Det Moderna museet som debatterades under 1990-talet skilde sig i flera avseenden från det museum som hade varit föremål för debatt i början av 1970- talet. År 1976 hade Moderna museet tillsammans med Nationalmuseum och
264 Byggnadsstyrelsen, Arkitekttävling för Moderna Museet och Arkitekturmuseet,
Östasiatiska museet blivit en del av myndigheten Statens konstmuseer. Därmed hade Moderna museet upphört att vara en enhet inom Nationalmuseum och på allvar särskilts från dess forna moderinstitution.265 Under årens lopp hade även
flera chefer kommit och gått på Moderna museet. När debatten om det nya Moderna museet bröt ut 1991 var det två personer som hölls ansvariga för museets utveckling: Björn Springfeldt som hade tillträtt som museichef 1989 och Olle Granath som hade varit chef för Moderna museet mellan 1980 och 1989 och som därefter hade tillträtt som överintendent för Statens konstmuseer.266
Sedan öppnandet 1958 hade Moderna museets verksamhet genomgått flera förändringar, vilket hade stor betydelse för 1991 års debatt. Ett återkommande tema i debatten var att aktörerna jämförde den verksamhet som hade bedrivits på Moderna museet under 1980- och 1990-talen med den som hade bedrivits på museet under 1960-talet. För att dessa jämförelser ska bli begripliga är det nödvändigt att tydliggöra vilka typer av utställningar och aktiviteter som anordnades på museet under dess första decennium.
Efter invigningen 1958 blev Moderna museet snabbt en central institution i Stockholms kulturliv. Vid sidan av ett antal framträdande gallerier var Moderna museet nästintill ensamt om att visa avantgardistisk och neo-avantgardistisk konst, och museet blev därför en given samlingspunkt för den konstintresserade huvudstadspubliken. Konstkritikern och utställningsproducenten Gunilla Lundahl och dramatikern och regissören Staffan Olzon har även framhållit att Moderna museets kafé, som var beläget i anslutning till Bloms trädgård, bidrog till att göra museet till en viktig mötesplats för huvudstadens unga invånare.267
265 Nationalmuseum bibehöll emellertid sin starka ställning över Moderna museet i och med att
dess chef även var överintendent vid Statens konstmuseer och således hade viss
bestämmanderätt över Moderna museet vad gällde ekonomiska och administrativa frågor. Bakgrunden till särskiljandet av Moderna museet och Nationalmuseum diskuteras i Proposition 1974:28, Den statliga kulturpolitiken: Kungl. Maj:ts proposition (Stockholm: Statens kulturråd, 1974), s. 138.
266 ”Kronologi utställningar och händelser”, Moderna Museet,
www.modernamuseet.se/stockholm/sv/samlingen/historia/kronologi/ (hämtad 2019-05-17).
267 Charlotte Bydler, Andreas Gedin & Johanna Ringarp (red.), Pontus Hultén på Moderna
Museet. Vittnesseminarium på Södertörns högskola, 26 april 2017 (Huddinge: Södertörns
Under 1960-talet varvade Moderna museet utställningar med klassiska modernister med utställningar med samtida konst. Som konstaterats i föregående kapitel var Moderna museet tidigt ute med att lyfta fram den amerikanska popkonsten. Redan 1962 visade museet en samlingsutställning med Jasper Johns, Alfred Leslie, Robert Rauschenberg och Richard Stankiewicz. Sex år senare, år 1968, visade Moderna museet Europas första retrospektiva utställning med Andy Warhol. Vid sidan av dessa utställningar finns det två utställningar som nästintill har blivit synonyma med Moderna museets 1960-tal: Rörelse i konsten, som visades 1961, och Hon – En katedral, som visades 1966. I Rörelse i konsten visades så kallad kinetisk konst jämsides med äldre modernistiska konstverk. Den omfattande utställningen rymde 233 verk av totalt 85 konstnärer från Norden, Europa, USA och Sydamerika. Temat var rörelse och enligt konstvetaren Anna Lundström har utställningen ofta tolkats som startskottet för Moderna museets dynamiska, progressiva och internationella 1960-tal.268 I Hon – En katedral
visades en uppseendeväckande installation som hade utarbetats av konstnärerna Niki De Saint Phalle, Jean Tinguely och Per-Olof Ultvedt med betydande bidrag av Pontus Hultén. Installationen bestod av en 28 meter lång och åtta meter hög, ihålig kvinnokropp liggandes på rygg. Entrén gick genom vaginan och inuti kvinnokroppen möttes besökaren bland annat av en damm full av guldfiskar, en tvåmanssoffa för kärlekspar, en bar, en liten biograf som visade en Greta Garbo- film och en lekplats med en rutschbana.269
Det unga Moderna museet var inte enbart tillägnad avantgardistisk konst. Utöver konstutställningar anordnade museet även konserter, filmvisningar, teater- framträdanden, modevisningar och happenings.270 Några av dessa evenemang
anordnades i samarbete med andra kulturinstitutioner i Stockholm, däribland
268 Anna Lundström, ”Rörelse i konsten: En utställning i olika lager”, Anna Tellgren & Anna
Lundström (red.), Pontus Hultén och Moderna Museet: De formativa åren (Stockholm: Moderna Museet, 2017), s. 67.
