Passhinder vid konstaterat missbruk

Avslag på passansökan p.g.a. tidigare konstaterat missbruk Ett annat förslag som har framförts är att det i passlagen bör in-föras en regel om att pass inte ska beviljas för den som tidigare har gjort sig skyldig till missbruk av pass.

I detta fall ska personen ifråga ha gjort sig skyldig till missbruk av pass vilket torde innebära att han eller hon ska ha dömts för ett brott som är relaterat till passmissbruk. Att endast misstanke om missbruk skulle leda till att en person inte beviljas pass framstår inte som rimligt. Frågan är om en sådan bestämmelse om passhin-der bör införas i passlagen.

Det kan konstateras att en sådan bestämmelse inte får inverka på den grundlagsskyddade rätten att fritt resa in och ut ur landet.

Som nämnts ovan får enligt 2 kap. 21 § RF begränsningar i rörelse-friheten för svenska medborgare endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och be-gränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. För att inte stå i strid med denna rätt bör en sådan bestämmelse inte hindra att en person be-viljas ett provisoriskt pass för en specifik resa.

Det kan också vara fråga om en person som är dömd för miss-bruk av urkund p.g.a. att han eller hon har handlat med någon

an-nans pass i missbrukssyfte. Förslaget innebär att inte heller denne skulle beviljas pass, fast han eller hon inte dömd för att ha miss-brukat sitt eget pass.

Vidare kan det diskuteras om ett avslag av passansökan p.g.a. att sökanden tidigare har dömts för brott relaterat till missbruk av pass skulle leda till en situation där förbudet mot dubbelbestraffning aktualiseras.

Detta förbud innebär i korthet att ingen får bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott. Högsta domstolen har uttalat att det finns en viss möjlighet att ha flera sanktioner för samma brott och att beslut om sanktionerna kan fattas av olika organ vid olika tillfällen. För att det ska vara tillåtet krävs att det dubbla för-farandet är förutsebart, att det finns ett tillräckligt nära tidsmässigt och sakligt samband mellan förfarandena samt att det senare för-farandet inte innebär en obegränsad förnyad prövning av gärningen, utan endast avser fråga om en ytterligare påföljd ska dömas ut (se NJA 2010 I s. 168).

Frågan om beslut om körkortsåterkallelse grundat på ett brott-målsavgörande står i strid mot förbudet om dubbelbestraffning har prövats av flera överrätter de senaste åren. I dessa fall har domsto-larna funnit att återkallelse av körkort till följd av lagföring för trafikbrott inte strider mot förbudet om dubbla straff (se bl.a. Svea Hovrätts dom i mål 101-14).

Motiven till en körkortsåterkallelse p.g.a. trafikbrott kan sägas vara att personen ifråga anses som en olämplig förare av ett kör-kortspliktigt fordon. Vid avslag på passansökan p.g.a. tidigare pass-missbruk är omständigheterna andra. Det är inte en fråga om att personen är olämplig för resa, utan avslaget har mer karaktären av att passet skulle kunna användas som ett brottsredskap. Det har således mer karaktär av särskild rättsverkan. När det gäller frågan om dubbelbestraffning i det nu aktuella fallet, dvs. att en person som har dömts för passmissbruk, skulle nekas pass vid kommande ansökan, är dock situationen inte heller densamma som i angivna rättsfall eftersom det är fråga om att avslå en passansökan och inte återkalla ett existerande pass. Det kan ifrågasättas om dessa för-faranden har ett nära tidsmässigt samband om t.ex. ansökan om pass görs flera månader eller år efter domen.

En bestämmelse om passhinder för den som tidigare har miss-brukat pass kan visserligen fungera som en signal att lagstiftaren ser

allvarligt på missbruk av pass. Jag anser dock att de beskrivna kon-sekvenserna av ett införande av en bestämmelse om passhinder av beskrivet slag talar emot en sådan bestämmelse. Med hänsyn till mina förslag om passhinder för vanligt pass för den som beviljats tre vanliga pass under en femårsperiod, anser jag också att en regle-ring av föreskrivet slag framstår som mindre nödvändig.

Återkallelse av existerande pass vid konstaterat missbruk

När det gäller frågan om ett existerande pass ska återkallas vid kon-staterat missbruk där passet åter är i passinnehavarens besittning gör jag följande överväganden.

I förarbetena till passlagen behandlades denna fråga i samband med att bestämmelsen i 12 § 9 p passlagen diskuterades. I den anges att pass ska återkallas om annan än den för vilken passet är utställt förfogar över passet.

I förarbetena angavs att det inte har ansetts nödvändigt att öppna för möjlighet för återkallelse även i de fall där missbruket upptäcks först i efterhand och där passet åter är i den rätte pass-innehavarens besittning. Istället poängterades att ansvar för miss-bruk av urkund skulle kunna aktualiseras. Lagstiftaren angav vidare att en återkallelse av ett pass efter det att missbruket har upphört skulle kunna innebära att den som har missbrukat sitt pass på det angivna sättet, vid sidan av det ådömda straffet, även skulle åläggas ett förbud mot att lämna landet. Även om en förutsättning för återkallelse i en sådan situation skulle vara att ett nytt missbruk av passet kan befaras anför lagstiftaren att passmyndighetens prövning i sådant fall måste komma att bli tämligen vansklig. Lagstiftaren anförde vidare att en återkallelse i aktuell situation även skulle stå i mindre god överensstämmelse med 2 kap. 21 § regeringsformen (se prop. 1977/78:156 s. 30 f. och s. 48).

Mot bakgrund av dessa uttalanden och med beaktande av att pass redan i dag ska återkallas om någon annan än den rättmätige passinnehavaren förfogar över passet finns inte anledning att före-slå en regel om återkallelse av pass i fall där missbruket upptäcks först efter att passet åter är i den rättmätige passinnehavarens be-sittning.