé contre le cardinal Mazarin depuis le sixième janvier, iusques à la declaration du premier auril mil six cens quarante-neuf, populärt kallad Mascurat.

Parlamentet beslagtog all Mazarins egendom. I ett försök att rädda Mazarins bibliotek beskriver Naudé dess status i ett dokument med titeln

238 Fronden, la Fronde, är en sammanfattande benämning på olika motståndsgrupper i Frankrike under Ludvig XIV:s minderårighet, då kardinal Mazarin och änkedrottningen, Anna av Österrike, ledde regeringen. Åren 1648 - 1653 var en instabil tid, då motståndet mot kungahuset kom från två håll, dels från parlamenten, de högre domstolarna, dels från den högre adeln, vars sammanhållning kom att bryta ihop. Därför kunde kardinal Mazarin, som tvingats i landsflykt, återvända till Frankrike 1653 tillsammans med den fjortonårige Ludvig XIV, och återta makten. Under denna period skrevs de så kallade mazarinaderna, propagandaskrifter riktade främst mot kardinal Mazarin.

Remise de la bibliothèque de monseigneur le cardinal Mazarin par le sieur Naudé entre les mains de Monsieur Tubeuf (1651)239. I ett andra försök att rädda biblioteket vädjar Naudé till parlamentsledamöterna i dokumentet Advis à nosseigneurs de Parlement sur la vente de la

Bibliotheque de Mr le card. Mazarin (1652) att inte skingra biblioteket

genom försäljning.240 Naudés framgång uteblev och det bibliotek som han byggt upp skingrades. När Mazarin återkom från sin landsflykt och blev återupprättad påbörjades en intensiv jakt på det skingrade bibliotekets böcker och med framgång kunde återköp genomföras. Fortfarande idag, 2010, pågår arbete med att kartlägga det skingrade biblioteket.

Gabriel Naudé har, genom de ovan namngivna skrifterna samt genom sin skrift Advis pour dresser une bibliothèque (1627) 241, tillägnad Henri de Mesmes, en central plats i den franska bibliotekshistorien.

Naudé var en lärd man med ”encyklopedisk” kunskap och han åtnjöt ett gott rykte bland tidens lärde, med vilka han korresponderade. Han kunde bibliotek. Han författade den första heltäckande handledningen om biblioteksuppbyggnad och biblioteksskötsel, Advis pour dresser une

bibliothèque, 1627. I den ger han en klar bild av hur han uppfattar sig själv

och förväntar sig av andra som är bibliotekarier och vad bibliotek egentligen är.²⁴² Den omfattar nio kapitel med följande rubriker:

1. Varför man bör vara intresserad av att upprätta ett bibliotek, 2. Hur man skaffar sig kunskap om hur man upprättar ett bibliotek, 3. Hur många böcker biblioteket skall innehålla,

4. Vilka böcker man skall välja till biblioteket, 5. Hur man skall förvärva böckerna till biblioteket, 6. Hur lokalerna skall vara där böckerna skall finnas, 7. Hur böckerna skall ställas upp,

8. Hur man skall utstyra böcker och lokaler, 9. Vilket är bibliotekets huvudmål?

Om Naudé sägs att:

239 Ett viktigt dokument och skrivet med stor känsla av Gabriel Naudé återges i svensk översättning av undertecknad, i Svensk biblioteksforskning sommaren 2006: Överlämnande av Hans eminens kardinal Mazarins bibliotek.

240 Översättningen, Råd till nådiga herrar parlamentsledamöter angående försäljningen av Hans eminens Mazarins bibliotek, är publicerad i Svensk biblioteksforskning sommaren 2006

241 Advis pour dresser une bibliothèque….the first modern treatise on library economy…This work marked the transition to the age of modern library practise Encyclopedia Britannica , 22:971:1.

