STADSOMRÅDE MALMÖ ÖSTER Medborgarlöften
Del 2: Diskussion och rekommendationer
Hur fungerar kommunikationen mellan olika aktörer och
medborgarna, och hur kan polisen arbeta för att effektivt nå ut till medborgarna?
Kommunikation med medborgare som inte förstår svenska
Malmöborna på Rosengård talar många språk. Kommunpolis Glen Sjögren vittnar om en kommunikationsbrist i området, eller snarare problematiken i att nå ut till de boende på Rosengård. Medborgarnas svar i enkäten stämmer överens med detta. Ett hinder som kan uppstå i kommunikationen med medborgare är att det finns språkbrister. Alla invånare i Sverige har rätt att vid kontakt med polisen få hjälp av en tolk som kan översätta, oavsett om invånaren har anmält ett brott eller om det blir en utredning (Polisen 2016c). Även polisens officiella webbsida går att översätta genom att byta språk.
Det finns inte någon officiell statistik om hur många poliser som är flerspråkiga, men det är någonting som polisen har behov av, och till årets polisutbildning (2017) efterlyses fler sökande med utländsk bakgrund. Detta skulle vara speciellt hjälpsamt i områden som Rosengård med tanke på att en stor andel av
befolkningen härstammar från ett annat land än Sverige.
Polisens roll i sociala medier
Ett sätt att kunna kommunicera med medborgarna är genom sociala medier som exempelvis facebook, instagram eller twitter eftersom sociala medier har tagit över en stor del av informationsspridningen i samhället, och speciellt spridning till unga individer. Polisen har idag konto på ovan nämnda medier, och alla polisens konton på sociala medier finns att hitta på polisen.se. Enligt Internetstiftelsen (2016) var det år 2016 92 procent av alla hushåll i Sverige som hade minst en dator, och under samma år visade undersökningen att drygt en femtedel av vår vakna tid läggs på nätet (Internetstiftelsen 2016). De flesta kommuner och polisområden har idag en plats i sociala medier, problemet är dock att information om var dessa platser existerar på Internet, måste spridas till medborgarna. I stora städer som Malmö skulle polisen och medborgarna dra fördel av att facebooksidor för varje delområde skapats, på så sätt hade relevant information nått ut till
invånarna och de som vistas i specifika områden. Förutom att nå ut till
medborgarna enkelt och i realtid, så fyller sociala medier även en annan funktion; polisen får chans att visa att de under uniformen är människor som kan vara öppna och föra dialog med sina medmänniskor (Polisen 2013). På detta sätt närmar sig polisen medborgarna, och medborgarna får i sin tur chans att både få inblick i polisens arbete samt ställa frågor. Detta öppnar möjligheten för att förtroendet ökar, tryggheten ökar, och viktig informationen kan nås av alla med dator, surfplatta, och mobiltelefon.
JMW Kommunikation har på uppdrag av Rikspolisstyrelsen gjort en intern utvärdering av polisens närvaro i sociala medier (Polisen 2013). Undersökningen gjordes under november 2012 till mars 2013.
Rapporten visar att målen för polisens kommunikation på sociala medier är: • Att vara tillgängliga där många människor också är och öka tryggheten • Att nå ut med brottsförebyggande information för att minska brottsligheten • Att berätta om polisens arbete för att öka tryggheten och stärka förtroendet • Att nå ut med att polisens vill ha tips för att lösa brott.
Resultatet av den interna utvärderingen blev som följer; ”När de som svarat på undersökningen får ranka de fem största nyttorna med sociala medier för Polisen anser nästan åtta av tio (78%) att man blir synlig och tillgänglig för medborgare där de finns. Tre fjärdedelar (75%) anser att nyttan även finns genom att man kan berätta om Polisens arbete. Sex av tio (60%) menar att sociala medier ger Polisen en viktig kanal för dialog med allmänheten runt aktuella problem och lika många (58%) pekar på möjligheten att öka förtroende för Polisen. Att närvaron bidrar till att ge generellt brottsförebyggande arbete anser även 57 procent. Detta visar att man internt redan uppfattar att Polisens närvaro i sociala medier ligger i linje med de mål som finns runt Polisens kommunikation” (Polisen 2013 s. 26).
