Förstå

Gräsrotsinformanter

Informanten på socialtjänsten i Södermanland är inte medveten om vilka de regionala målen är. På frågan om denne känner till den nationella strategin så blir svaret nekande. Här går att ifrågasätta huruvida några regionala mål existerar då strategin inte gäller speciellt för mäns våld mot kvinnor men frågan ställdes även om jämställdhetsmålen och den nationella strategin, vilka heller inte var kända. Informanten ifrågasätter indirekt polisens förståelse för frågan i att denne anser att det behövts ta omtag med polisen flera gånger vad beträffar bemötande av utsatta. Utbildningsmässigt tycker informanten att denne får gå fortbildningar men just NCK-utbildningar har hen inte gått eller högskoleutbildningar om våld, vilket vissa av informantens kollegor gjort. Det är på bekostnad av arbetstid framhåller informanten, vilket skulle kunna tyda på att informanten ändå inte får gå alla de fortbildningar som önskas men anser det ligga inom rimlighetens marginal. Det saknas även generellt en kunskap och ett fokus på förövarsidan menar informanten beträffande samhällets förståelse.

Gräsrotsinformanten på kvinnojouren i Södermanland upplever sig ha god kunskap inom området, men har ändå tänkt gå någon högskoleutbildning rörande våld syftandes djupare kunskap.

Informanten anser även att det erbjuds fortbildningar inom den egna organisationen och har en, för området, relevant högskoleutbildning. Vidare har denne ingen stor kunskap rörande de strategier som ligger till grunden för det som skall implementeras. På frågan blir svaret: “Nej, det har jag inte jag

23

som, jag tror att det där är min chef bättre på att svara, jag har inte riktigt...”. Inte heller känner informanten sig insatt i den nationella planen “Alltså lite, men kanske inte jättemycket” blir svaret.

Gräsrotsinformanten inom regionen i Södermanland svarar om utbildning att, denne skulle vilja gå fortbildning, som svar på frågan “erbjuds du fortbildning av din organisation?” svara informanten i fråga:

Ja, jo. Det gör det. Just nu har det ju varit pandemi också så det har varit stilla, (…). Men jag vet att frågan har kommit upp att vi kan ha möjlighet i framtiden att gå, till exempel NCKs utbildning.

Hen är inte bekant med de regionala målen eller strategin helt “Inte till punkt och pricka”, blir svaret.

Dock tycks informanten inte alls ha koll på dem då hon inte kan nämna någon. Det finns enligt denne en bristande kunskap hos flera kollegor som kommer i kontakt med detta och som inte arbetar specifikt med frågan. Vidare i regionen så tolkar informanten både kunskapen kring ämnet, det vill säga runt analyskategori förstå, samt viljan hos andra kollegor som lite tveksam. Hen menar att dessa frågor inte behandlas i grundutbildningen där kunskapen generellt kan vara låg. Det, menar

informanten finns, eller har funnits, även en tendens bland flera inom vården att tycka att denna fråga inte är deras bord att leta efter och fråga om utan något som åligger socialtjänsten.

Jag skulle säga det som saknas är en generell förståelse här, (..)… Tycker fortfarande att det är ganska tabubelagt ibland och det är ett stigma kring våld och mycket stereotyper kring vilka som blir eller är eller har varit våldsutsatta, måste in mer kunskap helt enkelt. Och jag personligen tycker väl också mig se en rädsla på grund av den okunskapen bland kollegor.

Informanten menar att kollegor ofta vill lämna över ansvaret till kollegor med mer erfarenhet, om vilket denne säger: “såklart har det en fördel och en nackdel samtidigt så ska alla kunna hantera det här som jobbar där jag jobbar på en (...) och att vi är trygga inför patienten. Tänker jag är väldigt viktigt, allt handlar ju om bemötande i grund och botten tycker jag”

Nätverksinformanter

Vid frågan om nätverksinformanten inom regionen i Södermanland känner till den regionala strategin rörande mäns våld mot kvinnor blir svaret ”känner jag väl inte till jättebra nej, (...).”Men samma fråga rörande den nationella strategin får som svar ”Ja regeringen har ju en nationell strategi där de till exempel jobbar en tioårig strategi (...). Rörande begreppet mäns våld mot kvinnor, vilket är intressant att studera utifrån förståelse, så har denne en lite annan ingång än exempelvis

kvinnojourerna, vilka ser problemet utifrån ett feministiskt perspektiv. Nätverksinformanten reserverar sig från en sådan syn:

Ja men det är ju ett begrepp som finns och som behövs men som också väcker en del känslor märker man när man är ute och pratar i frågan (...). Det kan vara ganska provocerande för vissa att man uttrycker sig så har jag märkt, (..) vi pratar ju om mäns våld mot kvinnor men vi pratar också om våld i nära relationer vi pratar om hedersrelaterat våld men vi brukar också prata om varför vi pratar om mäns våld mot kvinnor (..) Vi brukar också prata om mäns våld, alltså mäns våld mot andra män, vilket

24

är det vanligaste våldet och att man försöker tänka lite i vilka proportioner sker det här men jag tycker också det är viktigt när man är ute att man trycker på det här att det är ju inte liksom det är ju inte bara det vi ska prata om heller även om man pratar om det därför att det utgår ifrån någon slags samhällsnorm som vi har levt under väldigt lång tid det här patriarkala och så vidare men det är ju också så att när man till exempel tittar på våld mot barn då ser man ju att det är ungefär lika många kvinnliga manliga förövare och det tycker jag också är viktigt.

