Kriminologi: Tillämpning 2017 : Resultat från granskning av Polisområde Malmös medborgarlöften

Anna-Karin Ivert &

Caroline Mellgren (red)

Kriminologi: Tillämpning 2017

Resultat från granskning av Polisområde

Malmös medborgarlöften

© Anna-Karin Ivert & Caroline Mellgren, 2017 Omslagsfoto: Filippa Törnwall

ANNA-KARIN IVERT &

CAROLINE MELLGREN (RED)

KRIMINOLOGI:

TILLÄMPNING 2017

Resultat från granskning av Polisområde

Malmös medborgarlöften

Malmö högskola, 2017

Institutionen för kriminologi

Fakulteten för hälsa och samhälle

Förord

En av de mest aktuella och angelägna samhällsutmaningarna är att minska brottsligheten och öka tryggheten. Detta arbete måste vara baserat på kunskap om vilka åtgärder som fungerar: var, när och hur. Kriminologiprogrammet kombinerar teori, metod och den senaste forskningen för att utbilda studenter till självständiga problemlösande brottsanalytiker som kan arbeta brottsförebyggande och trygghetsskapande inom verksamheter som polis, kommun, kriminalvård och socialtjänst och inom den privata och ideella sektorn. Ett uttalat mål är att teoretisk och empirisk kunskap ska kopplas till samhälleliga behov. Samtidigt ser Polisområde Malmö ett behov av att utveckla och kunskapsbasera sitt arbete för att möta de utmaningar som finns i staden.

För att uppnå dessa mål har Malmö högskola och Polisområde Malmö inlett ett samarbete. Syftet var att ett sådant samarbete skulle ge studenterna bättre insikt om polisens arbete, låta dem bidra i arbetet med att utarbeta kunskapsunderlag och utvärdera polisverksamheten (t.ex. i arbetet med medborgarlöften eller kameraövervakning). Samverkansöverenskommelsen förväntas bidra till att stärka kunskapsbasen och förmågan till att arbeta evidensbaserat i polisverksamheten, men också att ge institutionens studenter möjlighet att tillämpa sina teoretiska och metodologiska kunskaper.

Som en del av denna samverkansöverenskommelse arbetade studenterna på kursen

Kriminologi: Tillämpning våren 2017 med de medborgarlöften som Polisområde Malmö tagit

fram för sitt lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Studenterna arbetade under 10 veckor nära tillsammans med Polisområde Malmös kommunpoliser. Studenterna granskade, samlade in ny information och kom med förslag kring hur polisen kunde utveckla och utvärdera sitt arbete med medborgarlöften. Resultatet av studenternas arbete finns samlat i den här publikationen, uppdelat i stadsområde Norr, Väster, Öster, Innerstaden och Söder.

Anna-Karin Ivert & Caroline Mellgren Institutionen för kriminologi

Stefan Sintéus Polismästare i Malmö

Introduktion

Anna-Karin Ivert & Caroline Mellgren, kurslärare, tillsammans med student Mia Puur Den här rapporten innehåller fem olika studentarbeten som genomförts inom ramen för kursen Kriminologi: Tillämpning som ges på termin 4 på kriminologiprogrammet vid Malmö högskola. Kursen är ett resultat av de önskemål som våra studenter framfört angående att få möjlighet att praktisera sina teoretiska och metodologiska kunskaper på verkliga samhällsproblem och samtidigt få insyn i de verksamheter där de kan tänkas få arbete efter avslutad utbildning. Kursen bygger på idén att studenter i samverkan med olika uppdragsgivare ska arbeta med

samhällsutmaningar. Genom att studenterna samarbetar med aktörer utanför högskolan är förhoppningen att de ska få en slags arbetslivserfarenhet och kunskap om verksamheter där kriminologisk kunskap behövs men också att det ska bli tydligare för det omgivande samhället vilken kunskap en utbildad kriminolog kan bidra med. Efterfrågan på kriminologisk kunskap ökar inom de delar av offentlig, privat och idéburen sektor som samverkar runt områden som rör kriminalitet, utsatthet, missbruk och psykisk ohälsa. Potentiella arbetsplatser för personer med kriminologisk kunskap är polisen, kommuner, brottsförebyggande råd, kriminalvården och socialtjänsten, men även privata företag och frivilligorganisationer.

Uppdragsgivaren för kursen varierar men utgångspunkten för samarbetet är att det ska finnas ett verkligt problem som behöver belysas ur kriminologisk synvinkel. Kursen gavs första gången vårterminen 2016. Då var uppdragsgivaren Tyresö kommun som ville ha hjälp av våra studenter att analysera en trygghetsundersökning för att få underlag för hur de kunde arbeta med att förbättra tryggheten i kommunen. Våren 2017 var uppdragsgivaren Polisområde Malmö. Uppdraget var att granska polisens arbete med Medborgarlöften, som är en del av polisens nya styrmodell.

Medborgarlöften innebär att polisen, oftast i samarbete med kommunen och ytterligare aktörer, avger ett eller fler löften om inriktningen för en del av polisens lokala arbete. Innehållet i dessa löften grundar sig i medborgardialoger där medborgarna fått berätta om sina erfarenheter och upplevelser av trygghet och problemnivå i närområdet. En annan viktig utgångspunkt för löftena är medarbetardialoger inom polisen och andra kunskaper som finns hos polis, kommun och eventuellt övriga aktörer.

Polisens arbete med medborgarlöften grundar sig i en polisstrategi kallad community policing, och genomförs i kombination med problemorienterat polisarbete. Brottsförebyggande rådet påpekar att själva implementeringen av de båda modellerna i praktiken kan medföra problem då boendes problembild (som framkommer i medborgardialogen) enligt community policing inte nödvändigtvis behöver överensstämma med problembilden som uppkommer genom ”hårddata” från problemorienterat polisarbete (som bl.a. framkommer i medarbetardialoger och

underrättelsearbete). Det kan även vara så att de insatser som medborgarna anser nödvändiga att implementera för att öka tryggheten eller minska brottsligheten inte har stöd i vad som i forskning visat sig fungera.

Brottsförebyggande rådet menar att ett dialogbaserat arbetssätt är viktigt att tillämpa i socialt utsatta områden, men de påpekar även att det är i just dessa områden som detta är svårast att tillämpa. De betonar att förtroendet för både polisen och andra myndigheter i allmänhet är lågt i socialt utsatta och segregerade områden, samt att polisen kan ha svårt att etablera en kontinuitet i dialogerna med medborgarna, mycket på grund av stor personalomsättning inom polisen. Inom ramen för uppgiften att granska polisens arbete med medborgarlöften har studenterna samarbetat nära Malmös kommunpoliser. I Malmö finns fem kommunpoliser med ansvar för varsitt geografiskt område i staden. Tillsammans med kommunpoliserna har studenterna kommit fram till vilka som är de mest angelägna frågorna att studera närmare. Vilka frågor detta är skiljer sig åt beroende på vilken del av Malmö som studenterna fördjupat sig i.

För att granska polisens arbete har studenterna genomfört enkäter, intervjuer och observationer. Gemensamt för alla de olika delarna av Malmö är att kunskapen om polisens arbete med medborgarlöften är lågt bland de invånare som tillfrågats. Detta är den första slutsatsen som kan dras av studenternas arbete: polisen behöver synliggöra arbetet mer så att fler kan bli involverade i framtagandet av medborgarlöften. Det är också tydligt att arbetet måste anpassas efter lokala behov och att det ibland är specifika platser som måste angripas för att skapa förutsättningar för ett tryggt och säkert lokalområde. Studenterna fokuserade bland annat på öppen

narkotikaförsäljning, problem med stökiga ungdomar och gav rekommendationer för hur platser kan öka sin attraktivitet – men att detta också kräver samverkan mellan flera olika aktörer.

Studenternas arbete kom också att handla om polisens arbetssituation och om hur begränsade resurser ibland hindrade genomförandet. En av studentgrupperna har utifrån ett identifierat behov av stöd bland kommunpoliserna tagit fram en checklista för att underlätta arbetet med

medborgarlöften. En annan grupp påpekade vikten av att begränsa antalet löften för att öka chanserna att nå måluppfyllelse. Samtliga grupper visar att det finns ett behov av kriminologisk kunskap och lyfter fram behovet av att polisen blir bättre på att följa upp och utvärdera insatser. Uppföljning och utvärdering är en förutsättning för att polisens arbete på sikt ska bli mer kunskapsbaserat i relation till frågor om vad som fungerar, hur det fungerar, och för vem och i vilken kontext. Resultatet från de studentarbeten som är samlade i den här rapporten visar tydligt att samverkan mellan samhällsaktörer som polisen och högskolor är givande för båda parter.