Utvärderingen visade med andra ord att polisen själv ansåg att sociala medier var ett bra verktyg för att nå ut till medborgarna. På samma sätt genomfördes sedan en extern uppföljning av hur medborgarna upplevde polisens närvaro på sociala medier, och resultaten blev som följer: ”Svaren i den externa visar att de som valt att följa Polisen i sociala medier är mycket positivt inställda till Polisens närvaro där. 96 procent anser att Polisen ska finnas i sociala medier. Det finns ett enat samtycke runt frågan om att polisen ska finnas i sociala medier bland de som valt
att fylla i enkäten. Ju äldre desto mer positiv, men även unga tycker det är positivt. Nio av tio (93%) respondenter upplever informationen intressant. De Polisen möter i sociala medier upplever en relevans för Polisen att vara där” (Polisen 2013 s.33). Rapporten menar att det är viktigt att tänka på de “tysta läsarna”, d.v.s. de som inte är aktiva genom till exempel statusuppdateringar och kommentarer, men som läser, reagerar och för vidare det de har läst.
Massmedias roll
Ett flertal av de medborgare på Rosengård som vi varit i kontakt med upplever att allmänhetens bild av Rosengård inte stämmer överens med den bild som de boende upplever. Media har en betydande roll i detta sammanhang; rapportering kan å ena sida hjälpa polisen med att nå ut till medborgarna då det gäller t ex brottsförebyggande åtgärder, men rapportering kan å andra sidan stjälpa polisen då obefogad kritik framförs och resultatet av detta kan vara att förtroendet minskar (Johansson 2011). Det är trots detta viktigt att polisen i största möjliga mån är öppna mot massmedia (Rikspolisstyrelsen 2009) eftersom medborgarna påverkas av hur media framställer polisen.
Polisens kommunikationspolicy
Enligt polismyndighetens kommunikationspolicy är syftet med polisens kommunikation med medborgarna att upprätthålla och stärka förtroendet för myndigheten. Kommunikationen med medborgarna ska också bidra till att öka tryggheten och minska brottsligheten i samhället (Polisen 2015a).
Kommunikationspolicyn pekar på att polisen utgår från mottagaren när de kommunicerar. Detta eftersom all kommunikation sker på mottagarens villkor (Rikspolisstyrelsen 2009). Av den anledningen ska polisen uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt samt att kommunikationen ska anpassa sig så långt som möjligt till olika målgruppers behov, kunskaper och förutsättningar att ta till sig information (Polisen 2015a).”Bilden av Polisen formas genom kommunikation, oavsett om det sker i personliga möten, via massmedia eller på annat sätt” (Rikspolisstyrelsen 2009 s. 4).
Skolans arbete med antisociala ungdomar
Då en elev uppvisar ett beteende som ”faller utanför ramarna” tas i första hand kontakt med föräldrarna. I de familjer där svenska språket inte behärskas, genomförs alla möten tillsammans med en tolk. Skolan anser dock att myndighetsfraser mer eller mindre försvinner eller blir fel under
översättningsprocessen, och föräldrarna förstår sällan hur allvarlig situationen med eleven egentligen är. En kontaktperson hos Socialtjänsten har sedan fem (5) möten med eleven, dessa möten journalläggs dock inte. Mötena går ut på att planera fortsättningen med insatser, dels ur skolmässig aspekt så att elever ska nå upp till kunskapskraven, och dels ur en social aspekt som i stort innebär stöd för hela familjen. Anställda vittnar om att majoriteten av de elever som blir föremål för en utredning av socialtjänsten, kommer från familjer som tidigare förekommit hos samma myndighet. Eleven erbjuds särskilt stöd under lektionstid, det finns även möjlighet med t ex läxhjälp på fritiden. Skolorna bjuder in till föräldramöten, föräldraråd och utvecklingssamtal. Skolpersonalen berättar om hur
områdespoliserna på Rosengård deltar bl. a. på föräldramöten på skolorna i området, under dessa möten informerar polisen om sitt arbete gällande
ungdomsbrottslighet. Föräldrar har möjlighet att ställa frågor, komma med förslag på önskade åtgärder samt genomföra dialoger med poliserna. Dock är det få föräldrar som är närvarande vid dessa sammankomster. Lärarna uppger att de känner en viss uppgivenhet p.g.a. detta; ”barnen känns inte viktiga för föräldrarna”, och att detta oengagemang visar sig redan då eleverna är väldigt unga (8–9 år).
