Kan

Gräsrotsinformanter

När frågan ställs om resurser i form av personal menar gräsrotsinformanten inom regionen i Södermanland att det har blivit en omstrukturering och att de är färre nu än vad vanligtvis vilket har sin grund i brist på personal. Denne arbetar heller inte heltid med frågan om mäns våld mot kvinnor.

Informanten i socialtjänsten Södermanland vet inte helt säkert om fokusen som riktats på frågan genom regeringens regleringsbrev till länsstyrelserna och samverkan i policynätverk under

länsstyrelsens försorg inneburit ökade resurser till frågan. Detta då informanten själv inte arbetat så länge med frågan. Informanten tror däremot att det är så baserat på vad dennes chef sagt och att en speciell avdelning för frågan har inrättats sedan dessa policynätverk initierades samt att en ny tillgänglig lägenhet för förövare att bo i tillfälliga tillkommit. Vissa tveksamheter hos informanten uppträder dock rörande kan. Informanten menar att tiden inte räcker till för att ge klienterna det de behöver. Det är en resursfråga. “Man hinner inte grotta ned sig i de enskilda fallen så mycket som man skulle vilja.”

“Kan” är även en fråga som återkommer som ett problem vad beträffar tystnadsplikten, där det inte alltid kan diskuteras med förövare även om man har kontakt med honom baserat på att den utsatta inte givit sitt tillstånd till det och därmed sätter sekretessregler käppar i hjulet. Att en förövare kan säga att han tagit till sig behandlingar och att någon som socialsekreterare bara har att lyssna på honom trots att denne kanske vet att han inte har förändrat sitt beteende alls. Just sekretess och

förundersökningssekretess kommer också upp som ett problem när det gäller kan. Polis och åklagare kan ha misstankeregister men socialtjänsten får aldrig nys om det. Vidare är det besvärligt rörande när personer skall höras av polis att socialtjänsten kanske inte vet så mycket om exakt när om de alls vet vilket gör att det kan vara svårt att planera skyddsåtgärder för den utsatta. Det finns en kulturskillnad mellan socialtjänsten och polisen, som att pratar helt olika språk, vilket informanten tror är en arbetskultur där nya poliser tar efter sina äldre kollegor men att de som resultat numera träffas oftare samt fått till ett bättre samarbete och att det just nu ändå fungerar relativt bra. Gräsrotsinformanten på kvinnojouren i Södermanland tar upp att det allra främst är det förebyggande arbetet som det behövs arbetas med, men att detta inte är en fråga för den egna organisationen, denne säger “Det måste ju jobbas förebyggande och det är inte riktigt det vi gör på jouren, vi har ju en annan del. Alltså det är väl mer frivården som har de ansvaret.”

Nätverksinformanter

Åklagarinformanten i Västmanland ser inte på det egna arbetet som förebyggande arbete och menar att vare sig Åklagarmyndigheten eller polismyndigheten kan arbeta förebyggande med frågan.

27

När frågor om den nuvarande strategin kring mäns våld mot kvinnor ställs menar informanten att den är lite svår att arbeta utifrån ”Exempelvis, - påverka ungas attityder och värderingar…. Gör du det i ditt dagliga arbete? (retorisk fråga) och hur gör du det då? Så att den kommer och den håller på att omarbetas så nu ska vi få remiss nu under hösten.” Nätverksinformanten från socialtjänsten i region Västmanland arbetar inte heltid med frågan rörande mäns våld mot kvinnor. Informanten menar att det fortfarande finns svårigheter som de inte vet hur de ska tackla när det gäller att identifiera våldsutövare:

Så har vi ju börjat jobba med att våga ställa frågan till våldsutövare, hur, För att motivera dom till det förändring, och. Hur, hur ska vi fånga upp dom här utövarna. Alltså, det är ju liksom den största utmaningen och då tror jag att den för hela samhället. Och. Men jag har haft. Ja, men det jag tänker att det är det som är den största utmaningen just nu (...) Ska vi ställa samma fråga till alla män eller ska vi skanna av, så som man har gjort med våldsutsatta. Eller hur vi ska göra, det är många frågor som vi ska jobba fram.