Projektrapport Malmö högskola Kriminologi: Tillämpning, 15 hp. Hälsa och samhälle Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö

PROJEKTRAPPORT

UTVÄRDERING

AV

POLISENS

MEDBORGARLÖFTEN I KIRSEBERG OCH

SEGEVÅNG

JOHANNES

BJÖRNRAM

ELIDA

MEITMANN

SARA

NORDQVIST

ELVIRA

RANWEG

RICHARD

SZABADI

EMELIE

WIMMERDAHL

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

MATERIAL OCH METOD ... 9

Insamling av enkäter ... 9

Intervjuer och möten ... 9

Fokusgrupp ... 10

Deltagande i trygghets- och kvällsvandring ... 10

UTVÄRDERING OCH ANALYS ... 11

Resultat från enkätinsamlingen ... 11

Informationskanaler ... 12

Förändring av förtroendet för polisen ... 12

Medborgardialogen - genomförande och problem ... 14

Urval ... 14

Frågeformulering ... 15

Definition av begreppet otrygghet ... 16

Tidigare studiers definition av begreppet otrygghet ... 17

Vikten av att ha syftet med medborgarlöften i åtanke under arbetsprocessen ... 18

Analys av de nuvarande medborgarlöftena ... 19

Trafikövervakning ... 19

Trygghetsvandringar ... 20

Kvällsvandringar ... 21

Narkotikaproblematik ... 22

Effektuppföljning av medborgarlöftena ... 23

Malmö stads omorganisation ... 23

CHECKLISTA ... 24

Utformningen av checklistan ... 26

AVSLUTNING ... 27

REFERENSER ... 29

SAMMANFATTNING

I denna projektrapport har vi utvärderat och analyserat arbetet med medborgarlöften i Stadsområde Norr i Malmö. Efter önskemål från kommunpolisen i Malmö Norr om hjälp med utvärdering av de medborgarlöften som upprättats, har det gjorts en grundlig analys av de åtgärder som implementerats i området. Det diskuteras i projektrapporten huruvida dessa åtgärder är kunskapsbaserade, samt eventuella brister i utförandet kring dem. I arbetet med utvärdering av det arbete som gjorts med medborgarlöftena utformade författarna för denna projektrapport även en enkät för de boende på Kirseberg och Segevång. Detta gjordes för att få en uppfattning om hur medvetenheten kring medborgarlöftena såg ut i området, samt för att få medborgarnas syn på hur polisens arbete kan förbättras inför framtiden. Det visade sig att det var relativt få av de tillfrågade (31 procent) som kände till medborgarlöftena i områdena. Detta beror på bristande kommunikation och i projektrapporten tar vi upp tips på hur denna kan förbättras.

Författarna för denna projektrapport deltog bland annat i en trygghets- samt

kvällsvandring som hölls i Kirseberg och Segevång inom ramen för de medborgarlöften som kommunpolisen i Malmö Norr upprättat. Detta gjordes för att få en tydligare bild över hur åtgärderna implementeras i verkligheten. Det identifierades ett par problem i utförandet, framförallt gällande trygghetsvandringen. Exempelvis tappades syftet med vandringen något då kommunpolisen inte hade bjudit in mer än en representant för de boende i området. Majoriteten av de deltagande bodde inte i området vilket gjorde det svårt att uppfatta vilka faktiska problem det finns kring otrygga platser. Även om det kan vara bra att ha med utomstående på en trygghetsvandring, då kommunpolisen får in en annan synvinkel, bör polisen i framtiden arbeta mer för att få med både boende samt övriga deltagare.

Det identifierades även en del problem med utförandet i arbetsprocessen i övrigt, framförallt gällande medborgardialogerna. Exempelvis diskuteras det i denna projektrapport hur polisen kan tänka kring urval samt frågeformulering när

kommunpoliserna ska hålla medborgardialoger. Denna diskussion kan vara bra att ha i åtanke för det framtida arbetet med medborgarlöften.

Under arbetet med denna projektrapport framkom att Kunskapsbaserat arbete med

medborgarlöften i samverkan - Metodstöd som polisen ska använda i arbetet med

medborgarlöften inte följs helt. Efter dialog med kommunpolis i Malmö Norr gällande önskemål om en förenkling av Metodstödet beslutade författarna för denna

projektrapport att ta fram en checklista baserad på detta. Det hölls en fokusgrupp med samtliga kommunpoliser i Malmö för att få en fördjupad bild av de problem som finns med Metodstödet. Samtliga kommunpoliser ansåg att Metodstödet innehåller för mycket text. På grund av bristande tidsresurser leder detta till att kommunpoliserna ibland hoppar över vissa steg och inte läser igenom stödet som beskriver hur

arbetsprocessen bör utföras. För att upprätthålla god kvalité på det arbete som görs med medborgarlöften är det viktigt med viss struktur och att de olika stegen följer en viss

ordning. Detta kommer förhoppningsvis checklistan som författarna för denna projektrapport utformat kunna bidra till, då denna består av alla de grundläggande steg som skall utföras under arbetsprocessen.

Efter dialog med Utvecklingscentrum Syd som varit med och tagit fram Metodstödet framkom det att checklistan inte får bli en genväg. Det är viktigt att alla steg finns med och att checklistan följer en viss struktur som passar in på de nationella direktiven. Checklistan som utformats ska således möta både utvecklarna av Metodstödet samt de kommunpoliser som kommer använda sig av den. Detta har författarna för denna projektrapport i största mån arbetat för att upprätthålla. Tanken med checklistan är att den ska fungera som ett stöd för arbetet men ändå vara baserat på Metodstödet. Genom att följa punkterna i checklistan kommer arbetet med medborgarlöften hålla den struktur som krävs för att kvalitén på arbetet ska hålla en god nivå.

Då dokumentation av arbetsprocessen även visat sig vara bristfällig finns dokumentationsmallar i checklistan som med fördel kan användas för extra anteckningar vid varje steg i processen. Dokumentationen ska dock föras enligt Polismyndighetens verksamhetsplanering vid vissa steg, och den dokumentation som finns i vår checklista ska endast ses som ett extra stöd för dessa punkter.

INLEDNING

En del av Polisens mål efter den omorganisation som myndigheten genomgått år 2015 är att komma närmare medborgarna i samhället för att öka tryggheten och stärka förtroendet för polisen (Statens offentliga utredningar, 2014). Detta arbete sker dels genom så kallade medborgarlöften.

”Medborgarlöften syftar till ett effektivare brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete genom att vi bygger förtroende samt engagerar och involverar medborgare tillsammans med lokalsamhällets aktörer.”

(Polismyndigheten, 2016, s.5)

Våren 2016 påbörjades arbetet med att upprätta medborgarlöften i Malmö. Genom de medarbetar- och medborgardialoger som ingår i processen får polisen en bredare bild av problembilden i Malmös olika stadsområden.

Författarna för denna projektrapport fick i uppdrag att titta närmare på arbetet med medborgarlöften som genomförs av Polisen i Stadsområde Norr, och som 2017 är riktat mot Kirseberg och Segevång. I Stadsområde Norr bor det cirka 67 300 personer varav cirka 5600 bor på Kirseberg och cirka 4900 på Segevång (Malmö stad, 2015). De medborgarlöften som upprättats i detta område är:

• Polisen förbinder sig att genomföra kontinuerlig trafikövervakning i området. • Polisen och Malmö stad förbinder sig att genomföra minst en trygghetsvandring

i området, i syfte att identifiera och förbättra otrygga platser i området.

• Polisen förbinder sig att genomföra kvällsvandringar i området med syfte att öka den upplevda tryggheten utomhus.

• Polisen och Malmö stad förbinder sig att samverka mot narkotikaproblematiken i området (Polismyndigheten, 2017).

Efter dialog med kommunpolis i Stadsområde Norr framkom att de behövde hjälp med utvärdering samt uppföljning av arbetet med medborgarlöftena. Det har även uttryckts att det metodstöd som beskriver hur arbetsprocessen med medborgarlöftena ska se ut har varit svårt att följa. Då dessa problem är av stor betydelse för hur arbetet genomförs har författarna dels utvärderat processen genom vilken medborgarlöftena tagits fram samt analyserat och identifierat de viktigaste punkterna för arbetsprocessen. Detta arbete har resulterat i en förenklad och användarvänlig checklista som polisen ska kunna använda i det framtida arbetet med medborgarlöften. Då kommunpolisen i Stadsområde Norr uttryckt önskemål om hjälp med utvärdering syftar denna

projektrapport även till att identifiera problem som går att finna i det arbete som utförts. Författarna ämnar att diskutera dessa problem, som både är av metodologisk- samt organisatorisk art, med förhoppningen att kunna ge en bättre förståelse för vikten av struktur i arbetsprocessen.

