Förskolan är inrymd i en låg vit tegelbyggnad, uppförd under tidigt 1980-tal. Samma höst som studien inleds inrättats en småbarnsgrupp, här kallad Blomman, efter det att förskolan under en tid varit nedlagd och använts för andra ändamål. Avdelningen har sin egen entré. Väl inomhus kommer besökaren först till grov-ingången, där det finns plats för två torkskåp som står bredvid varandra, en bänk att sitta på och gott om plats för barnens galonkläder, skor och stövlar. Här finner föräldrarna en anslagstavla med information av skilda slag. I anslutning till groventrén finns även en personaltoalett.
K
APITEL8
Pedagoger i litteracitetspraktiken
Ett barn växer in i världen genom att erövra den (SOU 1997:157, s. 39). Emellertid kan inte erövrandet ske som ensam handling utan genom möten och interaktioner med omgivningen blir omvärlden meningsfull för barnen. Andra barn, deras familjer och inte minst pedagogerna är den omgivning där barn skaffar sig erfarenheter liksom från den kontext som de befinner sig i dagligen. Förskolan som pedagogisk och kulturell miljö är också därför viktig att beskriva eftersom den ska ge barn många möjligheter att pröva olika medel och material för sitt erövrande av mening (Utbildningsdepartementet, 2006). Samtidigt kan förskolan också utgöra begränsningar för barnens handlande, beroende på hur miljön och ramarna för den är satta. Pedagogerna har redan på olika sätt presenterats i de två föregående kapitlen genom sina interaktioner med barnen. I föreliggande kapitel visas deskriptivt den empiriska miljön samt pedagogernas organisering av litteracitet i förskolekontexten. Förskolans dagsprogram beskrivs också, vilket är det schema som vanligtvis följs enligt samma ordning varje dag. Ur dagsprogrammet tecknas sedan bilden av hur samlingar planeras och genom-förs av pedagogerna och följs sedan av ett avsnitt om högläsning. Det avslu-tande avsnittet behandlar förskolan som text- och teckenmiljö, där dokumenta-tion av förskolans arbete ges utrymme.
Empirisk miljö
Förskolan är inrymd i en låg vit tegelbyggnad, uppförd under tidigt 1980-tal. Samma höst som studien inleds inrättats en småbarnsgrupp, här kallad Blomman, efter det att förskolan under en tid varit nedlagd och använts för andra ändamål. Avdelningen har sin egen entré. Väl inomhus kommer besökaren först till grov-ingången, där det finns plats för två torkskåp som står bredvid varandra, en bänk att sitta på och gott om plats för barnens galonkläder, skor och stövlar. Här finner föräldrarna en anslagstavla med information av skilda slag. I anslutning till groventrén finns även en personaltoalett.
Därefter kommer man in i den egentliga tamburen som ger ett välkomnande intryck. Inte sällan möts besökaren av ljuslyktor, särskilt under den mörka års-tiden, med dämpat ljus och ofta också av stilla klassisk musik från bandspelaren som står på ett bord. En låg bänk på en mjuk orientaliskt inspirerad matta tar bort skramlande ljud och ger plats åt flera barn samtidigt. Här finns hängare för barnens kläder och hyllor ovanför med barnens namn på.
Intill denna tambur leder tre dörrar till andra rum. Ett väl tilltaget toalettrum med skötbord finns bakom en av dörrarna. En annan dörr går till barnens sov-rum. Här ligger dynor tätt intill varandra med kuddar och barnens personliga gosesaker på dem. Den tredje dörren leder in till ett större matrum inrett med ett långt och ett kortare matbord. I det relativt stora rummet finns även en köksdel, med bänkar, diskbänk, diskmaskin och ett fristående kylskåp.
Intill detta rum, som kan sägas vara navet i denna förskola ligger två mindre lekrum, det ena är utrustat med en lekmatta med trafikmotiv på. Material finns här som barnen kan använda att bygga med, dra vagnar eller göra andra grovmotoriska aktiviteter. Det andra rummet har en mindre rutschkana, en stor stadig bil som en förälder byggt och som barnen kan sitta i och på, samt en likadan soffa som den i stora matrummet. Bakom en dörr som vetter in mot det stora matrummet ligger ett målarrum med ett lågt runt bord med många låga stolar kring, diskbänk och avställningsytor för barnens målningar och övriga skapande alster. I en angränsande del finns ett våtrum med möjlighet till vattenlek. Det användes från början som datorrum där förskolans veckobrev producerades.
