När Moderna museet invigdes den 8 maj 1958 var det en betydelsefull händelse för svenskt konstliv. Efter en flera decennier lång process hade Sverige slutligen fått ett museum för modern konst, och i exercishuset hängde nu verk av bland andra Henri Matisse, Juan Gris och Alexander Calder.143 Som framgått av bland annat
Nationalmuseiutredningen var Moderna museet inte enbart ämnat att vara en
utställningsplats för modern konst. Visionen var att museet även skulle vara en plats där besökarna kunde ägna sig åt djupgående konstdiskussioner och socialt
139 Per-Olof Olsson, ”P.O. Olsson, arkitekt”, Olle Granath & Monica Nieckels (red.), Moderna
Museet 1958–1983 (Stockholm: Moderna Museet, 1983), s. 18, 21.
140 Pontus Hultén, ”Fem fragment ur Moderna Museets historia”, Olle Granath & Monica
Nickels (red.), Moderna Museet 1958–1983 (Stockholm: Moderna Museet, 1983), s. 31; ”Kronologi utställningar och händelser”, Moderna Museet,
www.modernamuseet.se/stockholm/sv/samlingen/historia/kronologi/ (hämtad 2019-05-17).
141 Folke Himmelstrand (sign. Him), ”Guernica sågs av 37 000: Köer ännu i elfte timmen”,
Svenska Dagbladet, 1956-12-10.
142 Bergström, 2018, s. 252.
143 Fotografier samt en lista på några av de verk som visades på Moderna museet vid
invigningen 1958 återfinns i Kristian Romare, ”Moderna museet”, Sydsvenska Dagbladet
umgänge. I ena änden av den främre utställningssalen hade Per-Olof Olsson därför infogat en liten föreläsningssal, garderober och toaletter. Till den inre, större utställningssalen hade han adderat ett studiegalleri avsett för forskare och specialintresserade. I studiegalleriet fanns en anordning med manuellt utdragbara skärmar där konstverk hängde tätt placerade på väggar av stålnät. I anslutning till den inre salen fanns även en liten trädgård som hade ritats av den välkände stadsträdgårdsmästaren Holger Blom.144 Det var följaktligen ett litet men
mångfacetterat museum som mötte besökaren när hen äntrade exercishuset. Att förväntningarna på Moderna museet var höga framgår med tydlighet av de tal som hölls vid invigningen. Enligt Otte Sköld skulle det nya museet främja svenskt konstliv i flera avseenden. Inte minst innebar öppnandet av Moderna museet att det nu fanns en plats där konstnärer och konstintresserade kunde få en samlad bild av den moderna konsten.145
Vi hoppas, att vårt museum ska bli ett allmänhetens, ett var mans museum, en brännpunkt för dagens aktuella konstdebatt och för de motstridiga idéerna i tiden, konstnärerna till jämförelse och självrannsakan, kritikerna till eftertanke och besinning, museimännen till entusiasm och tjänande och den konstälskande publiken till upptäckter och konstupplevelser.146
Liksom i Nationalmuseiutredningen och katalogen till Det moderna museet förespråkade Sköld alltså ett museiideal som innebar att Moderna museet skulle vara en plats där publiken kunde ta del av den moderna konstens mångskiftande utryck. Det är även tydligt att Sköld närde en förhoppning om att Moderna museet skulle ha en vitaliserande effekt på svenskt konstliv och att det skulle vara ett museum som besöktes av både experter och lekmän. Till skillnad från det historiska Nationalmuseum skulle Moderna museet vara en institution som ägnade sig åt det mest nydanande och aktuella i samtidens konstliv. Som Skölds citat visar
144 Eriksson, 2008, s. 70; Lundström, 2015, s. 54.
145 Otte Sköld, ”Otte Skölds tal vid invigningen av Moderna Museet d. 9/5 1958 kl 11:30”, Olle
Granath & Monica Nickels (red.), Moderna Museet 1958–1983 (Stockholm: Moderna Museet, 1983), s. 11.
skulle museet även ägna sig åt folkbildning och understödja allmänhetens intresse för modern konst.
