4.1 Byggbranschen
4.1.2 Den svenska byggprocessen
Uppförandet av byggnader sker idag antingen av en byggherre genom någon av de traditionella entreprenadformerna eller av någon av de stora byggentreprenörerna genom egen regi utvecklade projekt. Egen regi projekten utgörs främst av bostadsprojekt och kommer inte att behandlas närmare. Till en viss del finns det också kontorslokaler som utvecklas av entreprenadföretag i egen regi. Dessa kommer heller inte att behandlas vidare i forskningsprojektet.
Den svenska byggprocessen kan karaktäriseras av en stark skedesindelning med många deltagande aktörer (SOU 200:44), (Fernström, 1992), (Sandekull, 1997). Ett stort antal aktörer medverkar en kort tid, i en liten del, av processen, se figur 25. Ingen aktör tar ett totalt ansvar för processen, från idé och planering till drift och förvaltning (Josephson, 1994), (SOU 2000:44).
Idé Program Projek-tering Produk-tion ning & driftFörvalt-
Figur 25: Den svenska byggprocessen. (SOU 2000:44)
Aktörerna varierar också mellan de olika byggprojekten. Samma beställare handlar ofta upp olika konsulter och entreprenörer vid olika byggprojekt (Fernström, 1996). De stora byggentreprenörerna agerar på samma sätt när de får chansen att sköta upphandlingen.
Förfarandet vid uppförande eller renoverande av kontorslokaler idag är vanligen att de handlas upp som general- eller totalentreprenader. Fastighetsägaren – beställaren – har en idé om vad han vill göra med huset. Beställaren anlitar då en arkitekt för att konkretisera dessa tankar och för att kunna göra en kostnadsbedömning av byggprojektet. Efter detta följer ett programskede där beställaren, ofta med hjälp av några konsulter, försöker definiera mer i detalj vad han vill ha. Efter detta startar projekteringen. Oavsett om beställaren tänker handla upp byggprojektet som general- eller totalentreprenad gör han ofta en viss del av projekteringen för att styra byggprojektet lite åt det håll han vill. (Söderberg, 1993)
Om beställaren väljer att handla upp byggprojektet som en general- entreprenad, detaljprojekterar han hela byggprojektet innan de olika entreprenörerna handlas upp. Sedan handlar han först upp en entreprenör, vanligen byggentreprenören, och låter sedan denne som generalentreprenör handla upp övriga entreprenörer. Alternativet till detta är att beställaren själv väljer att handla upp vissa viktiga underentreprenörer – en delad entreprenad – och sedan överlåter samordningsansvaret till bygg-
entreprenören. Fördelen med en generalentreprenad är att beställaren kan påverka projekteringen, utformningen av byggprojektet och bara har en part att förhandla med ute på projektet. I en delad entreprenad att kan han också styra vilka entreprenörer som kommer att arbeta i byggprojektet. (Söderberg, 1993)
Om beställaren istället väljer att handla upp byggprojektet som en totalentreprenad överlåter han åt byggentreprenörerna (vanligen) att handla upp och ansvara för projekteringen av byggprojektet. Grundtanken med en totalentreprenad är att låta entreprenören ta ansvar för projekteringen och därmed ge honom möjlighet att bidra med nya idéer och lösningar. På detta sätt skulle bättre och billigare byggprojekt kunna fås. En annan fördel med totalentreprenaden är att projekttiden kan kortas ned. I och med att alla handlingar inte behöver tas fram innan upphandlingen så kan vissa arbeten starta medan andra projekteras. Ett visst tidsmässigt överlapp fås. En nackdel för beställaren när det gäller totalentreprenader är att han har mindre möjligheter att påverka byggprojektets utformning.
Det som inte styrs via ramhandlingen är upp till totalentreprenören att välja. Detta kan innebära att beställaren kan få en lägre kvalitet på produkten än vad han hade förväntat sig. (Söderberg, 1993) Ett annat problem med totalentreprenader är att beställarna ofta styr dessa hårt. Anledningen till detta kan ligga i en tro att entreprenören skall leverera en produkt med lägre kvalitet än vad beställaren vill ha. Det leder till att totalentreprenaden då i princip blir en generalentreprenad, där bygg-entreprenören är ansvarig för projekteringen. Ofta är också anbudstiden kort, vilket gör det svårt för entreprenörerna att hinna göra en analys av byggprojektet för att försöka ta fram alternativa lösningar och därmed bästa möjliga totallösning.