Mitt i huset finns en stor ljus lekhall, med fönster i rader på två långsidor, där barnen ges rika möjligheter till rörelselek och där också en del samlingar hålls. Lekhallen används beroende på tillgänglighet. Under en termin var den mer eller mindre stängd under större delen av dagen, när skolan i området behövde växa och tog över en del av förskolebyggnaden.
Förskolans gård är generöst tilltagen och kringgärdas av ett lågt trästaket. Flera grindar leder in och ut från gården som har asfalterade gångar med gräs emellan och en backe varifrån barnen kan krypa uppför och åka nerför med på pulka på vintern. Utomhusaktiviteterna är årstidsbundna. På vintern finns material, som den eventuella snön kan bearbetas med och andra delar av året drar, cyklar, gungar, leker barnen eller går bara omkring och upptäcker. De dagar då vädret
Därefter kommer man in i den egentliga tamburen som ger ett välkomnande intryck. Inte sällan möts besökaren av ljuslyktor, särskilt under den mörka års-tiden, med dämpat ljus och ofta också av stilla klassisk musik från bandspelaren som står på ett bord. En låg bänk på en mjuk orientaliskt inspirerad matta tar bort skramlande ljud och ger plats åt flera barn samtidigt. Här finns hängare för barnens kläder och hyllor ovanför med barnens namn på.
Intill denna tambur leder tre dörrar till andra rum. Ett väl tilltaget toalettrum med skötbord finns bakom en av dörrarna. En annan dörr går till barnens sov-rum. Här ligger dynor tätt intill varandra med kuddar och barnens personliga gosesaker på dem. Den tredje dörren leder in till ett större matrum inrett med ett långt och ett kortare matbord. I det relativt stora rummet finns även en köksdel, med bänkar, diskbänk, diskmaskin och ett fristående kylskåp.
Intill detta rum, som kan sägas vara navet i denna förskola ligger två mindre lekrum, det ena är utrustat med en lekmatta med trafikmotiv på. Material finns här som barnen kan använda att bygga med, dra vagnar eller göra andra grovmotoriska aktiviteter. Det andra rummet har en mindre rutschkana, en stor stadig bil som en förälder byggt och som barnen kan sitta i och på, samt en likadan soffa som den i stora matrummet. Bakom en dörr som vetter in mot det stora matrummet ligger ett målarrum med ett lågt runt bord med många låga stolar kring, diskbänk och avställningsytor för barnens målningar och övriga skapande alster. I en angränsande del finns ett våtrum med möjlighet till vattenlek. Det användes från början som datorrum där förskolans veckobrev producerades.
Mitt i huset finns en stor ljus lekhall, med fönster i rader på två långsidor, där barnen ges rika möjligheter till rörelselek och där också en del samlingar hålls. Lekhallen används beroende på tillgänglighet. Under en termin var den mer eller mindre stängd under större delen av dagen, när skolan i området behövde växa och tog över en del av förskolebyggnaden.
Förskolans gård är generöst tilltagen och kringgärdas av ett lågt trästaket. Flera grindar leder in och ut från gården som har asfalterade gångar med gräs emellan och en backe varifrån barnen kan krypa uppför och åka nerför med på pulka på vintern. Utomhusaktiviteterna är årstidsbundna. På vintern finns material, som den eventuella snön kan bearbetas med och andra delar av året drar, cyklar, gungar, leker barnen eller går bara omkring och upptäcker. De dagar då vädret
inte lämpar sig för utelek stannar barnen inomhus eller går ut under efter-middagen om vädret då tillåter. En dag i veckan viks åt en utflykt.
