Nätverk och Governance

5 RESULTAT & ANALYS

5.2 Nätverk och Governance

Här presenteras analyskategorier rörande teorier om nätverksimplementering och governance.

Figur 3 Tabellen, det vill säga analysinstrumentet, brukas för överskådlighet rörande vilka frågor i intervjuguiden (Bilaga 2) som studien kopplat till respektive analyskategorier.

5.2.1 Öppenhet

Huruvida nätverket är öppet för alla tänkbara aktörer är det inte helt lätt att svara på. Många

informanter vet inte vilka som bjudits in till nätverken, men överlag är det särskilt representanter från rättskedjan som saknas av informanterna.

Exempelvis menar Nätverksinformanten från kvinnojouren Södermanland att rättskedjan inte brukar delta på samverkansmötena “Nej dom är inte med, nej men däremot blir dom inbjudna? (...) Men om de är inbjudna eller inte, eller att de bara inte dyker upp, alltså förstås ser det lite osäkert ut.”

Även Nätverksinformanten i region Västmanland tar upp att denne inte tror att kriminalvården och Åklagarmyndigheten deltar i någon större utsträckning på samverkansmötena. Däremot har

nätverksinformanten från socialtjänsten i Västmanland en annan uppfattning “Till de regionala träffarna så är det ju alla möjliga som träffar våldsutsatta och utövare. Frivården, regionen, ideella föreningar, kvinnojourer, skyddade boende, åklagare och polisen det är väldigt brett.” Särskilt är det polisen som lyser med sin frånvaro enligt flera informanter. Nätverkinformanten från

kvinnojouren Västmanland saknar exempelvis dessa i samverkan:

Operativ polis har ju lyst med sin frånvaro länge i både liksom lokala samverkansgruppen tidigare och regionala. Åklagarmyndigheten är där men polisen var länge sen jag träffade.

Åklagarinformanten i Västmanland tar upp att domstolarna inte är med däremot tror hen inte att dessa kommer vilja delta “Domstolarna är ju inte med men domstolarna är ju självständiga och jag tror inte dom någonsin kommer att kliva in i ett sådant här arbete.” Vidare saknar vissa informanter skola eller organisationer som jobbar med ungdomar, vilka kanske i högre grad borde involveras i arbetet och det lyfts av många informanter att det måste arbetas mer förebyggande. Ändå saknas det sådan verksamhet bortsett från socialtjänsten och kriminalvården, vilka förvisso endast arbetar med dömda. Nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland säger:

De som arbetar med ungar skulle behöva komma in där om man pratar om unga tjejer och kvinnor situation. Det kan vara inom socialtjänst och inom skolan men skola är ju en plattform där alla elever på grund av skolplikten är. Så att skola på något sätt skulle det vara bra i någon form.

Även nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland menar specifikt att hen saknar representanter från skolan:

Skolan blir ju otroligt viktig här, (..) jag upplever att förskolan pratar jättemycket om jämställdhet genus och stopp min kropp liksom att värna din integritet (..), men sen upplever jag att det liksom tappas i några år. Har full respekt för det för att man har en läroplan att följa(..) men då behöver ju samhället ta det här ansvaret att lägga in det i läroplanen, att det här är en lika viktig fråga hur vi är mot varandra att prata jämställdhet, prata genus, prata om vad som är okej (...). Hur vi är mot varandra vad som är grunden i vårt gemensamma demokratiska samhälle och det behöver vi ju prata om tidigt för att vi ska komma någonstans.

Kvinnojourerna lyfter att de önskar att även bostadsbolagen var närvarande, exempelvis gräsrotsinformanten på kvinnojouren i Södermanland säger:

Ja vi jobbar ju för boendekontakten, för det är ju brist i Södermanland. (..) för att vi ska kunna, få ut dem i eget boende utan att behöva stå i köer. Man ska se den här målgruppen som viktig för att dom har ju inte valt själva att flytta. (..)ibland blir det ja en lång process innan man får eget boende.

