Förhandlingar inom familjen och tröga strukturer

Jag kan säga ett exempel, min pappa gör aldrig någonting inne och min mamma gör aldrig någonting ute. Och det är kvinnojobb och det är mansjobb.

(Linda, föräldraledig trebarnsmamma, Pajala)

Alla samhällen förändras och relationerna inom samhället tar sig nya uttryck och riktningar. I Pajala är en aspekt av detta, att även om begreppet ”knapsu” är i hög grad levande, så finns det reflektioner kring begreppet – kring manlighet och kvinnlighet - till exempel vad gäller överskridande av gränser och vad som är praktiskt för att hantera vardagen. Äldre intervjupersoner kan berätta om stora förändringar från tiden som nygifta och fram till i dag.

32 Förklaringen till att det finns starta eget-bidrag är, att man i princip inte får driva företag samtidigt som man erhåller ersättning från a-kassesystemet. Därför är (som det egentligen heter) "Stöd till start av näringsverksamhet" en särskild arbetsmarknadspolitisk åtgärd, jämställd med Arbetsmarknadsverkets andra åtgärder; arbetsmarknadsutbildning,

arbetspraktik, m.fl. Starta eget-bidraget är lika stort till beloppet som a-kasseersättningen, och det är givetvis tillåtet att tjäna pengar i sitt företag under bidragstiden.

GUNNAR: För vi hade det, nog hade vi det kämpigt dom första åren när vi gifte oss. Det tog ganska länge innan jag började… det var mycket bråk om det här med städning. Jag kommer ihåg Gösta, en kompis som kom hit och hälsade på, jag stod och diskade. Jag lämnade disken. Jag skämdes, och bli kallad knapsu…

LISA: Men hände det inte en gång när din mamma och pappa kom och hälsade på när vi var nygifta, det här är ju då runt trettio år sedan och så höll jag på att laga mat här i köket. Jag var nu inte heller så där haj på att laga mat. Så du höll på och hjälpte mig i köket och jag undrar om inte svärfar kom in och sa då på finska, ´hör du, kom bort därifrån köket nu, låt kvinnorna vara där. Inte ska du hålla på med sånt´. Det var ju som bara för dig att lubba iväg.

GUNNAR: Jag lomade iväg… /…/ Nej men det har blivit bättre. Överallt, just den där biten.

LISA: Det var väl ganska självklart när man jobbade bägge, att man skulle dela på de tråkiga sysslorna.

(Gunnar, undersköterska och Lisa, sjukpensionär, Pajala)

Även utanför hemmet finns det exempel på gränsöverskridande som uppstickande öar i de tröga strukturerna. I Jokkmokk arbetar flera män som undersköterskor inom äldrevården och i Pajala finns det män som är anhörigvårdare till sina föräldrar. ”Vi har fått lov att bli lite fjolligare” är ett uttryck som erkänner förändring; den norrländske mannen måste ta sig över de utstakade könsgränserna och ta sig an nya arbetsuppgifter. Det kan betyda att ta hand om disken eller barnen – eller – att arbeta som fiskeguide eller undersköterska. Könsrelationerna är under ständig förändring, bland annat beroende på att det hela tiden i det dagliga livet pågår förhandlingar och gränsöverskridande handlingar som utmanar gamla mönster och öppnar för alternativa könsrelationer.

Att männen är arbetslösa har inte, om vi ser till intervjumaterialet, lett till några stora förändringar i uppdelningen av hemarbetet. Eva arbetar heltid medan Svante har varit arbetslös under lång tid, med avbrott för perioder av arbete eller studier. För tillfället studerar han. Svante bedriver många aktiviteter som är relaterade till musikintresset. Att han ibland är arbetslös och kan tillbringa mer tid hemma påverkar inte uppdelningen av hemarbetet.

EVA: /…/ han är så aktiv när det gäller musiken och den biten som han håller på med. Och sen så är han väldigt lite intresserad av att ta hand om hemmet. /…/ jag är lite kontrollmänniska också /…/ `nej men jag fixar det, jag vet hur jag vill ha det`, och han är väldigt duktig på att argumentera. `Jag hann inte.´/…/ nej jag är tålmodig när det gäller sådana saker. Vi har olika prioriteringar. Och han hjälper till när jag säger till, men han skulle inte se att det behöver diskas eller…

(Eva, heltidsarbetande, Jokkmokk)

Eva menar att det ändå är annorlunda att bo i hus jämfört med att bo i lägenhet. Det blir ett större engagemang från båda i och med att de flyttat till ett hus som de trivs i. Att Eva betonar att ”han hjälper till när jag säger till” kan tolkas som att hon ändå anser sig ha huvudansvaret för hushållssysslorna. Beskrivningen av sig själv som lite av ”kontrollmänniska” kan också ses som en utväg att försvara en intern arbetsdelning som hon i viss mån anser vara ojämn.