Dagsprogram
Förskolan Blomman har öppet från 06.30 till 17.00. Vid behov har man öppet längre. När barnen och deras föräldrar kommer tas de oftast emot inne i det stora matrummet. Från den blå lässoffan (omväxlande kallad vuxensoffan) vinkar barnen ”hejdå” och leker sedan fram till det blir dags för frukost. Den pedagog som öppnar på morgonen har hand om tillagning av den på avdel-ningen. Alla sitter och äter frukost kring det långa bordet. Efter frukosten pågår olika aktiviteter och barnen rör sig runt och leker i de många rummen. Vid 9.30-tiden samlas barn och pedagoger för att äta frukt före utevistelsen. Stämningen kännetecknas ofta av intresse och engagemang från pedagogernas sida och samtalsämnen initieras främst av dem och är ofta knutna till barnens olika erfarenheter. Efter fruktsamlingen brukar barnen gå ut. En pedagog tar alltid emot barnen utomhus när de allt eftersom blir färdiga.
Efter utevistelsen och före lunch står dagens längre samling på programmet. Den bjuder oftast på ett annat innehåll än morgonens fruktsamling. Då upp-märksammas alla barn, både de som är närvarande, liksom de barn som av olika anledningar är hemma. De sjunger sånger och samtalar om olika händelser som inträffat under utevistelsen.
Lunchen lagas av en kokerska i köket på avdelningen, men när förskolan senare utökades med flera barn och pedagoger övergick all tillagning till förskolans centralkök. Efter lunch sover flertalet av barnen, men under senare delen av observationsperioden vilade färre barn och istället läste någon av pedagogerna för dem. När barnen vaknat eller väcks sitter de i knä hos någon vuxen och mornar sig. Ofta förekommer i de sammanhangen böcker som barnen ensamma eller med en pedagog bläddrar i. Aktiviteter kommer igång och det finns plats för fortsatt lek i alla dess former, inne eller utomhus, under resten av eftermiddagen. Ett mellanmål serveras tidig eftermiddag och många barn hämtas i anslutning till det. Vid slutet av dagen finns endast något enstaka barn kvar och då blir det ofta tid för lugn läs- och samtalsstund.
inte lämpar sig för utelek stannar barnen inomhus eller går ut under efter-middagen om vädret då tillåter. En dag i veckan viks åt en utflykt.
Dagsprogram
Förskolan Blomman har öppet från 06.30 till 17.00. Vid behov har man öppet längre. När barnen och deras föräldrar kommer tas de oftast emot inne i det stora matrummet. Från den blå lässoffan (omväxlande kallad vuxensoffan) vinkar barnen ”hejdå” och leker sedan fram till det blir dags för frukost. Den pedagog som öppnar på morgonen har hand om tillagning av den på avdel-ningen. Alla sitter och äter frukost kring det långa bordet. Efter frukosten pågår olika aktiviteter och barnen rör sig runt och leker i de många rummen. Vid 9.30-tiden samlas barn och pedagoger för att äta frukt före utevistelsen. Stämningen kännetecknas ofta av intresse och engagemang från pedagogernas sida och samtalsämnen initieras främst av dem och är ofta knutna till barnens olika erfarenheter. Efter fruktsamlingen brukar barnen gå ut. En pedagog tar alltid emot barnen utomhus när de allt eftersom blir färdiga.
Efter utevistelsen och före lunch står dagens längre samling på programmet. Den bjuder oftast på ett annat innehåll än morgonens fruktsamling. Då upp-märksammas alla barn, både de som är närvarande, liksom de barn som av olika anledningar är hemma. De sjunger sånger och samtalar om olika händelser som inträffat under utevistelsen.
Lunchen lagas av en kokerska i köket på avdelningen, men när förskolan senare utökades med flera barn och pedagoger övergick all tillagning till förskolans centralkök. Efter lunch sover flertalet av barnen, men under senare delen av observationsperioden vilade färre barn och istället läste någon av pedagogerna för dem. När barnen vaknat eller väcks sitter de i knä hos någon vuxen och mornar sig. Ofta förekommer i de sammanhangen böcker som barnen ensamma eller med en pedagog bläddrar i. Aktiviteter kommer igång och det finns plats för fortsatt lek i alla dess former, inne eller utomhus, under resten av eftermiddagen. Ett mellanmål serveras tidig eftermiddag och många barn hämtas i anslutning till det. Vid slutet av dagen finns endast något enstaka barn kvar och då blir det ofta tid för lugn läs- och samtalsstund.