Det finns de som lyfter att samverkansmötena i Södermanland inte är så regelbundna på sista tiden och att detta hämmar öppenheten och förståelsen mellan de olika aktörerna menar

nätverksinformanten i region Södermanland lyfter att regionen borde vara inbjuden på mer träffar i policynätverket:

Det har vi påtalat lite grann att glöm inte bort oss som är i regionen för hon som var tidigare, hade alla med på mötena. Jag tror den nya jobbar på ett annat sätt som tog kommunen och sen vissa möten är större och då är vi från regionen med också så att vi har varit med som ni brukar.

Det kan finnas vissa svårigheter anser somliga av informanterna både i Västmanland och Södermanland med en byråkratisk ton såtillvida att vissa typer av aktörer, särskilt bland

frivilligorganisationer, skulle kunna få svårt att känna sig delaktig på lika villkor, dock är detta endast ett antagande att så kan vara fallet hos vissa av de informanter som ingått i undersökningen och ingen som direkt menar att de själva känner så. Det finns även en viss tendens till att mindre hänsyn tas till frivilligorganisationers önskningar än vad som var vanligt förr och som nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland uttrycker det: “policyområdet har professionaliserats och tagits över av myndigheter”. Dock anses det skönt att myndigheter idag engagerar sig mer i frågan och inte helt lämnar den till intresseorganisationer att driva själv. Vad beträffar möjligheten till deltagande så lyfter nätverksinformanten på socialtjänsten i Västmanland det som positivt för deltagandet att mötena skett digitalt under covid-pandemin medan Kvinnojourerna är mer skeptiska, bland annat menar nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland att det blir lättare att prioritera bort mötet om något annat händer när det är digitalt. Nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland menar att:

Initialt så på ett sätt så kanske det blev bättre samverkan för att vi var mycket på tå. (..). Så den digitala samverkan utifrån information och samhällsinformation kan vara bra. Men tillit till varandra och förtroende görs bättre i samma rum. Men det har ju blivit att flera har kunnat delta när det har varit digitalt samtidigt som det också blir att man kanske deltar lite halvdant (..). Vi har en del gånger prioriterat bort den digitala samverkan för att någonting har skett på huset. Men har man en fysisk samverkan så är det lätt att inte prioritera bort det och att det finns ett mervärde i att ses och kunna ha dialog direkt än att man kan chatta och säga hej till varandra i rutan.

ANALYS

Det som kan ses är att de deltagande aktörerna är nöjda med till vilken grad olika aktörer är inbjudna, vidare att mötena skett digitalt tycks ha gjort dem mer tillgängliga. Det finns däremot tankar om att skolan exempelvis skulle kunna vara inbjuden. Det finns också åsikter rörande det faktiska

deltagandet hos de inbjudna aktörerna och då är det främst de rättsvårdande myndigheterna och allra särskilt polisen som saknas. Det är främst informanter i Södermanland som lyfter att det saknas representanter, varpå Södermanland skulle tjäna på ett mer öppet nätverkande utifrån de teoretiska antagandena.

5.2.2 Kostnader att delta

De flesta informanterna som intervjuats verkar tycka att det finns en vinst att delta i samverkansgrupperna, även om denna vinst verkar variera utifrån olika aktörer.

Nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland menar att trots att hen inte alltid kanske får så mycket matnyttigt från mötena med länsstyrelsen så är det ändå bra att få kunskap om vilka de kan vända sig till och hur andra jobbar samt deras perspektiv. Däremot, som tidigare visats, uttrycker vissa informanter att de gör det i mån av tid så som åklagarinformanten i Västmanland samt kvinnojouren i Södermanland. Att exempelvis nätverksinformanten från regions Södermanland tycker att det på senare tid blivit mindre tydligt och strukturerat, kan tolkas som att denne tycker att vinsten i deltagande har gått ned. Samtidigt trycker informanten i fråga på att det vore bättre med mer kontinuerligt återkommande möten. Kostnaden tycks ha blivit mindre genom att mötena i större utsträckning skett digitalt under pandemin. De aktörer som verkat förlora mest inflytande genom att frågan uppmärksammats mer och i takt med policynätverkens framväxt tycks vara

frivilligorganisationer som kvinnojourer samtidigt ter sig dessa, baserat på detta lilla urval, vara bland de som är mest positiva till deltagande. Att det finns aktörer som inte deltar i den utsträckningen många skulle önska, såsom polisen, kan tolkas som att de inte anser att kostnaden för deltagande uppväger vinsten. Det finns även en kostnad av att dela med sig mellan olika grupper,

nätverksinformanten i region Södermanland nämner exempelvis att det kan vara så med polisen gällande sekretess att “bland polisen, de har ingen sekretess alls utan pratar vitt och brett, ja det kanske är förtal?”