Arbetsmarknaden och hemmet möts i begreppet att ”gå hemma”, vilket är ett annat uttryck för att vara arbetslös. Svante ”går hemma”, det vill säga han har ingen arbetsgivare. Det är säkert ett mer passande begrepp för många eftersom det betyder att man fortfarande kan vara fullt sysselsatt även om man inte beger sig till ett förvärvsarbete varje dag. Det lägger också vikt vid individen i stället för vid strukturen. Går man hemma är man förmögen till att utföra en mängd olika sysslor, man är tillgänglig men står utanför arbetsmarknaden. Att vara arbetslös är ett begrepp som innebär passivitet. Men ”att gå hemma” kan också innebära passivitet eftersom det per definition i Sverige anses att alla uppgifter som utförs utanför hemmet värderas högre än de som utförs i hemmet. Hemsysslorna har dessutom av tradition varit kvinnliga.

Att en man ”går hemma” kan alltså betyda att han förknippas med hemmet i större utsträckning men intervjumaterialet kan inte påvisa exempel på att männen därmed tar större ansvar för hemmet.

Snarare indikerar materialet att han utför annat än förvärvsarbete, att ”gå hemma” kan mycket väl innebära aktivitet utanför hemmet. Det kan vara engagemang inom politik eller kultur vilket de intervjuade i Jokkmokk berättar om, eller jakt och fiske samt umgänge med och hjälp till anhöriga vilket nämns av respondenterna i Pajala.

I de hushåll där mannen är arbetslös och kvinnan förvärvsarbetar kan vardagen se ut som om båda skulle förvärvsarbeta. Barnen finns under dagtid i skolor och på dagis, tillsynen kompletteras med hjälp av vänner eller släktingar. När kvinnan går till sin arbetsplats eller går hemifrån för studier kommer mannen att befinna sig utanför hemmet för att bistå vid reparationer och ombyggnader eller för att besöka släktingar och vänner. Arbete med ved (flera hushåll har vedeldning som värmekälla), jakt och fiske tar också tid – men den ensidiga bilden av den norrländske mannen som en hängiven naturmänniska, ständigt med bössan på axeln, är inte sann. Det är flera av de intervjuade som varken jagar, fiskar eller har skoter. Vikten av att ha ett arbete understryks ofta och strukturen; lagar, regler och sådant man själv inte råder över, anses vara det som sätter hinder i vägen.

De män som arbetar inom vården har ett annat perspektiv; eftersom de tagit steget in på den ”alternativa arbetsmarknaden” framhåller de vikten av att kunna anpassa sig, värdet av att ha ett arbete och att det är nödvändigt att fundera i nya banor om man vill kunna bo kvar i kommunen och ha ett arbete. De lokala förutsättningarna påverkar individen på olika sätt och i intervjuerna framkommer två hanteringsstrategier vad gäller arbetsmarknaden; att leva ett liv som bygger på att man klarar sig utan ett fast förhållande till arbetsmarknaden - kortare inhopp fungerar som en ”isbrytare” vilken kan hjälpa till att hantera tiden och indelningen i månader av sysselsättning, arbetsmarknadsåtgärder osv. Det andra sättet är att anpassa sig till rådande förhållanden, traditionellt genom att ta sig an olika utbildningar ”på rätt sida” om könsbarriären eller icke-traditionellt genom att gå över gränsen och till exempel utbilda sig till undersköterska. De intervjuade kvinnorna har arbeten där de menar att det finns chans att utvecklas och de har accepterat mannens situation och sitt gemensamma levnadssätt.

3.13.5 Genus i lokalsamhället - rätt kvinna på rätt plats

Befolkningstätheten i Pajala och Jokkmokk kan snarare beskrivas som befolkningsgleshet, det betyder dock inte att relationerna mellan människor skulle vara ”glesa” eller av mindre betydelse – tvärtom som många som studerat eller vistats på mindre platser kan intyga – det är minst lika viktigt att se till relationerna mellan människor. Dina handlingsmönster är under granskning – lokalsamhället innebär både frihet och begränsningar (se tex Stenbacka 2001).

Men det är inte så enkelt att man kan säga att det finns ett genuskontrakt som spänner över en hel kommun. Det är snarare så att undersamhällen eller grupper av människor inom en kommun kan ha överensstämmande syn på vad som är manligt respektive kvinnligt eller vad som är männens respektive kvinnornas arbetsmarknad. Medan det i en grupp av människor är så gott som otänkbart för en far att skjutsa barnen till idrottsaktiviteter (idrott är lika med knapsu) är det i en annan givet att fadern tar hand om hockeyn som är ”manlig” medan modern tar hand om fotbollen som anses ”feminin”. Den tredje varianten är att det inte har någon betydelse. Det finns alltså en gradskillnad av hur hårt styrt ett genuskontrakt kan vara.

/…/ Tornedalska kulturen, det är ju väldigt strikt vad som är manligt och kvinnligt och vad som är lek och vad som är, som vi brukar säga /…/, alltså onödigt. /…/ som det här jag sa med idrott, säg att, först var det allvarligt för mig och sen tyckte jag att det var en lek. Men sen var det ju vissa som tyckte ändå att det var allvarligt liksom, levde kvar i den tiden. Och då tappade jag liksom gnistan för det. Och det är ju vissa som inte idrottar alls för att dom tycker att det är bara en lek, /…/ det är bara små barn som ska göra sånt.

