EU-kommissionens förslag om smart

gränsförvaltning, som innehåller tre förslag till förordningar. För-slagen reglerar främst gränspassage för tredjelandsmedborgare.

Paketet innehåller förslag om inrättande av ett in- och utresesystem och ett program för registrerade resenärer samt förslag om ändringar i gränskodexen med anledning av införandet av de två systemen.

Förslaget om att inrätta ett in- och utresesystem (kallat Entry/Exit System, förkortat EES) syftar till att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna genom att skapa ett tillförlitligt och mer skyndsamt sätt att kontrollera tredjelandsmedborgares resor till och från Schengenområdet. Kravet på stämpling av tredjelandsmedborgares pass vid in- och utresa ersätts med en datoriserad registrering. En-ligt förslaget ska tredjelandsmedborgare som passerar in och ut över den yttre gränsen registreras i en central databas med alfa-numeriska uppgifter (t.ex. namn, födelsetid, kön, nationalitet och andra passuppgifter) och biometri (fingeravtryck).

Kommissionens förslag om ett program för registrerade resenärer (Registered Travellers Programme, RTP) syftar till att underlätta passage av yttre gräns för att möta det ökande antalet resenärer. Alla tredjelandsmedborgare föreslås kunna ansöka om att bli en regist-rerad resenär, dvs. en på förhand kontrollerad resenär. Om en sådan ansökan godkänns kan resenären vid ankomst och avresa kontrolleras

i och passera genom en automatisk spärr, om en sådan finns vid den aktuella gränsövergången.

Det föreslagna paketet om smart gränsförvaltning har av EU-kommissionen lyfts fram som en prioriterad fråga.

I anledning av förslaget om smarta gränser ska det på olika flyg-platser inom EU genomföras pilotprojekt för att bl.a. utvärdera hur kontrollen av den biometriska informationen bör ske. I anledning av detta ska det på Arlanda genomföras ett pilotprojekt i augusti 2015. I samband med detta projekt ska det installeras kameror i gränskontrollen. Dessa kameror ska användas för att fotografera tredjelandsmedborgare i syfte att jämföra ansiktsbilden lagrad i pas-set med den bild som tas i passkontrollen. Det kommer vara fri-villigt för tredjelandsmedborgare att delta i detta projekt. Projektet finansieras av EU-medel.

7.2.3 Biometrisk information i pass

Det finns gemensamma bestämmelser inom EU om vad pass som utfärdas av ett EU-land ska innehålla (se även avsnitt 3.1.10). Pass med en giltighetstid på mer än tolv månader ska innehålla ett chip med passinnehavarens ansiktsbild och fingeravtryck. Även pass-handlingar som utfärdas av länder utanför EU innehåller i många fall ett lagringsmedium med biometrisk information i enlighet med FN-organet ICAO:s rekommendationer. Samtliga pass försedda med ett chip är s.k. maskinläsbara pass.

Informationen i ett chip skyddas av olika certifikat eller nycklar, dels signeringscertifikat och dels verifieringscertifikat. För att kunna läsa informationen i pass försedda med chip krävs tillgång till dessa certifikat.

Signeringscertifikat krävs för att kunna läsa ut att det är rätt myndighet som har utfärdat passet, och för att säkerställa att doku-mentet inte är manipulerat eller klonat.

Verifieringscertifikat krävs för att kunna låsa upp skyddad in-formation i ett pass. I fråga om pass som utfärdas av EU-länder gäller detta fingeravtryck. Ansiktsbilden i pass är inte skyddad, utan går att läsa av utan tillgång till särskilda certifikat.

Inom EU pågår ett projekt kallat Single Point of Contact (SPOC), som i korthet syftar till att samtliga EU-länder ska införa

ett system om gör det möjligt att skicka förfrågningar om utbyte av verifieringscertifikat EU-länderna emellan. Intentionen att samtliga länder ska ha infört ett sådant system senast sommaren 2015. Inom Polisen pågår ett projekt kallat Kofi för framtagande av en teknisk lösning som ska användas vid gränskontroll samt vid inre kontroll för verifiering av fingeravtryck mot den centrala VIS-databasen för visumpliktiga resenärer. Projektet ska vara genomfört under mars 2015.

Vid den manuella gränskontrollen i Sverige och i övriga besökta länder läses maskinläsbara pass av och gränskontrollanten kan då se ansiktsbilden i chipet på en datorskärm och göra en okulär jäm-förelse mellan denna bild och ansiktet på den person som åberopar passet.

Som nämnts ovan krävs det tillgång till särskilda certifikat för att läsa av fingeravtryck i passen. Någon jämförelse av denna bio-metriska information i passen och resenärernas fingeravtryck görs inte idag vid den svenska gränskontrollen och inte heller i gräns-kontrollerna i de länder som jag har besökt.

Personer som har ansökt om och beviljats Schengenvisering lämnar vid ansökningstillfället fingeravtryck, som lagras i VIS-databasen (se avsnitt 3.2.3). Dessa fingeravtryck ska kontrolleras vid inresa till Schengenområdet i en fingeravtrycksavläsare. Finger-avtrycksläsare är utplacerade vid samtliga svenska gränsövergångs-ställen, t.ex. flygplatser och hamnar.

Enligt uppgift från Polisen är det möjligt att bygga ut de avläsare som idag läser fingeravtryck i Schengenviseringar så att även de fingeravtryck som finns lagrade i chipförsedda pass kan avläsas. Det finns olika lösningar när det gäller denna utbyggnad. Lösningarna skiljer sig åt i kostnadshänseende. Det krävs enligt Polisen att en förstudie görs för att utreda det mest fördelaktiga alternativet ur kostnads- och säkerhetssynpunkt. Förstudien ska bl.a. klarlägga tekniska lösningar för att möjliggöra verifiering av fingeravtryck i pass samt säkert utbyte av certifikaten, hur dessa tekniska lösningar ska anskaffas, och kostnader för framtida förvaltning och genom-förande av arbetet. Det är därför inte möjligt för Polisen att i nu-läget uppskatta kostnaden för en utbyggnad. En förstudie av be-skrivet slag tar ungefär ett år i anspråk.