BAKGRUND

Den problembild som identifierades under våren 2016 på Kirseberg och Segevång visade på tre problem som utmärkte sig i området och tillsammans bildade den gemensamma lägesbilden (Polismyndigheten, 2017). Dessa var lokala trafikrelaterade problem, otrygghet i närområdet samt problem med försäljning och brukande av narkotika. Otrygghet är ett svårdefinierat begrepp vilket kommer diskuteras senare i rapporten (se s. 15). Den gemensamma lägesbilden togs fram genom medarbetar- och medborgardialoger samt den kunskap polis och kommun sedan tidigare hade om stadsområdet (Polismyndigheten, 2016). Hur underlaget för lägesbilden samlas in kan variera och medborgar- samt medarbetardialogerna kan utföras på olika sätt. Medarbetardialogerna i Stadsområde Norr genomfördes i syfte att få fram vilka områden i stadsområdet där mest problem förekom eller där ökningen av problemen var störst (Pierre Douhan, personlig kommunikation, 30 mars 2017). Dessa dialoger ledde sedan till att de två områdena Kirseberg och Segevång valdes ut för fortsatt arbete med medborgarlöftena. Nästa steg i processen var att genomföra medborgardialoger utifrån en enkät genom att knacka dörr på Kirseberg och Segevång. Enligt kommunpolisen så intervjuades totalt 186 personer. Medborgardialogerna är obligatoriska för att kunna utforma medborgarlöften och ger viktig information om den lokala lägesbilden (Polismyndigheten, 2016). Adresserna för medborgardialogerna valdes slumpmässigt ut och under en kväll fick kommunpolisen in 186 enkätsvar. Dessa svar sammanställdes i ett opublicerat dokument. Enkätsvaren var av stor vikt vid utformandet av

medborgarlöftena och Stadsområde Norr har således valt att lägga mycket fokus på medborgarnas upplevelse av tryggheten i området (Polismyndigheten, 2016). Av enkätsvaren framkom att 25 procent av de svarande i Kirseberg blivit utsatta för brott medan de övriga 75 procenten uppgav att de inte blivit utsatta. Av de som blivit utsatta svarade 70 procent att brottet skett i deras närområde. Majoriteten av de svarande uppgav att det var narkotikarelaterade problem som gjorde att de boende kände sig otrygga i området och främst under kvällstid. De uppgav även att mer polisnärvaro samt bättre belysning är åtgärder som önskas för att öka tryggheten. På Segevång var motsvarande siffror 24 procent som blivit utsatta för brott och 76 procent som inte blivit utsatta, varav 67 procent av de som blivit utsatta uppgav att det skett i närområdet. De svarande på Segevång uppgav att det främst var ungdomar, rån och narkotika som gör att de boende känner sig otrygga i området och att ökad polisnärvaro samt trafikkontroller är åtgärder som önskas. I de båda områdena svarade således majoriteten att ökad polisnärvaro är önskvärt och kan öka tryggheten bland de boende i området.

De nuvarande medborgarlöftena

Utifrån den gemensamma lägesbilden i Stadsområde Norr har Polisen tagit fram de fyra tidigare nämnda medborgarlöftena som de ska sträva efter att uppnå under kalenderåret 2017. Pierre Douhan som är kommunpolis i Stadsområde Norr har ansvaret för att medborgarlöftena ska genomföras.

Trafikövervakning

Av 186 svarande var det ingen som uppgav att de sett eller varit med om något i närområdet som är kopplat till trafikrelaterade brott. På en fråga gällande vad de boende önskar görs åt de problem som upplevs i området, svarade dock 22 procent att de önskade farthinder eller fartkontroller.

Den kontinuerliga trafikövervakningen i området består enligt kommunpolis i

Stadsområde Norr av hastighets- och nykterhetskontroller. Lundavägen ligger även som prioritet för kortare 20 minuters kontroller som patrullerande poliser ska genomföra då de har tid över. Trafikövervakningen genomförs således av både patrullerande poliser samt särskilda trafikgrupper (P. Douhan, personlig kommunikation, 7 april 2017).

Trygghetsvandringar

Det andra medborgarlöftet är gällande trygghetsvandringar. Detta är en metod utvecklad under 2000-talet av arkitekten Gerd Cruse Sondén på Tryggare och Mänskligare Göteborg med syfte att olika aktörer träffas och samtalar om hur ett område kan bli tryggare och mer trivsamt (Brå, 2010).

I Stadsområde Norr har polisen tillsammans med Malmö stad tagit initiativ till en trygghetsvandring i Kirseberg den 27 april 2017. Med på vandringen var förutom Polisen och Malmö stad representanter från Kirsebergs bibliotek, Fältgruppen Malmö, Kirsebergs fritidsgård, Gatukontoret, Rostorps villaförening och Mötesplats Ignis. Trygghetsvandringen utgick från kulturhuset på Kirseberg där gruppen delades in i två delar för att diskutera fyra olika områden. Enligt Brå (2010) är detta ett bra sätt att gå tillväga på då fler än tio personer medverkar på vandringen, vilket underlättar att alla får möjlighet att komma till tals (Brå, 2010). De fyra områden som låg i fokus för

vandringen var området kring fritidsgården och biblioteket, Beijers park, området kring Bulltofta kött samt Kirsebergs torg. Genom att identifiera och förbättra otrygga platser på Kirseberg är målet att öka tryggheten på dessa platser.

Kvällsvandringar

Den del av problembilden som kvällsvandringar ämnar angripa är framförallt otryggheten i närområdet. Kommunpolisen menar att det framgår i resultaten från de medborgardialoger som genomförts att den upplevda otryggheten i området till stor del beror på förekomsten av brott och ungdomsgäng. Förekomsten av brottslighet samt ungdomar som vistas i området är något som många tillfrågade boende tycks anse att polisen ska arbeta mot genom högre närvaro i området.

Samtidigt gavs möjligheten för respondenten att fritt uttala sig om vad som är ett problem i området, vilket bidragit till att bland annat geografiska platser likt Beijers park har angivits som något som bidrar till otrygghet (P. Douhan, personlig kommunikation 30 mars 2017). Som tidigare nämnt uppgav en majoritet av respondenterna att det främst är under kvällstid som de upplever otrygghet. Det vanligast förekommande förslaget på åtgärd för att motverka detta är ökad polisnärvaro i området. Dessa inrapporterade resultat ligger till grund för beslutet att genomföra polisledda vandringar tillsammans med volontärer under kvällstid, med syftet att bidra

till en högre trygghet i området. Enligt kommunpolisen är en ytterligare effekt av dessa vandringar att polisen genom synlighet hoppas kunna öka förtroendet för polisen i områdena.

Narkotikaproblematik

Narkotikabrottslighet klassas som ett spaningsbrott, vilket innebär att den registrerade brottsligheten speglas av polisens arbete gällande narkotikabrott (Holgersson & Knutsson, 2011). Ett annat kännetecken för narkotikabrott är att brottet kan anses vara uppklarat då en gärningsman blir gripen (Holgersson & Knutsson, 2011).

Spaning är enligt kommunpolisen en åtgärd som kontinuerligt används av Polisen i Stadsområde Norr men det är inte alltid det går att identifiera gärningspersonerna. Exempelvis kan platsen för försäljning av narkotika skifta med tiden samt i de fall då gärningspersonerna misstänker att polisen spanar efter dem. I arbetet med

narkotikabrottsligheten är tips från medborgare i området ett viktigt redskap. Syftet med medborgarlöftena är att öka förtroendet för polisen, vilket kommunpolisen menar i sin tur kan leda till att fler medborgare väljer att lämna tips till Polisen.

Samarbetspartners

Polisen i Stadsområde Norr samt Malmö stad är de aktörer som medverkat i hela processen kring årets medborgarlöften. Arbetet ingick i den

samverkansöverenskommelse mellan Malmö stad och Polisen i Malmö som gällde mellan 2012-2016 och det innefattas även i den numera aktuella

samverkansöverenskommelsen Trygg och säker stad 2017-2022 (Malmö stad, 2017a). Samverkan ska utifrån metodstödet initieras med de aktörer som skulle kunna tänkas ha något att bidra med i arbetet (Polismyndigheten, 2016). Detta är första året

kommunpoliserna arbetar med medborgarlöften i Stadsområde Norr och därför har kommunpolisen valt att enbart samverka med Malmö stad. Tanken är dock att samverkan ska inledas med ytterligare aktörer inför kommande löfte. Malmö stad har nyligen genomfört en omorganisation vilket kan försvåra en god samverkan. Polisen i Stadsområde Norr har därför beslutat att främst avge löften som de kan genomföra på egen hand. Malmö stad är dock delaktiga i löftena kring trygghetsvandring och arbetet med narkotikaproblematiken.