(Erik, arbetslös trebarnspappa, Pajala)

Frågeställningen gällande hushållens praktik med anknytning till den sfär som inte har att göra med förvärvsarbete handlar om huruvida praktiken blir mer utåt– eller inåtriktad. Som tidigare forskning visat är gränsen mellan det offentliga och privata inte särskilt skarp och på samma sätt kan det vara

svårt att definiera när en praktik blir utåt– respektive inåtriktad. Här betraktas de aktiviteter som har att göra med hem och familj som inåtriktade medan rörelser utanför hemmet betraktas som utåtriktad praktik.

I intervjuerna diskuteras vardagen utifrån vilka aktiviteter eller vilken sysselsättning man ägnar sig åt när man inte har ett förvärvsarbete att anpassa sig till. Frågan är om arbetslösa män söker sig till föreningar och organisationer inom till exempel lokal utveckling eller sport – eller om de i ökad utsträckning ägnar sig åt huset (renovering), barnen eller tar upp andra intressen. Tolkningen av hittills genomförda intervjuer indikerar att de arbetslösa män som intervjuats inte för en isolerad tillvaro i hemmet – utan att de i flera fall ägnar sig åt någon form av aktivitet utanför hemmet som kan vara reproduktiv.

HANNA: /…/ Inte vet jag, han har varit arbetslös och jag har varit mammaledig den här hösten, ända sedan juni månad och vi har bara mötts i dörren i princip. /…/

*Ja jag kan förstå att det inte är något problem att få tiden att gå. Men när ni möts i dörren, då är inte du hemma så mycket eller?

ANDERS: Nja, jag är borta på förmiddagen.

HANNA: Eller en vecka. Det beror på vars du jagar. Ibland är han borta nätterna också, det är lite olika. Ibland, om dom har fått älg eller om hunden har försvunnit så har han kommit hem först på kvällskvisten.

(Anders, arbetslös, Hanna assistent, fyrabarnsfamilj i Pajala)

Det som mannen ifråga ägnar sig åt utanför hemmet kan definieras som olika former av reproduktiv verksamhet – med en flytande gräns mot att utöva fritidsintressen. Jakt och fiske är betydande och meningsfulla sysselsättningar samtidigt som det också är ett bidrag till hemmets hushållsarbete och ekonomi. Att hämta virke från skogen för att använda vid tillbyggnad av huset eller till vedpannan är ju också förknippat med hemmet – de sysslor männen i studien ägnar sig åt är i högre grad lokaliserade till andra arenor än den privata. En preliminär slutsats är att det för männen kan vara viktigt att visa utåt att man är fullt sysselsatt, att det är viktigt att synas i den lokala miljön. Dessutom är inte kraven (utifrån) inriktade på sysslor utförda inom hemmets väggar, dessa klaras av på kvällen som i de hushåll där båda vuxna arbetar eller studerar.

Civilsamhället och vardagslivet är två vägar till meningsfulla sysselsättningar utanför arbetsmarknaden. I ”storsamhället” får man status genom sin yrkesbana och karriär medan det i lokalsamhället är möjligt att inneha viktiga roller i andra sammanhang och på alternativa platser. Männen i intervjustudien skiljer sig åt vad gäller deltagande i föreningsliv och liknande. En man är aktiv inom politiken, ett område där man kan avsätta mycket tid om det finns. En annan deltar i föreningsverksamhet medan ytterligare andra inte har några erfarenheter inom detta område. Flertalet av de personer som intervjuats bor i tätorterna vilket innebär att exempelvis deltagande i olika byutvecklingsgrupper inte är aktuellt.

3.14 Slutdiskussion

I detta avslutande avsnitt skall vi knyta ihop det globala, det lokala och det individuella. En väg till denna sammanfogning är att ta fasta på de handlingar eller strategier som utförs på den lokala nivån. Fallstudierna i Pajala och Jokkmokk visar att det är fruktbart att genomföra undersökningar på lokal nivå för att förstå relationerna mellan det som sker på de olika nivåerna. De visar också att de lokala förutsättningarna, både i form av redan given fysisk, social och politiskt-ekonomisk struktur, liksom synen på den egna rollen och visionerna inför framtiden har betydelse för enskilda handlingar och mer kollektiva strategier. Dessa strategier förekommer både på en kommunal operativ nivå i form av utvecklingsprogram, på en civilsamhällelig nivå via exempelvis deltagande i byautvecklingsgrupper och på en individnivå i hanterandet av vardagen.

Vi benämner avsnittet slutdiskussion då det svenska forskningsprojektet i skrivande stund fortfarande pågår och avslutas inom det närmaste året. Här vill vi lyfta fram viktiga delar ur empirin och peka på intressanta framtida forskningsfrågor.