Polisens arbete med ungdomar på Rosengård
Rosengårds områdespoliser arbetar huvudsakligen på två sätt för att uppfylla medborgarlöftena gällande ungdomar; skolverksamheter och uppsökande verksamhet. Uppsökande verksamhet innebär ”kontaktsökande” med ungdomar, och det kan i vissa fall även bli aktuellt med hembesök. Verksamheten i stort går ut på att nå fram till de ungdomar som uppvisar ett riskfyllt beteende, och/eller vistas i miljöer (umgänge) som anses innebära risk för att ungdomen ska utveckla och så småningom etablera ett antisocialt och kriminellt beteende.
Områdespoliserna använder sig av sin lokala kunskap och erfarenhet för att följa ungdomarnas liv och speciellt fokus läggs på kamratkretsen. Då polisen
eller då en ungdom börjar röra sig i riskfyllda kretsar omhändertas ungdomen kortvarigt, och kontakt tas med föräldrarna så att de är medvetna om situationen. Polisen utför Hot Spot policing på områden/platser där unga kriminella rör sig (Weisburd & Green, 2006), i samband med Hot Spot policing lägger de speciellt fokus på ungdomar som är nya i dessa bekymmersamma miljöer. Det ska dock påpekas att när polisen uppmärksammar ungdomen finns en risk att det är för sent; då polisen kopplas in rör sig förmodligen ungdomen redan i en miljö eller i ett umgänge som anses potentiellt riskfyllt. Det ska även poängteras att då en individ under 18 år begår ett brott, är det socialtjänsten som tar över, och nästa gång polisen kommer i kontakt är då individen blir gripen ännu en gång. Kommunpolisen Glen Sjögren berättar att polisen jobbar nära ungdomarna på Rosengård. Det är mestadels på kvällarna som polisen kommer i kontakt med dessa individer. Polisen på Rosengård är väl medvetna om vilka de unga är, vad de heter, var de bor, osv. Vid de fall då en ny individ syns på platsen eller i ett gäng, blir denna person direkt tillfrågad vad hen gör där. Svarar personen med något som inte är rimligt, görs en orosanmälan till Socialtjänsten direkt innan denna unga individ begår några brott. Polisen arbetar ständigt med att uppfylla medborgarlöftena som riktas mot ungdomar. Polisen berättar även att de är medvetna om var de unga samlas (Hot spots) och jobbar därefter för att fånga upp de unga som ännu inte är kriminellt belastade, men är på väg att involveras i gäng med kriminalitet som finns på Rosengård. Polisen tar kontakt med dessa unga individer genom samtal och enligt polislagens tolfte paragraf1 ska dessa köras
hem om de befinner sig i olämpliga och riskfyllda miljöer. Samtal med
föräldrarna sker och samtidigt skrivs en orosanmälan till Socialtjänsten. Därefter är det Socialtjänsten som tar över, och därmed har fortsatt ansvar över den unga individen.
