fortsatta indelning
1. En social investeringspolitik
som kan utjämna
skillnaderna i
levnadsvillkor
en goD Start I lIvet är en av de absolut viktigaste faktorerna för ett långt liv med god hälsa och gott välbefinnande (1). En god hälsa under livets tidiga år leder till att individen kan samspela med sin omgivning på ett positivt sätt, genom att exempelvis skapa goda sociala relationer och tillgodogöra sig utbildning. Det kan vara avgörande för att kunna utnyttja livschanserna optimalt under vuxenlivet. Detta bestämmer i sin tur möjligheterna till känslomässig och social trygghet, en optimal kognitiv utveckling, en framgångsrik yrkeskarriär och en god inkomst. Alla dessa är viktiga sociala bestämningsfaktorer för en god hälsa. En god hälsa under starten av livet verkar dessutom i sig vara en av de viktigaste bestämningsfaktorerna för en god hälsa senare i livet, av rent biologiska orsaker.
Rättighetsperspektivet är särskilt påtagligt då det gäller just unga individer, ef- tersom de inte genom sina egna val kan påverka de faktorer som är viktiga för deras hälsoutveckling. Det så kallade etiska imperativet för att åstadkomma jämlika villkor för en god hälsa i starten av livet blir därför mycket tydligt och ofrånkomligt i ett samhälle som menar allvar med att erkänna att rätten till bästa möjliga förutsättning- ar för en god hälsa är en mänsklig rättighet. FN:s konvention om barnets rättigheter tar på ett liknande sätt fasta på barns rättigheter, vilket innefattar rätten till liv och utveckling, icke-diskriminering, principen om barnets bästa och rätten att komma till tals och ha inflytande.
Under kommissionsarbetets gång, så har det emellertid framkommit att det i stort sett saknas möjligheter att med hjälp av sociala bestämningsfaktorer systema- tiskt beskriva jämlikhetssituationen i Malmö avseende barn och ungas hälsa, på det sätt som under många år gjorts för vuxna. Det absolut första steget i ett framgångs- rikt arbete för en jämlikare hälsa är att utveckla adekvata mätinstrument och tillämpa dessa för att kunna utvärdera om insatta åtgärder verkligen fungerar. Det har hittills väsentligen saknats sådana instrument i Malmö. Det som har funnits att tillgå sedan 1994 är en enkätundersökning om Malmöelevers levnadsvanor, som genomförts vart tredje år avseende elever i årskurs 6 och 9 och andra året på gymnasiet. Region Skåne genomförde under våren 2012 en motsvarande regional folkhälsoundersök- ning riktad till skolungdomar där resultat även finns tillgängligt på kommunnivå med möjligheter till analys av sociala skillnader i självrapporterad hälsa och levnadsvillkor. Det pågår även en regional folkhälsoundersökning riktad till små barn och deras föräldrar och resultaten från denna undersökning kommer att redovisas under 2014. Även dessa resultat kommer att redovisas på kommunnivå.Den möjlighet som finns för övrigt är att beskriva skillnader i barn och ungas hälsa mellan barnavårdscen- traler, tandvårdskliniker, skolor och bostadsområden. De data som sammanställs på detta sätt fungerar således som en god skattning då det gäller vissa delar av den sociala ojämlikheten på grund av den uttalade boendesegregationen i Malmö. Detta instrument ger däremot dåliga förutsättningar för att kunna följa upp insatser för att minska denna ojämlikhet, bland annat på grund av skolbyten och en hög omflyttning mellan olika bostadsområden.
Trots dessa begränsningar visar den information som idag finns tillgänglig att det existerar en uttalad social ojämlikhet i barn och ungas hälsa i dagens Malmö. Begränsningarna innebär dessutom högst sannolikt att denna bild är en betydande
1.1 Barn och ungas
vardagsvillkor
underskattning av den verkliga situationen, eftersom det också finns stora sociala ojämlikheter mellan olika bostadsområden inom de olika stadsdelarna. En utförlig redovisning av barn och ungas hälsa finns i del 0.7.