Malmös kommunala bostadsbolag (MKB), Stena fastigheter och Ikano Bostad är inte delaktiga i årets medborgarlöften men enligt kommunpolisen har de visat intresse för att samverka vid kommande medborgarlöften. Redan nu samarbetar Polisen i Stadsområde Norr till viss del med dessa aktörer. Bland annat hjälpte fastighetsbolagen till med nycklar så att Polisen kom in i deras lägenhetshus vid medborgardialogerna. MKB har också deltagit vid kvällsvandringar på Kirseberg och Segevång. Trots att Polisen samverkar med andra aktörer så är det de som har haft huvudansvar i arbetet med medborgarlöftena och står för verkställandet av samtliga åtgärder.

MATERIAL OCH METOD

För att kunna utvärdera de befintliga löftena i Stadsområde Norr samt utforma checklistan för arbetet med medborgarlöftena har data samlats in framförallt via personlig kommunikation genom intervjuer och möten, där en fokusgrupp är

inkluderad, samt deltagande i trygghets- och kvällsvandringar. Data har också samlats in via tidigare genomförda studier, publicerade artiklar och insamling av enkäter. Den personliga kommunikationen har varit viktig för denna rapport då checklistan utformats efter tankar och önskemål från poliser som arbetar med medborgarlöften samt från de som utvecklat metodstödet.

Insamling av enkäter

Vi genomförde en enkät gällande medborgarlöftena på Kirseberg och Segevång. Insamlingen av data gjordes via semistrukturerade intervjuer med personer vi mötte i områdena samt vid dörrknackning, men också via en webbenkät som publicerades i två Facebookgrupper för boende på Kirseberg och Segevång. De semistrukturerade intervjuerna genererade totalt 79 svar medan webbenkäten gav oss 93 svar. Sett till åldersfördelningen i det undersökta urvalet är majoriteten av respondenterna 36 år och äldre. Tillsammans utgör de över 70 procent av samtliga respondenter samtidigt som respondenterna under 21 år enbart utgör mindre än två procent i vår undersökning. Totalt sett bor det 22 procent under 21 år på Segevång och Kirseberg, vilket innebär att resultatet för den ålderskategorin inte är representativt för områdena (Malmö stad, 2017b). För att nå fler ungdomar kan direktkontakt genom skolor och fritidsgårdar fungera bättre än dörrknackning och kontakt via Facebookgrupper för boende.

Vid dörrknackningen och intervjuerna med personerna vi mötte fylldes enkäterna i av intervjuarna vilket innebär att tillvägagångssättet mer liknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2011).

Den insamlade datan lades in och analyserades i statistikprogrammet SPSS. Där studerade vi hur kännedomen om löftena såg ut samt hur förtroendet för det lokala polisarbetet förändrats sedan införandet av medborgarlöftena år 2017.

Intervjuer och möten

Första mötet med kommunpolis Pierre Douhan skedde då vi fick uppdraget av polismästare Stefan Sintéus den 30 mars 2017. Det andra mötet vi hade med Pierre Douhan var den 7 april 2017. Huvudsyftet med mötet var att få mer information om hur polisen i Stadsområde Norr kom fram till problembilden och vilka medborgarlöften de skulle ha, hur samverkan har fungerat med Malmö stad samt vilka insatser som genomförs och är planerade att genomföras. Ett sista möte hölls med kommunpolis Douhan den 17 maj 2017 där vi gick igenom hans tankar om utkastet för den checklista vi utformat, om det var något som var otydligt, överflödigt eller om det fattades någon viktig del.

En ytterligare aktör vi hade möte med var Utvecklingscentrum Syd (UC Syd) där vi förde en dialog om vad de tycker är viktigt att ha med i en checklista för processen med medborgarlöften. Vår tanke med mötet var att få svar på hur de anser att arbetet med medborgarlöften bör gå till då vissa delar i metodstödet kan tolkas olika.

Utöver kontakt med polisen och UC Syd höll vi en semistrukturerad intervju med Lena Wahlgren som arbetar med trygghetsfrågor och preventiva åtgärder på Malmö stad. Mötet ägde rum den 7 april 2017, innan omorganisationen var genomförd, vilket innebar att hon vid detta tillfälle arbetade i Stadsområde Norr. Vid mötet diskuterades främst hur kommunen upplever att samverkan har fortlöpt, vilka insatser de bidrar med i arbetet med medborgarlöften samt deras övriga tankar kring arbetsprocessen. En annan medarbetare från Malmö Stad som vi kontaktade via telefon var Malin Martelius som varit delaktig vid samverkansöverenskommelsen mellan polisen och Malmö Stad.

Fokusgrupp

Eftersom det framkom från kommunpolis Douhan att metodstödet var för omfattande och att en checklista hade varit till stor hjälp så ville vi ta del av åsikter om metodstödet från Malmös kommunpoliser. Detta ledde till att vi valde att genomföra en fokusgrupp och samla Malmös kommunpoliser samtidigt för att se hur de har tolkat metodstödet och hur deras åsikter kring arbetsprocessen ser ut. Vid fokusgruppen använde vi oss av öppna frågor där utrymme för diskussion fanns. Exempel på frågor som ställdes var ”På

vilket sätt har ni följt metodstödet vid planering och genomförande av

medborgardialoger?” samt ”Upplever ni några svårigheter med uppföljningen?”.

För att få med vem som säger vad samt vems åsikter som kommer fram mest så är det en fördel att spela in fokusgruppens diskussion (Bryman, 2011). Vi hade inte möjligheten att genomföra en bra inspelning men då vi var fyra stycken som enbart lyssnade och antecknade så anser vi att vi fick med hela diskussionen. Ett annat problem som kan uppstå med fokusgrupper är att vissa deltagare tar för stor plats och att vissa inte får sin röst hörd (Bryman, 2011). Stundtals upplevde vi detta problem men vi anser trots det att alla fick sin röst hörd och att vi fick tillräckligt med underlag för det fortsatta arbetet med vår checklista.

Genomförandet av ett möte med UC Syd och fokusgruppen med kommunpoliserna i Malmö gav oss ett underlag till vår checklista från två olika perspektiv. Dessa aktörer fick även möjlighet att granska utkastet av checklistan för att få ytterligare ett tillfälle att framföra sina åsikter.

Deltagande i trygghets- och kvällsvandringar

Ytterligare ett steg i att samla in material gjordes genom att själva delta i en trygghetsvandring och en kvällsvandring. På detta sätt kunde vi se hur vandringarna genomfördes för att sedan kunna utvärdera dem. Under trygghetsvandringen den 27 april 2017 delades de medverkande in i två mindre grupper där vi studenter fanns representerade i båda grupperna. Vår roll under vandringen var dels att anteckna men också att ansvara för diskussionen i gruppen. Inför vandringen hade vi läst

trygghetsvandringar vilken fungerade som ett verktyg för oss att följa under vandringens gång.

Den kvällsvandring vi deltog i hölls den 9 maj 2017. Vi medverkade i syfte att se hur en sådan vandring gick till och hur den skulle kunna utvärderas eller förbättras. Med på vandringen var Polisen samt deras volontärer. De vandrade i grupper om två i områdena Kirseberg och Segevång. Vår roll var att observera hur vandringen gick till och vilka instruktioner de medverkande fick vid vandringen.

UTVÄRDERING OCH ANALYS

Vi fick som tidigare nämnt ihop 172 svar då vi genomförde de semistrukturerade intervjuerna samt webbenkäten. Det går inte att säga att urvalet är representativt för samtliga invånare på Segevång och Kirseberg eftersom urvalet inte speglar

populationen (Bryman, 2011). Att lägga ut enkäten i Facebookgrupperna gav oss bäst respons men det finns dock faktorer som talar för att utföra enkäterna personligen istället. Via semistrukturerade intervjuer med människor får intervjuaren möjlighet att förklara frågor eller informera om annat som kan vara oklart (Bryman, 2011). Förklaringen i sig bidrar i sin tur till få eller inga interna bortfall som intervjuaren upplever i högre grad på utförda webbenkäter.

Figur 1

Som figur 1 visar är det enbart 31 procent som sedan tidigare kände till polisens arbete med medborgarlöften. I detta inkluderas de som först svarade nej men som efter en beskrivning av medborgarlöftena kände till dessa. Könsfördelningen bland

respondenterna var 59 procent kvinnor och 41 procent män. Det var fler kvinnor än män som kände till medborgarlöftena, cirka 33 procent av kvinnorna kände till det jämfört

med cirka 28 procent av männen. Dock behöver det inte vara någon faktisk skillnad mellan könen då sambandet inte är signifikant.

Informationskanaler

Majoriteten av de tillfrågade kände som tidigare nämnt inte till polisens arbete med medborgarlöften. Då kommunikation ut till medborgarna är en viktig del i processen bör polisen ta reda på hur informationen bäst nås ut till medborgarna. En del av de

medborgare som haft kännedom om medborgarlöftena har hört andra prata om dessa eller haft muntlig kommunikation med polisen vid kvällsvandringarna och hembesök. Dock har flest nåtts av informationen via tidningar där 47 procent har läst om medborgarlöftena.