Han är ikke bibliofil, slet icke biblioman, han er simpelthen bibliotekar. Han interesserede sig mere for den gode tekst end for den ydre praesentation, fordomte snobberiet for de fine bind, idet pengerne kunde bruges bedre til bogbestandens forogelse.243

Naudé’s genuine love of books and his encyclopedic knowledge made him an ideal librarian. Modesty, patience, and an unfailing courtesy were the outstanding qualities in a personality of singular charm. … Although he was an intellectual to his fingertips, Naudé did not think it beneath him to shelve books for hours at a time when his assistants had fallen behind in their work. … Samuel Sorbière called Naudé a hellulo librorum (a gourmand of books) – a title justified by the immense energy he displayed in founding the Mazarin library.244

Naudé, le génie des bibliothèques245

Johan Georg Schelborn påstår att Naudé har så stor betydelse för bibliotekarien i gemen att han drar slutsatsen att:

Om en bibliotekarie inte känner till Naudé, inte heller känner till och använder hans skrifter, om än sällsynta, så får man sluta att betrakta denne som en skicklig yrkesman med därtill hörande nödvändiga kunskaper.246

Är Advis pour dresser une bibliothèque verkligen det epokgörande verk som många påstår? Naudé har obestridligen inte haft många föregångare i skrift. Han räknar själv upp Jean-Baptiste Cardona, Richard de Bury, Pinellei, Justus Lipsius, Antonio Possevino och självklart klassikerna Seneca och Plinius d.y., men ingen av dessa har angripit biblioteksfrågan på det sätt som Naudé gör. Det har tidigare heller inte talats så systematiskt om upprättandet av ett bibliotek. De Burys Philobiblon är mer inriktad på den rena bibliofilin och Lipsius De bibliothecis syntagma har en bibliotekshistorisk inriktning.

Naudés skrift är en produkt av en helt ung man utan stor erfarenhet. Han är i alla händelser utan erfarenhet av bibliotek och biblioteksadministration. Han har förvisso genom sina studier ägnat tid åt och kommit i kontakt med bibliotek, både i Paris och i Padua och under sina resor även med Ambrosianabiblioteket i Milano. Troligtvis har hans kontakter med andra bibliotek än Ambrosianabiblioteket endast skett genom hörsägen och genom kontakter i litteraturen. Han har upplevt biblioteken genom böcker, inte genom att söka i deras hyllor.247

243 Hansen (1953) s. 310.

244 Clarke (1970) s. 142.

245 Jacob de Saint-Charles (1644) = Louys Jacob de Saint-Charles (1608-1670).

246 Schelborn (1788).

Albrich undersöker vilket genomslag Naudé haft i den tyskspråkiga bibliotekslitteraturen. Han fanns med under senare delen av 1600-talet samt under 1700-talet och en bit in på 1800-talet. Plötsligt var han borta. Ingen nämnde honom eller kom ihåg hans bok. I Allgemeines

bibliographisches Lexikon Bd 2, 1830 skriver F. A. Ebert att han är ”av

ytterst ringa intresse”. I Milkau, Handbuch der Bibliotekswissenschaft står att läsa att den största betydelsen Naudé haft är hans starka påverkan på Leibniz.248

Redan på 1800-talet hade Naudés Advis pour dresser une bibliothèque börjat betraktas som historisk, även om den klassades som den mest betydande genom tiderna. Enligt Blum så behandlar inte biblioteks-litteraturen Naudés Advis pour dresser une bibliothèque ur ett idémässigt perspektiv, utan nöjer sig med kortare referat av dem.249

Naudés disposition av ämnesområdena i Advis pour dresser une

bibliothèque kan förefalla vara rent praktiska råd. Om man följer dem blir

man framgångsrik i sitt skapande av ett bibliotek. Men Gabriel Naudé har tänkt. Han resonerar om och kring sina råd och förklarar och motiverar dem med tydliga exempel. Vi serveras metoder för de olika momenten. Vi blir presenterade för ett resonemang som vi kan ta ställning till och förhålla oss till. Att bara se Advis pour dresser une bibliothèque som en praktisk handbok vore olyckligt. Den uppmanar med sina exempel till eftertanke inom en biblioteksverksamhets alla områden.