36 ANALYS

Att det, utifrån de informanter som deltagit i studien, tycks existera en övervägande positiv attityd till deltagande och att således kostnaderna, för deltagarna, tycks försumbara eller mindre än vinsterna påverkas troligtvis av att just informanterna och/eller aktörerna var villiga att ställa upp i

undersökningen. Aktörer som, i högre utsträckning valt att prioritera bort deltagande i

policygemenskapen skulle mycket väl kunna vara samma aktörer som prioriterat bort deltagande i studien. En aktör som upprepade gånger, på olika sätt, har kontaktats för deltagande i studien utan resultat är exempelvis polismyndigheten. Samma myndighet upplevs av flera informanter som avsaknad i policynätverken. Det skulle således kunna resonera som att polisen då upplever

kostnaderna att delta som högre än vinsterna. Vad detta beror på, om det är prioriteringar eller annat är svårt att svara på, särskilt utan att ha talat med någon representant för myndigheten. Att det dock förefaller som att flera informanter på något och varierande sätt upplevt samarbetsproblem med polismyndigheten gällande frågorna i sig kan tyckas utgöra större incitament för deltagande i nätverken i högre utsträckning. Att en informant uttrycker det som att polisen inte respekterar tystnadsplikten gör att det går att tolka som det finns en kostnad i samarbetet med dem vilket inte uppmuntrar till fördjupat informationsutbyte om det inte går att lita på att känslig information stannar där den är tänkt. På en högre analysnivå, att polismyndigheten inte tycks ha koll på inkommande skriftliga begäranden och således diarieföring är i sig ett större problem än att de, mer eller mindre aktivt, valt att avstå från delaktighet i just denna studie. Däremot om delaktighet i studier, vilket studien inte kan svara på, överlag prioriteras bort av polismyndigheten är det dock ett demokratiskt bekymmer då offentlig verksamhet skall vara öppen för granskning. Ett mer kontinuerligt nätverkande med återkommande träffar bedöms av vissa informanter som barriärbrytande i den interinstitutionella förståelsen och nedbrytande av byråkratiska barriärer. Det tycks, baserat på detta urval, som att fler informanter verkar nöjda med graden av delaktighet i samverkansmötena i Västmanland än i Södermanland, de sistnämnda kanske skulle tjäna på att bjuda in fler aktörer till träffarna.

5.2.3 Resursallokering och anpassbarhet

Det tycks finnas svårigheter att anpassa sig till andras önskningar samt att allokera resurser mellan varandra. Både gentemot socialtjänsten samt att sjukvårdsregionen Västmanland av någon informant känns som oflexibel och trög tas upp som problem. Att kommunen och socialtjänsten inte är beredda att allokera tillräckligt med resurser till frivilligorganisationer är även ett problem. Särskilt tycks kortsiktigheten i medel, vilket även är Socialstyrelsens ansvar, förefaller utgöra ett problem vad gäller resursallokering. Att det heller inte upplevs som att man anpassat sina arbetssätt hos varken

kvinnojourer, åklagare eller regioner men kanske mer hos socialtjänsten gör att det är svårt att

säga att detta kriterium för lyckad implementering är uppfyllt. Rörande anpassbarhet anser inte nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland att andra aktörer gör:

Nej, det skulle jag inte säga att de gör. Dem är ju styrda från sina enheter och de har ett väldigt specifikt uppdrag när dem är där. De är bra lyssnare och vi har respekt med oss med vår kunskap och det vi möter...