Eftersom svaren på en öppen fråga varierar stort mellan respondenterna fick vi förslag på flera olika informationskanaler. Vi gjorde därför en sammanslagning av liknande informationskanaler för att underlätta analysarbetet. En informationskanal som många önskade att nås genom var brev eller informationsblad i brevlådan. Det var även flera respondenter som önskade nås via anslag i trapphus samt mail från fastighetsägare och villaföreningar. Totalt var dessa informationskanaler önskvärda av cirka en tredjedel av respondenterna. Det andra mest populära förslaget efter informationsblad eller brev var sociala medier, där främst Facebook nämndes. Ytterligare en informationskälla som också ofta återkom som förslag var Sydsvenskan och Lokaltidningen. Tidningsform var den tredje största önskvärda informationskällan, vilket är anmärkningsvärt då

information om medborgarlöftena tidigare har publicerats i både Lokaltidningen och Sydsvenskan.

Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att arbetet med medborgarlöftena behöver kommuniceras genom flera olika informationskällor för att sprida information om polisens arbete med medborgarlöften och nå ut till befolkningen. Informationen bör även spridas kontinuerligt för att upplysa om att löftet är aktuellt samt för att nå ut till så många som möjligt.

Förändring av förtroendet för polisen

En del av syftet med medborgarlöften är att skapa ett ökat förtroende för polisen (Polismyndigheten, 2016). I vår enkät har vi undersökt hur förtroendet ser ut både för det lokala polisarbetet på Kirseberg och Segevång men även för polisens arbete i Malmö. Vi har valt att fokusera på om förtroendet för det lokala polisarbetet har ökat eller minskat sedan medborgarlöftena initierades.

Figur 2

Sett till samtliga respondenter kan det i figur 2 utläsas att för 79 procent har förtroendet för det lokala polisarbetet varken ökat eller minskat utan legat konstant. Detta kan bero på att det tar tid att se effekterna eller att medborgarlöftena inte nått ut till mer än 31 procent av respondenterna. Resultatet i figur 2 visar att 17 procent av respondenterna upplever att deras förtroende för det lokala polisarbetet har ökat sedan starten av årets medborgarlöften. Då vi inte ställt följdfrågor angående varför förtroendet förändrats är det svårt att uttala sig om orsakerna till det ökade förtroendet. Däremot har flera respondenter antytt att de märkt av en ökad polisnärvaro i områdena, vilket Doyle et al (2015) menar kan öka förtroendet för polisen. Det är drygt dubbelt så många kvinnor (23 procent) som upplever ett ökat förtroende jämfört med vad männen gör (10 procent). Även om förtroendet hos 83 procent av männen ligger konstant så är det en högre andel (7 procent) som samtidigt upplever ett minskat förtroende för polisen jämfört med vad kvinnorna gör (1 procent). Detta går i linje med resultaten från den Nationella trygghetsundersökningen 2015 som också visar att män har lägre förtroende för polisen jämfört med kvinnor (Brå, 2016a).

Förtroende för polisen tenderar att studeras som en del i större undersökningar och inte som ett separat forskningsområde, något som försvårar möjligheten till att hitta evidensbaserade polisiära åtgärder eller arbetssätt att vidta för att stärka förtroendet (Kääriäinen, 2008). Tidigare hävdade en stor del av forskningen att förtroende för polisen speglar hur väl polisen klarar upp brott. Ett antagande är att ökad polisnärvaro kan leda till stärkt förtroende för polisen bland de boende. Det finns dock många andra faktorer som behöver vägas in, likt medias rapportering av polisens arbete (Kääriäinen, 2008). Vissa studier, framförallt studier från USA, visar även att individer som blivit utsatta för brott utvecklar ett lägre förtroende för polisen (Skogan, 2005). Dock var det många av de som hade ett konstant eller minskat förtroende för polisen i vår

undersökning som uppgav att detta berodde på polisens bristande resurser och inte arbetet de utför.

Den kategori där högst andel (21 procent) upplever ett ökat förtroende är de

respondenter över 50 år. Denna grupp är väldigt stor sett till åldersfördelningen då den innehåller respondenter i åldrarna 51-92 år. En risk med en sådan stor åldersgrupp är att de olika åldrarna i gruppen kan vara heterogen. Hade vi delat in respondenterna i fler ålderskategorier hade skillnaderna mellan åldrarna blivit mer tydlig.

Medborgardialogen - genomförande och problem

En del i arbetet med medborgarlöften är att genomföra medborgardialoger. Då medborgardialogerna är en viktig del i arbetet syftar detta avsnitt till att gå igenom hur dialogerna genomförts av polisen i Stadsområde Norr. För- och nackdelar med hur de valt att genomföra dialogerna kommer att tas upp, liksom tips på hur de kan gå tillväga vid framtida medborgardialoger. Tipsen står i form av tipsrutor och dessa är framtagna så att de ska vara lätta att hitta för läsaren som kan ha nytta av dessa. I avsnittets första del diskuteras polisens urval och därefter diskuteras frågeformuleringens utformning. Avsnittet avslutas med en diskussion kring begreppet otrygghet och hur man bör tänka kring detta.

Urval

Vid de medborgardialoger som polisen i Stadsområde Norr genomfört samlades data gällande problembilden in via semistrukturerade intervjuer. Syftet med dialogerna var att ge polisen en lägesbild som visar vilken typ av problematik som boende i området upplever att polisen bör arbeta mot.

Datan från polisens studie är inte helt generaliserbar då respondenterna valts fram genom ett bekvämlighetsurval, vilket inte anses som representativt (Bryman, 2011). Respondenterna kontaktades via dörrknackning i flerfamiljshus som polisen genom samarbete med MKB, Stena Fastigheter samt Ikano Bostad haft tillgång till. Dörrknackningen ägde rum bland de hus kommunpolisen hade tillgång till och respondenterna är således inte slumpmässigt utvalda, vilket kan innebära ett samplingsfel i förhållande till den totala populationen i områdena (Bryman, 2011; P. Douhan, personlig kommunikation, 7 april 2017). Ett randomiserat urval som är generaliserbart till den totala populationen i områdena hade varit lämpligare ur ett vetenskapligt perspektiv, då resultatet i dagsläget inte är att anses som helt tillförlitligt (Bryman, 2011). Bekvämlighetsurvalet som används kan med stor sannolikhet medföra urvals-bias, då samtliga respondenter som bor i samma byggnad eller på samma gata riskerar att bli en heterogen grupp. Detta då det inte är helt ovanligt att dessa exempelvis har samma ekonomiska förutsättningar eller är i samma ålder.

Kommunpoliserna i Malmö har gjort en triangulering av olika källor vid framtagandet av den lokala lägesbilden, då de sett till myndighetens egna trygghetsmätningar, eget underrättelseunderlag samt haft medarbetardialog med poliser som arbetar mycket i området. Ett förslag för att på ett metodologiskt sätt bättre genomföra denna typ av undersökningar är att polisen tar hjälp av samarbetspartnern Malmö Stad, som har stor erfarenhet av undersökningar av liknande slag som den polisen genomfört.

TIPS

• Se över urvalet - vilken målgrupp vill du nå?

• Ta hjälp av samverkanspartners som har erfarenhet av liknande undersökningar.

Frågeformulering

När kommunpoliserna i Stadsområde Norr genomförde medborgardialoger valde de att knacka dörr i området samtidigt som enkäterna fylldes i. Då enkäterna fylldes i av intervjuaren liknar metoden därför en semistrukturerad intervju, där det finns möjlighet att ställa ytterligare frågor till respondenten om det uppfattas som relevant (Bryman, 2011). Majoriteten av frågorna som ställdes vid medborgardialogerna var öppna med fokus på otrygghet och uppfattningen om området.

Vid både enkäter och semistrukturerade intervjuer är det viktigt hur frågorna är formulerade och hur de ställs (Bryman, 2011). Öppna frågor, där respondenterna kan svara fritt med sina egna ord, har både för- och nackdelar i de båda surveyformerna. Det är en fördel att respondenterna med egna ord kan svara på frågan och inte behöva välja det alternativ som är mest passande. Det är även av fördel då det kan komma upp svar eller reaktioner som för forskaren är oförutsedda. Svårigheterna med öppna frågor är dock att de tar mycket tid för både respondent och intervjuare samt att kodningen är tidskrävande. Slutna frågor, där respondenten får ett antal fasta svarsalternativ att välja mellan, innehar både för- och nackdelar som i många fall är motsatta de öppna. Fördelarna med de slutna frågorna är att de är lätta att bearbeta samt att ställa och besvara. Det är även lätt att jämföra svaren då svarsalternativen är densamma. En nackdel är istället att många svar inte täcks av de fasta svarsalternativ som finns vilket gör att respondenten kan missa intressant eller viktig information. Det finns även risk för feltolkning av svaren vilket kan leda till att undersökningens validitet blir lidande. Att ange en tidsrymd på frågan kan också vara till fördel då medborgarlöftena är aktuella under en tidsperiod. En tidsrymd underlättar även för att kunna göra en uppföljning av aktiviteterna som genomförts (Bryman, 2011).