Faktorer som påverkar ungdomar negativt i utsatta områden
Rosengård klassificeras som ett särskilt utsatt område utifrån polisers kriterier
1Polislagen paragraf 12: ”Om någon som kan antas vara under arton år anträffas under
förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes hälsa eller utveckling, får han eller hon tas om hand av en polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar eller någon annan
vårdnadshavare eller till socialnämnden. Vid bedömningen av risken för den unges hälsa eller utveckling ska det beaktas om man kan befara att den unge kan komma att utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller skadas genom något annat socialt nedbrytande beteende. Lag (2012:802)’’.
samt utifrån den befintliga problembild som förekommer i området (Polisen 2015b). Ungdomsåren innebär ofta att ungdomen bryter sig loss från föräldrarna, och kompisar får en allt större och viktigare roll. Det är också under dessa år som de flesta individer testar gränser som kan innebära stora konsekvenser för framtiden. Idag talas det väldigt mycket om diverse risker som ett barn kan möta under sin uppväxt och hur dessa kan påverka en individs livsriktning till det sämre och leda till en kriminellt beteende. Forskningen om riskfaktorer har gett oss god kunskap om hur olika riskförhållanden identifieras (Afifi & MacMillan, 2011).
Sociala riskfaktorer
Banden som ett barn eller en ungdom har till sina föräldrar, samt föräldrars attityd och värderingar har visat sig ha en effekt på hur barn och ungdomar utvecklas (Gilman m fl. 2014). Låg föräldraövervakning, dålig relation, och desorganiserad familjestruktur har visat sig ha en påverkan på individen och dennes utveckling av kriminalitet (Gilman m fl. 2014). Tidigare forskning har visat att dålig
samhällsorganisation kan försvaga en familjs sociala band och kan vara en anledning till att en ung individ dras till kriminalitet (Alleyne & Wood, 2014). Även dålig prestation och lågt engagemang i skolan har visat sig ha en koppling till kriminellt beteende (Alleyne & Wood 2014; Pedersen 2014); forskning visar att brottslighet har större risk att uppstå på grund av misslyckad skolgång och frustration (Alleyne & Wood 2014). Forskning tyder på att dåligt fungerande skolor, dåliga förhållanden mellan studenter och lärare och dålig miljö i skolan är en faktor för kriminellt beteende (Gilman m fl. 2014). Detta stämmer väl överens med den bild som personalen på skolorna på Rosengård berättar om. En annan form av riskfaktor för kriminellt beteende kan vara att vara bosatt i ett område med hög problemnivå (Gilman m fl. 2014). Bostadsområden med låg socioekonomisk status tenderar att höja risken för barn och ungdomar att begå brott (Gilman m fl. 2014), och den ekonomiska aspekten för delområdet Öster har varit utmärkande sedan början av 1970-talet (Malmö stadsbyggnadskontor 2008).
Individuella riskfaktorer
Varierande personlighetsdrag och beteenden kan leda till en ökad risk för kriminalitet (Pedersen 2014). Varierande studier har även visat att barn som har inlärningssvårigheter och låga krav på sig själva löper högre risk för att begå brott (Hill m fl. 1999). Personlighetsdragen som anses vara i riskzonen för kriminellt
beteende kan exempelvis vara; låg självkontroll, brist på skam – och skuldkänslor, och svaga prosociala värderingar (Pedersen 2014). Även problem med hälsan kan vara en faktor för en individ att utveckla ett kriminellt beteende (Alleyne & Wood 2014).
Faktorer som påverkar ungdomar positivt i utsatta områden
På samma sätt som en ung individ kan påverkas av negativa faktorer, kan även positiva faktorer spela stor roll i hur ungdomens framtid ter sig.
Forskarna Howell och Miller-Graff (2014) studerade bland annat socialt stöd som anses vara en viktig social skyddsfaktor. Denna skyddsfaktor har visat sig ha goda resultat vid exkludering av ensamhet samtidigt som det sociala stödet underlättar för de olika övergångarna i till exempel skolan som en individ går igenom under livsförloppet (Howell & Miller-Graff, 2014). Detta sociala stöd kommer för det mesta från familjen men även vänner. Specifikt i Howell och Miller-Graffs (2014) studie ligger fokus på vännerna som visat sig vara centrala i utvecklingen av resiliens (förmågan att motstå olika störningar). Utöver denna studie har Afifi och MacMillans (2011) konstaterat att barn som lever i en omsorgsfull miljö med ett socialt stöd från föräldrarna också har enklare för att hantera olika motgångar.