Rörande institutionell öppenhet och öppenhet i samverkan menar informanten i fråga att det är viktigt med samverkan samt att se ojämlikheten utifrån vem man samverkar med. När det gäller

anpassningsbarhet och på en fråga huruvida regionen har anpassat sitt arbetssätt efter önskemål i dessa nätverksgrupper så blir svaret att hen inte skulle påstå det. Vidare huruvida

Åklagarmyndigheten i Västmanland har anpassat sitt arbete som resultat av nätverkandet så svarar informanten att:

Alltså vi har ju förändrat vårt arbetssätt och... men det är inte bara på grund utav den här policyn vi vet ju om att den finns där men det var ju inte så att vi har förändrat vårt arbete bara för att

kammarchefen har skrivit under den här policyn men det vi har gjort ligger ju i linje med den här policyn.

Huruvida åklagarinformanten känner att denne kan anpassa sig efter andra aktörers behov eller önskemål, svarar denne:

vi jobbar ju efter de regler som gäller för en förundersökning och åtal får väckas då och så vidare, vi ska vara opartiska och vi ska bedriva våra förundersökningar effektivt (...) då om vi har en policy som säger att vi ska åtala fler kommer det aldrig innebära att åtala någon som jag inte tror på en fällande dom mot för då begår jag ett tjänstefel. Så att det här, det här är bra till samverkan det är nyttigt vi kan bidra med det vi kan bidra till men det kommer aldrig påverka mitt dagliga hantverk.

Nätverksinformanten på socialtjänsten Västmanland tycker att de har anpassat sitt arbetssätt efter att de började delta i policynätverket. En konkret önskan till anpassning vilken kvinnojouren i Södermanland ställt mot polismyndigheten, med vilka de ändå generellt tycker samarbetet fungerar, vilket inte resulterat i önskvärd riktning är kommunikation rörande när de släpper misstänkta förövare. Nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland säger:

När mannen är anhållen är det inte alltid vi får reda på om han släppts eller inte. Såna här buggar har vi som kan påverka vårt arbete ganska mycket, för det kan handla om att medan han är anhållen så kan vi åka hem och hämta grejer, gå ut och handla men så fort han släpps så kanske vi inte kan det. Så den dialogen är inte alltid helt hundra. Man kan förstå att de har massa att tänka på när någon skall släppas och då kanske man glömmer bort den här biten även om det är önskvärt att det skulle ske.

Åklagarinformanten i Västmanland menar dock att det finns de som tagit med sig de dokument som uppstått genom samverkansmötena som påtryckning mot sin egen organisation och därigenom fått till förändring.

38 ANALYS

Att tyda utifrån urvalet informanter så tycks de flesta varken öppna för att anpassa sig till gagn för andra aktörer eller känner att andra anpassat sig efter de egna önskemålen. Det verkar finnas tydliga stuprör, däremot menar en informant att hen vet att aktörer i nätverket tagit med sig hem de

gemensamma skrivelserna till den egna organisationen som påtryckning för anpassning, vilket ibland skulle ha resulterat i sådan. Somliga aktörer påtalar tydligt vikten av det egna oberoendet och som åklagarinformanten i Västmanland uttrycker det att andras önskningar inte skulle påverka det egna hantverket. Självklart är det av vikt att rättsväsendet är oberoende. Dessa policynätverk bör dock, från ett teoretiskt perspektiv utifrån nätverksimplementering med bland annat olika myndighetsaktörer, ses som en jämkning mellan olika intressen där policy skapas i nätverken och lyftes till beslutfattarna, här politikerna. Där faktiskt även lagförändringar ligger i potten så som exempelvis för frågan om

relevanta samtyckeslagen. Här kan lyftas att nätverksinformanten inom vården i Södermanland påpekade att resultatet beror på vilken åklagare det är som jobbar med ett fall. Därav den objektivitet hos Åklagarmyndigheten som framhålls av åklagarinformanten i Västmanland hos vissa aktörer delvis, och i viss mån, ifrågasätts. Möjligen kan aktörens storlek vara avgörande för hur

anpassningsbara de är, små aktörer kanske har lättare att anpassa sig, vilket är fallet med aktören på socialtjänsten i Västmanland.

