Designen för datorprojektet (Berndtsson, 1991) utgjordes av en omfat-tande datainsamling (vintern 1991/1992) innan deltagarna fick sin dator-utrustning samt att motsvarande datainsamling utfördes mot slutet av projektet (våren 1994). Halvvägs (våren 1993) genomfördes vissa delar av datainsamlingen. Se bilaga 3 för en översikt över det insamlade materialet.
Vid respektive tillfälle togs den tid i anspråk som behövdes för att gå igenom de olika formulären vilket innebar flera besök hos varje deltagare. Eftersom alla är synskadade är det jag själv som har fyllt i formulären efter de svar som har getts. Jag har försökt att vara så exakt som möjligt och inte göra egna tolkningar. Har något svar varit svårförståeligt har frågan ställts på nytt. Intervjuerna som utfördes 1991/1992 och 1994 har spelats in på band och transkriberats.
Projektåren var händelserika år både för oss som arbetade i projektet och för deltagarna. Projektet drabbades av många oförutsedda händelser som påverkade arbetet. För att se till de samhälleliga aspekterna var projektåren just de år då Sveriges ekonomi drastiskt försämrades. Detta medverkade till att de tekniskt kunniga personer som anlitades via ett dataföretag fick sluta sina anställningar i samband med det kärva konjunkturläget. För att kunna fortsätta arbetet knöts istället tekniker och utbildare direkt till projektet.50 Att jag nämner detta är därför att det har betydelse för deltagarnas datoranvändning. I samband med att
114 Metod
utrustningar inte har fungerat och att det har tagit tid att iordningställa dem har olika reaktioner blivit tydliga. Detta kan jämföras med ”critical incidents”. Olika förhållningssätt till tekniken och framför allt till de aktiviteter som kan utföras med hjälp av ny datorteknik blev här framträdande.
Arbetet innebar många och täta telefonkontakter med projektdelta-garna. Dessutom genomfördes ett antal hembesök, både för utbildning och utvärdering. Jag deltog även i gemensamma utbildningsinsatser för delar av gruppen. Sammantaget har jag under 1991–1994 träffat delta-garna vid ett betydande antal tillfällen.51 Vid samtliga hembesök och vid olika utbildningstillfällen har anteckningar förts som i efterhand har kompletterats, jfr fältanteckningar. Innehållet i dessa berör datorerna men också deltagarnas inställning till datoranvändning, kommentarer som gjorts, observationer och direktcitat. Dessa noteringar hänför sig till deltagarnas livsvärld.
Det fortsatta arbetet är som tidigare nämnts en uppföljning och utvidgning av projektarbetet. För att undersöka och gestalta det aktuella fenomenet valdes framför allt intervjuer och livsberättelser som tillvägagångssätt för att erhålla material om deltagarnas erfarenheter i samband med att de blivit synskadade. Med grund i det tidigare genomförda projektet menar jag att detta tillvägagångssätt är relevant, även utifrån en livsvärldsansats.52 När intervjuerna skulle genomföras var vi inte obekanta för varandra och jag kände väl till deras respektive vardagsmiljöer.
Den senare studien planerades under hösten 1996 och genomfördes under hösten/vintern 1996 och i början av 1997. När jag fortsättningsvis refererar till denna datainsamling anger jag för enkelhetens skull att den är utförd 1996. Jag kommer här först att ge en beskrivning av studiens utformning för att i följande avsnitt problematisera deltagandet i livs-världsliga sammanhang samt utförandet av intervjuer inom en livsvärlds-ansats.
Inför genomförandet av studien togs förnyad kontakt med deltagarna. Samtliga var positivt inställda till att delta i den nya studien som också innebar viss uppföljning av projektet. Jag informerade om att jag önskade träffa dem vid två eller tre tillfällen och att samtalen skulle
51 I bilaga 4 finns en sammanställning över det totala antalet hembesök respektive övriga kontakter som jag har haft med var och en under den aktuella tidsrymden.
52 Att inom en livsvärldsansats enbart använda sig av intervjuer, utan att närmare engagera sig i deltagarnas miljö, anser jag vara tveksamt eftersom risken då är stor att viktiga kvaliteter av livsvärlden undgår upptäckt, jfr. begreppet ”deltagande erfaren-het” (Beekman, 1984).
Design och empiriskt material 115
beröra erfarenheter i samband med synskadans inträffande, hur de nu hanterar och tidigare har hanterat livet och vardagen då de har en synnedsättning, hur de har lärt sig olika aktiviteter samt hur de nu använder sin dator. Därutöver berörde jag forskningsetiska frågeställningar och att jag önskade banda våra samtal, vilket alla accepterade.
Intervjuerna omfattade tre olika fokus: de förändringar i livet som syn-skadan gett upphov till.53 lärande samt uppföljning av datorprojektet. En intervjuguide utformades, se bilaga 5a–5c. Som underlag användes ett antal specificerade frågeställningar (Berndtsson, 1996a). Hur jag har använt intervjuguiden behandlas i avsnittet om intervjuer. Huvudsyftet med de olika intervjuerna var följande:
A.
Livsförändring Denna intervju fokuserade personernas tidigare liv, vilka eventuella traumatiska händelser eller utmaningar de varit med om, hur dessa har hanterats samt hur personerna relaterar synnedsättningen till den egna livshistorien. Genom att använda samma ingångsfråga till alla deltagare ville jag i möjligaste mån få dem själva att berätta om sitt liv, s.k. fokuserade livsberättelser (Bertaux, 1981).54
53 Att jag valde denna typ av intervjuform har sin grund i en intervju som genom-fördes på en forskarkurs, The concept of adaptation as a framework for practice and research (Berndtsson, 1995b; Spencer, 1994). Genom att använda livsberättelsen som form för intervjun fick jag mina frågeställningar belysta på ett mycket rikt sätt och valde därför att även fortsättningsvis använda mig av denna intervjuform.
54 Detta tillvägagångssätt kan kontrasteras mot det gängse förfaringssättet inom life history traditionen (se t.ex. Alheit, 1994) då en hel dag avsätts för att samtala med varje person.
116 Metod
B.
Lärande Att fokusera lärandet i samband med att en person har, alternativt håller på att få, en omfattande syn-nedsättning har till syfte att fånga upp beskrivningar av det egna lärandet relaterat till synskadan. Även här blev intervjuerna till viss del tillbakablickande eftersom synskadan för en del av deltagarna hade inträffat i ett tidigare skede av deras liv. Framför allt var intervjun inriktad mot att fånga upp och belysa konkreta situationer där deltagarna upplevde att de hade lärt sig något och vad detta i så fall hade betytt för dem, bl.a. i relation till hur de hanterar synskadan i det dagliga livet.
C.
Uppföljning av datorprojektet
Denna intervju syftade till att följa upp datorprojektets insatser med fokus på datorns fortsatta betydelse i vardagen. I denna intervju blev det mycket uppenbart att vi hade en gemensam erfarenhet att relatera till. Här fick jag också möjlighet att ta del av vad som hade hänt med datorsystemen och hur de användes efter det att projektet avslutats.
Förutom de genomförda intervjuerna har också viss övrig datainsamling utförts. För att utnyttja studiens utsträckning i tid gjordes en uppföljning av väsentliga delar av det tidigare materialet (se bilaga 3).
Det kan redan här påpekas att intervjudel C inte berörs i resultat-sammanställningen och inte heller den övriga datainsamlingen. Arbetet med datorerna har lyfts ut från analysen till följd av studiens omfattning.