I historiens backspegel har eugeniken ofta kommit att bli liktydig med tvångssteriliseringar, påtvingade aborter, medicinska experiment och andra övergrepp som begicks mot människor som ansågs vara biologiskt undermåliga. Framför allt har man satt den i samband med nazismens våldsamma försök att utrota vad som ansågs vara sämre ”raser” och grup- per av människor.
Eugeniska teorier kunde, som jag visat, kring sekelskiftet understödja såväl konservativa som progressiva positioner. I progressiva kretsar tog sig ”den sexuella krisen” uttrycket som ett imperativ att tala öppet om sexualiteten för att reglera den i nationens intressen. Detta progressiva tal om sexualiteten utgör ett exempel på vad Michel Foucault har beskri- vit som den moderna, rationella statens ”biopolitik”, där även de mest intima aspekterna av det personliga livet – och ytterst själva livets lagar – är underställda ideal om produktiv effektivitet, materiellt välstånd och teknologiska framsteg.174
Den tyske historikern Detlev Peukert ser ett ursprung till nazismens illdåd i den utvecklingsoptimism och de ”omnipotensfantasier” som kom till uttryck bland läkare och samhällsreformatorer i sekelskiftets progres- siva kretsar.175 Peukert pekar på hur det individuella livet i de tidiga, sam-
hällspolitiska visionerna kom att nedvärderas. Individen under ställdes idén om den blomstrande nationella folkkroppen. En oreflekterad tilltro till framsteget, vetenskapen och det instrumentella förnuftet inspirera- de i sekelskiftets Tyskland en mängd planer för effektiva lösningar på sociala problem genom befolkningspolitik och rashygieniska åtgärder. När dessa planer en gång hade formulerats bidrog de till att idén om Förintelsen kunde uppstå ur den vetenskapliga andan.176
band mellan det tidiga eugeniska tänkandet och senare politiska prak- tiker.177 Till exempel menar Sheila Faith Weiss att de eugeniska idéer
som kom till uttryck i Tyskland kring sekelskiftet var del i en större internationell rörelse och inte enbart är att betrakta som föregångare eller förstadium till Nazitysklands politik.178 Även den brittiska historikern
Greta Jones varnar för tendensen att skriva historien baklänges, att skriva en samhällsteoretisk genealogi utifrån vår tids uppfattningar om ”bety- delsefulla” tänkare, och betrakta historiska tänkare som ”föregångare” till de efterföljande.179
Barbara Greven-Aschoff menar att den tyska kvinnorörelsen i his- torieskrivningen har framställts som mer socialdarwinistisk än den li- berala anglosaxiska feminismen, och att den har ansetts präglad av en preussisk auktoritär kultur. Enligt Greven-Aschoff gör Richard Evans, vars böcker om den tyska kvinnorörelsen brukar betraktas som stan- dardverk, den anglosaxiska feminismen till måttstock för bedömningen av den kontinental- europeiska feministiska utvecklingen, vilket gör att den tyska kvinnorörelsen under 1900-talets första decennier framstår som idémässiga förelöpare till nazismen.180
När det gäller bedömningen av de feministiska eugenikernas idéer om hur staten skulle ingripa i människors liv eller stötta kvinnor, måste man ta hänsyn till historiska förhållanden, menar Ann Taylor Allen. Dåtidens eugeniker förhöll sig till den stat de faktiskt levde i, inte till en kommande, nationalsocialistisk eller socialdemokratisk.181
Idag kan vi se att eugeniken på många sätt var en implikation av en repressiv, rasistisk ideologi: den klassificerade och kategoriserade människor och grupper av människor efter ras, kön och klass och vär- derade dessa hierarkiskt i förhållande till varandra. Enligt Foucault var rasismen från början inte en politisk utan en vetenskaplig ideologi som uppstod i 1800-talets rasbiologiska teorier om ”degeneration”. De första som använde denna ideologi för politiska syften var, enligt Foucault, socialister. De knöt sin samhällskritik till föreställningen om den sty- rande klassen som en korrumperad, dekadent överklass, och i motsats till den konstruerades det socialistiska samhället som rent och sunt. Här fanns alla tänkbara ideologiska kombinationer, till exempel hade Cesare Lombroso, som i sina skrifter förfäktade idén att kvinnan var naturligt underlägsen mannen och dessutom degenererad, många kontakter med socialister som anammade hans idéer.182
Även den moderna antisemitismen utvecklades i socialistiska miljöer ur teorin om degeneration, menar Foucault: ”It was said that the Jews are necessarily degenerates, firstly because they are rich, secondly because they intermarry. They have totally aberrant sexual and religious practi- ces, so it is they who are the carriers of degeneracy in our societies.”183
Sådana idéer fanns i den socialistiska litteraturen redan vid tidpunkten för Dreyfus-affären. Exakt samma teman togs sedan upp av den natio- nalistiska högerns antisemitism kring 1910, hävdar Foucault.184
Det är värt att notera att progressiva feminister som Key, Stéenhoff och Meisel-Hess kring sekelskiftet 1900 grundade sina resonemang och reformkrav i eugeniken. På så vis fanns alltså kopplingar mellan euge- niken och ett modernt tänkande kring emancipation. Oavsett deras in- tentioner kvarstår det avgörande faktumet att dessa sexualradikala femi- nister inte kunde ana vad deras eugeniska tänkande skulle leda till – de kunde inte förutspå vilken betydelse deras diskursiva inlägg skulle få och hur dessa skulle omtolkas i framtiden.
Det som är av betydelse för oss efterkommande är att försöka förstå hur det tidiga eugeniska tänkandet fungerade och hur det kunde locka både feminister och antifeminister, både radikala och konservativa. I sekelskiftets feministiska diskurs kunde det fungera som en hävstång för idéer om till exempel en reformerad äktenskapslagstiftning och en ny sexualmoral. Eugeniken förhåller sig som en förlängning av det ve- tenskapliga paradigmet till en kultur med en lång tradition av kristen värdegrund. Den blir därmed en del i den nya evolutionsteoretiska norm som kan bryta med det kristna värdesystemet. Det tidiga eugeniska tän- kandet bör enligt min mening inte ses som uttryck för personlig moral på individnivå utan i stället som en diskurs som alla tidens intellektuella var del i eller förhöll sig till, såväl konservativa som radikala.
Att rasismen som diskursivt fenomen inte är följden av utan orsaken till konstruktionen av olika ”raser”, påpekar också Eva Blome. Rasismen är utgångspunkten som legitimerar diskriminerande och våldsamma praktiker.185 Eugenikens historia ger oss onekligen insikter i hur veten-
skapliga teorier påverkade och påverkades av populära värdesystem. Den avspeglar det sena 1800-talets besatthet av imperialism, migration och ras.
Antalet ”raser” mångfaldigades under 1800-talet, inom nya vetenska- per som antropologi och frenologi, från fem vid seklets början till fler
än hundra vid sekelslutet, vilket återspeglar det intensiva intresset för kategorisering i termer av ras.186
Det eugeniska tänkandet präglades av den övergripande idén om en lagbunden och ändamålsinriktad evolution som rörde sig mot allt högre grader av förädling. Det genomsyrades av föreställningar om ras, kön och klass. I kombination med intresset för klassificeringar av ”dugliga” respektive ”odugliga” människor skapade detta distinktioner och hierar- kier mellan olika raser och klasser och förstärkte rådande föreställningar om kön. Högst i hierarkin tronade den europeiska, borgerliga, hetero- sexuella manligheten.187