I det evolutionära tänkandet såg många feminister, som jag visat, en emancipatorisk potential: de kunde här finna argument för en ny syn på sedlighet som inte byggde på kristna värderingar. Det handlade i grunden om en kritik mot kristendomens dualistiska uppdelning i kropp och själ. Denna uppdelning skapade tillsammans med analo- ga binariteter som natur och kultur, ont och gott, känsla och förnuft, sken och sanning en hierarkisk, dikotom modell där kvinnan ohjälpligt hamnade vid den negativa, kroppsliga polen som något lägre stående. I stället pläderade feminister som Grete Meisel-Hess och Ellen Key för en etik som införlivade kroppen, sexualiteten och reproduktionen i sina grunder.209 En sådan etik kommer till uttryck i Gabriele Reuters Aus
guter Familie, Hilma Angered-Strandbergs Lydia Vik och Elin Wäg-
ners Pennskaftet, framför allt i kritiken av rådande sedlighetsnormer och dubbelmoralen kring sexualitet. Här finns berättelser om hur kvinnor stympas som människor då deras sexualitet förnekas dem, samtidigt som de förväntas tillfredsställa männens lustar, som goda hustrur eller prostituerade.
I detta sammanhang vände kvinnor sig till den monistiska världs- åskådningen, i den form som den tyske biologen och filosofen Ernst Haeckel utvecklat utifrån Darwins teorier.210 Monismens främsta ärende
var just en kritik av kristendomens dualism. Den hade sina rötter i den tyska romantiska naturfilosofin, exempelvis Schellings, och dess syn på
det själsliga och det materiella som en sammanhängande helhet.211 Det
finns ingen väsensskillnad mellan själ och kropp, enligt Haeckel, för alla kroppar har själ och alla själar kropp. Enligt Haeckel finns således ingen kvalitativ skillnad mellan den mänskliga och den naturliga sfären: den ena är en förlängning av den andra. Människan ses som en evolutionär produkt i en kedja av organismer, inte som en isolerad varelse som ska- pats av Gud. Med stöd i evolutionära teorier ville Haeckel omforma den traditionella kristna tron till en världsåskådning byggd på vetenskaplig grund och ersätta den bibliska moralen med den så kallade ”naturliga morallagen”, som byggde på studier av djurens sociala instinkter men som i princip följde den kristna etiken.212
Monismen kom på många sätt att likna en ny religion.213 Den före-
språkade emellertid principer som grundade sig på idén att det kroppsliga är en väsentlig aspekt av den mänskliga naturen, vilket inte kristendomen hade kunnat omfatta. För Key blev monismen viktig för utvecklingen av hennes antidualistiska ”livstro”: ”Och denna tron på människans och naturens enhet, på lagbundenheten i allt som sker – denna tro är mo- nismen”, skriver hon.214 I Meisel-Hess tolkning av monismen råder på
ett analogt sätt inget dikotomt förhållande mellan det ideala och det reala, mellan egoism och altruism, individualism och socialism.215 Den
monistiska världsbilden gör det möjligt att överkomma de skenbara mot- sättningarna mellan socialism, individualism och rasförbättring, vilka utgör hörnpelarna i Meisel-Hess plan för kulturell regeneration.216
Haeckel kunde således inspirera feministiska tänkare eftersom den monistiska världsbilden öppnade för en möjlighet att konstruera köns- identitet i förhållande till naturen, bortom den religiösa diskursen. Med hjälp av Haeckels utvecklingsbiologi kunde de visa att kvinnors allmänt vedertagna konstitutionella underlägsenhet inte var en biologisk kon- stans, utan en följd av miljöfaktorer och patriarkala ekonomiska och re- ligiösa samhällsstrukturer. Monismen omfattade också den nylamarck- iska idén om förvärvade egenskapers ärftlighet och kunde därför erbjuda en grund för förändring.217 Om kvinnor till exempel utbildade sig så
skulle detta komma deras barn tillgodo i form av en högre intelligens och bildningsnivå.