Skölds förhoppning om att Moderna museet skulle öka det allmänna konstintresset delades av ecklesiastikminister Ragnar Edenman som i sitt invigningstal lyfte fram den andliga torftighet som rådde i Sverige. Edenman hyste även en förhoppning om att det nya museet skulle gagna de svenska konstnärer som kämpade för sitt uppehälle.
Ehuru jag alltså är övertygad om det Moderna Museets stora betydelse för konstbildningsverksamheten i landet, så kommer det säkerligen att få ännu större betydelse för våra aktiva konstnärer. Konstutövarens ställning har i vår tid förändrats så, att han som fri konstnär är i behov av utställningsmöjligheter för att nå sin publik och dessutom genom en placering i ett museum ett offentligt erkännande.147
Även i dagspressen beskrevs Moderna museet i mycket positiva ordalag.148 I en
artikel i Svenska Dagbladet konstaterade konstkritikern Lars Erik Åström att det var storartat och festligt att Sverige äntligen hade fått ett museum för modern konst. Vidare menade han att Moderna museets faciliteter gjorde museet till en naturlig ram för moderna människor. Åström berömde även studiegalleriet där besökarna fritt kunde ta del av de konstverk som för tillfället inte visades i museets utställningssalar. Studiegalleriet gjorde inte bara konsten verkligt tillgänglig, menade han, utan det ökade även möjligheterna till stimulerande konstdebatt.149 I
en artikel publicerad i samma tidning konstaterade konstkritikern Ulf Linde att Moderna museet hade blivit allt som man hade hoppats på. Ingenting verkade omöjligt, menade Linde. De verk som inte visades i museets utställningar kunde med enkelhet beskådas i studiegalleriet och för de hungriga fanns en restaurang att
147 Ragnar Edenman, ”Tal vid invigningen av Moderna Museet”, Olle Granath & Monica
Nickels (red.), Moderna Museet 1958–1983 (Stockholm: Moderna Museet, 1983), s. 15.
148 Det nya museet diskuterades i Karl-Evert Almblad (sign. Kald.), ”Modernt museum avlöser
exercis: Ombyggnad på Skeppsholmen har utvidgat Nationalmuseum”, Svenska Dagbladet, 1958-05-07; Jan Olof Olsson (sign. Jolo), ”Premiär för nya konstmuseet: Tröjor, jeans och elegans på vernissage”, Dagens Nyheter, 1958-05-10; Anom., ”Här bör konstens gudinna trivas”, Svenska Dagbladet, 1958-05-10; Anom., ”Konstens ö”, Svenska Dagbladet, 1958-05- 11.
tillgå. Vidare lyfte Linde fram det nya museets experimentella karaktär och mångfacetterade innehåll.150
Det har blivit ett tillgängligt museum, lätt, inbjudande och framför allt rikt på möjligheter. Här finns plats för tillfälliga och experimentella utställningar, för studieverksamhet, diskussioner, föredrag, exklusiva filmvisningar – betraktaren blir aktiv, han får välja och vraka, ta del av föränderligheten. Varje gång han går dit får han ta ställning på nytt. Just så vill man ha det.151
I Lindes artikel formades en bild av ett mångsidigt och flexibelt museum vars betydelse för svenskt kulturliv var nästintill given. Hans beskrivning av Moderna museet överensstämde även med det museiideal som hade samproducerats i
Nationalmuseiutredningen, Det moderna museet och de tal som hölls vid
museiinvigningen. Den grundläggande idén var att Moderna museet – om det skulle fylla sin funktion – skulle vara lika experimentellt och föränderligt som den konst som visades i dess salar. Moderna museet skulle alltså inte enbart vara ett museum för modern konst, utan även ett modernt museum. Under de kommande decennierna skulle det emellertid formas nya uppfattningar om vad som borde utmärka ett modernt museum. Det framgår tydligt av de debatter som fördes om Moderna museet i början av 1970-talet och som behandlas i nästkommande kapitel.
150 Ulf Linde, ”Moderna museet”, Dagens Nyheter, 1958-05-10. 151 Ulf Linde, ”Moderna museet”, Dagens Nyheter, 1958-05-10.