Att i en förståelse- och kunskapssökande process utifrån nya perspektiv på ett visst fenomen arbeta med att omforma sin egen förförståelse och därigenom nå fördjupad kunskap har beskrivits följa en cirkels struktur. Det var Heidegger som först beskrev den metodologiska cirkulariteten mellan förförståelse och förståelse. Den hermeneutiska cirkeln som begrepp
har dock funnits inom den hermeneutiska traditionen alltsedan Ast (1778–1841) som först introducerade en växelverkan mellan del och hel-het i en förståelseprocess (Ödman, 1986, s. 79–80). Det finns inom her-meneutiken ett antal beskrivna cirklar. Sammantaget visar de på förstå-elsens dialektiska processer. Det är genom helheten som de olika delarna får mening, samtidigt som helheten framträder utifrån delarna.33 Det är dock viktigt att detta inte utmynnar i en allmän holism där all dialektik upphör. Merleau-Ponty förespråkar ju för övrigt ett kvarhållande av viss ambiguitet. Utan tvekan är det dock växlingar mellan del och helhet, mellan förförståelse och förståelse, mellan närhet och distans som är den dynamiska drivkraften inom hermeneutiken. Under olika epoker har cir-keln emellertid haft lite olika fokus, ibland har den betecknat del och hel-het inom den text som ska tolkas, ibland har den betecknat en relation
32 Jfr kapitel 1.
33 Jfr ”Det tillhandavarande förstås alltid utifrån den helhet i vilken det ingår.” (Heidegger, 1977, s. 83).
Metodologiska utgångspunkter 103
mellan forskaren och det fenomen/text som ska förstås. Det är dock omöjligt att i en arbetsprocess särskilja olika cirklar eftersom en tolkningsaktivitet alltid innefattar ett tolkande subjekt. Gadamer (1995) diskuterar vidare traditionens betydelse och cirkeln som ontologisk förståelsestruktur.
The circle, then, is not formal in nature. It is neither subjective nor objective, but describes understanding as the interplay of the movement of tradition and the movement of the interpreter … Thus the circle of understanding is not a ”methodological” circle, but describes an element of the ontological structure of understanding. (s. 293)
Det kan dock vara missvisande att tala om en hermeneutisk cirkel. Denna
metafor kan ge associationer till att allt bara går runt i en negativ cirkel, vilket i och för sig en förståelseprocess som är alltför styrd av fördomar kan göra. Det är dock inte denna betydelse som främst avses med begreppet. För att betona de dialektiska processinriktade momenten anger därför en spiralmetafor tydligare vad som avses. En spiral är öppen
och visar tydligare att förståelsehorisonten successivt förändras (Lindholm, 1985; Ödman, 1986, 1992). Spiralen som metafor visar också att tolkning är en ständigt fortgående process som endast tillfälligt avslutas.
Tolkningsprocesser
Förutom att relatera till den hermeneutiska cirkeln har Gadamer (1995) ett annat sätt att beskriva förståelseprocesser. Framför allt relaterar han till historisk forskning men jag menar att hans resonemang är lika tillämpbart i relation till att förstå andra människors livsvärld, deras levda liv i världen. Ett moment av forskning kan sägas handla om att betrakta sitt material med en adekvat horisont. Detta jämförs med att vi försöker förstå den horisont som framträder för den andre. ”We must place ourselves in the other situation in order to understand it.” (s. 303). På så sätt framträder, förutom vår egen tidigare horisont, en ny horisont. För att vi ska ha förmåga att sätta oss in i den andres situation krävs, enligt Gadamer, en sammansmältning av dessa båda horisonter, dvs. forskningssubjektets respektive min egen forsknings- eller förståelsehorisont. För att beskriva denna process används ordet
horisontsammansmältning. Denna metafor menar jag är relevant för
livsvärldsforskning, men den har även använts av hermeneutiker. Ödman (1995) relaterar tolkningsprocessen till människors horisonter
104 Metod
för att därigenom få kunskap om hur det kunde tänkas vara att leva under olika tidsepoker i historien, och syftar därmed till en existentiell förståelse av människors liv i det förgångna. ”Bildligt kan man säga att jag försöker sätta på mig den tolkade individens skor eller placera mig på hans eller hennes stol och betrakta den horisont som livsvillkoren bildar.” (s. XIII). Detta anger ett försök att handgripligt försöka inta den andres position och utkikspunkt i världen, att försöka se vad den andre ser. Trankell (1973) beskriver förståelsen på ett liknande sätt:
Då jag förstår en av dessa människor är det därför att jag i en plötslig insikt om hur denna människa har det uppfattar hur det är för henne att existera
under sina egna villkor. Förståelsen är sålunda avhängig att jag på något sätt kan ”försätta mig i den andres situation” så att det blir möjligt för mig att se hennes livsvillkor och fatta hennes existens ...” (s. 375)
Detta innebär inte enligt Trankell inlevelse i den andres situation utan istället att man förstår den andres livsvillkor och perspektiv på den egna tillvaron.
