Entreprenörens svårigheter att lära

Det finns flera faktorer som samverkar till att entreprenadföretagen i byggsektorn har svårt att lära sig av sin verksamhet. De som nämndes i kapitel 4.1.4 rör de flesta aktörer i branschen, men det finns andra som är mer specifika för byggentreprenören.

Den kraftiga funktionsindelningen i entreprenadföretagen påverkar möjligheten att lära negativt. Det finns en uppdelning mellan de ”inne” på kontoret och de ”ute” på arbetsplatsen. Det ger en ”vi och dom” – känsla som gör det svårt att samverka effektivt. ”Vi och dom” – känslan är minst lika påtaglig mellan yrkesarbetarna och tjänstemännen ute i byggprojekten, j

m f r Ellström (1996). Det är mycket klart vilken grupp som gör vad. Personal inne på det ”fasta” kontoret gör affären och grovplaneringen, tjänstemännen på byggprojektet detaljplanerar samt styr produktionen medan hantverkarna utför själva produktionen. Funktionsindelningen innebär att det uppstår flera kunskapsglapp i organisationen.

De som gör anbudskalkylen är oftast inte inblandade i byggprojektet från den dag affären är i hamn. Kalkylerarna går då vidare och räknar på nästa jobb medan det aktuella projektet överlåts åt de tjänstemän som skall svara för produktionen. Dessa gör ofta en ny produktionskalkyl som de försöker att få att inte överstiga den kostnad som angavs i anbudskalkylen eller i anbudet5_{. Liknande förfarande sker mellan anbud och inköp. Ofta har man}

under anbudsstadiet fått in prisuppgifter på underentreprenader och material. Dessa används dock inte alltid av inköpsfunktionen då denna tar över. Istället begär inköpsfunktionen in nya priser utan att ta med eller beakta de priser som kalkylskedet gett.

Under själva produktionen uppstår flera informationsglapp. De tankar som tjänstemännen har haft vid upprättandet av produktionskalkylen överförs inte alltid till hantverkarna då dessa skall utföra arbetsmomenten. Hantverkarna styr ofta själva utförandet av arbetsmomenten utifrån tidigare erfarenheter. Ofta påverkar också lagbasen utförandet till lika stor del som arbetsledningen. Detta innebär att tankar som en gång tänkts – vare sig de är rätt eller fel – inte används.

I produktionen finns det också en svårighet när det gäller återförandet av erfarenheter. Olika arbetslag, med ofta varierande medlemmar, utför olika moment i produktionsprocessen, se figur 28.

5 _{I vissa fall görs anpassningar från anbudskalkylen utifrån det rådande}

Hantverkare C & D Hantverkare A & B Hantverkare A & B Hantverkare C & D Hantverkare A & B Hantverkare A ,B & D Hantverkare A & B Hantverkare C & E Hantverkare C & E Hantverkare C & E Hantverkare F & D Hantverkare F & D Hantverkare A & B Aktivitet 5 Aktivitet 4 Aktivitet 3 Aktivitet 1 Aktivitet 2 Aktivitet 8 Aktivitet 7 Aktivitet 6 Aktivitet 5 Aktivitet 4 Aktivitet 3 Aktivitet 2 Aktivitet 1 Projekt 1 Projekt 2 TID

Figur 28: Hantverkarna medverkar i olika aktiviteter i olika byggprojekt. Figur 28 visar på några möjliga situationer som gör att kunskaps- överföringen i och mellan byggprojekt försvåras. Bilden visar på två olika byggprojekt som en entreprenör skall utföra. Varje byggprojekt består av ett antal aktiviteter som utförs av ett antal hantverkare.

Hantverkare A och B utför aktivitet 1 i byggprojekt 1. När de är klara med aktivitet 1 går de vidare till aktivitet 2 och därefter 4. Parallellt med att hantverkare A och B utför aktivitet 2 börjar hantverkare C och D med aktivitet 3 och därefter utför de aktivitet 5. När hantverkare C och D arbetar med aktivitet 5 upptäcker de ett fel som visar sig härhöra från arbetet med aktivitet 2, alltså utfört av hantverkare A och B. Hantverkare A och B håller nu på med aktivitet 6. Denna aktivitet kanske anses mycket viktig för byggprojektet, exempelvis takarbeten för att få tätt hus. Eftersom man ofta hamnar i tidsnöd i produktionen (särskilt då fel upptäcks) är det inte troligt att hantverkare A och B får gå tillbaks och åtgärda felet. Istället åtgärdar hantverkare C och D felet, vilket leder till att hantverkare A och B inte lär sig så mycket som om de själva fått se konsekvenserna av felet och åtgärdat det. Risken finns att inte heller Hantverkare C och D lär sig så mycket av felet. De kanske inte förstår varför hantverkare A och B gjorde fel, vilket kan innebära att de själva kan komma att utföra samma fel trots att de just

åtgärdat det. Även om någon i byggprojekt 1 skriver en erfarenhetsrapport om felet är det inte troligt att den kommer att användas då samma eller ett liknande moment startas i ett annat byggprojekt.

I exemplet ovan är det egentligen ganska enkelt att låta hantverkare A och B gå tillbaks och åtgärda det fel de gjort. Ett annat möjligt scenario är att hantverkare C och D flyttar över till byggprojekt två. Samma situation som beskrivs ovan uppträder, utom att det nu är hantverkare C och D som gjort fel och hantverkare A och B som måste åtgärda felet för att kunna arbeta vidare. Det byggprojekt som C och D nu jobbar på, byggprojekt 2, kanske ligger i en annan del av staden och tillhör en annan resultatenhet. Detta gör det föga troligt att de får gå tillbaka och åtgärda det fel de gjort och risken finns att de inte ens får veta att de gjort fel.

Ovanstående visar på problematiken att lära av olika moment i ett byggprojekt. Eftersom det dessutom skrivs väldigt lite erfarenhetsrapporter avseende de fel som uppstår så blir möjligheten till lärande låg (Enquist & Lidström, 2001).

Liknande problematik finns också hos entreprenadföretagens tjänstemän. Då de är kvar i byggprojektet får de ofta vara med och åtgärda de fel de gör, men då de flyttats vidare till någon annan resultatenhet eller något annat byggprojekt är det inte lika självklart.

Vissa försök har gjorts för att förbättra möjligheten till lärande på byggarbetsplatserna. Bl a kan nämnas det arbete som utfördes i NCC Väst i under 80- talet (Grahm & Rylander, 1991). Genom självstyrande grupper försökte man öka hantverkarnas engagemang. Resultaten från detta arbeta har dock inte lyckats implementeras inom övriga NCC eller till andra företag i branschen.