Vad lyfter konstmuseerna fram av historien och hur bidrar de till att forma vår förståelse av hur konsten har utvecklats? Att den historia som förmedlas på västvärldens konstmuseer präglas av ett snävt, manligt perspektiv är en ståndpunkt som har vunnit stort gehör hos forskare som Carol Duncan, Rozsika Parker och Griselda Pollock. Duncan har exempelvis hävdat att konstmuseer, genom att prioritera manliga konstnärskap, har bidragit till att skapa en manligt dominerad kanon.491 Parker och Pollock har tagit detta resonemang ett steg längre och hävdat
att de stora konstmuseerna aktivt har uteslutit kvinnliga konstnärer ur sina utställningar och samlingar. Därmed har dessa museer gett en bild av att kvinnor inte har skapat stor konst.492 Feministiska aktivister har i sin tur kämpat för att
blottlägga diskrimineringen av kvinnor i konstvärlden. Bland annat har de anonyma medlemmarna i aktivistgruppen Guerilla Girls uppmärksammat och kritiserat den förkrossande dominansen av manliga konstnärer i Metropolitan Museum of Arts utställningar. Att kvinnor intar en undanskymd position på många museer har även tagits upp som ett problem inom den svenska kulturpolitiken. I
491 Se Griselda Pollock, "Women, Art, and Ideology: Questions for Feminist Art Historians",
Women’s Studies Quarterly, vol. 15, nr. 1/2, 1987; ”The Modern Art Museum: It’s a Man’s
World”, i Carol Duncan, Civilizing Rituals: Inside Public Art Museums (London: Routledge, 1995); Kristoffer Arvidsson, ”Inledning”, Kristoffer Arvidsson (red.), Skiascope 5. Fådda och
försmådda. Samlingarnas historia vid Göteborgs konstmuseum (Göteborg: Göteborgs
konstmuseums skriftserie, 2012), s. 22; Chad M. Topaz et al., ”Diversity of artists in major U.S. museums”, PLoS One, 2019-03-20,
www.journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0212852 (hämtad 2019-06-14).
492 Griselda Pollock, ”Demokratiskt drömmande: Revisionen av det moderna”, John Peter
Nilsson (red.), Det andra önskemuseet = The Second Museum of Our Wishes (Stockholm: Moderna Museet, 2010), s. 118ff.; Rozsika Parker & Griselda Pollock, Old Mistresses: Women,
1996 års kulturproposition konstaterades det till exempel att osynliggörandet av kvinnors erfarenheter innebar att den svenska kulturarvssektorn bekräftade den rådande könsuppdelningen och den patriarkala ordningen.493 Trots det dröjde det
länge innan stora konstmuseer som Moderna museet valde att lyfta fram fler kvinnliga konstnärer och aktivt började ifrågasätta den manliga kanon som de hade bidragit till att skapa och upprätthålla.
I det här kapitlet analyserar jag de reaktioner som har följt på Moderna museets försök att revidera modernismens manligt dominerade konsthistoria. Mer specifikt har jag valt att fokusera på mottagande av projektet Det andra önskemuseet och utställningen Hilma af Klint – Abstrakt pionjär. Det andra önskemuseet lanserades av Moderna museets dåvarande chef Lars Nittve i april 2006 och hade som syfte att öka antalet verk av kvinnliga konstnärer i den äldre delen av museets samling.494
Hilma af Klint – Abstrakt pionjär visades på Moderna museet våren 2013 och hade
som syfte att göra den svenska konstnären Hilma af Klint (1862–1944) känd som en föregångare inom modernismens abstrakta konst.495
Gemensamt för Det andra önskemuseet och Hilma af Klint – Abstrakt pionjär var att de syftade till att korrigera bilden av det tidiga 1900-talets konsthistoria. Både projektet och utställningen väckte stor uppmärksamhet i dagspressen och därmed har de bidragit till att forma bilden av Moderna museet under 2000-talet. Mitt syfte i det här kapitlet är att undersöka reaktionerna på Det andra önskemuseet och
Hilma af Klint – Abstrakt pionjär. Utifrån dessa reaktioner kommer jag att
identifiera ett antal museiideal som jag kopplar till mer övergripande frågor om kanon och kvinnors position i modernismens konsthistoria. Jag kommer även att
493 Proposition 1996/97:3, Kulturpolitik (Stockholm: Kulturdepartementet, 1996), s. 132. 494 ”Kvinnliga modernister ur ett genusorienterat konsthistoriskt perspektiv”, Moderna Museet,
www.modernamuseet.se/stockholm/sv/samlingen/forskning/tidigare-forskningsprojekt/ljuset- pa-det-andra-onskemuseet/ (hämtad 2019-04-02); ”Det andra önskemuseet”, Moderna Museet, http://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asitem/acq$00402175:en/8/primaryMaker- asc;jsessionid=11323FC9466E985999F38493B835FE36?t:state:flow=d5bcbb94-10dd-4cb8- a7f2-8b88401d5abb (hämtad 2018-04-12).