Förutom förståelsebegreppet är tolkning en mycket central del av
her-meneutiken. Tolkar gör vi när vår förförståelse inte räcker till för att förstå förhållanden vi möter i forskning. I dessa fall blir det uppenbart att vi måste tolka. Även i andra fall, när vi tror att vi förstår, kan ett explicit tolkningsförfarande vara nödvändigt. Ricoeur diskuterar här i termer av en misstankens hermeneutik. Det räcker inte med att lyssna på en
person eller en text utan man måste också aktivt misstänka. Tolkningsprocessen innefattar därmed både att lyssna och att misstänka, dvs. att hålla en viss distans till det som sägs. Kristensson Uggla (1994) skriver att ”dialektiken mellan att misstänka och att lyssna … lever inom den överordnade kommunikationsstrukturens dialektik mellan självreflexionens centrerande och kritikens decentrerande rörelser.” (s. 283).
Ofta är det i konfrontation med det annorlunda som det blir uppen-bart att vi måste tolka det vi möter. Samtidigt kan det också finnas behov av att tolka det som vi i vardagslag tror att vi redan förstår. Att tolka kan jämföras med att förstå på ett annat sätt, att se det som är fokus för tolk-ningsarbetet ur ett annat perspektiv. En stor del av hermeneutiskt ningsarbete består just av att arbeta med tolkning eftersom det forsk-ningsproblem man valt oftast inte är helt förstått. I denna studie handlar det om att förstå de förändringar som personer genomgår i samband med inträffad uttalad synnedsättning eller blindhet, vilket innebär ett tolknings- och översättningsarbete mellan olika livsvärldar eftersom jag själv inte omfattar den värld som är fokus för studien, nämligen
Metodologiska utgångspunkter 105
synskadade eller blinda personers livsvärld.34 Att få kunskap om en annan persons livsvärld kan sägas handla om att försöka se världen som den framträder utifrån den personens perspektiv. Ricoeur (1993) skriver om förståelsen att ”det som ska förstås i en text är inte först och främst den som talar bakom texten utan det som texten talar om – textens ’sak’,
dvs den värld som texten på något sätt utvecklar framför texten.” (s. 77).
Tolkning av texter kan på så sätt öppna och möjliggöra förståelse av en värld.35
I Sverige utvecklades den pedagogiska hermeneutiken i en grupp kring Arne Trankell.36 Denna grupp karaktäriseras av att ha intresserat sig för invandrar- och minoritetsforskning. I Kvarteret Flisan försökte Trankell
(1973) göra olika människors handlingar förståeliga utifrån dessa männi-skors perspektiv på tillvaron. ”Det vi gör som forskare ... är alltså att vi utforskar denna människas livsvillkor, som de ser ut från hennes utkiks-punkt eller ’vara i världen’, och att vi därefter gör dessa villkor urskiljbara för andra.” (s. 375). Detta kan jämföras med det som Ricoeur (1993) talar om som att förstå den värld som öppnar sig framför texten.37
Hermeneutik kan används i olika syften: att tolka handlingar (Ricoeur, 1971), biografier (Bärmark & Nilsson, 1983) eller kulturer (Geertz, 1993, kap. 1).38 Bärmark och Nilsson menar vidare att även samhället blir synligt genom att tolka biografier.
Vad innebär det då att i forskning arbeta med tolkning? Asplund (1995) ger många exempel på tolkningsprocesser. Han menar att
34 Detta torde vara det vanliga inom livsvärldsforskning, att forskaren inte studerar sin egen livsvärld. Ofta väcks istället intresset för att studera en viss grupps livs-världar just för att man inte har kunskap om dem.
