• No results found

vi har diskuterat det nu och hon säger att hon vill börja igen nästa höst. Men om jag nu

In document Civilsamhällets lokala genuskontrakt (Page 169-172)

Generellt sett är utbildningsnivån lägre på landsbygden än i huvudstadsområdet och ser vi speciellt på kvinnorna så visar det sig att mycket fler kvinnor på landsbygden endast har grundskoleutbildning, än i huvudstadsområdet. 30 80 100 Män i huvudstadsområdet Män på landsbygden Kvinnor i huvudstadsområdet 90 Kvinnor på landsbygden 40 50 60 70 % 0 10 20

Grundskola Student Universitet

Figur 6-11. Utbildningsnivå i huvudstadsområdet och på landsbygden (Hagstofa Íslands)

vi har diskuterat det nu och hon säger att hon vill börja igen nästa höst. Men om jag nu

Den intellektuella stimulansen kan man anta, är knappast lika stor på landsbygden jämfört med huvudstadsområdet. Vi antar också att de flesta föräldrar är medvetna om att utbildning ökar möjligheten att barnen flyttar från föräldrarna och bosätter sig på ett annat ställe, speciellt då om de väljer en universitetsutbildning. Men ändå vill föräldrar att barnen skall få chansen till högre utbildning och några är redo att sträcka sig långt för att säkra detta. En av våra informanter berättade att hans dotter året dessförinnan hade flyttat till Sauðárkrókur för att gå på gymnasiet där:

till våren ser att så inte kommer att ske, då flyttar jag till ett ställe där jag kanske kan se

till att hon börjar skolan. Så att hon får ett år att utvecklas och tänka om, men inte

Det

(Bygg un, 2003:141). Många ungdomar var därför tvungna att

ytta för att statistiken är det speciellt unga kvinnor som är

mera.” [Man, 37 år, glesbygd på norröstralandet]

Denna inställning till utbildning är rätt ny:

“När jag var klar med grundskolan så var det ingen som pressade på att man skulle vidare. Numera försöker folk underlätta eller trycka på för att barnen kan läsa vidare. Men då var inställningen den att om du hade tänkt gå vidare så var det först ut på arbetsmarknaden och arbeta ihop det som behövdes.” [Kvinna, 32 år, by på östlandet]

Men även om inställningen är ny så har den stor betydelse för utvecklingen:

“... Jag tror knappast att jag kommer att vara här alltid därför att när äldsta flickan börjar på gymnasiet så tror jag inte att jag kommer att kunna acceptera att hon flyttar ifrån mig. Jag tycker att det är naturligt att när kanske två av dom är på gymnasiet att då flyttar man till något annat ställe.” [Kvinna, 32 år, by på östlandet]

Flera var inne på just att det skulle bli aktuellt med en flyttning när barnen var i den åldern att det var dags att börja på gymnasiet:

“Ja jag har ofta tänkt på detta, om det nu kanske vore det vettigaste att flytta när äldsta

pojken börjar sin vidareutbildning... Det måste vara något mycket som drar i

föräldrarna om de inte flyttar med barnen. Därför att de är alltid nummer ett och det är

ingenting att säga till. Och folk måste vara oblyga och säga just det.”

[Kvinna, 35 år, glesbygd på vestlandet]

fanns gymnasier på 13 ställen på Island utanför huvudstadsområdet år 2002 ðarannsóknastofnun och Hagfræðistofn

kunna ta studenten. Så som vi tolkar fl

rörliga. Detta antagligen till en del just på grund av att de flyttar för att utbilda sig. Pojkarna har, som vi disuterar lite senare, andra möjligheter på den lokala arbetsmarknaden.

1000 20 30 40 50 An ta l 00 Män Kvinnor 00 00 00 0 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44

Figur 6-12. Köns- och åldersrelaterad flyttning på Island år 2003 (Hagtíðindi 2004:1)

Bilden visar hur många kvinnor och män som flyttade på Island år 2003. Som vi ser är det i huvudsak individer under 30 år som flyttar. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst i åldersgruppen 20-24 år och det är i åldern mellan 15 och 24 som den kvinnliga övervikten i flyttningen gör sig gällande.

Detta kan medföra en egendomlig ålders- och könspyramid på landsbygden (midjan fattas) som både forskare (Sigurður Sigurðsson 2003) och allmänheten bemärker:

“Som t.ex. här på Egilsstaðir och i Fellabær här fattas det en åldersgrupp nästan helt. Det

En dy knappast verka stimulerande för invånare generellt och speciellt inte de i den

ldersgrupp som faktiskt stannar, vilket antagligen leder till en känsla av att “lämnas kvar” (Ní Laoire, 2001)

tonåri rån och det har visat sig att deras

tanka mer med vad som de facto sker (Þóroddur Bjarnason

004).

