En särskilt kvalificerad handläggare bör hantera

Jag har i avsnitt 7.4.1 föreslagit att rätten till pass ska begränsas till tre vanliga pass inom en femårsperiod. Om detta förslag inte skulle genomföras bör i vart fall kontrollen öka för dem som har ansökt om och beviljats ett flertal pass under en begränsad period.

Polisen har redogjort för rutinerna vid utfärdande av pass och angett att rutinerna är desamma oavsett hur många pass som sökanden tidi-gare har beviljats (se närmare angående Polisens redogörelse avsnitt 3.1.14).

Som tidigare nämnts anser jag att en inte onormal förbrukning av pass uppgår till tre pass under en femårsperiod. Om fler än tre

vanliga pass har beviljats under en femårsperiod finns det dock an-ledning att överväga en fördjupad kontroll innan ansökan om ytter-ligare vanligt pass beviljas.

En sådan fördjupad kontroll bör utföras genom att sådana pass-ärenden handläggs av särskilt kvalificerade tjänstemän. Det bör vara fråga om en polis, civil utredare hos Polisen eller annan särskilt ut-bildad och erfaren handläggare och inte en ordinarie passhandläg-gare. Den kvalificerade handläggaren ska utreda skälen till ansökan och även till tidigare passanökningar.

De formella brottsmisstankarna som skulle kunna komma ifråga i de fall där en person misstänks för passmissbruk kan vara miss-bruk av urkund, om personen ifråga misstänks ha lämnat ut sitt pass till annan för t.ex. en resa. Även brottet människosmuggling skulle kunna aktualiseras, om misstanke finns att sökanden upp-såtligen hjälpt annan att med sitt eget pass komma in i eller passera t.ex. Sverige eller annat EU-land. Vidare skulle brottsmisstankar an-gående organiserande av människosmuggling kunna komma ifråga om det kan misstänkas att sökanden i vinstsyfte har planlagt eller organi-serat verksamhet för att främja att utlänningar reser till Sverige utan korrekta pass.

Om den särskilt kvalificerade handläggaren gör bedömningen att det finns en misstanke om brott ska ärendet lämnas över till en för-undersökningsledare för prövning om förundersökning ska inledas eller inte. Gör förundersökningsledaren bedömningen att förunder-sökning inte ska inledas ska passansökan beviljas.

Om bedömningen blir den motsatta, dvs. att förundersökning ska inledas, är detta i sig inte skäl för att avslå en passansökan enligt 7 § passlagen. En inledd förundersökning utgör inte passhinder en-ligt det nämnda lagrummet. Förundersökningsledaren har dock möj-lighet att ta ställning till om det finns förutsättningar att ålägga den misstänkte reseförbud. Ett sådant förbud utgör passhinder enligt nämnda lagrum.

De föreslagna rutinerna kan enligt min mening leda till att miss-bruk av pass kan upptäckas och eller i vart fall försvåras. Handlägg-ningen av en passansökan på det föreslagna sättet kommer att leda till att det tar längre tid än tidigare att bevilja pass för personer som ansöker om ett fjärde vanligt pass men som inte misstänks för brott. I sin tur kan detta leda till svårigheter för den enskilde, som kanske inte kan företa en planerad resa. Detta ter sig inte orimligt

eftersom det är sökanden själv i många fall har orsakat denna tids-utdräkt genom att ha förlorat tre vanliga pass under en kortare period. Eventuella olägenheter för den enskilde uppvägs enligt min mening av de vinster som följer med de föreslagna rutinerna.

Olägenheterna för den enskilde kan också lindras om det införs en rutin att den person som ansöker om ett tredje pass under en fem-årsperiod, underrättas om att en fjärde ansökan om vanligt pass riskerar att ta längre tid, med hänsyn till de fördjupade kontroller som då kommer att ske.

De nya rutinerna som jag föreslår kräver ingen ändring av pass-lagen eller passförordningen. Polisen har istället möjlighet att i föreskrifter på området reglera förfarandet. Det saknas idag enhet-liga riktlinjer för hur mer komplicerade passärenden ska handläggas.

Efter årsskiftet 2015 finns dock endast en Polismyndighet och det bör därför vara enklare att införa enhetliga handläggningsrutiner för komplicerade passärenden; t.ex. förutom föreskrifter på området också införa en enhetlig handbok med beskrivning av förfarandet.

När det gäller de svenska beskickningar som utom riket är pass-myndighet är frågan om hur de föreslagna rutinerna ska införas.

Svenska ambassader har uppgett det ofta är svenska medborgare som är permanent bosatta utomlands som ansöker om vanligt pass vid den svenska ambassaden i det aktuella landet. De svenska ut-landsmyndigheterna beviljar visserligen en relativt liten del av den totala mängden utfärdade pass. Det kan ändå antas att det före-kommer att personer som beviljats tre pass under en femårsperiod ansöker om nytt vanligt pass vid någon av de svenska utlandsmyn-digheterna.

Av flera skäl kan det vara svårare att införa rutinerna att en sär-skild handläggare ska vara ansvarig för passärenden i dessa fall. Det är självfallet svårare för en handläggare vid utlandsmyndighet att avgöra om det finns godtagbara anledningar till sökandens upp-repade passansökningar. Det bör därför finnas en kontaktperson vid Polisen, som kan bistå handläggarna i denna bedömning. För det fall misstanke om brott uppkommer bör polis kontaktas för frågan om förundersökning ska inledas eller inte.