Enligt Bryman (2011) kan ordningsföljden bland ställda frågor komma att påverka svaren respondenterna uppger, något som kan vara fallet i frågan rörande, då den ställs omedelbart efter tidigare fråga som berör respondenternas utsatthet för brott. Frågan som berör otrygghet lyder;

”Har du sett eller varit med om något i närområdet som gör att du känner dig otrygg? (Vid NEJ fråga även om det är något i området som personen uppfattar som ett problem).”

Denna fråga ställs omedelbart efter att intervjuaren ställt frågan om respondenten utsatts för brott, samt om detta skett i närområdet. Detta kan medföra att respondenten leds till att nämna eventuell erfarenhet av brottsutsatthet som något som skapar otrygghet och bortse från övrig problematik som gör denne otrygg (Bryman, 2011). Bryman (2011) menar fortsättningsvis att frågor rörande attityder, exempelvis vad respondenterna

uppfattar som otryggt eller som ett problem, bör komma efter frågor om beteenden och kunskaper, likt erfarenhet av att ha blivit utsatt för brott. Det är dock svårt att med säkerhet uttala sig om denna frågeordningseffekt har någon inverkan på svar som respondenter uppger, då olika studier visar skilda effekter. Ytterligare ett problem med frågornas ordningsföljd är det faktum att den första frågan berör den egna utsattheten för brott, vilket är ett ämne som riskerar att vara ångestväckande. Detta kan få

respondenternas senare svar att påverkas av dennes mentala inställning (Bryman, 2011). Ytterligare något som kan påverka svaren är datainsamlingsmetoden. Datainsamlingen i Stadsområde Norr genomfördes via semistrukturerade intervjuer, vilket medför att en viss intervjuareffekt kan ha förekommit (Bryman, 2011). Innan intervjutillfället hade de tolv intervjuarna en samling där instruktioner för hur frågorna skulle ställas gavs, men de deltagande gavs även möjlighet att genomföra intervjuerna någorlunda fritt, vilket kommunpolisen menar kan ha påverkat svaren de fick. Överrapportering av problemens omfattning är även vanligt förekommande enligt kommunpoliserna, som menar att respondenter ibland överdriver när det är representanter från Polisen som genomför intervjuerna.

TIPS

• Formulera frågorna så att risken för feltolkningar minimeras. • Sätt gärna en tidsrymd på frågorna (exempelvis “under de senaste 12

månaderna”).

Definition av begreppet otrygghet

Otrygghet är ett begrepp som kan definieras och operationaliseras på flera olika sätt. I internationella studier forskas det i större utsträckning som fear of crime , medan det i Sverige tenderar att benämnas likt rädsla, oro, otrygghet och säkerhet (Torstensson Levander, 2007). Hur otrygghet definieras och operationaliseras varierar mellan olika studier, och det finns ingen definition som har erkänts som en standarddefinition (Torstensson Levander, 2007).

Inom ramen för den medborgardialog som genomförs i det inledande skedet av processen med framtagande av medborgarlöften har delaktiga poliser samt

polisvolontärer i Stadsområde Norr som nämnt genomfört semistrukturerade intervjuer med boende i Kirseberg och Segevång, i syfte att bredda problembilden. De närvarande intervjuarna tilldelades en frågemall, utformad likt en enkät, för att underlätta

datainsamlingen. Den fråga som huvudsakligen berör respondentens otrygghet och dess bakomliggande faktorer lyder:

”Har du sett eller varit med om något i närområdet som gör att du känner dig otrygg? (Vid NEJ fråga även om det är något i området som personen uppfattar som ett problem).”.

Denna fråga är formulerad så att begreppet otrygghet kan komma att mätas på ett sätt som medför en låg validitet (Bryman, 2011). Begreppet otrygghet definieras inte på något uttalat sätt i frågans formulering och under intervjutillfällena har respondentens egen tolkning av begreppet påverkat deras svar. Utformningen av en eller flera separata frågor som på ett bredare sätt operationaliserar begreppet otrygghet hade medfört att respondenternas svar baseras mindre på deras egen uppfattning av vad ”otrygghet” egentligen är, samtidigt som det tillåter att flera olika typer av definitioner av ”otrygghet” kan undersökas. Att begreppet är odefinierat och öppet för egen tolkning innebär att respondenterna kan rapportera in olika aspekter av otrygghet. Vissa respondenter kan tolka otrygghet som risken för att utsättas för brott medan andra kan tolka det som känslor av allmän oro.

Den aktuella frågan som berör otrygghet har även formulerats på ett sådant sätt att det kan tolkas som att den förutsätter att en eller flera specifika händelser ligger till grund för respondentens upplevda otrygghet. Detta kan leda till att svaren i större utsträckning handlar om allmän oro eller rädsla för brott baserat på tidigare utsatthet, både då frågan kommer i ett led av frågor gällande utsatthet och då den frågar om specifika händelser vilket av respondenten kan tolkas som brottsliga händelser (Bryman, 2011). Om frågan formulerats annorlunda kanske respondenterna hade lyft faktorer kring otryggheten som är oberoende av deras egen utsatthet eller exponering för brott. Respondenterna ges dock möjlighet att fritt svara på vad de uppfattar som ett problem i området. I de fall då respondenten uppger att denna inte varit med om eller sett något i området som gjort dem otrygga, vilket ger utrymme till att svara mer öppet på frågan (Bryman, 2011).

Tidigare studiers definition av begreppet otrygghet

Enligt Bryman (2011) är en tydlig definition av begrepp samt en väl genomarbetad operationalisering av dessa viktigt för att datainsamlingen ska uppnå en så hög validitet och reliabilitet som möjligt. En förändring som kan göras till framtida

medborgardialoger är att göra en likartad eller identisk operationalisering av begreppet som andra studier i Malmö har utfört. Att definiera och operationalisera otrygghet på ett liknande sätt som det exempelvis görs i Malmö Områdesundersökning (MOMS), medför att arbetet med medborgarlöften på ett mer reliabelt sätt kan följas upp. MOMS har en tydlig forskningsförankrad metod samt en operationalisering av otrygghet som mäter flera olika aspekter av otrygghetskänslor, där definitionen av begreppet är baserat på tidigare forskning kring ämnet (Torstensson Levander, 2007; Ivert et al, 2013). De olika aspekterna av otrygghetskänslor som MOMS undersöker är konkret otrygghet,

allmän otrygghet för brott samt om individen avstått från aktiviteter på grund av otrygghet (Ivert et al, 2013). Den konkreta otryggheten syftar till hur trygg individen

känner sig i sitt bostadsområde. Den allmänna otryggheten definieras i MOMS som respondentens uppfattade risk och oro för att utsättas för brott (Ivert et al, 2013). I MOMS förtydligas otrygghetens olika former genom att åtskilja rädsla och uppfattad risk som Ferraro & LaGrange (1987) gör. Ferraro & LaGrange (1987) skiljer på uppfattad risk och känslor av rädsla, med sammankopplade emotionella och/eller fysiologiska effekter. Denna åtskillnad delar på känslor likt oro och uppfattad risk från rädsla, som i sin tur kan vara orsakad av exempelvis den uppfattade risken eller nivån

av oro hos individen.

Frågan gällande otrygghet som användes i polisens medborgardialog kan med fördel delas upp i flertalet frågor som mäter alla dessa tre aspekter för att få en bredare bild av problematiken. Undersöks otrygghet på detta sätt under medborgardialogen så kan denna alternativa operationalisering ge polisen en bredare uppfattning om problemets möjliga orsaker, vilket kan underlätta arbetet med att ta fram lämpliga åtgärder för att angripa problemet eller problemen som kan uttryckas.

Konkret otrygghet, allmän otrygghet samt om individen avstått från aktiviteter kan, genom att särskiljas, undersökas separat. Genom att använda fler frågor som berör de olika aspekterna kan även en mer djupgående uppföljning med hjälp av andra källor genomföras. Om kommande samt tidigare resultat från MOMS undersöks över tid, samtidigt som polisens trygghetsskapande arbete pågår under samma tidsperiod, kan polisen på områdesnivå undersöka om arbetet med återkommande medborgarlöften har haft en tydlig effekt på otryggheten, samt vilken aspekt av otrygghet som kan tyckas ha påverkats.Detta förutsätter dock att otrygghet är ett återkommande problem som rapporteras in vid medborgardialoger inför framtida medborgarlöften och att polisen fortsätter det trygghetsskapande arbetet under tidsperioden.