Informanten i fråga anser att de som utsätter, om det nu skall kategoriseras, vilket inte är helt lätt så vore det “empatistörning till exempel eller en väldigt narcissistisk självbild “Om det istället ses till de som utsätts, så menar denne att:

vissa grupper är ju mer utsatta, unga personer vet vi ju är mer utsatta för våld i nära relationer och det har man ju inte pratat så mycket om för senaste åren eftersom de mellan 16 och 24 som är elever, kanske i sin första relation är ju väldigt mycket våldsutsatta och sen äldre.

Även rörande förståelsen kan det inkluderas vilka som utför eller utsätts för våldet. Informanten menar att det finns en överrepresentation vad gäller psykiskt sjuka både bland drabbade och förövare.

Däremot ser informanten inte någon tydlig överrepresentation vad beträffar personer med utländsk bakgrund. Informanten anser vidare att kunskapen gått upp på sista tiden hos de olika aktörerna som ingår i nätverket, detta kunskapslyft kanske särskilt gäller hos socialtjänsten, vilket har förbättrats gentemot tidigare. Däremot anser informanten fortfarande att folk i allmänhet inte förstår problemet och exempelvis inte förstår “normalisering” och varför det är så svårt för utsatta att lämna. När det gäller Åklagarmyndigheten menar denne att det är beroende på åklagare, där olika åklagare får olika resultat, varav detta är en personfråga delvis och därmed inte helt sakligt objektivt.

Vad beträffar regionens generella förståelse av problemet, menar nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland, så finns det “mer att önska” säger denne, vilket är i linje med vad bland andra nätverksinformanten inom regionen i Södermanland. Rörande andra aktörers förståelse menar informanten att det generellt finns bra förståelse från de individer som deltar i nätverket, medan det bortsett från gräsrötterna i regionen även går att observera en okunskap hos polisen generellt, bortsett de som speciellt arbetar med frågan. Mödravården är dock en del av vården informanten lyfter där kunskap inom vården faktiskt tycks finnas.

Även nätverksinformanten på socialtjänsten i Västmanland, vilken menar att socialtjänsten själva har god förståelse för problematiken med våld i nära relationer, menar att vården men även regionen generellt på policynivå har en viss bristande förståelse, även om det blivit bättre. Särskilt då det kommer till äldres och funktionshindrades utsatthet. Nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland lyfter avsaknaden av frågan mäns våld mot kvinnor inom relevanta yrkesutbildningar

“att det inte har varit en obligatorisk del av olika yrkesutbildningar”. Vidare förklarar åklagarinformanten i Västmanland att det kan finnas frustrationer hos andra aktörer i policynätverket när det gäller förståelse för dennes arbete, informanten svarar:

25

Det har jag ingen aning om vad de tycker men jag kan väl tro att till exempel frivilligorganisationer som sitter här kan vara enormt frustrerande eftersom de träffar våldsutsatta kvinnor och står väldigt nära dem och en kvinnans förundersökning kanske har lagt ner och det kan finnas en frustration där det tror jag nog men jag vet inte.

Rörande om huruvida åklagarinformanten känner till den regionala strategin, så visar denne upp den aktuella strategin och svarar jakande och påpekar att ny är under konstruktion. Informanten menar dock att strategin som den är idag är lite svår att arbeta utifrån:

(...)om man tittar på att utveckla och förebyggande arbetet då har ni en liksom ingresstext här som är så fluffig och framåtsyftande och så och så kommer det några punkter här det blir lite kaka på kaka det blir inte så lätt att följa och den ska kortas, komprimeras och bli också så att den ska bli lättare för alla att ta hem den till sitt eget verksamhetsområde och arbeta utifrån.

På frågan om nätverksinformanten på brottsofferjouren i Västmanland anser sig ha kunskap kring området, menar denne att hen åtminstone har fått det genom sitt arbete. Rörande målen tycks hon ha viss koll men inte i detalj och rörande sex fokuspunkter och 40 mål, vilka relaterar till den nationella strategin säger informanten “Jag har hört talas om dem men kan dem inte”. Informanten deltar i olika utbildningar inom området och även andra aktörer inom policyområdet bistår att utbilda volontärer på jouren. Informanten anser överlag att de som ingick i policynätverket då hon var med hade god kunskap rörande frågan och inte minst då kvinnojourer. Informanten menar dock att det skulle behövas ett ökat fokus på unga kvinnors situation, vilka skiljer sig från äldres med mer kontroll ibland på nätet etcetera, samt på HBTQ personer.

ANALYS

Det tycks finns god kunskap hos informanterna däremot så saknas kunskap rörande det regionala samarbetet samt målen och detta gäller särskilt de informanter som stötts på från Södermanland. Om detta är ett sammanträffande eller ett resultat av något kan inte säkerställas med det begränsade urvalet informanter. Utifrån att länsstyrelsen i Södermanland delvis saknar en egen specifik strategi mot mäns våld mot kvinnor och därmed hänvisar till den nationella strategin, vilket alla de regionala strategierna skall bygga på, så kan diskuteras huruvida de faktiskt har kunskapen rörande de regionala och/eller nationella strategierna, vilka ändå får sägas vara grunden för vad som skall implementeras.

Detta på grund av att de inte tycker sig sakna aktörer i de regionala policynätverken medan det i de nationella strategierna föreslås många fler aktörer än de som är verksamma i de båda länens policynätverk. Detta gäller särskilt Södermanland.

Överlag förefaller det som att de flesta informanterna ser på detta som ett kall och är därför djupt engagerade i frågan varav ändå en stor förståelse för policyfrågan finns bland de informanter som arbetar med frågan som vi intervjuat. Förståelsen verkar dock enligt vissa vara mindre god inom delar av vården.

26