Idag kan vi se att regeringar inte längre talar om mäns våld mot kvinnor med “kluven tunga” på samma sätt som det gjordes under 1900-talet. Då de även diskuterades att begreppet mäns våld mot kvinnor skulle benämnas som “våld i nära relationer” för att skifta fokus mot ett könsneutralt begrepp, vilket berördes av Holmberg (2019) i bakgrundsavsnittet. Rörande detta har informanterna olika åsikter med olika bevekelsegrunder. Regeringen har som tidigare nämnt utarbetat en nationell strategi där mäns våld mot kvinnor är inkluderat som ett av delmålen, detta tyder på att regeringen omfamnat området betydligt mer än förr.
Då frågorna förstå, vill och kan ställs får det följaktligen konsekvensen att tolkningar måste göras genom att abstraktionsnivån höjs. Vem kan göra sådana tolkningar och i förhållande till vad, är frågor som uppstår. Även Esaiasson et al. (2017, s.60) tar fasta på de teoretiska definitionernas avstånd till indikatorer på operationell nivå avgör svårigheten att finna begreppsvaliditet, vilket vi är medvetna rörande som en begränsning i studien. Teorin rörande gräsrotsbyråkrater med analyskategorierna förstå, vill och kan, är till trots en beprövad teori rörande implementeringsforskningen. Frågorna som ställs till informanterna avgör sedan till stor del huruvida god begreppsvaliditet kan uppnås.
I frågan rörande aktörernas upplevda samarbete, som nätverkande, är det frågan om attityder varav således begreppsmässig validitet förenklas och ges högre tillförlitlighet. Ett annat problem som måste beaktas då validiteten bedöms är huruvida informanterna/respondenterna förstår våra frågor och/eller om de svarar ärligt. Vad beträffar reliabiliteten, med vilket menas att mätresultatet skulle bli
detsamma vid upprepade mätningar (Esaiasson et al. 2017, s.64–65) samt huruvida det har en intern konsistens med vilket menas att olika frågor mäter samma sak.
6.1
Diskussion forskningsfråga 1
Vilka implementeringsproblem och förutsättningar kan identifieras rörande arbetet kring strategin mäns våld mot kvinnor i Västmanland och Södermanland?
Bland de flesta som arbetar tätt med frågan, vilket gäller de flesta av informanterna i denna
undersökning, tycks finnas ett djupt personligt engagemang. Det anses däremot av flera informanter att det finns bristande kunskap och vilja, inte sällan på grund av en obehagskänsla, bland många aktörer som jobbar mer perifert med frågan. Exempelvis gäller detta inom vården. Okunskap och/eller ointresse lyfts även fram av vissa informanter gällande vissa avdelningar inom socialtjänsten och/eller
43
polis samt åklagare. Särskilt lyfter flera informanter fram att det saknas en vilja, ett intresse och/eller en hög prioritering från rättskedjan och då inte minst från polismyndigheten sida att fokusera på problemet. Flera informanter menar att polisen varken deltar aktivt i samverkan i större utsträckning och tar medel från detta område till förmån för andra. Men ibland anses även metodproblem vara grunden till svårigheter i samarbetet med polisen, en åsikt som dock inte delas av alla även om den tycks relativt utbredd bland informanterna.
Resurser lyft av flera, bland andra av kvinnojourerna, som ett problem och att de inte är långsiktiga och även brottsofferjoursinformanten menar att detta är viktigt och var även ett problem för dessa tidigare vilket idag dock blivit bättre men beror på enskild kommuns initiativ. Överlag tycks dock resurserna och uppmärksamheten för frågan ökat under de sista åren även om det finns viss tendens att man står och stampar. Vidare verkar det finnas få som arbetar mot förövarna, vilket lyfts av de flesta informanterna som det viktigaste för att kunna lösa eller minska problemet, vilken kan ha att göra med att få erkänner, beroende på stigmatisering, varpå det finns få klienter att jobba mot och således mindre resurser till organisationerna vilka utanför socialtjänsten och kriminalvården istället läggs ned som i Västmanland. Här verkar flera lyfta metodproblem, hur man identifierar etcetera samt ibland ett problem med sekretesslagar, medan andra menar att metoderna finns och att problemet dock ligger i att andra informanter inte tar del av dessa. Knappt några informanter lyfter frågan om våld som kringskärandet av kvinnors egenbestämande och/eller psykologiskt våld, vilket skapar ett stort glapp i förståelsen kring vilka som drabbas bland informanterna, vilka ofta tolkar de drabbade som de grupper de själv möter varpå viss objektivitet saknas även om de flesta ändå menar att problemet ändå finns överallt.
Det förefaller ofta som att gräsrotsinformanterna, gällande analyskategorin förstå, inte har eller har liten kunskap rörande både de nationella samt särskilt regionala strategiernas målsättningar, vilket möjligtvis kan förklaras av att de är luddigt formulerade, vilket exempelvis åklagarinformanten framhåller, och i Södermanlands fall att de inte har en specifik strategi för mäns våld mot kvinnor utan hänvisar till en nationell strategi eller en mer allmän jämställdhetsstrategi. Ibland saknas även kunskapen angående detta hos nätverksinformanterna, vilka själva deltar i dessa möten. Rörande begreppet mäns våld mot kvinnor finns det ett gap mellan de som anser begreppet oproblematiskt och de som menar att det exkluderar så som HBTQ, barn etcetera eller riskerar att skapa ett motstånd då det kan tolkas som generaliserande angående män. Det verkar dock finnas tydliga stuprör och litet intresse till anpassning varav segmenteringen fortfarande tycks verka som ett hinder trots statens uppmuntran till nätverkande och syftningar till att myndigheter bör anpassa sig efter samhällsproblem mer än utifrån den egna verksamhetens idéer.