TIPS

• Definiera begreppet otrygghet tydligt och konsekvent.

• Se över andra studiers definition av begreppet otrygghet - använd förslagsvis samma för att kunna göra jämförelser.

Vikten av att ha syftet med medborgarlöften i åtanke under arbetsprocessen

Medborgarlöften är en del av polisens nya styrmodell som infördes i samband med omorganisationen i början av år 2015 (Statens offentliga utredningar, 2014). En av grundtankarna med polisens nya styrmodell är att de ska arbeta närmare medborgarna för att öka tryggheten i samhället samt stärka förtroendet för polisen (Statens offentliga utredningar, 2014). Tanken med att arbeta närmare medborgarna grundar sig i

Community engagement in policing, vilket är en beprövad metod där syftet är att öka

den informella sociala kontrollen genom att medborgare och kommun blir mer delaktiga och engagerade i polisens arbete och således får ett större intresse av att upprätthålla ordning i sitt område (Myhill, 2012).

Syftet med medborgarlöften är att öka förtroendet för polisen genom att involvera, informera samt ta till vara på medborgarnas åsikter (Polismyndigheten, 2016). Ett ökat förtroende för polisen kan i sin tur leda till att det trygghetsskapande samt

brottsförebyggande arbetet blir mer effektivt. Att skapa förtroende för polisen är således en av de viktigaste komponenterna i arbetet med medborgarlöften och det är därför

viktigt att vara medveten om vilka problem som kan uppstå om inte arbetet följer en viss struktur (Brå, 2016c).

Forskning har visat att det finns vissa förutsättningar för att medborgarna ska acceptera samt respektera polisen genom medborgardialoger (Brå, 2016c). Det är bland annat viktigt att polisen lyssnar på medborgarna och att de får känna sig delaktiga innan beslut fattas. De beslut som tas av medarbetare på polisen ska vara trovärdiga och

myndigheten ska även ha ett respektfullt bemötande gentemot medborgarna. Om dessa förutsättningar inte uppfylls genom arbetsprocessen kan det påverka det

förtroendeskapande arbetet negativt (Brå, 2016c).

Trots att det är viktigt att arbetet med medborgarlöften följer en viss struktur måste arbetet ändå anpassas utifrån varje områdes egna förutsättningar (Brå, 2016c). Det kan exempelvis vara så att medborgare i vissa områden är mindre benägna att ha en dialog med polisen än i andra områden, vilket kan medföra att dialogerna ser olika ut beroende på vart individen befinner sig (Brå, 2016c).

Utifrån tankarna med Community engagement in policing ska polisen bland annat samverka med olika aktörer i lokalsamhället och tillsammans stärka den informella sociala kontrollen genom dialog och aktiviteter som bidrar till att medborgarna blir mer involverade (Myhill, 2012). Om medborgarna inte bjuds in till aktiviteter som

genomförs riskerar syftet med medborgarlöftena att inte uppfyllas då detta kan leda till att medborgarna inte känner sig delaktiga (Brå, 2016c). Genom en god samverkan med lokala aktörer kan polisen få tillgång till nya kanaler för att nå ut till medborgarna och engagera dem, exempelvis via fastighetsbolag och näringsidkare.

Att ha syftet med medborgarlöftena i åtanke vid varje steg i arbetsprocessen är således avgörande för vilken effekt som uppnå. Fokus bör ligga på att ha en god och respektfull dialog med medborgarna då detta är av stort värde för att stärka förtroendet för polisen. I vissa områden kan det vara så att polisen redan känner till vilka problem som finns och att medborgarna således inte bidrar med ny kunskap, men för att stärka förtroendet för polisen och engagera medborgarna är det inte nödvändigtvis vad de säger som är av största vikt, utan det är istället att de säger något och att de ges möjlighet att göra det. Analys av de nuvarande medborgarlöftena

Trafikövervakning

Studier har visat att ökad trafikövervakning har en minskande effekt på fortkörningar (Holland & Connor, 1996; Vaa, 1997).Att sätta in sådana åtgärder i syfte att minska de faktiska hastigheterna är således effektivt. När det gäller medborgarlöftet i Stadsområde Norr är dock syftet att öka medborgarnas trygghet och förtroende för polisen. Då boende i området upplever hastighetsöverträdelser som ett problem, kan fler

trafikkontroller ha god effekt även för detta syfte.Något att ha i åtanke är att det är en liten andel som faktiskt uppgett att de upplever trafiken som ett problem och därmed finns risk att åtgärden upplevs som överflödig och resurskrävande.

Det finns även andra åtgärder att sätta in för att minska hastighetsöverträdelser. Exempel på sådana åtgärder är hastighetskameror samt digitala hastighetsmätare som visar vilken hastighet som hålls. Hastighetskameror har visat på god effekt när det gäller att minska hastigheterna, men detta gäller dock endast vid platsen där

hastighetskameran finns (Oliveira et al, 2015). Dock tenderar medelhastigheten öka på vägar där hastighetskameror finns då många förare ökar hastigheten igen då de passerat kameran. Samma fenomen har även observerats vid utvärderingar av digitala

hastighetsmätare (Jeihani et al, 2012). Digitala hastighetsmätare kan dock vara en bra åtgärd exempelvis vid skolor och liknande där de vill få ner hastigheten inom en begränsad, kortare sträcka, där hastighetsöverträdelser utgör ett problem och därmed utgör en stor risk för gående och cyklister (Jeihani et al, 2012).

Att boende i området uppfattar trafiken som ett problem menar kommunpolis Douhan skulle kunna bero på att hastigheten på Lundavägen har höjts från 30 km/h till 40 km/h. Det är därför svårt att i dagsläget uttala sig om de boendes upplevda problem är bestående eller om deras uppfattning kommer förändras då de vant sig vid den nya hastigheten. För att kunna avgöra om de upplevda problemen har minskat bör det i framtiden göras ytterligare utvärderingar och samlas in mer data i form av

medborgardialoger. Vid en sådan utvärdering kan polisen ställa frågor till medborgarna om hur de uppfattar trafiken i området och om de märkt av ökad trafikövervakning.

Trygghetsvandringar

Vid trygghetsvandringen var det tre av nitton deltagare som bodde i närområdet. De tre boende var i samma grupp under vandringen och den andra gruppen hade således ingen boende med sig. Att det var få boende med under vandringen kan påverka effekten av trygghetsvandringen då det främst är de boende som vistas i området och således har bäst vetskap om de olika platserna i området (Brå, 2010). När boende deltar i en trygghetsvandring skapas också delaktighet, motivation och engagemang för det egna området.

Genom att genomföra en ny vandring i området några månader efter den första kan polisen följa upp vilka åtgärder som utförts utifrån vad som diskuterades vid den första vandringen samt om någon förbättring upplevs (Brå, 2010). Med foton blir det lättare att följa upp arbetet och visa på de förändringar som gjorts i området efter vandringen (Brå, 2010).Under denna trygghetsvandring fotograferades inte några platser vilket kan vara bra att göra vid kommande trygghetsvandringar.

Då det beslutades att genomföra en trygghetsvandring efter det att medborgardialogerna genomförts skulle även nya medborgardialoger kunna hållas efter det att åtgärderna som diskuterats under trygghetsvandringen utförts. I dessa dialoger skulle medborgarna exempelvis kunna tillfrågas om de märkt av de utförda åtgärderna.

Då trygghetsvandringar är en nordisk modell är forskningen om vandringarnas effekt begränsad och åtgärden har hittills ingen evidens. Åtgärden har dock genomförts på

flera platser i Sverige. En av de platserna är Tynnered där trygghetsvandringar med boende och representanter från olika aktörer som är verksamma i området har genomförts (Brå, 2004). Trygghetsundersökningar som genomförts efter det att vandringarna i Tynnered startade visade att de boende i området kände sig tryggare efter att trygghetsvandringarna genomförts. Parallellt med trygghetsvandringarna arbetade dock stadsdelsförvaltningen i Tynnered för att förebygga brott och öka tryggheten i området, vilket även det kan ha påverkat den upplevt ökade tryggheten i

trygghetsundersökningen.