5.2.4 Definition av problem

Definitionen av problemet är relativt lika. Dock så finns olika utgångspunkter i närmandet av problemet. Exempelvis utgår kvinnojourerna i undersökningen från ett feministiskt perspektiv medan det kan finnas mer tveksamhet till användandet av begreppet mäns våld mot kvinnor hos andra aktörer då det kan skapa ett motstånd trots att de facto håller med om att det är viktigt att titta på specifikt mäns våld mot kvinnor som en kategori. Så menar exempelvis nätverksinformanten i region Södermanland, som vi sett under kategorin förstå. Vad som däremot kan skönjas är en viss skillnad i synen på vilka som utför och vilka som drabbas. Det finns hos kvinnojourerna en tendens att se människor från socioekonomiskt sämre förhållanden samt en överrepresentation av personer med utländsk bakgrund och människor i missbruksproblematik:

Alltså jag skulle ju ändå säga att det ligger mycket i kultur. Det är ofta kvinnor från andra länder som kommer som kanske inte riktigt vet sina rättigheter i Sverige, (..) så den målgruppen är nog störst ändå skulle jag säga. Även om jag, nu tar vi inte in missbrukare, (..) Så jag upplever att det är en målgrupp som också är utsatta. (...) så är det låginkomst, den målgruppen är fler. Men det är även kvinnor som kommer från en bra ekonomisk bakgrund, läkare, chefer osv även om det är mindre.

Även om problemet tycks definieras relativt lika kan det skönjas viss variation hos informanterna angående var problematiken ger sig tillkänna. Även om alla menar att mäns våld mot kvinnor finns överallt så ser man på kvinnojourerna en ökad andel skyddssökande med utländsk bakgrund. Dock

verkar det som att socialtjänsterna och sjukvården inte ser denna överrepresentation.

Åklagarinformanten i Västmanland vill inte göra kopplingen för att problemet finns överallt men hänvisar till BRÅ för aktuell statistik. För Närvarande och under pandemin har nätverksinformanten på kvinnojouren i Södermanland märkt en ökning bland yngre kvinnor. Nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland menar att de som utsätts påverkas av riskfaktorer men att det finns överallt:

Riskfaktorn är ju att vara i beroendeställning och det är därför vi ser det här som en riktig konkurrens av ojämställdhet, i relationer och i samhället också. Är du i ekonomisk beroendeställning så har du större risk att bli utsatt av andra former av maktmissbruk också. Har du en funktionsnedsättning som gör att du är mer beroende av andra och har svårare att ekonomiskt klara dig själv eller har du en dålig pension som många kvinnor har efter ett helt arbetsliv så kan du ha svårare att ta dig ur eller bli i beroendeställning. Det är så pass vanligt med våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor. Man pratar om att var fjärde kvinna i Sverige har en erfarenhet av det så kan man inte heller säga att det är några speciella vare sig förövare eller offer, utan det här är någonting som går igen och om man är för inriktat på sårbara grupper eller liksom så där så är det risk att man missar väldigt många sammanhang. Sen behöver man ha extra insatser där det är sårbara grupper eftersom de kan ha extra svårt att bryta sig loss och få stöd och eller uttrycka sin situation. Men att man behöver ha ett generellt perspektiv och vara öppen för att det kan finnas var som helst.

ANALYS

Problemet definieras väldigt lika hos alla informanterna. Att det sedan verkar finnas en skillnad på vilka kvinnojourerna ser som extra drabbade och vilka regionerna och socialtjänsten ser kan möjligen ha samma orsak som nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland tar upp, nämligen

beroende. Det kan genom ett mindre socialt nätverk finnas ett större beroende av den partner man bor med då dessa utsätts mer eller åtminstone är mer beroende av skyddat boende. Att informanterna från socialtjänsten dock inte ser en särskild överrepresentation av personer med utländsk bakgrund bland de hjälpsökande skulle dock, tvärtom, kunna påverkas av att det finns ett lägre förtroende för

myndigheter hos grupperna och därav att hjälpsökandes är mindre, vari slutsatser är svåra att dra. Just fysiskt våld och mindre psykiskt våld verkar lyftas av informanterna. Att kvinnors möjlighet till att

In document Mäns våld mot kvinnor (Page 37-47)

5 RESULTAT &amp; ANALYS