Medborgarlöften och unga individer
Utifrån medborgarlöftena som är avsedda för Rosengård finns det ett specifikt löfte som går ut på att polisen tillsammans med andra aktörer ska finnas närvarande och stödja ungdomarna i området. Med utgångspunkt i tidigare redovisad forskning kan stödet från polisen ha en god effekt på ungdomarna i området och deras utsatthet för olika negativa utfall. Även det löfte vars mål är att finnas som stöd för de ungdomar som vill stiga av den kriminella banan kan återkopplas till den tidigare redovisade forskningen. Det vill säga att stöd inte endast behöver komma från familjen och vännerna, utan även från omgivningen i form av lärare eller andra vuxna.
Att identifiera ungdomar som behöver hjälp på Rosengård.
Vårt förslag på hur polis och andra aktörer ska kunna uppmärksamma vilka individer som behöver stöd, består av samarbete parterna emellan. En mer detaljerad kartläggning bör göras av ungdomar i området och deras nätverk
(Sarnecki 2010), en sådan kan även vara vid hjälp under den senare
utvärderingsprocessen eftersom aktörerna då är medvetna om vilka ungdomar som fokus borde riktas extra mot. Denna kartläggning kan ske dels genom skolenkäter där ungdomar anonymt får berätta om hur de upplever sin egen situation, men även hur de upplever området. Även Socialtjänsten har register och underlag som kan bidra till kartläggning över vilka ungdomar som är i behov av särskilt stöd. Skolan bör ges större plats och få stöd från andra aktörer i processen med att identifiera ungdomar som uppvisar ett antisocialt beteende. Elever som uppvisar ett antisocialt beteende bör erbjudas stöd i form av mentor eller kamratstödjare. En mentor behöver inte nödvändigtvis tillhöra skolan, andra förslag är t ex brandmän, poliser eller socialarbetare som skulle fungera i denna roll. Tanken är att kamratstödjaren ska finnas där genom hela högstadiet, och tidigare om behov finns. Kamratstödjaren ska förutom skolan samarbeta med socialtjänstens barn- och ungdomsenhet, och även med föräldrarna. Uteblir eleven från skolan ska föräldrarna genast få information om detta så att åtgärder kan vidtas, visar eleven tecken på att bruka alkohol/droger ska detta genast informeras till föräldrar. Stödjaren ska även motivera eleven till att läsa på gymnasiet och även införa samarbete med studievägledare på skolan. Många av ungdomarna idag i område Öster lever under svåra socioekonomiska förhållanden, detta problem är dock inte något polisen kan bidra till. Däremot kan, med hjälp av register från Socialtjänsten och Folkhälsoinstitutet, de familjer som har det svårt uppmärksammas. Ungdomar i dessa familjer (och i mån av plats även övriga ungdomar), borde få tillgång till kurser eller liknande fritidsaktiviteter. Tidigare forskning visar att ungdomar som umgås ostrukturerat i utemiljön är risken för att begå brott väsentligt högre. Detta framgår av resultaten från en studie av
Weerman et al (2015). I ett av löftena lovar polisen att de ska vara goda förebilder för ungdomar; poliser som jobbar med ungdomar måste ha ett genuint intresse av att göra detta, och få möjlighet att ”följa” dessa ungdomar så att de knyter ett band. Sammanfattningsvis är det alltså viktigt med social prevention då det handlar om ungdomar. Ett av målen är att stärka ungdomars band till samhället, att öka självkontrollen hos dessa individer och stötta så att de sociala banden för ungdomen och hens familj ökar. Detta kan dock endast ske om samhällets aktörer samarbetar med familjerna och framförallt föräldrarna. Polis blir egentligen inte involverad förrän ungdomen redan begått en lagöverträdelse, eller ligger i
riskzonen för att begå en sådan, alltså måste åtgärder sättas in tidigare för att förhindra att detta ska ske.