De systematiska skillnaderna i barn och ungdomars hälsa som kan konstateras i Malmö, har samband med de sociala bestämningsfaktorer som utgörs av deras kon- kreta vardagsvillkor. Exempelvis sociala relationer och möjligheter till emotionell och kognitiv stimulans, bostadens och bostadsområdets kvalitet och möjligheterna till en trygg och stimulerande miljö i förskola, skola och fritid. I detta kapitel behandlas främst jämlikhetsaspekterna utifrån barnens direkta erfarenheter av dessa faktorer i sin vardagsmiljö. Möjligheterna att öka jämlikheten avseende viktiga sociala bestäm- ningsfaktorer för hälsa hos barn och unga genom insatser i de samhälleliga system som utgörs av förskola, skola och fritidsverksamhet, tas därefter upp i påföljande kapitel, liksom vad som kan göras för att öka jämlikheten genom planering av fysiska miljöer.
1.1.1 Barn och ungaS InflytanDe och DelaKtIghet
Det finns tydliga kopplingar mellan barns delaktighet, inflytande och hälsa. När in- divider och grupper upplever att de saknar möjlighet att påverka sina egna livsvillkor och utvecklingen av samhället i stort, uppstår en känsla av utanförskap och maktlös- het. Dessa faktorer bidrar i sin tur till negativa hälsoutfall. Barns och ungas möjlig- heter till inflytande och delaktighet sker i huvudsak i deras vardag. Att ha inflytande och att vara delaktig handlar både om att kunna påverka de omständigheter man befinner sig i, och om att själv få bestämma över sitt liv, vem man är och hur man väljer att uttrycka sig. Att diskrimineras är ofta att fråntas den makten, varför ett intensivt antidiskrimineringsarbete bland barn och unga är av stort vikt för att säkra deras delaktighet och inflytande. Enkätundersökningen Malmöelevers levnadsvanor som redovisas i Malmö stads välfärdsredovisning visar att ju äldre Malmöeleverna blir, desto mindre möjligheter anser de sig ha att påverka. (3)
Både Malmö stad och Region Skåne har under de senaste åren gjort enkätun- dersökningar där man mäter barns och ungas känsla av delaktighet, inflytande, tillit och trygghet. Det är av stor vikt att dessa undersökningar omsätts och används i de vardagsmiljöer barn och unga befinner sig i, eftersom det är där som den största potentialen för att skapa delaktighet och inflytande finns. För att mäta, följa och kva- litetssäkra utvecklingen på området krävs kommunala strukturer. En del kommuner i landet har till exempel tillsatt barnombudsmän med uppgift att säkra barnrättsper- spektivet i verksamheterna. En liknande funktion skulle med fördel kunna tillsättas i Malmö.
Mål 1.1.1
Stärk alla barns och ungas möjligheter till inflytande och delaktighet.
åtgärd 1.1.1.1
Utveckla arbetet med att säkerställa att barnrättsperspektivet genomsyrar alla politiska beslut.
att säkerställa att barnrättsperspektivet genomsyrar alla politiska beslut förutsätter ett kontinuerligt utvecklingsarbete med tydlig ledning där barn och ungas inflytande och delaktighet tas till vara i kommunens långsiktiga planeringsarbete och i vardagsbeslut som påverkar barn och unga. det kan till exempel göras genom tillsättandet av en kommunal barnombudsman med uppdrag att särskilt fokusera på barns och ungas möjligheter till delaktighet
1.1.2 BarnfaMIlJernaS eKonoMISKa vIllKor I MalMö
Barns och deras familjers ekonomiska situation utgör en grundläggande förutsätt- ning för barns goda uppväxtvillkor. Sambandet mellan barnfamiljers ekonomi och en rad centrala aspekter som barns hälsa, utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter är tydliga och pekar på ett generellt behov av att lyfta barnfamiljer upp till en lägsta nödvändig ekonomisk standard (81). Föräldrar som lever under pressade socioeko- nomiska villkor kan ha svårare att utveckla goda relationer med sina barn (82), och en uppväxt med knapp ekonomi kan få negativa konsekvenser vad gäller boendevill- kor och möjligheter att delta i fritidsaktiviteter (83). Forskning visar också att barns kognitiva förmågor utvecklas i olika riktning beroende på vilken socioekonomisk tillhörighet de har (9). Se figur 18.
