De som är positivt inställda till kultursponsring har ofta framhållit att sponsorsamarbeten kan leda till att museerna får kontakt med nya publikgrupper. Det kan till exempel ske genom att företagets anställda bjuds in till specialvisningar på museet i fråga. Intäkter från sponsring kan också göra det möjligt för museerna att anordna utställningar och evenemang som lockar många besökare.441 Sett ur det perspektivet kan kultursponsring leda till att museerna
öppnas upp för en större och förhoppningsvis mer varierad publik, vilket gör dem
439 Anom., "Fyra frågor...", Dagens Nyheter, 2001-01-16; Thord Eriksson, ”Tre avhopp från
Moderna”, Dagens Nyheter, 2001-01-20.
440 Om man utgår från Arthur C. Dantos institutionella konstbegrepp så är det konstvärldens
aktörer, institutioner och praktiker (till exempel konstkritiker, konsthandlare, museer och konsthistorieskrivningar) som bestämmer vilka objekt och handlingar som klassas som konst. I fallet med Sonys produktplacering kommunicerades det gång på gång att de högtalare som exponerades inne i Moderna museet var kommersiella produkter, vilket förklarar varför högtalarna inte uppfattades om konstnärliga objekt. För en introduktion till Arthur C. Dantos institutionella konstbegrepp se Arthur C. Danto, ”The Artworld”, The Journal of Philosophy, vol. 61, nr. 19, 1964, s. 571–584.
mer tillgängliga och inkluderande. Ett argument för kultursponsring är följaktligen att sponsring gör museerna mer demokratiska.
Av allt att döma hade Sony-evenemanget varit en publiksuccé. Enligt en artikel publicerad i Svenska Dagbladet den 22 januari 2001 hade omkring 5 000 personer besökt Moderna museet under den aktuella helgen. Det var omkring 3 500 fler personer än vad som besökte museet under en vanlig helg.442 Detta var något som
museichefen David Elliott tog fasta på när han bemötte kritiken som riktades mot sponsorsamarbetet. I en intervju publicerad i Dagens Nyheter den 25 januari 2001 framhöll Elliott att debatten om kultursponsring var viktig och konstruktiv, men att kritiken som riktades mot Moderna museet var småaktig. Enligt Elliott hade sponsorsamarbetet med Sony varit lyckat eftersom det hade gett museet pengar och många besökare. Av intervjun framgick även att Elliots ambition var att öppna upp Moderna museet för människor som hade en annan kulturell och ekonomisk bakgrund än de sedvanliga museibesökarna.443
I en intervju publicerad i Dagens Industri framhöll Elliott att Sony-evenemanget hade varit en publiksuccé och att han trots kritiken planerade att genomföra liknande projekt framöver.444 Elliott positiva bild av sponsorsamarbetet delades av
museibesökaren Birgitta Lönnell som i en insändare, publicerad i Svenska
Dagbladet den 24 januari 2001, berättade att hon hade lagt märke till en ny ung
publik när hon besökte evenemanget. Vidare hävdade hon att ingen som hade besökt Moderna museet under Sony-evenemanget hade uttryck något som helst kritik mot det.445 En liknande ståndpunkt intogs av glaskonstnären Ulrica Hydman-
Vallien i en insändare publicerad i Dagens Nyheter:
Vi vet ju alla att det är trögt att få folk att gå på museer. I dag ska helst en skandal till för att publiken ska strömma dit. Kanske kom nu 5000 personer för att kolla in och lyssna på
442 Tinni Rappe, ”Sponsrat inträde lockade 5000 till Moderna museet”, Svenska Dagbladet,
2001-01-22.
443 Jesper Huor, ”Konst och pengar. David Elliot: ’Småaktigt’”, Dagens Nyheter, 2001-01-25. 444 Per Öqvist, ”Jag är en bra chef för Moderna museet”, Dagens Industri, 2001-03-24. 445 Birgitta Lönnell, ”Delta i Modernas debatt, Wolgers!” Svenska Dagbladet, 2001-01-24. Se
även Birgitta Lönnell, ”Sponsrade utställningar ingen ny företeelse”, Dagens Nyheter, 2001-01- 26.