vilket även regionen menar att man funderat på precis som att fråga om en patient har haft tankar på att skada sig själv menar nätverksinformanten inom regionen i Södermanland. Just osäkerheten i hur förövaren identifieras och att endast vänta på orosanmälningar eller att någon utsatt eller förövare berättar gör att det finns en kunskapsbrist och en utvecklingsmöjlighet rörande hur det lättare skall gå att identifiera förövare. Detta menar bland annat nätverksinformanten på kvinnojouren i

Södermanland att på något sätt måste få bort skammen i frågan för att få förövare att söka hjälp och kunna erkänna att han har ett problem med våld. Att polisen inte prioriterar att informera

kvinnojourerna när häktade och anhållna förövare släpps är även det ett problem som påverkar det dagliga arbetet menar informanten, vilken dock framhåller att samarbetet med polisen ändå fungerar relativt väl. På resursfrågan menar samma informant att det blir svårt att initiera gemensamma projekt rörande detta då de inte fått resurser tilldelade, “det kom fyrtio punkter, vi tänkte YES! Men sedan fanns det inga medel kopplade till detta.” Att informanten i fråga tänker att regeringen hade fina ord men lite handling kan konstateras. Vidare menar denne att kunskapsresurser finns och att det därmed inte borde vara svårt för myndighetensaktörer att ta till sig det och vad gäller personalresurser så menar informanten att det tyvärr förefaller som om att polismyndigheten tar personal från frågan och brottslighet som omgärdar frågan till förmån för annan typ av brottslighet och att det främst, om inte endast, är polisen som minskar personalresurser kopplade till frågan. Det finns hos kvinnojourerna ett bekymmer rörande att kommunerna och socialtjänsten skär ned på anslag till dem vilket leder till en brist på resursallokering kan skönjas. Det verkar även vara ett problem att Socialstyrelsen kommer med anslag så sent och inte så långsiktigt då det kan skilja mycket mellan olika år varför det är svårt att ha långsiktig planering för dessa, då tillochmed medel lämnas tillbaka då verksamheten genom kortsiktigheten inte hunnit omsätta pengarna även om de i grunden är i behov av mer ekonomiska medel.

28

Rörande resurser menar nätverksinformanten på kvinnojouren i Västmanland att det alltid är en fråga. Denne anser däremot generellt att just frågan om mäns våld mot kvinnor har fått mer resurser under 20 år däremot anser hen att det är långt ifrån huvudmålet. “vi är långt ifrån att vara där man kan säga att vi har fixat det här huvudmålet, att det ska upphöra eller att vi ens är i närheten av att kunna mäta mörkertal och flytta på det så att det finns ju mycket kvar att göra.” Däremot tycker informanten att det blivit mindre resurser till dem sedan socialtjänsten fick huvudansvaret för frågan och det gick från en rekommendation till ett krav mot socialtjänsten och kommunerna.

Det har märkts av (..), att det har tajtas till på kommunbudgetar (..) och socialtjänsten är ytterst ansvarig för frågan rent akut och då tycker jag att det har blivit mindre resurser igen.

Från att under pandemin tillfälligt ha fått mer resurser har det nu gått ned igen, då de förklara hur de har fått en minskning av resurser från deras statsbidrag, informanten i fråga menar att det kommer kortsiktiga medel men inte alltid de resurserna kontinuerligt skulle behövas för att hålla ett långvarigt sikte på frågan. Denna kortsiktighet har fått som resultat att trots att behovet finns så har det inte gått att planera för att omsätta dessa tillfälligt ökade resurser varav de lämnat tillbaka en del statsbidrag.