269 Daniel Birnbaum, ”Förord”, Anna Tellgren & Anna Lundström (red.), Pontus Hultén och
Moderna Museet: De formativa åren (Stockholm: Moderna Museet, 2017), s. 11. Arbetet Med Hon – En katedral behandlas ingående i Andreas Gedin, Pontus Hultén, Hon & Moderna
(Stockholm: Langenskiöld, 2016).
270 ”Kronologi utställningar och händelser”, Moderna Museet,
musikföreningen Fylkingen och teaterverkstaden Pistolteatern. Under ledning av intendenten Carlo Derkert bedrev Moderna museet dessutom en konstpedagogisk verksamhet. Bland annat anordnades konstvisningar särskilt anpassade för barn och unga.271 Derkert genomförde även guidade visningar för vuxna. Dessa
visningar var i regel välbesökta och det finns fotografier som visar hur Derkert håller upp målningar ovanför sitt huvud för att publiken ska se dem bättre.272
Berättelserna om, liksom studierna av, Moderna museets 1960-tal ger en bild av en mångfacetterad och i flera avseenden lekfull och dynamisk verksamhet. Likaså ges en bild av en förhållandevis liten institution som styrdes av ett fåtal tongivande individer.273 Den som har tillskrivits störst betydelse för hur Moderna museet
utvecklades under 1960-talet är utan tvekan Pontus Hultén. I den jubileumsbok som publicerades i samband med att Moderna museet fyllde 25 år 1983 framhöll till exempel museets dåvarande chef Olle Granath att det var Hultén som under 1960-talet gjorde museet till en brännpunkt för bildkonst, film, teater, musik, litteratur och dans. Daniel Birnbaum, chef för Moderna museet mellan 2010 och 2018, har i sin tur hävdat att det var Hulténs känsla för tajming och förmåga att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt som låg bakom Moderna museets internationella berömmelse på 1960-talet.274 I en informationstext på Moderna museets hemsida
beskrivs de år som Hultén var chef för museet vidare som en ”legendarisk tid”.275
Det är emellertid inte bara aktörer inom Moderna museet som har lyft fram Hulténs stora betydelse. Även i dagspressen har Hultén i det närmaste gjorts synonym med den banbrytande och experimentella verksamhet som många menar bedrevs på
271 Moderna museets konstpedagogiska verksamhet behandlas ingående i Anette Göthlund,
”Arbete i verkstad och zon: Konstpedagogik för barn på Moderna Museet”, Anna Tellgren (red.), Historieboken. Om Moderna Museet 1958–2008 (Stockholm: Moderna Museet, 2008).
272 ”Carlo Derkert visar konst på Moderna Museet”, Stockholmskällan,
www.stockholmskallan.stockholm.se/post/15281 (hämtad 2020-04-21).
273 Se exempelvis texterna i Anna Tellgren & Anna Lundström (red.), Pontus Hultén och
Moderna Museet: De formativa åren (Stockholm: Moderna Museet, 2017) och Bydler, Gedin &
Ringarp (red.), 2018.
274 Birnbaum, 2017, s. 11ff.
275 ”Historia”, Moderna Museet, www.modernamuseet.se/stockholm/sv/2015/01/04/historia/
Moderna museet under 1960-talet.276 Vid vissa tillfällen har den museiverksamhet
som Hultén etablerade på Moderna museet dessutom lagt grunden för ett ideal som museets befintliga verksamhet har kontrasterats mot. Det skedde bland annat i debatten om det nya Moderna museet, vilket kommer att diskuteras närmare längre fram i kapitlet.