Dependens – interdependens

Teoretiskt kan skillnaden mellan dependens och interdependens lätt tydliggöras. Empiriskt är det dock frågan om olika former av beroende. Det handlar om ett kontinuum längs vilket en relation befinner sig, något som sannolikt varierar från sakfråga till sakfråga. En sådan skala kan göras för en eller två aktörer. Om man fokuserar på en aktörs relationer kommer ytterpunkterna på skalan att å ena sidan vara independens och å den andra kraftig dependens – där emellan finns mildare former av beroende. Om man fokuserar på relationen mellan två aktörer i termer av beroende blir ytterpunkterna för dem båda en situation av ensidig dependens. Mellan ren dependens, ensidigt beroende, och symmetrisk interdependens, balanserat ömsesidigt beroende, föreligger asymmetrisk interdependens, vilket innebär att båda aktörerna är beroende av varandra men den ene aktören är mer beroende än den andre – den ene aktören är mer beroende i vad vi kan kalla netto-termer. Det är ofta i dessa asymmetriska relationer som risken för spänningar och konflikt är störst.225

Vissa forskare menar att begreppet interdependens alltför mycket betonar

221 Keohane och Nye, 1989, s. 9; se också Rosecrance och Stein, 1973, s. 2. 222 Keohane och Nye, 1989, s. 9.

223 Knudsen, 1999, s. 136. 224 Rhodes, 1980, s. 302. 225 de Wilde, 1988, s. 162.

ömsesidighet och därmed döljer den verkliga ojämlikheten i relationer.226 Som också påpekats kommer nästan alla beroenderelationer att vara mer eller mindre ömsesidiga, även om de flesta är asymmetriska.227

Som jag ser det är dependens ytterpunkterna på skalan (när den ene aktören är beroende av den andre men inte tvärtom) medan interdependens föreligger när aktörerna är beroende av varandra, oavsett om de är lika beroende eller inte – denna interdependens kan vara asymmetrisk eller symmetrisk. Mitt resonemang leder således till att det är en empirisk fråga vilket som finns för handen i en viss relation. Var på skalan man befinner sig kommer dock givetvis att påverka maktrelationen mellan aktörerna.

Figur 3.1 Interdependensskala

Man kan komplettera skalan med ytterligare en dimension vilken utgörs av hur stort detta beroende är, dess dignitet. Som exempel kan vi tänka på symmetrisk interdependens som innebär att aktörerna är lika beroende av varandra men detta beroende kan då vara på en hög eller låg nivå.228 Bachrach och Lawler har ett motsvarande resonemang om makt, som kan överföras på beroende eftersom det, vilket vi strax ska återkomma till, är två sidor av samma mynt. Man kan således tala om absolut beroende – hur beroende varje aktör är oavsett den andres beroende, relativt beroende – jämförelse mellan två

226 Strange, 1996, s. xiii.

227 Reynolds och McKinlay, 1979, s. 144-145. 228 Emerson, 1962, s. 33-34.

aktörers absoluta beroenden, och totalt beroende – hur stor summan av aktörernas beroende är. Vad vår skala visar är att det relativa beroendet kan vara lika stort trots att det totala beroendet varierar.229 Totalt beroende är då ett komplement till det relativa beroendet som aktören själv oftast inte är lika medveten om.230 Nivån på det totala beroendet, digniteten, kommer också att påverka relationen mellan aktörerna. Om aktörerna båda är mycket beroende av resurser som tillhandahålls av den andre aktören (symmetrisk inter-dependens på hög nivå) kommer man rimligen att gå mycket långt för att bevara den här relationen och se till att inget ofördelaktigt inträffar, mycket längre än om man inte är så beroende av varandra.231

Det är också viktigt att komma ihåg att interdependensrelationer inte är statiska utan kan ändras, vilket i sin tur ändrar maktförhållandena mellan aktörerna. Över tid kan beroenderelationen manipuleras, eller påverkas omedvetet, av aktörerna. Om en organisation blir mer eller mindre självförsörjande på ett eller annat sätt av en resurs kommer interdependensen att påverkas.232 Genom att interdependensförhållanden kan förändras kan aktörerna i en relation medvetet försöka förbättra sin egen position. Aktörernas strategier handlar då om att ändra utbytesprocessen inom de spelregler som finns för utbytet.233 De olika strategierna kan principiellt sett användas på två sätt. Antingen försöker man öka den andre aktörens beroende av en själv eller minska sitt eget beroende av den andre. I båda fallen är resultatet det samma, att man förflyttar jämviktsläget i interdependensrelationen till sin egen fördel. Låt oss, för att klargöra begreppen, likna figur 3.1 vid en gungbräda där det relativa beroendet avgör lutningen på gungbrädan utifrån det absoluta beroendet – de båda gungandes tyngd och kraft. Det totala beroendet, digniteten, kan då liknas vid höjden på gungbrädans fundament – hur långt det är ner till marken. Påpekas bör att när vi talar om beroende handlar det om aktörernas upplevelse av beroende.234 Beroende är i många fall inte neutralt observerbart. Det kan med andra ord finnas en skillnad mellan subjektiv och objektiv interdependens och tolkningarna av beroendeförhållandet kan variera mellan

229 Bacharach och Lawler, 1981, s. 64-65, 67. 230 Bacharach och Lawler, 1981, s. 213. 231 Scharpf, 1978, s. 356.

232 Bacharach och Lawler, 1981, s. 59; Morse, 1976, s. 664; Pfeffer och Salancik, 1978, s. 43. 233 Rhodes, 1997b, s. 42.

aktörerna. Detta påverkar givetvis var på skalan man anser att relationen befinner sig, hur beroende man tror sig vara och vilken makt man har/anser sig ha gentemot den andre aktören. Å andra sidan kan man hävda att så länge ett beroendeförhållande inte uppmärksammats av någon av aktörerna så har det ingen betydelse ur maktsynpunkt. Utifrån denna synvinkel måste ett beroende vara uppmärksammat av minst en av parterna för att vara ett beroende.235 Även om en tredje part uppmärksammar beroendet kommer det inte att påverka de ursprungliga aktörernas relationer, utan bara den utomståendes uppfattning om aktörerna eller relation till aktörerna.