Det darwinistiska ramverket, med den monistiska världsbildens strä- van efter att upphäva dualismen mellan kropp och själ, möjliggjorde såle- des för Meisel-Hess och andra feminister att med hänvisning till naturen
argumentera för en ny sexualmoral som kunde ersätta den trångsynta och konformistiska moraluppfattning som kyrkan stod för.
Läkaren och sexologen Magnus Hirschfeld, som var en tidig pionjär för homosexuellas rättigheter, anslöt sig till monismen av liknande skäl. Det var enligt Hirschfeld inte längre teologer och jurister som skulle diskutera människans sexualitet utan läkare och vetenskapsmän.218
Monismen ville ge plats för en religiös känsla inom ramen för en naturvetenskaplig världsåskådning. Tanken att ”allt är ett” kunde verka lindrande på själar som plågades av tidens kulturella splittring, menar Kjell Jonsson: ”Panteismen och monismen påstods upphäva den djupa avgrunden mellan vetenskap och tro, natur och kultur, känsla och in- tellekt, själ och kropp, ja, t.o.m. konflikten mellan massproduktion och hantverk, stad och landsbygd, jordbruk och industri. Mot tidens kaos och kulturella splittring hade man fått ett botemedel i takt med den vetenskapliga tiden.”219 En viktig lockelse i monismen låg således i viljan
att bevara en andlig dimension i det naturvetenskapliga tänkandet.220
Den kom till uttryck i de världsåskådningar som Key och Meisel-Hess formulerade, och som skulle ta kristendomens plats i det sekulariserade samhället.
Vad som utmärkte monismen var också dess disciplinära hemlöshet. Den intog en position mellan den akademiska och den populära diskur- sen och var därmed tillgänglig för kvinnor, som inte hade tillträde till universitet.221 Detta var också enligt Angelique Richardson känneteck-
nande för eugeniken.222
Många kvinnliga intellektuella hämtade alltså inspiration från det monistiska tänkandet, däribland Lou Andreas-Salomé. I Der Mensch als
Weib (1899) ser Andreas-Salomé precis som Bölsche cellsammansmält-
ningen [die Zellverschmelzung] som argumentationens avgörande punkt. Hon hänvisar till moderna fysiologiska standardverk för att understödja idén om den kvinnliga äggcellens reproduktionskraft.223 Hon visar på att
kvinnokroppen har en aktiv, inte en passiv, roll i fortplantningsproces- sen. Moderskapet ses som en förening av det andliga och det materiella, det subjektiva och det objektiva. Det framstår som en dynamisk livskraft som kunde hela det moderna samhällets sår.224
Key använder i Lifslinjer omväxlande beteckningarna monism, pan- teism, evolutionism och livstro för den nya religion som ska avlösa kris- tendomen.225 Enligt Key utesluter monismen
visserligen all mystik i mening af underverkstro, eftersom den själf hvilar på vissheten om tillvarons lagbundenhet. Men den utesluter icke, tvärtom den innebär den slags mystik, hvilken är en bäfvande förnimmelse af det underbara just i lagbundenheten och enheten, af det outgrundligt hemlighetsfulla bakom de lagar vi kunna utforska.
Äfven denna mystik är religiös. Ty religion är allt, som kan vidga och upplyfta vårt hjärta. Och religiositet har den, hvars hjärta kan upplyftas och vidgas!226
En annan svensk författare som förespråkade ett monistiskt synsätt var Frida Stéenhoff. I föredraget ”Feminismens moral” från 1903 pläderar hon för ett överbryggande av gapet mellan förnuft och känsla:
Feminismen vill hvarje personlighets utveckling till ett fullkomligt väsen för sig.
Kvinnan utan hjärna och mannen utan hjärta äro för den så ofull- ständiga typer att de icke duga för framtiden. I stället skola de ömse- sidigt komplettera hvarandras tänkande och kännande genom egna, ständigt rikare resurser, icke genom undertryckande af någon af sina förmögenheter. Först då blir det ett lyckobringande utbyte dem emel- lan, både till förstånd och hjärta.