495 Daniel Birnbaum, Ann-Sofie Noring, Udo Kittelmann, José Lebrero Stals, ”Förord”, Iris
Müller-Westermann, Hilma af Klint: Abstrakt pionjär, utst. kat. (Stockholm: Moderna Museet, 2013), s. 15; ”Hilma af Klint”, Moderna Museet,
analysera hur Moderna museet tillsammans med andra institutioner och aktörer på konstfältet har bidragit till göra Hilma af Klint känd som en abstrakt pionjär. Därigenom vill jag synliggöra de stora likheter som finns mellan den process där museiideal formas (så kallad samproduktion) och den process där en konstnär skrivs in i den etablerade konsthistorien (så kallad kanonisering).
Moderna museets satsningar på kvinnliga konstnärer bör ses mot bakgrund av de insatser som har gjorts för kvinnliga konstnärer utanför de stora museiinstitutionerna. Sedan 1970-talet har det gjorts en mängd försök att problematisera, vidga och göra konstens kanon mer inkluderande. Bland annat har feministiska forskare och konstnärer startat tidskrifter och anordnat utställningar enbart dedikerade åt kvinnors konst.496 Likaså har aktivister och konstnärer
uppmärksammat och försökt motverka den sexism och diskriminering som präglar konstvärlden. Ett omfattande arbete har även gjorts vid universitet och hög- skolor.497 Bland annat har forskare inom så kallad New Art History använt sig av
feministisk, poststrukturalistisk och postkolonial teori för att utmana den etablerade konsthistorieskrivningen.498
Som tidigare har konstaterats dröjde det flera decennier innan västvärldens stora museiinstitutioner aktivt började uppmärksamma kvinnliga konstnärer. Det gäller även Moderna museet vars konstinköp och utställningsprogram länge dominerades av manliga konstnärer.499 Under 2000-talet har satsningar på kvinnors konst
emellertid blivit något av en trend på västvärldens tongivande konstmuseer. Det
496 För mer information om detta se Anna Lena Lindberg, ”Inledning”, Anna Lena Lindberg
(red.), Konst, kön och blick: Feministiska bildanalyser från renässans till postmodernism (Stockholm: Norstedt, 1995), s. 10f.; Annika Öhrner, ”Making Space for Feminism: All-Women Art Exhibitions in Sweden in the 1970s”, Agata Jakubowska & Katy Deepwell (red.), All-
Women Art Spaces in Europe in the Long 1970s (Liverpool: Liverpool University Press, 2018),
s. 47–70.
497 Ett exempel är amerikanska Guerrilla Girls som bildades av en grupp anonyma kvinnliga
konstnärer år 1985. Gruppen har genomfört en lång rad aktioner riktade mot amerikanska konstmuseer. ”Our Story”, Guerrilla Girls, www.guerrillagirls.com/our-story (hämtad 2019-06- 09).
498 Kristina Jõekalda, ”What has become of the New Art History?”, Journal of Art
Historiography, nr. 9, 2013, s. 1f.