Sonys senaste och fick en del konst vid sidan om att titta på i förbifarten. Det var ju ändå bättre än inget. Moderna museet med sina dystra salar presenterar något oväntat och knep en publik.446
Enligt Elliott, Lönell och Hydman-Vallien hade sponsorsamarbetet med Sony alltså gjort det möjligt för Moderna museet att locka en ny publik. Den bild av Sony-evenemanget som förmedlades i deras debattinlägg stod i skarp kontrast till den som målades upp av bland andra Mårten Castenfors, Lars O Ericsson och Ingela Lind.447 Det stora antalet besökare tolkades av Elliott, Lönell och Hydman-
Vallien som ett bevis på att evenemanget hade varit uppskattat, vilket indirekt motsade påståendet att Sonys produktplacering påverkade Moderna museets trovärdighet negativt.
Drygt en månad efter att Sony-evenemanget hade ägt rum gick David Elliott återigen ut och försvarade sponsorsamarbetet. Några dagar tidigare, den 21 februari 2001, hade Svenska Dagbladet publicerat en debattartikel där Marie- Louise Ekman, Dan Wolgers och Robert Weil påstod att museiledningen hade varit oförmögen och ovillig att kommunicera med styrelsen.448 Som svar på detta skrev
Elliott en egen debattartikel i vilken han inskärpte att det var förvånande att Ekman, Wolgers och Weil hade upplevt styrelsens ekonomiska diskussioner som obehagliga; det var nämligen en lyx som Moderna museets styrelse inte kunde unna sig.449 Värt att påpeka är att Ekmans, Wolgers och Weils debattartikel inte
nämnde något om styrelsens fokus på ekonomiska frågor. Att de före detta styrelsemedlemmarna var missnöjda med museistyrelsen återkommande ekonom- iska diskussioner var dock något som upprepades i flera av de inlägg som gjordes i Sonydebatten.450 I sin debattartikel framhöll Elliott vidare att Moderna museet,
446 Ulrica Hydman-Vallien, ”Sponsring av museerna fångar en ny publik”, Dagens Nyheter,
2001-02-05.
447 Mårten Castenfors, ”Konstkoloss med kolossala problem”, Svenska Dagbladet, 2001-01-23;
Lars O Ericsson, ”Avhoppen från Moderna”, Dagens Nyheter, 2001-01-23; Ingela Lind, ”Återupprätta självkänslan och identiteten”, Dagens Nyheter, 2001-01-25.
448 Marie-Louise Ekman, Robert Weil, Dan Wolgers, ”Dubbelt chefskap är destruktivt”, Svenska
Dagbladet, 2001-02-21.
449 David Elliot, ”Moderna museets chef svarar på kritiken: ’Ovärdiga omdömen om Anna-
Greta Leijon’”, Dagens Nyheter, 2001-02-24.
trots regeringens starka stöd, var tvunget att söka ytterligare resurser för att kunna finansiera nya utställningar och pedagogiska program. På längre sikt ville Elliott dessutom skapa förutsättningar för att göra besök till samlingsutställningen och delar av Moderna museets pedagogiska program avgiftsfritt för allmänheten.451
Enligt Elliott fanns det alltså inte bara ekonomiska fördelar med att låta Moderna museet ingå i företagssamarbeten av olika slag. I hans debattinlägg framträder ett museiideal som betonade Moderna museets roll som en tillgänglig och inkluderande institution. Detta ideal kan spåras ända tillbaka till upplysningens idéer om jämlikhet och vikten av att skapa bildade medborgare.452 Uppfattningen
att allmänt tillgängliga konstsamlingar tjänar syften som går utöver den enskilda individens intressen och behov var avgörande för det offentliga konstmuseets uppkomst och är en bärande idé även inom dagens museiväsende. Som konstaterats i kapitel 3 har synen på konstmuseerna som publika och demokratiska institutioner emellertid ifrågasatts under de senaste decennierna. Grunderna till detta ifrågasättande går bland annat att finna i de undersökningar som Bourdieu och Harald Swedner genomförde på 1960-talet och som visade att konstmuseerna tenderade att utestänga kulturellt ovana grupper.453
Bourdieus och Swedners undersökningar hade stor betydelse för den svenska kulturpolitiska debatten under 1960- och 1970-talen. En central fråga i denna debatt var hur kulturen skulle demokratiseras, det vill säga hur kulturen skulle spridas och distribueras till nya grupper.454 I förlängningen bidrog Bourdieus och
Swedners undersökningar således till att forma en kulturpolitik som betonade alla
451 David Elliot, ”Moderna museets chef svarar på kritiken: ’Ovärdiga omdömen om Anna-
Greta Leijon’”, Dagens Nyheter, 2001-02-24.