Feminismen har heller ingen mani att åtskilja själ och kropp. Den anser själsyttringarna vara egenskaper hos materien, lämnande där- hän hvad som kan finnas bakom. Därför lägger den stor vikt vid ma- teriens godhet – alltså vid hälsovården.227
För Stéenhoff innebar feminism – ett begrepp som hon själv introducera- de på svensk mark i nämnda föredrag – en kamp för kvinnans emancipa- tion som framför allt fördes mot det prästerliga väldet, där vetenskapen och den monistiska åskådningen var de främsta bundsförvanterna. I en rapport från den nordiska kvinnosakskongressen i Kristiania 1902 skri- ver hon:
Alla de, som följt med schismen inom kvinnorörelsen eller – för att använda det internationella ordet – feminismen i Sverige de senaste åren veta, att den ytterst framkallats av oförenligheten mellan ve- tenskapen och tron. Ny-feministerna vilja ha en genomförd, på na-
turvetenskaperna grundad s.k. materialistisk lifsåskådning. Gammal- feministerna hålla fast vid den historiska, dogmatiska, transcendenta, etc., uppfattningen. Och naturligt nog drabba de därför hetast sam- man i ”sedlighetsfrågan”, ty den blir den känsliga punkt som avgör monism eller dualism.228
I sekelskiftets svenska debatt kring kvinnans emancipation stod Stéen- hoff och Key – och även författare som Elin Wägner och Hilma Angered- Strandberg – enade i kritiken mot den borgerliga feminismens traditio- nella begrepp om sedlighet som byggde på kristna dogmer, även om de hade olika syn på kvinnans egenart och mödrarnas roll i ett framtida samhälle. Den kvinnliga egenarten var inte den viktigaste stridsfrågan bland feminister utan konflikten gällde snarare om man var för eller emot kristendomen. Den borgerliga kvinnorörelsen ville försvara äkten- skapet som instiftat av Gud medan sekelskiftets författare lyfte fram en driftsbejakande kvinnlighet och erotisk frigörelse utifrån sekulära idéer, och de såg kärlek, inte kyrkans välsignelse, som grunden för ett sedligt förhållande.229
Jag har i detta kapitel redogjort för olika aspekter av den idéhistoriska kontext som utgör bakgrund till de fyra romananalyser som nu följer. Jag har beskrivit olika ideologiska konfliktlinjer, mellan misogyna och fe- ministiska vetenskapliga perspektiv, mellan konservativa och progressiva strömningar, mellan kristna och sekulariserade feminister. Sekelskiftets Nya kvinna grundade sina motståndsstrategier i den evolutionsteoreti- ska och eugeniska diskursen i striden mot det kristet förankrade borger- liga emancipationstänkandet.
Naturvetenskapen blev alltså en allierad snarare än en fiende för sekel skiftets feminister och Nya kvinnor, och i detta skiljer de sig från den borgerliga kvinnorörelsen. Evolutionära idéer står sida vid sida med filosofiska resonemang i sekelskiftets kvinnoemancipatoriska texter. Vad de framför allt var kritiska mot i kristendomen var den dualistiska uppfattningen om kropp och själ som grund för moralen. I Nietzsches livsbejakande tänkande och i darwinismens uppgörelse med den kristna
skapelseberättelsen och dess naturliggörande av sexualiteten kunde femi- nister hitta inspiration för en ny moral – och en ny estetik. Nietzsches övermänniska blev kvinnlig och visionerna om en ”högre kvinnlighet” kom att fungera som identitetspolitiska manövrar i kritiken av den idé om ett universellt mänskligt subjekt som gång på gång i historien visat sig utesluta det kvinnliga.