35 I kapitel 7 återkommer jag till en presentation av hur denna aspekt av tolknings-processen har hanterats.
36 Denna grupp vid Stockholms universitet behämndes IMFO-gruppen. Flera avhandlingar har producerats inom denna forskningsinriktning, bl.a. av Ödman (1980), Westin (1981), Johansson (1974), Sjöström (1980) och Gustavsson (1989). För mer närliggande exempel med liknande utgångspunkter hänvisas till Lendahls Rosendahl (1998).
37 Trankells (1973) bok Kvarteret Flisan blev också något av ett modellexempel när det gällde att bedriva forskning på detta ”nya” sätt, dvs. att inte utgå från en färdig-formulerad teori utan istället ge sig ut på forskningsfältet för att därigenom förstå ett visst fenomen, främst via de människor som var utsatta för en förändring. Inte bara texter kom därmed att vara föremål för tolkning utan även människors handlingar. Även om Trankell inte själv relaterade till ett livsvärldsperspektiv menar jag efter att ha läst Kvarteret Flisan att flera av de metodresonemang som där förs mycket väl är tillämpliga även inom livsvärldsforskning. Det kan även nämnas att Gustavsson (2000a) i en presentation av tolkningsteori även relaterar till ordet ”livsvärld”.
38 Huruvida ett kulturbegrepp är användbart i relation till personer med syn-nedsättning diskuteras i kapitel 14.
106 Metod
tolkning i grunden handlar om aspektseende och jämför vetenskaplig forskning med att lösa en rebus eller en detektivgåta.39 För att kunna lösa ett problem eller en gåta handlar det ofta om att kunna omgestalta fenomenet och se det på ett annat sätt. Detta kan även åskådliggöras via enkla figurer som vi genom att byta perspektiv, exempelvis genom att variera figur och grund, plötsligt kan se framträda på ett annat sätt än tidigare.40 Grunden för detta aspektseende är att man ställer en viss fråga. Den fråga som enligt Asplund måste ställas är vad ett visst fenomen betyder. Det är denna typ av frågor som möjliggör att söka olika
perspektiv för att hitta en lösning på problemet. I denna studie innebär det att ställa frågan om vad en synskada betyder, eller omformulerad, vad synskadan innebär för en viss person i ett visst sammanhang. Tolkningen handlar alltså om att se fenomenen på ett nytt sätt och därigenom söka formulera ny kunskap och förståelse.
Allmänt kan tolkningsprocessen anges som ett pendlande mellan olika
delar och olika helheter där forskarens förförståelse hela tiden ifrågasätts
och omformuleras. Det som så småningom kommer att bilda helhet är på så sätt i ständig omdaning under arbetets gång. Det gäller att hitta ett mönster där alla bitar finner sin bestämda plats och där helheten framträ-der utifrån de olika delarna. För vittnespsykologin gäller specifika tolk-ningskrav (Trankell, 1971, s. 144–145). Inom existentiell hermeneutik är det istället viktigt att tolkningen bildar en väl sammanhållen gestalt och att delar är relaterade till varandra och till en helhet (Ödman, 1986, del III). I denna arbetsprocess är det dock viktigt att inte de egna fördomarna eller en förförståelse som inte är öppen för förändring blir ett hinder i tolkningsprocessen.41 Saker och ting förhåller sig inte alltid som man först tror. Vår intuitiva förståelse kan bedra oss. Det är just detta som tolkningsarbetet ska försöka avslöja för att undvika att forskningen blir en spegling av våra egna fördomar eller förutfattade meningar. Ricoeur (1993) benämner detta som att i arbetsprocessen inta en distansering i växelverkan med inlevelse i forskningsarbetet.
Att arbeta på detta sätt innebär att forskaren kontinuerligt för en öppen dialog med sitt material vilket medför att speciella krav ställs på
39 Denna jämförelse framförs även av Lindström (1994).
40 Jfr Asplunds (1995, s. 14–18) eget exempel med ”fyrväpplingen” eller ”fyra ele-fanter som dricker ur en vattenho”.
41 I flera hermeneutiska arbeten beskrivs den egna förförståelsen ibland som ett hinder, något som man då måste arbeta sig igenom. Detta framgår bl.a. i Gustavsson (1989, kap. IV) där författaren omvärderar tidigare yrkeserfarenheter och i Bärmark och Nilsson (1983, s. 27), där författarna var tvungna att reflektera över sitt förhållande till sina respektive mödrar för att förstå Paul Bjerres förhållande till sin mor.