Vid uppförandet av byggprojekt tas sällan hänsyn till livscykelkostnader (SOU 2000:44). Kunden (både beställare och entreprenör) handlar oftast upp den leverantör som lämnar det lägsta anbudet, inte det anbud som ger lägst livscykelkostnad.
I och med avregleringen av den svenska byggmarknaden under första hälften av 90- talet har ett betydligt större ansvar lagts på beställaren-/kunden. Tidigare styrde normer till stor del utformningen av bostäder och lokaler. Idag är det upp till beställaren/kunden att definiera vad han vill ha för byggnad och vad den får kosta. Avregleringen har alltså gjort att byggandet närmat sig en efterfrågestyrd marknad (SOU 2000:44).
Strukturen för uppförandet av byggprojekt gör att mycket information och kunskap går förlorad eftersom många delar i uppförandet utförs av olika
aktörer som kommer in sent i processen har liten möjlighet att påverka de lösningar som valts. Dels är det ofta svårt att göra ändringar eftersom det påverkar andra delar av byggprojektet och dels är avtalen skrivna för ett visst utförande.
Det har gjorts vissa försök att hitta andra strukturer som på ett bättre sätt tar hand om de inblandade aktörernas kunskap. Bl a kan Wigralprojektet i Ängelholm nämnas (Andersson & Borgbrant, 1998). Genom samarbete mellan flera parter i processen (konsortium) och ett samarbetsavtal med kommunen kom projektet igång. Resultatet från byggprojektet visar att man genom att använda sig av andra samverkansformer kan sänka produktionskostnaden. Tyvärr har dessa resultat inte fått någon större genomslagskraft. Figur 26 visar hur samarbetsformerna i byggprojektet var utformade. Byggprojekt Byggentreprenör Myndigheter Arkitekt Byggledare Övriga aktörer Beställare/ förvaltare Underentreprenör Aktörssamverkan IT- samverkan Figur 26: Samarbetsmodellen vid Wigralprojektet (Andersson & Borgbrant, 1998)
4.1.3 Kostnaderna i den svenska byggsektorn
När orsaken till byggkostnaderna studeras, kan man skilja på produktionskostnad och byggkostnad. Produktionskostnaden består av byggkostnad, markförvärvskostnad, byggherrekostnader, kommunala avgifter och moms Byggkostnaden består av löner, material samt kostnader för transporter, maskiner och omkostnader i samband med produktionen (SOU 2000:44). Fördelningen av produktionskostnader visas i figur 27.
40%
60%
Produktionskostnad
Moms 19% Byggherrekostnad inkl markförvärv och
kommunala avgifter 21% 11% 25% UE- hantverkare 8% Tjänstemän 11% Material 41% Transport 8% Maskiner 5% Omkostnader 6% TBM m fl (Byggnadsarbetare) 21% 13% 5% 6% Byggkostnad Lönekostnad
Figur 27: Uppdelning av produktions- och byggkostnaden. (SOU 2000:44) Ökningen av produktionskostnaden, se figur 1 och figur 2 i kapitel 1, bestäms av många olika kostnadsdelar. Moms och kommunala avgifter kan aktörerna inte påverka varför de inte berörs närmare i denna uppsats. Kvaliteten på bostäder har höjts under den aktuella tidsperioden. Höjning motsvarar en kostnadsökning med 52 % (SOU 200:44, s 59). Även markkostnaden har ökat under perioden. 1988 utgjorde markdelen endast 3 % av produktionskostnaden för ett flerbostadshus att jämföra med 1998 års nivå på 11 % (SOU 2000:44). Byggkostnadsdelegationen pekar även på att materialpriserna har ökat under den aktuella perioden. Under åren 1992 till 1998 steg priserna på byggmaterial generellt mer än konsumentprisindex, trots att branschen befann sig i en lågkonjunktur. Dessutom ökade priserna för el och VVS mer än de totala byggpriserna under samma period (SOU 2000:44, s 65).