fr i modighet e n s
p ol i t i k
om elin wägners
pe nnsk a f t et… laughter in the face of serious categories is indispensable for feminism
Judith Butler, Gender Trouble, 1990, s. viii
Elin Wägners Pennskaftet (1910) framstår som den emblematiska Nya kvinnan-romanen i den svenska feministiska litteraturhistorieskriv- ningen.1 Det är en utpräglat modern roman: den utspelar sig i en urban
miljö, på tidningsredaktioner, caféer, restauranger och pensionat; mo- dernitetsmarkörer som telefonen och bilen figurerar i texten, och framför allt gestaltas här moderna kvinnor som arbetar politiskt för rösträtten och som har nya idéer om kärlek och sedlighet.2 Moderniteten temati-
seras, i Zygmunt Baumans bemärkelse, som ett uttryck för en medveten strävan efter förändring av ordningen, efter ”det nya”.3
Elin Wägner introducerar i Pennskaftet begreppet S.B.K., Självför- sörjande Bildad Kvinna, som betecknar en ny social typ.4 I romanen
uppträder kvinnliga lärare, läkare och journalister. Huvudpersonen Barbro Magnus, kallad Pennskaftet, arbetar som reporter på ”Frisinna- de morgontidningen” och det är på så vis hon kommer i kontakt med rösträttsrörelsen. Wägner visar hur offentligheten kan erövras och en kvinnlig världsbild formuleras om man har en penna i handen och en tidning att publicera sig i.
Att romanen är en samtidsskildring som tematiserar yrkesarbetet och det kollektiva, organiserade rösträttsarbetet gör att den undgår det fokus på den sorgliga dialektiken mellan en enskild kvinnas frihetssträvanden och det kompakta motstånd hon möter från olika samhälleliga instan- ser, vilket utmärker uppväxtskildringar som Gabriele Reuters Aus guter
Familie och Hilma Angered-Strandbergs Lydia Vik. Även i Pennskaftet
beskrivs förvisso de reaktionäras dominanta diskurs, men huvudperso- nens inställning till den är frejdig och ironisk, vilket gör att fienden avväpnas. Det är kvinnornas perspektiv som präglar romanen och deras utgångspunkt framstår som självklar. Makten, representerad av de kon- servativa männen, relativiseras och framstår som något en kvinna har att hantera, inte något hon dukar under för. En annan möjlig ordning blir tydligt förnimbar.
I detta kapitel tänker jag undersöka hur texten åstadkommer en så- dan möjlighet till motstånd. Vilka textuella och kontextuella motstånds- strategier möjliggör denna kritiska hållning till maktens diskurs? Där tidigare generationers kvinnliga författare skildrar personer som stångar sig blodiga mot en patriarkal ordning skapar en författare som Wägner texter som förespråkar en försonlig hållning, som ger plats för ambiva- lens och motsättningar, och därmed ges utrymme åt emancipatoriska potentialer.
Elin Wägner debuterade med novellsamlingen ”Från det jordiska muséet” 1907. Hennes första romaner, Norrtullsligan (1908) och Penn-
skaftet (1910), brukar i litteraturhistorien placeras i det tidiga 1900-talets
borgerliga realism, en inriktning som präglades av sociala perspektiv, moraldebatt och utopiska samhällsidéer. Den beskrivs också som själv- kritisk på så sätt att den ifrågasätter borgerlighetens värderingar. För- utom Wägner företräds den av exempelvis Ludvig Nordström, Sigfried Siwertz och Gustaf Hellström.5
Wägnerforskningen är idag omfattande så i det följande nämner jag enbart de studier som har någon relevans för min undersökning.Redan tidigt lyfts Wägners intresse för kvinnoemancipationen fram. I en artikel i Ord och Bild från 1936 påtalar Karin Boye Wägners innovativa förening av moderlighet och engagemang i kvinnosaken och fredssaken.6 I en
skrift från samma år lyfter Holger Ahlenius fram Wägner som samhälls- skildrare i de tidiga romanerna och menar att hennes idévärld alltsedan författarskapets början betingats av kvinnorörelsen. Han diskuterar även
Wägners kristet färgade samhällsmoderlighet.7 Ulla Isaksson och Erik
Hjalmar Linders biografi över Elin Wägner i två delar (1977–1980) ska- pade ett pånyttfött intresse för Wägner.8 Till grund för biografin ligger
Barbro Alvings materialsamling, där bland annat hennes renskrivningar av Wägners dagböcker finns.