Huruvida digitaliseringen av möten varit bra är en åsikt som beror på vem du frågar. Fler verkar teoretiskt kunnat delta, även om det rent praktiskt inte materialiserats, men det skapar inte samma
44
kontaktnät som med rent fysiska möten. Utbyggt kontaktnät framför faktiska innovativa lösningar, detta lyfts som positivt med nätverkandet. Problemet definieras relativt lika av de intervjuade informanterna, olika inriktningar ger olika perspektiv, var problemen är mest förekommande kan fördunklas och tolkas på olika sätt utifrån det egna begränsade perspektivet.
Det finns flera samarbetsproblem men få tycks vara beredda att anpassa sig eller kan se att andra anpassar sig, vilket är i linje med Björk et al (2003), dock tycks flera informanter finna att tät kontakt underlättar, varför mycket ändå återstår att göra specifikt vad beträffar deltagandet i policynätverken som skulle kunna vara bättre, inte minst angående polismyndigheten. Ytterligare en observation som gjorts är att det fokus, vilket låg i den nationella handlingsplanen, rörande pornografi samt prostitution inte berörs av några av de informanter som deltagit i studien och att det heller inte lyfts rörande hur män kan delta i detta arbete, vilket är lite underligt då även vikten av detta poängterades av
regeringen.
6.2
Diskussion forskningsfråga 2
Vilka likheter och skillnader kan, baserat på urvalet informanter och dess individuella tolkningar och svar, identifieras mellan Västmanland och Södermanland?
Det verkar som att Södermanland har mindre stora samverkansmöten än Västmanland, där större representation av olika aktörer verkar uppskattas mer av majoriteten av informanter. Även själva arbetssättet och approachen i Västmanland generellt verkar mer uppskattat än i Södermanland baserat på urvalet av informanter i denna studie. Detta kan däremot möjligen förändras då ansvariga på länsstyrelsen i Södermanland är relativt nya varav ingen bör döma dessa. Även om det hos vissa aktörer kan skönjas en viss otålighet, vilken dock kan vara befogad och Södermanland, baserat på denna studies begränsade urval, tycks motta mer kritik än Västmanland i detta. Tydlighet lyfts som viktigt och här kanske förekomsten av en specifik strategi i Västmanland ses som mer behjälplig även om den är lite luddig och håller på att förändras. Det går även att ses att Västmanland har en särskild strategi rörande mäns våld mot kvinnor medan det i Södermanland finns en för jämställdhet över lag.
Just detta kan möjligen likt Holmberg (2019, s.490–492) lyfte i bakgrundsavsnittet vara ett resultat eller en rest av ett individbaserat jämställdhetsarbete. Även antalet individer som deltar i
policynätverket verkar högre i Västmanland än i Södermanland.
Vi kan konstatera att länsstyrelsen i Södermanland varit mer behjälpliga mot oss än länsstyrelsen i Västmanland. Detta då länsstyrelsen i Södermanland varit öppen för en intervju medan länsstyrelsen i Västmanland stängt den dörren. Länsstyrelsen i Södermanland har även bistått undersökningen med material vilket inte kan sägas om länsstyrelsen i Västmanland, vilka tvärtom menat att information rörande vilka aktörer som deltar i policynätverket skulle kunna bryta mot GDPR och därmed inte
45
bistått oss i en grundlagsskyddad rättighet. Det går att spekulera i att nätverket då skulle vara mer öppet i Södermanland, dock verkar det som att fler aktörer deltar i samverkansmötet i Västmanland vilket talar emot detta. Öppenheten och det stora scoopet av aktörer samt delvis det faktum att de inte är så preciserande som man är i Västmanland angående mål och strategier är troligen vad som utgör den största kritiken i Södermanland.
6.3 Fortsatt forskning
En av tankarna med att utföra en kvalitativ undersökning rörande policyområdet både utifrån ett bottom-up perspektiv samt ett nätverksperspektiv var att identifiera implementeringssvårigheter.
Dessa skulle kunna utgöra variabler till en kvantitativ studie där mer generella slutsatser kunde dras.
Detta kunde således göras. Med mer tid hade även fler nätverksaktörer hunnit delta varpå
användbarheten hade stärkts vilket gör att syftet och frågeställningarna på intet sätt är uttömda, vilket skulle kunna rendera i mer extensiva undersökningar i framtiden. Fortsatt forskning som skulle vara intressant är att se över de insatser som riktas mot förövaren, då frågan arbetas med från roten av problemet, vilket ändå flertalet informanter lyfte som det mest centrala men även kanske svåraste frågorna kring mäns våld mot kvinnor. Man skulle kunna undersöka olika strategier för både
identifiering av utförare, förebyggande arbete och/eller behandling av dessa. Då polisen tycks ses som en central aktör av många informanter, men också hos vissa som en aktör vars arbete mot
policyområdet brister så vore deras arbete kring mäns våld mot kvinnor generellt samt samverkan rörande implementering av strategin specifikt intressant.