De no 1987)

män) lönearbete. Dessutom har det offentliga aktivt gått in för att

otarbeta försörjarideologin, husmoderkontraktet, och andra idéer (och handlingar) som har verkat ch deras möjligheter att förverkliga sig själva. För det tredje har en större

andel n bättre

arbets marknaden. Undersökningar bland bondekvinnor på Island har

ckså visat att relativt många extraknäckar utanför gården och då ofta inom den offentliga sektorn Den i

Ólafs lön p

avgift nnors

rkesdeltagande efterso ncip

na som har det

an organisering och tillbud varit speciellt viktiga för

enomfört intervjuer att det fanns förskolor och att

En a bonde hur de

ärlden och sen inte ta hand om dom? Dessa opinioner fanns här. Och det var som en kvinna sa - detta är som på Egilsstaðir [grannkommunen, större och en by] för 15 år sen.- När det var. Det var trångsyntheten den gången...”

fattas åldersgruppen från tjugo och upp till 35 år.”

[Kvinna, 24 år, by på östlandet] lik situation kan

å

. Det är inte mycket som pekar på en förändring i detta mönster. En mycket stor del av ngarna på landsbygden antar att de kommer att flytta därif

r om framtiden relativt väl överensstäm 2

Vi fann ytterligare en aspekt av utbildningsfrågan genom våra intervjuer. Möjligheten att studera på distans verkar appellera i högre grad till vuxna kvinnor än män. Till en del är det uppenbarligen därför att de tycker att det är roligt att studera och inte utifrån en idé om jobbmöjligheter. Men men det kan också bidra till att det blir ännu mera lockande att flytta. När de väl har en utbildning kan man anta att det stimulerar till att söka mer kvalifiserade anställningar. Distansutbildning kan därför verka förstärkande på tendensen att kvinnorna flyttar hellre än männen.

6.8.3 Välfärden

rdiska välfärdssamhällena har ibland fått epitetet att de är “kvinnovänliga” samhällen (Hernes . Orsaken är att de har varit uppbyggda på ett sådant sätt att det har underlättat för kvinnor (och

att kombinera familjeliv och m

hämmande på kvinnor o

kvinnor än män arbetat inom den offentliga sektorn som på många sätt har varit e givare för kvinnor än den privata

o

(Rannsóknastofnun Háskólans á Akureyri 1998).

sländska välfärdsstaten har på några områden varit annorlunda än den skandinaviska (Stefán son, 1999). Här spelar det kanske störst roll att diverse samhällsnyttor inte har varit relaterade till å samma sätt som í övriga nordiska länder. Detta gäller t.ex. arbetslöshetsersättning och snivåer för offentlig barnaomsorg. Speciellt det senare skulle kunna tänkas motarbeta kvi

m för lågavlönade par med två eller tre barn i förskolåldern är det i pri y

ekonomiskt olönsamt att både kvinnan och mannen lönearbetar och betalar kostnaden för omsorgen. Som vår studie visar har utbudet och nyttjandet av den offentliga barnaomsorgen ökat snabbt på Island och de allra flesta barn vistas där. Eftersom det hittills har varit så att det är kvinnor

största svaret för barnen så har förskolornas dem..Det gäller för alla de samhällen där vi g

respondenterna var relativt nöjda med den servicen. Dock fann vi utsagor som tydde på negativ inställning till förskolor och arbetande mödrar vilket präglat samhällen på landsbygden längre än i huvudstadsområdet, samt även att de förskoletider som erbjöds inte alltid passade till arbetslivets krav.

v våra informanter var från en liten kommun som kännetecknas av att de flesta bor på gårdar samtidigt som många även arbetar på den reguljära arbetsmarknaden. Hon kommenterade t var när det föreslogs första gången att kommunen skulle starta en förskola (ca 10 år sen):

“Och kommunstyrelsen tyckte nu inte att detta var någon bra idé. Kvinnornas plats var i hemmet. De var fullständigt förvånade. Vad var nu detta för ett sätt att sätta barn i v

[Kvinna, 36 år, glesbygd på östlandet]

nan hade haft svårt att kombinera familjelivet och arbetet på grund av öppettiderna i förskolan:

“8:00 – 17:00 det är tiden och minst 4 timmar. Om du arbetar mera än åtta timmar får

tagen har velat att man börjar klockan 7:00 så att då är

En an

det en timme som är lite svår. Förskolan börjar först klockan 8:00.”

Och l

från 11:00 till 15:00 så nering i detta att börja klockan 7:00.” [Kvinna, 32 år, by

En anna hade bo

in

i efter

Gene Ande (13,4 lands att fly föräld

nte chansen till mycket extra jobb. Att arbeta i en kiosk om kvällarna eller så. Du kan ju inte springa direkt eller hur? Jag tror att det är svårt för

räldrar fungerar inte på landsbygden. Det går inte och i realiteten inte heller

Ytterl

r bå vinnor respektive män inte är

ngar i hälsovården

(reell or att flytta från

lands

In document Civilsamhällets lokala genuskontrakt (Page 169-172)