Källa: Översättning av fig. 6, Fair Society Healthy Lives, The Marmot Review. Inequality in early cognitive development of children in the 1970 British Cohort Study
Figur 18: Ojämlikhet i kognitiv utveckling hos barn
2 4 6 8 10 år sämst bäst låg hög Strax efter 6 år är hög socioekonomisk status en större faktor än tidig kognitiv förmåga Rank efter kognitiv förmåga Ålder Socio- ekonomisk status
I Malmö växer vart tredje barn upp i fattigdom under delar av, eller hela, sin barn- dom. Malmö är den stad i Sverige som har högst andel barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer, och så har det varit sedan Rädda Barnen började sina mätningar år 1991. Figur 19 visar på barnfattigdomen i Malmö respektive riket (81). Skillna- derna inom staden är också stora; andelen barn i ekonomisk utsatthet skiljer uppåt fem gånger mellan två stadsdelar. I två av Malmös stadsdelar är de fattiga barnen i majoritet. (3) Den höga andelen barn i ekonomiskt utsatthet i Malmö har ingen enskild förklaring. Befolkningsmässigt kan Malmö sägas ha en överrepresentation av barnfamiljer som i allmänhet har en svagare ekonomi, däribland ensamstående för- äldrar och utrikes födda föräldrar. Men det föreligger också en förhöjd ekonomisk utsatthet överlag bland barnfamiljer i Malmö, vilken inte kan kopplas till strikt demo- grafiska faktorer utan måste ses i relation till den specifika historiska och strukturella omställning staden genomgått efter industriepokens nedgång. (81)
Kommissionen delar Rädda Barnens definition av barnfattigdom, vilket innebär att barn som lever i hushåll med antingen låg inkomststandard eller förekomst av försörjningsstöd räknas som fattiga. Låg inkomststandard är ett mått som utvecklats av SCB, och innebär att ett hushålls disponibla inkomster understiger en nödvändig utgiftsnivå. Den här sammansatta definitionen fångar in barn och deras familjers ekonomiska utsatthet på ett relevant sätt, eftersom den både täcker barnhushållens inkomstsituation för att klara nödvändiga hushållsutgifter samtidigt som den inklu- derar alla barnhushåll som beviljas försörjningsstöd. (81)
Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet får som vuxna oftare sämre hälsa,
lägre utbildningsnivå, större behov av försörjningsstöd och står ofta längre ifrån Källa: Angelin och Salonen, 2012
Figur 19: Barnfattigdom i Malmö och riket 2000-2009 Andel av samtliga barn
40% 2001 2005 2009 Riket 0 10 20 Malmö Andel År 30
arbetsmarknaden. Framförallt är det barn som vuxit upp i hushåll med långvarigt försörjningsstöd som indikerar höga risker för ogynnsamma levnadsvillkor högre upp i åldrarna. Barn i familjer med långvarigt försörjningsstöd har också avsevärt sämre utfall avseende hälsoproblem som till exempel alkohol- och drogmissbruk, självmordsförsök och mortalitet. (81)
Barns egen syn på ekonomisk knapphet har lyfts fram i flera rapporter. Bland annat har BRIS nyligen utkommit med en rapport; När pengarna inte räcker (84), där barn fått ge sin syn på att leva under ekonomiskt otillräckliga villkor. Rapporten visar tydligt att barn i ekonomisk utsatthet kan oroa sig över sina familjers ekonomi, att föräldrarna inte ska kunna betala räkningarna. Det finns en medvetenhet kring att obetalda räkningar leder till kravbrev från kronofogden och att det i sin tur kan leda till vräkning. Rapporten tydliggör att barn som lever i ekonomiskt svaga hushåll snabbare tvingas växa upp och tidigt förlorar sin rätt att vara barn.