Samlingar
Avsikten med att beskriva samlingar är att ge en bild av hur pedagogernas plane-ringar av dem ger barnen utrymme att praktisera sin litteracitet. Kännetecknande för innehållet är att det på ett eller annat sätt har litteracitet i fokus. Pedagogerna skapar genom samlingarna litteracitetshändelser och i litteracitetspraktiken som följer, deltar både barnen och pedagogerna. I samlingarna och deras roll för barnens litteracitet synliggörs hur pedagogerna ger utrymme för samtal, berät-tande, samvaro och sång. Verbal kommunikation som förutsättning för littera-citet betonas också mycket tydligt i dem. Pedagogerna dominerar samlingarna språkligt. De berättar för barnen, ställer frågor till dem och upprepar deras svar. Genom detta ges även barnen uppmärksamhet under samlingarna. Gemenskap präglar således dessa stunder. Litteracitet som social praktik lägger också vikt vid relationer och kommunikation. Från sådana utgångspunkter finns tydliga förbindelser även till sång som en del av litteracitet. Sångrepertoaren är stor och till många av sångerna hör rörelser. Nästan alla sånger har funnits med sedan inledningen av observationsperioden, men viss förnyelse har skett gradvis. Förutom text hör sång liksom bilder till det semiotiska systemet (Bakhtin, 1986; Sonesson, 1992; Vygotskij, 1971) och som Kress (1997) talar om som multi-modalitet. I denna förskolas planerade samlingar utgör sångliga inslag till-sammans med annan kommunikation den litteracitet som är mest framträdande. Sångerna är oftast rimmade vilket gör att barnen brukar kunna följa med i sången genom att fylla i något ord.
Varje pedagog ansvarar för ledarskapet vid olika samlingar men övriga peda-goger deltar också. De stödjer både de barn som behöver en extra hand eller knä och även ledaren, som också kan behöva få hjälp att komma ihåg ord till en sång eller dylikt. Pedagogernas fokus ligger helt på barnen under de här stunderna och tidslängden för dem anpassas efter hur barnens intresse kan upprätthållas, men kan vara allt från tio minuter till tjugo minuter, beroende på barnens enga-gemang.
På det dagliga schemat förekommer en så kallad ”fruktsamling” som äger rum före barnens utevistelse på förmiddagen. Den sker ofta i lekhallen med barnen sittandes på golvet i en ring. Fruktsamlingarna startar med att fruktsången sjungs, Äpplen, päron, lingon, blåbär tycker vi är gott, kakor, glass å kola kan vi inte tåla.
äpplen, päron… Därefter bjuds barnen ta en bit frukt allt medan pedagogerna
säger ”var så god” och barnets namn bifogas frasen. Fruktstunden slutar
succes-Samlingar
Avsikten med att beskriva samlingar är att ge en bild av hur pedagogernas plane-ringar av dem ger barnen utrymme att praktisera sin litteracitet. Kännetecknande för innehållet är att det på ett eller annat sätt har litteracitet i fokus. Pedagogerna skapar genom samlingarna litteracitetshändelser och i litteracitetspraktiken som följer, deltar både barnen och pedagogerna. I samlingarna och deras roll för barnens litteracitet synliggörs hur pedagogerna ger utrymme för samtal, berät-tande, samvaro och sång. Verbal kommunikation som förutsättning för littera-citet betonas också mycket tydligt i dem. Pedagogerna dominerar samlingarna språkligt. De berättar för barnen, ställer frågor till dem och upprepar deras svar. Genom detta ges även barnen uppmärksamhet under samlingarna. Gemenskap präglar således dessa stunder. Litteracitet som social praktik lägger också vikt vid relationer och kommunikation. Från sådana utgångspunkter finns tydliga förbindelser även till sång som en del av litteracitet. Sångrepertoaren är stor och till många av sångerna hör rörelser. Nästan alla sånger har funnits med sedan inledningen av observationsperioden, men viss förnyelse har skett gradvis. Förutom text hör sång liksom bilder till det semiotiska systemet (Bakhtin, 1986; Sonesson, 1992; Vygotskij, 1971) och som Kress (1997) talar om som multi-modalitet. I denna förskolas planerade samlingar utgör sångliga inslag till-sammans med annan kommunikation den litteracitet som är mest framträdande. Sångerna är oftast rimmade vilket gör att barnen brukar kunna följa med i sången genom att fylla i något ord.