När det gäller produktiviteten inom byggsektorn har den som nämndes i kapitel 1.2 varit lägre än i övrig tillverkningsindustri under tidsperioden 1968 – 1996. Totalfaktorproduktiviteten, förhållandet mellan produktions- resultat samt insatser av arbete och kapital, steg för bygg årligen med 1,7 %, medan övrig industri hade en ökning på 2,9 %. Även utvecklingen av
arbetsproduktiviteten, förhållandet mellan produktionsresultat och arbetsinsats, var lägre för byggsektorn under perioden. Byggindustrin visade en genomsnittlig ökning på 2,6 % per år medan övrig industri ökade med 3,9 % per år. Byggkostnadsdelegationen pekar också på att konkurrenssituationen i byggsektorn inte fungerar tillfredställande och att det också kan ha bidragit till de ökade kostnaderna.
Ur figur 27 framgår dock att de 60 % av produktionskostnaden som utgörs av byggkostnaden kan påverkas av aktörerna på marknaden. Lönekostnader och materialkostnaden borde kunna sänkas om färre fel gjordes och ett lärande vad gäller metoder och materialval skedde. De sista 11 % av produktionskostnaden - transport, maskiner och omkostnader – borde också kunna sänkas om företagen i branschen lärde av sina misstag och ständigt utvecklades.
4.1.4 Hinder för lärande i den svenska byggsektorn
Josephson (1994), Kristoffersson (1995), Fjällström & Forsström (1999), Anheim & Widén (2001) pekar på att det i byggbranschen finns både strukturella hinder och hinder på individuell nivå för att ett lärande skall skapas. Dessa hinder är;
• I ett byggprojekt förekommer ett stort antal aktörer. Dessa aktörer kommer från flera olika företag och sätts samman för det enskilda byggprojektet. Detta medför att de inblandade i byggprojektet kommer från olika företagskulturer med olika mål.
• Man arbetar ofta tillsammans för första gången. Detta medför att det behövs en inkörningsperiod innan man vet och förstår hur de andra aktörerna arbetar.
• De olika aktörerna är specialiserade och saknar ofta helhetssyn för byggprojektet. Detta medför att man har liten förståelse för de andra yrkesgruppernas behov.
• Byggprocessen är starkt indelad i skeden i tiden vilket försvårar överlämnandet av kunskap mellan de olika aktörerna.
• Många av aktörerna är endast med i ett, eller del av ett skede, vilket gör att de har svårt att få en helhetssyn på processen. Det gör också att det är svårt att få feedback
på eventuella fel och brister som upptäcks längre fram i processen.
• Hopplockandet av nya aktörer till nya byggprojekt gör att ingen klar företagskultur och målbild skapas. De nya konstellationerna bildar nya kulturer och målbilder för varje enskilt byggprojekt.
• Inget system för att tolka och behandla information finns i företagen. Härigenom uppkommer ofta stressituationer när ett fel uppstår. Avsaknaden av rutiner för hur man brukar göra medför att problemen måste lösas på plats. • På individuell nivå saknas ofta motivation och kunskap
för att återföra och lära sig från de erfarenheter som görs.
Inom byggsektorn fattar många av aktörerna sina beslut grundat på tidigare personliga erfarenheter. Det är inte alltid aktörerna kan förklara varför ett moment utförs på ett visst sätt, men arbetet utförs ofta mycket bra. Ett problem ligger i hur denna kunskap skall förstås av andra i organisationen – alltså hur tyst kunskap omvandlas till uttryckt kunskap, j m f r Nonaka & Takeuchi (1995) i kapitel 3.
Ett annat problem när det gäller kunskapsspridningen i byggbranschen är hur den vedertagna kunskapen skall spridas mellan olika regioner och byggprojekt – alltså hur uttryckt kunskap skall bli tillgänglig i hela organisationen. Här handlar det mycket om de begrepp man talar om inom Kunskapsledning. D v s hur man skall kunna sprida och tillvarata individernas kunskap i en organisation. Ofta syftar man i kunskapsledning på uttryckt kunskap när man anser att olika databaslösningar kan vara ett sätt att tillgängligöra kunskapen.