452 McClellan, 2008, s. 157ff.
453 Pierre Bourdieu & Alain Darbel, The Love of Art: European Art Museums and their Public
(Cambridge: Polity Press, 1997). Liknande studier med liknande resultat genomfördes i Sverige av sociologen Harald Swedner. Se exempelvis Harald Swedner, ”Barriären mot kulturen”,
Tiden: Månadsskrift för socialistisk kritik och politik, nr. 1, januari 1965.
454 Anders Frenander, Kulturen som kulturpolitikens stora problem: Diskussionen om svensk
kulturpolitik under 1900-talet (Hedemora: Gidlund, 2005), s. 147ff.; My Klockar Linder, Kulturpolitik: Formeringen av en modern kategori, Diss. Uppsala universitet (Uppsala: Acta
medborgares rätt att ta del av den offentligt finansierade kulturen.455 Vetskapen om
att museer tenderar att utestänga så kallat kulturellt ovana grupper har även haft stor inverkan på den museiforskning som har bedrivits sedan 1990-talet. Utmärkande för denna forskning är dess fokus på demokratiska perspektiv, representation och makt samt dess kritiska syn på museernas samhällsroll och deras funktion som publika institutioner.456
Uppfattningen om att Moderna museet aktivt skulle arbeta för att attrahera nya besöksgrupper blev under 1990-talet tydligare uttryckt i museets regleringsbrev. Fram till 1992 innehöll regleringsbreven till Moderna museet inte några specifika verksamhetsmål eller krav på socialpolitiska insatser riktade mot specifika grupper. Från 1993 och framåt börjar emellertid detaljerade målbeskrivningar ta sig in i regleringsbreven. Bland annat uppmanades Moderna museet att rikta sitt utbud mot vissa specifika målgrupper och underprivilegierade kollektiv.457
Vetskapen om detta är viktig när det kommer till Sonydebatten. I regleringsbrevet för 2001 hade den socialdemokratiska regeringen ålagt Moderna museet att nå fler och nya besökare. Vid årets slut förväntades museiledningen informera Kulturdepartementet om hur många som hade besökt Moderna museet under det gångna året samt ge en uppskattning av publikens fördelning baserat på ålder och kön.458 Genom att betona vikten av tillgängliga samlingar och en breddad
målgrupp tillbakavisade Elliott alltså kritiken som riktades mot Moderna museets sponsorsamarbete med Sony samtidigt som han indirekt bejakade det åtaganden som regeringen hade tilldelat honom i egenskap av museichef.
455 SOU 1972:66, Ny kulturpolitik: [betänkande]. D.1, Nuläge och förslag (Stockholm: Statens
Kulturråd, 1972), s. 3f., 138, 171f.
456 Se bidragen i Peter Vergo (red.), The New Museology (London: Reaktion, 1989) samt
Jennifer Barrett, Museums and the Public Sphere (Chichester: Wiley-Blackwell, 2011), s. 2ff.
457 Gustavsson, 2008, s. 45ff.
458 Kulturdepartementet, Regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende Moderna museet