Metodologiska utgångspunkter 107
forskaren som subjekt. Att arbeta hermeneutiskt är inte något som kan försiggå utan engagemang. Som all god forskning kräver det ett kontinuerligt ifrågasättande samt öppenhet och beredskap att omformulera uppnådd kunskap. Bengtsson (1991) diskuterar vad denna öppenhet och ömsesidighet kan bestå av inom forskningen.
Utmärkande för detta förhållningssätt är att forskaren utifrån sin för-förståelse öppnar sig för det andra och annorlunda, att han eller hon vågar ge sig in i en dialog med det andra med den därmed förbundna risken för att ha fel, att förlora sig själv och att förändras, men också att upptäcka något nytt, att lära sig osv. En grundförutsättning för ömsesidigheten är med andra ord att forskaren utvecklar en öppenhet, en sensitivitet och en mottaglighet för det andra och en samtidig bered-villighet att ändra sig. Ytterst måste detta kluvna och bräckliga förhåll-ningssätt vara grunden för all vetenskaplighet. (s. 300)
För att undvika att förståelsen skulle kunna uppfattas som ett försök att leva sig in i den andres själsliv42 (jfr den romantiska hermeneutiken), har Ricoeur vidareutvecklat tolkningsbegreppet (se t.ex. Ricoeur, 1971, 1993). Framför allt betraktar Ricoeur tolkning som ett vidare begrepp som innefattar både förstående och förklarande dimensioner. Han vill
härmed upphäva den gamla dikotomin mellan förklara och förstå. Istället ser Ricoeur dessa båda alternativ som moment som följer på varandra i en tolkningsprocess. Han jämför den skrivna texten med det talade ordet och menar att det i en dialogsituation ibland är nödvändigt med förklaringar för att förstå, att man använder sig av frågor och svar. Genom förklaringen har man sedan möjlighet att förstå ”bättre”.43 På ett motsvarande sätt är det med en skriven text. Den fixerade texten möjliggör inte längre en intersubjektiv dialog med frågor och svar, däremot kan förklarande moment innefattas i tolkningsarbetet med texten. ”Analysen framstår då som en del av den hermeneutiska (tolkande) båge som leder från den naiva förståelsen till den lärda förståelsen via förklaringen.” (Ricoeur, 1993, s. 76).44 Förståelsen är dock därmed inte upphävd av förklaringen. Fortfarande är det förståelsen som är vår grundläggande tillgång till världen. Det som
42 Jfr ”Ingenting har mer skadat teorin om förståelsen än att den identifierats med förståelsen av den andre (”l’autre”), vilket är en central tanke hos Dilthey. Som om förståelsen handlade om att förstå ett främmande psyke bakom texten. Det som skall förstås i en text är inte först och främst den som talar bakom texten utan det som texten talar om – textens ’sak’” (Riceour, 1993, s. 77).
43 Jfr avsnittet ”Att ta del av människors berättelser”.
44 Här kan en parallell dras till den intentionala båge som tidigare introducerats av Merleau-Ponty (1995).
108 Metod
Ricoeur gör är att belysa dialektiken mellan den mer metodiska för-klaringen och den icke-metodiska öppenheten som främst kännetecknas av förståelse. ”Detta moment (förståelsen) föregår, ledsagar, avslutar och
innesluter på så vis förklaringen.” (s. 96).
Enligt Ricoeur är berättelser också i högsta grad relevanta som underlag för hermeneutisk tolkning. En berättelse innefattas både av att vara en text, i utskriven version, och att samtidigt innefatta tidigare utförda handlingar. Människan är därmed självt aktivt inbegripen i sin egen historia. För en forskare består uppgiften av att tolka människors berättelser och försöka se vad dessa betyder i personens aktuella livssituation. Tolkningsprocedurerna är likartade för tolkning av berättelser som för andra texter. Detta är värt att notera eftersom delar av det empiriska materialet består av berättelser som speglar delar av personernas tidigare liv, dvs. deras historia.
Tolkningsarbetet resulterar oftast i en ny text som söker förmedla uppnådd förståelse. Det är här viktigt att observera den hermeneutiska fenomenologins förmedlande karaktär. När denna text ska möta sina läsare är det nya horisonter som möts. Dessa läsare har också sin egen historia, sina egna erfarenheter och position i världen. Här krävs åter en öppenhet för den värld som öppnar sig framför texten.
109