När jag var tolv år så kunde jag handla själv. /…/ Jag är jävligt bra på att snåla när det gäller mat men det är fett tråkigt. Det händer ofta att mamma inte klarar att betala räkningarna så att det är oftast så att jag och mina syskon får jobba extra för att få ekonomin att gå ihop. (84)
Barnen beskriver en ilska över att vara fattiga, en ilska som riktas mot både staten och de egna föräldrarna. De beskriver att de på grund av att de är fattiga måste gå på fattiga skolor, där det till exempel råder brist på tillgång till datorer och internet, trots att skolarbetet ofta kräver tillgång till detta. Samtidigt beskrivs hopp och framtidstro genom de upplevelser man samlar på sig.
Man klarar av en massa skit. Om man upplever en jobbig sak och gör det igen så blir man en starkare person. /…/ Ibland tror man att man inte har styrkan av att uppleva jobbiga saker. Man tror att man blir svagare men man blir faktiskt mycket starkare. Det kommer automatiskt. (84)
I Rädda Barnens Ung Röst 2011 redovisas barns svar på frågor som ställts utifrån den kritik som FN:s kommitté för barnets rättigheter riktat mot Sverige. I Malmös distrikt visar det sig att 24 procent oroar sig för att familjens pengar inte ska räcka till det som behövs. 5 procent uppger att de har tvingats avstå från en aktivitet med skolan för att den kostade pengar. (85)
Jag känner varje dag att jag vill göra saker som andra gör men som jag inte har råd med. Jag är tyst om det. Jag säger alltid att jag inte vill följa med när kompi- sarna gör saker som kostar. (85)
Nyckeln till barns trygga uppväxtvillkor ligger i föräldrarnas situation. Det är genom att bekämpa föräldrars arbetslöshet, hälsoproblem, bristande försäkringsskydd och delaktighet i samhället som långsiktigt hållbara förbättringar för de utsatta barnen kan skapas. (81, 86)
Vetskapen om att fattigdomsbekämpningen i vissa avseenden är en huvud- sakligen statlig angelägenhet, till exempel genom arbetsmarknadspolitiken, kan inte användas som intäkt på kommunal nivå för att vara passiv eller avvaktande. Kommu- nen har en väsentlig roll att fylla i detta centrala välfärdspolitiska arbete, främst vad gäller åtgärder av lindrande karaktär. Detta gäller inte minst i en snabbt föränderlig stad som Malmö där frågor om social integration och långsiktig social hållbarhet utgör gemensamma utmaningar för hela staden. (81)
Den ekonomiska familjepolitiken på nationell nivå förmår i allt lägre utsträck- ning utjämna de växande inkomstskillnaderna bland barnfamiljer och uppvisar en allt svagare fattigdomsbekämpande förmåga. Utan familjepolitiska insatser skulle ca 25 procent av de svenska barnfamiljerna ha varit fattiga enligt EU:s fattigdomsde- finition (60 procent av landets medianinkomst). Familjepolitikens fattigdomsredu- cerande effekt har minskat markant över tid och en starkt bidragande faktor är de statliga familjepolitiska stödens minskade räckvidd att utjämna och minska ekono- misk utsatthet bland barnfamiljer. (87)
ekonomiskt utsatta barn varierar påtagligt. Utöver lagstadgade insatser kan kommuner även åta sig ett självpåtaget utvidgat kommunalt ansvar för sociala satsningar (88).
Insatser kan både utformas för att mildra uppenbart negativa konsekvenser av barnfamiljers ekonomiska utsatthet och minska själva förekomsten av ekonomisk utsatthet. Strategier bör således inkludera såväl reaktiva, hantera akuta problem, som proaktiva åtgärder för att förebygga ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer. Fat- tigdomsbekämpande strategier kan bestå av såväl riktade som generella åtgärder. Be- greppet proportionell universalism, som innebär att samhällets insatser erbjuds alla som har behov av dessa underförstått att vissa grupper har ett större behov, där den offentliga sjukvården utgör ett typexempel, kan tjäna som ett ledord. Tillämpandet av denna princip, att införa generella inslag inom en rad politikområden, fungerar i praktiken omfördelande och säkrar en acceptabel miniminivå avseende till exempel utbudet av fritid och kultur.