Nätverksinformanten på brottsofferjouren i Västmanland menar att de fått mer stabila och långsiktiga ekonomiska anslag och att det i Västmanland har tillförts kraftigt ökade ekonomiska resurser över lag men att det ändå saknas resurser i form av volontära stödpersoner och

vittnesstödjare, vilket är oavlönade uppdrag. I övrigt lyfter även denne informant,

förundersökningssekretess som ett hinder i arbetet, vilken hen dock förstår måste finnas. Informanten tar ett exempel:

Att ifall att det är någon brottsdrabbad som vill att vi ska kontakta den personen och vi kanske undrar, man vill ställa den frågan till polisen vem som är tilltalad i det här ärendet så kan inte polisen alltid uppge det. Som om är det då någon som är sammanboende och på grund av sekretess och det kan göra det lite svårt för oss när vi ska ringa till exempel, då vet vi inte om den här personen finns på samma adress och kanske i närheten av den brottsdrabbade. Men som sagt sekretess det kommer man ju inte ifrån så måste det ju vara liksom.

Även nätverksinformanten på socialtjänsten i Västmanland lyfter brist på tid som en allmän resursproblematik och att ibland för lite tid läggs ute i verksamheterna och för mycket fokus på möten. Särskilt lyfter denne att det är för långa väntetider till psykiatrin som ett problem för frågan.

Även från regionen i Södermanland uttrycks en frustration rörande samarbetet med

polismyndigheten, där påtalas att de har fått lov att ta många omtag och arbetat med bemötande av de drabbade. Det lyfts även att polismyndigheten har svårigheter att respektera tystnadsplikt och talar

“vitt och brett”, vilket ses som ett problem i samarbetet. Detta gör även att det går att dra slutsatsen att informanten inte riktigt tycker att polisen kan utföra sitt arbete på ett godkänt sätt och har stort

utrymme till förbättring. Denne anser det delvis vara en resursfråga hos polisen där resurser tas från våld i nära relationer till andra områden.

29

Nätverksinformanten i region Västmanland nämner att det tidigare fanns en ideell organisation i Västmanland som arbetade med förövare medan det idag finns visst samarbete med en organisation i Stockholm och både kvinnojouren i Södermanland samt till viss del region Södermanland pekar på socialtjänsten för arbetet med det förebyggande även om just informanterna i region Södermanland själva menar att regionen kan bli mycket bättre och egentligen har förutsättningar för att arbeta mer med förövare och förebyggande.

ANALYS

Vad beträffar resurser så förfaller det generellt som om att mer tillförts till området. Det upplevs däremot som ett problem att resurser inte planeras långsiktigt menar inte minst kvinnojourerna, vilket dock har blivit bättre hos brottsofferjouren. Att tolka från detta begränsade urval av informanter verkar däremot gräsrotsinformanterna uppleva mest brist på resurser. Det som däremot kan ses är att nya verksamheter samt samordnare har tillkommit vilket i sig kan tjäna till att sprida nya idéer i organisationerna. Dock tycks det inte som det läggs så mycket resurser från rättsväsendet, enligt vissa informanter, och hos polismyndigheten, vittnar flera om, verkar resurser tas från området och styras om till annat. Även långa köer till psykiatrin är ett resursproblem som uppmärksammas.

Just identifieringen av och arbetet med våldsutövare tycks upplevas av många som ett område där det är svårt att arbeta kring och flera menar att det ligger utanför den egna verksamhetens domäner varför mycket tycks återstå här. Det uttrycks även bland vissa som att polismyndighetens tillvägagångssätt ibland blir till ett hinder i arbetet varav en utveckling av denna myndighets rutiner och arbetssätt kunde tjäna problemområdet väl. Att det samtidigt finns kritik rörande polismyndigheten kan även komma sig av att många ser polisens roll i detta arbete som mycket centralt varav högre krav ställs på dessa än vad som annars skulle vara fallet.