3.7 Sammanfattning

I kapitlet har fyra yrkesarenor som bibliotekarier funnit sina arbetsplatser vid beskrivits genom exempel. Bibliotek har definierats som

bibliotekariens arbetsplats och gemensamt för yrkesarenorna är att det upprättats bibliotek inom vart och ett av dem men de är olika till sin karaktär. Målen och syftet med biblioteken inom de olika områdena kan se olika ut. Om bibliotek alltid är bibliotek så måste de ändå sättas in i sitt sammanhang, då bibliotekarierna arbetar på olika sätt, i olika miljöer och med olika syften och med olika förutsättningar. Det är inom respektive område och bibliotekstyp, som bibliotekarien i sin relation till arbetsgivare och arbetsuppgifter utvecklar yrket. Bibliotekarierna är olika hårt

reglerade. Sixtus IV anger områden inom vilka bibliotekarien skall utföra sitt arbete. Bestämmelserna som utfärdats för universitetsbiblioteken och bibliotekarierna där är mycket detaljerade och ger inte stora möjligheter till egna initiativ. Furste– och kungahusen är olika i sina budskap till

248 Handbuch der Bibliothekswissenschaft (1950-1965) Bd 3 :2, s. 249.

bibliotekarierna från hertig Julius stränga Liberey-Ordnung till drottning Kristinas mindre rigida förhållniingssätt. Bland andra har bibliotekarierna Naudé, Dury, Leibniz och Cotton des Houssayes som enskilda

bibliotekarier själva tagit större utrymme än andra i attitydfrågor och förhållningssätt. Sammantaget ger biblioteksmiljöerna en bild av bibliotekarieyrkets flera dimensioner.

Bibliotekarien är definierad. Bibliotekariens yrkes- och professionsstatus är behandlad och bibliotekariens yrkesarenor är identifierade. Nästa kapitel behandlar bibliotekarieyrkets innehållsliga utveckling från 1475 till 1780.

4 Bibliotekarieyrket i utveckling

I följande kapitel analyseras bibliotekariens utveckling under perioden 1475 till 1780. Utvecklingslinjerna skall klargöras med stöd av de exempel på yrkesarenor som tagits upp i föregående kapitel. Analysen försöker peka på en innehållslig progression i yrkesutvecklingen uppdelad på tre spår eller områden, det praktiska spåret, det visonära spåret och spåret som leder till en ny dimension. Jag kallar det spår därför att det finns en överlappning i tid mellan spåren men områdena är klart urskiljbara i ett med praktiskt arbete, ett andra med ett visonärt och framåtsyftande arbete samt ett tredje område som omfattar bibliotekariens inställning och förhållningssätt med en yrkesetisk insikt, en ny dimension i den här framställningen, som bygger på ett antal dokument av olika karaktär som beskrivits ovan. Dokumentens olika karaktärer har sin grund i deras upphov och deras syften.

Med början 1475 undersöks bibliotekarierna med avseende på vilken innebörd benämningen bibliotekarie får och vilket innehåll arbetet har. Den viktigaste frågan är hur bibliotekarien utvecklas i sitt arbete och vad som finns gemensamt för dem som utnämnts till och utövat yrket. Är denna utveckling en väg in i den moderna tidens bibliotekarieyrke och profession? Kunskapsbas, utbildning och kompetens, samhällelig inplacering, omgivningens behov och yrkesetiska ansatser är aspekter som berörs. Elliotts ovan omnämnda teori om statusprofession kompletterad med Carr-Sunders och Wilsons syn i kapitlet Professions before the

industrial revolution²⁵⁰ i boken The Professions från 1933 är komponenter i resonemangen om yrkets innehåll och utveckling 1475-1780. Den nutida bibliotekarien behandlas inte i detta avsnitt. Det handlar nu om bibliotekarien inom undersökningens tidsram.

Bibliotekarien i arbete är det som främst ger besked om vad en bibliotekarie egentligen gör. Vid studiet av bibliotekarieyrket träder moment fram som funnits vid alla de arbetsplatser som bibliotekarier har haft. Momenten är av praktisk natur, de har ett tekniskt innehåll och de handlar om ekonomiska frågor. Det handlar om arbetet i bibliotekariens vardag, bibliotekarien som utförare av det arbete som uppdragsgivaren

bestämt eller som kommer till stånd genom bibliotekariens egna initiativ och tankar.