499 Maria Görts, ”Rutiner och val: Framväxten av Moderna Museets samling”, Anna Tellgren
(red.), Historieboken. Om Moderna Museet 1958–2008 (Stockholm: Moderna Museet, 2008), s. 24–29.
har bland annat yttrat sig i en lång rad utställningar som enbart har innehållit konst gjord av kvinnor; till exempel WACK!: Art and the Feminist Revolution (2007) på Museum of Contemporary Art i Los Angeles, Elles@Centrepompidou (2009) på Centre Pompidou i Paris och Pictures by Women: A History of Modern
Photography (2011) på Museum of Modern Art (MoMA) i New York.500 Vissa
konstmuseer har även gett ut publikationer där de studerar de kvinnliga konstnärer som finns representerade i deras samlingar. Till exempel har MoMA publicerat boken Modern Women: Women at The Museum of Modern Art (2010).501
Inom ramen för denna övergripande trend har aktörer inom Moderna museet valt att profilera museet som en särskilt progressiv och feministiskt medveten institution. I ett antologibidrag publicerat 2010 hävdade museets vice chef Ann- Sofi Noring att Moderna museet inte nöjde sig med att förvärva verk av kvinnliga konstnärer till samlingarna utan att det även ämnade bedriva forskning som rörde feministisk konstteori och kvinnors marginaliserade position i konsthistorien.502
Att Moderna museet anlade kritiska perspektiv på den kanoniserade konsthistorien framhölls även av Noring och Daniel Birnbaum, chef för Moderna museet mellan 2010 och 2019, i en krönika publicerad i Moderna museets vänners medlems- tidning 2012:
Det finns en standardberättelse om modernismens utveckling som vi på Moderna Museet försöker komplettera och förskjuta – ibland en aning, ibland radikalt – genom att sätta fokus på konstnärskap som hamnat något i skuggan. Inte sällan är dessa konstnärskap kvinnliga. Att vi för tredje året i rad organiserar något fler separatutställningar med kvinnliga konstnärer än med manliga är därför inte bara uttryck för ambitionen att rätta till en obalans,
500 ”WACK!: Art and the Feminist Revolution”, Museum of Contemporary Art,
www.moca.org/exhibition/wack-art-and-the-feminist-revolution (hämtad 2019-06-07); ”Elles@Centrepompidou”, Centre Pompidou,
www.centrepompidou.fr/cpv/resource/ccBLAM/r7Gk7od (hämtad 2019-06-07); ”Pictures by Women: A History of Modern Photography”, Museum of Modern Art,
www.moma.org/calendar/exhibitions/1038?locale=en (hämtad 2019-06-07).
501 Cornelia Butler & Alexandra Schwartz (red.), Modern Women: Women at The Museum of
Modern Art (New York: Museum of Modern Art, cop., 2010).
502 Ann-Sofi Noring, ”Fortsättning följer”, John Peter Nilsson (red.), Det andra önskemuseet =
utan lika mycket för viljan att presentera alternativa berättelser om hur konsten utvecklats.503
Enligt Noring och Birnbaum innebar Moderna museets satsning på kvinnliga konstnärer alltså inte bara att en rad underrepresenterade konstnärer äntligen fick det erkännande som de förtjänade. Den innebar även att museet lyfte fram ett alternativ till den kanoniserade konsthistorien. Birnbaum har även hävdat att Moderna museets satsning på kvinnliga konstnärer särskiljer museet från andra stora konstmuseer. I en intervju publicerad i tidskriften Feministiskt Perspektiv den 6 september 2013 hävdade Birnbaum bland annat att Moderna museet var det enda konstmuseet som i ett internationellt perspektiv aktivt arbetade för att bryta ner den manliga dominansen i sina utställningar och samlingar.504 Under 2010-talet
har Moderna museet även anordnat en rad evenemang som har satt frågor om kvinnlig representation i fokus. Bland annat har museet anordnat så kallade feministiska fredagar med föredrag, konstvisningar och framträdanden på teman som feminism och antirasism.505 Under 2000-talet har Moderna museet alltså
arbetat för att få en jämställd profil. Det har i sin tur inneburit att frågor om kvinnors position i konsten och konsthistorien har getts större utrymme i dagspressens rapportering om Moderna museet.