Varje pedagog ansvarar för ledarskapet vid olika samlingar men övriga peda-goger deltar också. De stödjer både de barn som behöver en extra hand eller knä och även ledaren, som också kan behöva få hjälp att komma ihåg ord till en sång eller dylikt. Pedagogernas fokus ligger helt på barnen under de här stunderna och tidslängden för dem anpassas efter hur barnens intresse kan upprätthållas, men kan vara allt från tio minuter till tjugo minuter, beroende på barnens enga-gemang.
På det dagliga schemat förekommer en så kallad ”fruktsamling” som äger rum före barnens utevistelse på förmiddagen. Den sker ofta i lekhallen med barnen sittandes på golvet i en ring. Fruktsamlingarna startar med att fruktsången sjungs, Äpplen, päron, lingon, blåbär tycker vi är gott, kakor, glass å kola kan vi inte tåla.
äpplen, päron… Därefter bjuds barnen ta en bit frukt allt medan pedagogerna
succes-sivt vart efter barnen blir färdiga med fruktätandet och tillsammans med en pedagog avlägsnar de sig för att påbörja påklädningen inför utevistelsen.
Samlingen vid lunchtid har ett annorlunda innehåll. Barn och pedagoger samlas då i ett av lekrummen. De sitter på golvet. Barnen sätter sig där det finns plats. Samlingarna verkar vara litet av höjdpunkter och tycks vara uppskattade inslag i vardagen. Det visas genom att barnen ofta beger sig till platsen för samlingen så snart de hör att det ska bli dags. Samlingen inleds oftast med sång och en trumma som skickas från barn till barn som hälsas på samma sätt. Denna åter-kommande ritual består av att varje barn uppmärksammas genom att man sjunger om honom eller henne. Trumman som används för ändamålet får det barn spela på som sången är avsedd för. De andra sjunger under tiden: Så skickar
vi trumman till (barnets namn). Trumman som redskap går runt tills alla har fått
höra sitt namn omsjungas. Genom deltagande i aktiviteter får barnen tillfälle att lyssna till ett textinnehåll och själva vara i centrum för en stund. Att lyssna är också en del av litteracitet där olika ljud i namn och ord kan urskiljas och relate-ras till något som finns i omgivningen. Barn får tidigt kunskap om det sociala teckensystemet, som representerar ting när de använder sång, musik, ord, ritar och leker, vilka alla aktiviteter har utvecklats inom en kulturell kontext (Makin & Whiteman, 2002). I samlingarna som kulturellt skapande läggs vikt vid barnens närvaro. Att få sitt namn uppropat, som ett tecken på att vara där eller att bli omnämnd som ledig eller sjuk understryker namnens betydelse. Ibland använder pedagogerna penna för att notera vilka som är närvarande, men i ett kommande exempel visas i stället hur lappar med barnens namn ersätter denna.
I några av samlingarna är ordlappar i fokus. Ordlappar har sitt ursprung i Söderberghs (1997, 2004) studier om hur barn via ordlappar kan lära sig läsa. På varje lapp skrivs ett ord som motsvaras av något som existerar i verkliga livet, som en katt, hund en pappa eller liknande. Redan Cadmus (1819) hade denna idé som han rekommenderade som ett mer intressant sätt att läsa på än bok-stavslärandet som då var det mest förekommande sättet. I hans skrift, Julklapp, beskrivs tillvägagångssättet enligt följande: ” Man gifver ett Barn, som begynner tala, ett Kort, t. ex. det, på hvilket står: PAPPA, och säger dervid med en för-troendes miin: se här, min vän, skall du få se PAPPA /…/ (s. 3). Därefter upp-manas barnet att gå och fråga sin omgivning vad det står. Alla som barnet frågar upprepar och bekräftar det som står skrivet vilket, enligt Cadmus gör att barnet sedan själv kan tro på det.
sivt vart efter barnen blir färdiga med fruktätandet och tillsammans med en pedagog avlägsnar de sig för att påbörja påklädningen inför utevistelsen.
Samlingen vid lunchtid har ett annorlunda innehåll. Barn och pedagoger samlas