Trygghetsvandringar kan kopplas till idén i James Q. Wilson och George Kelling’s teori broken windows om att det finns en tydlig samvariation mellan nedskräpning, klotter, skadegörelse och otrygghet (Wilson & Kelling, 1982). De menar även att ett desorganiserat samhälle leder till fler brott då det signalerar att ingen bryr sig om området och risken att åka fast är därmed liten. Ett område som är oordnat anses enligt teorin kunna signalera och avspegla en form av förfall, ödslighet och att ingen i området bryr sig vilket kan leda till att invånarna känner sig otrygga att vistas i området. Teorin menar således att människors beteenden påverkas av kontexten i en miljö (Wilson & Kelling, 1982). Trygghetsvandringar kan vara ett steg i att rusta upp området och på så vis signalera att området hålls efter samt att de boende engagerar sig i sitt område. Även Hinkle & Weisburd (2008) menar att upplevd social och fysisk oordning har en stark påverkan på rädsla för brott. De har genom sin studie funnit ett signifikant samband mellan oordning, otrygghet och rädsla för brott vilket ger stöd åt den ovan nämnda teorin om broken windows.

Kvällsvandringar

En ökad polisiär närvaro genom vandrande poliser samt polisvolontärer under kvällstid kan komma att påverka den upplevda tryggheten, rädslan, oron eller den upplevda risken för att utsättas för brott samt fungera i ett avskräckande syfte. Det är dock svårt att förutsäga vilka effekter som de aktuella kvällsvandringarna kommer resultera i då forskningen kring kvällsvandringar, likt de vandringar som genomförs som en del i medborgarlöftet, är begränsad. Winkel (1986) menar att närvaro av uniformerad polis tycks minska den uttalade rädslan för att utsättas för brott och enligt Grabosky (1995) har ökad polisiär närvaro genom fotpatrullering visats minska den rädslan för utsatthet. European Communities (2004) anger även att patrullerande poliser är fungerande för ökad känsla av säkerhet. Renauer (2007) menar trots det att förekomsten av formell social kontroll inte enskilt påverkar rädslan att utsättas. Mycket tyder också på att otrygghet påverkas av flertalet faktorer och bör arbetats mot av flera olika aktörer och inte enbart genom polisiära insatser, då det finns många faktorer utöver det polisens arbete kan påverka som bör tas hänsyn till (Renauer, 2007).

Kvällsvandringarnas effekt på individens otrygghet förblir dock subjektiv, men då många tillfrågade boende tycks anse att polisnärvaro bidrar till en känsla av trygghet eller en lägre upplevd risk för att utsättas för brott, så kan det antas att en del av områdets medborgare kommer se det som positivt att dessa genomförs.

En högre närvaro av poliser samt dess volontärer kan även påverka brottsligheten då dessa fungerar som avskräckning för att begå brott (Brå, 2010). Riktat polisarbete mot särskilt brottsdrabbade eller stökiga platser, så kallade hot-spots, är en arbetsmetod som nyttjar detta och menas kunna fungera i det situationellt brottspreventiva arbetet (Brå, 2010). En följd av kvällsvandringarna kan därför vara en minskad brottslighet, åtminstone i området kring platsen där vandringen genomförs. Tidigare forskning visar på att polisen enbart behöver spendera ca 15 minuter vid en hot-spot, för att deras närvaro ska fungera förebyggande (Telep et al, 2012). En problematik med detta är dock att brottsligheten riskerar att flyttas till en annan plats som är oövervakad istället för att förebyggas (Brå, 2010).

Samtidigt är det oklart huruvida sporadisk polisnärvaro och nära kontakt med medborgarna under begränsade tidsperioder, likt en kvällsvandring, kan komma att få någon effekt på förtroendeskapandet eller på graden av trygghet i området, annat än för stunden. Vandringen som observerades under författarnas arbete genomfördes delvis på ett ostrukturerat sätt, då volontärerna inte hade någon förutbestämd rutt att gå, istället har de gått efter eget omdöme. Vilka specifika platser i området som angivits som extra otrygga har heller inte vidareförmedlats till volontärerna. Dock har vissa platser likt Beijers park och ”tjuvaparken” oavsett polisens dialog med volontärerna varit kända otrygga platser för en del av de som deltog i vandringen, vilket ledde till att de tog tillfället i akt att vandra kring dessa platser. Några av volontärerna hade en lokalkännedom som gjorde att de genom erfarenhet kände till platser där ungdomar brukar uppehålla sig, vilket kan ses som en tillgång som kan nyttjas vid

kvällsvandringarna.

Narkotikaproblematik

En ökad polisnärvaro i området samt en större möjlighet att påverka polisens arbete kan öka tryggheten bland de som bor i området men det kan även medföra ett ökat

förtroende för polisen (Doyle et al, 2015). Ett ökat förtroende för polisen kan leda till att fler anförtror sig med tips till polisen för att motverka narkotikaproblematiken i området. Genom tips från medborgarna om var försäljning av narkotika främst sker i området kan polisen kontinuerligt spana i det området för att lokalisera eventuell försäljning av narkotika (Holgersson & Knutsson, 2011). Utöver att polisen arbetar efter tips mot narkotika kan arbetet även utföras förebyggande. Det finns flertalet program med syfte att avhålla ungdomar från att prova narkotika men även för att informera om riskerna med bruket av narkotika (Lee et al, 2013; Vermeulen-Smit et al, 2015; Walker et al, 2016). Dessa program kan fungera som tidig social prevention i samband med exempelvis familjen och skolan. Den sociala preventionen är följaktligen kommunens uppgift snarare än polisen och riktas ofta till skola och familj i form av förebyggande program medan polisen i de flesta fall arbetar med situationell prevention gällande narkotikaproblemen.

Program där både ungdomen och föräldern närvarar och diskuterar innebörden med användningen av cannabis har visat på en liten men signifikant effekt (Vermeulen-Smit et al, 2015). Ungdomar som har medverkat i samtal med terapeuter visar på en

minskning av cannabisbruket efter tre månaders uppföljning, men liknande effekter avtar efter en ytterligare uppföljning sex månader efter samtalen (Lee et al, 2013). Program där ungdomar har samtal med terapeuter vid fåtal tillfällen har snarare kortvariga effekter gällande cannabisbruket än långvariga effekter. Ett mer intensifierat schema med samtal hade kunnat användas för att undersöka om det kan ge mer långvarig effekt (Lee et al, 2013). En annan studie har genomförts där

tillvägagångssättet var att genomföra samtal i skolmiljön med ungdomar i syfte att förstå innebörden med cannabisbruket, konsekvenserna på privatlivet som cannabis kan medföra samt betydelsen av att ta rätt beslut i livet (Walker et al, 2016). Denna studie visade efter en femton månaders uppföljning en minskning av cannabisbruket samt andra drogrelaterade problem.

Effektuppföljning av medborgarlöftena

Genom en effektuppföljning av medborgarlöftena granskas hur arbetet har påverkat problematiken i det berörda området samt om önskad effekt uppnåtts eller inte (Polismyndigheten, 2016). Syftet med uppföljningen är således att ta reda på om det genomförda arbetet har påverkat problemet så att resultatet är bättre än om åtgärden inte vidtagits (Brå, 2016b). För att kunna följa upp effekten är det viktigt att polisen samt andra aktörer innan arbetets början har en klar bild av det problemet som skall åtgärdas, något som den gemensamma lägesbilden, medarbetardialogerna samt

medborgardialogerna bidrar till (Polismyndigheten, 2016). Polisen bör även, genom dokumentation, tydligt beskriva hur arbetet ska genomföras och hur det ska påverka problemet. Uppföljningen är av stor vikt vid ett kunskapsbaserat arbetssätt för att kunna dokumentera erfarenheter av arbetet vilket även kan leda till en förbättring av framtida arbete (Polismyndigheten, 2016). Uppföljningen fortlöper under hela processen och är således ett sätt att dra lärdomar inför framtida arbete (Brå, 2016b). Eftersom

medborgarlöftena kommuniceras med medborgarna är uppföljningen av stor betydelse och resultatet bör återkopplas till invånarna.

Olika sätt för att följa upp effekterna av arbetet på är exempelvis genom att medarbetare och medborgare kan beskriva vilka förändringar de upplever efter de genomförda aktiviteterna, genom observationer eller genom att jämföra området med ett likvärdigt område med hjälp av statistik, iakttagelser eller en kontroll- och testgrupp

(Polismyndigheten, 2016). Det är ofta av fördel att använda sig utav en kombination av metoder vid effektuppföljning (Brå, 2016b). Vid effektuppföljning i ett

brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete måste man ta hänsyn till att det är flera faktorer som påverkar både brottsligheten och tryggheten vilket gör att det är svårt att fastställa exakt vad det är som påverkar fenomenen (Brå, 2016b; Polismyndigheten, 2016). Likaså har det brottsförebyggande arbetet långsiktig effekt vilket gör det svårt att följa upp effekten efter en kort period.

Malmö stads omorganisation

Malmö stad och Polisen i Malmö har en samverkansöverenskommelse om att arbeta för att öka den upplevda tryggheten bland de boende i Malmö samt minska brottsligheten. Polisen har ansvaret vad gäller det brottsförebyggande uppdraget. Det