Karl Lindqvists Individ grupp gemenskap. Studier i de unga tiotalister-
nas litteratur är en sociologiskt orienterad studie om Wägners och Ludvig
Nordströms gruppskildringar, där Wägners tidigaste kåserier, recensio- ner och noveller samt Norrtullsligan behandlas.9 I sin likaledes litteratur-
sociologiska avhandling Kvinnokrav i manssamhälle. Rösträttskvinnorna
och deras metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige 1902–21
lyfter Bertil Björkenlid fram Wägners betydelse för rösträttskampanjen. Avhandlingen innehåller ett kortare avsnitt om Pennskaftet.10
Sarah Deaths avhandling The Female Perspective in the Novels of
Fredrika Bremer and Elin Wägner. A Comparative Study of Some Central Themes undersöker teman som uppfostran och undervisning, äktenskap
och kvinnlig kreativitet i romaner av Wägner och Fredrika Bremer.11
2001 kom den första litteraturvetenskapliga avhandlingen som uteslu- tande handlar om Wägner: Bibi Jonssons I den värld vi drömmer om.
Utopin i Elin Wägners trettiotalsromaner.12 Avhandlingen utgår från ge-
staltningar av det mellanmänskliga mötet för att analysera relationen mellan könen, kvinnlig kreativitet, moderlighet och utopi. Det utopiska draget hos Wägner påtalas också av Eva Heggestad i ”’Män må icke under någon förevändning taga plats i damkupé.’ Elin Wägners Norr-
tullsligan”, där det relateras till bland annat Charlotte Perkins Gilmans
idéer.13
Sofi Qvarnström undersöker i Motståndets berättelser. Elin Wägner,
Anna Lenah Elgström och Marika Stiernstedt och första världskriget för-
fattarnas förhållande till fredsfrågan och första världskriget.14 Denna
studie ligger utanför min undersöknings område men förtjänar ändå att nämnas eftersom den ligger i nära tidsmässig anslutning till min och eftersom den intresserar sig för motståndsberättelser.
Peter Forsgren undersöker vilken roll genus och modernitet spelar i Wägners så kallade smålandsromaner, det vill säga Åsa-Hanna (1918),
Den namnlösa (1922), Silverforsen (1924), Svalorna flyga högt (1929), Vänd- korset (1935) och Vinden vände bladen (1947), i avhandlingen I vansklig- hetens land. Genus, genre och modernitet i Elin Wägners smålandsroma-
ner (2009).15 Forsgrens resonemang om modernitet har bäring också för
mina analyser.
Birgitta Holm placerar in Wägner i en kvinnlig författargeneration tillsammans med de tidigt döda Greta Beckius, Hildur Sandberg och Ellen Landquist. Till skillnad från Ellen Key skriver dessa författare ock- så om de tragiska sidorna av den nya erotiken, menar Holm.16
Key var en viktig auktoritet i tiden, men Elin Wägner var ofta kritisk till att Key ifrågasatte emancipationen så som den förespråkades av det sena 1800-talets borgerliga kvinnosakskvinnor. Key hade ju sina anled- ningar att vara i opposition då hon ville lägga en ny grund för etiken och politiken, vilket jag visat i kapitel två, men för den generation kvinnliga författare som framträder under 1900-talets första år hade konflikten med 1800-talets kristna borgerliga feminister på många sätt förlorat sin laddning.17 Wägner kunde till exempel mer oproblematiskt än Key inta
en icke-dömande hållning till kärlekens irrationella element: att kvinnor är villiga att låta sig förföras då de är förälskade även om mannen är ” en kallhamrad förförare”.18
Helena Forsås-Scott studerade Wägners författarskap sedan 1980- talet och hennes undersökningar av allt från reception till berättarteknik har varit mycket användbara för mig. I handboken Swedish Women’s Writing
1850–1995 finns ett kapitel om Wägner.19 1999 gav Forsås-Scott ut ett ur-
val av artiklar och essäer av Wägner som fokuserar hennes civilisations- kritik, Vad tänker du, mänsklighet? Texter om feminism, fred och miljö.20
Forsås-Scotts Re-writing the Script. Gender and Community in Elin Wäg-
ner är en djupgående studie av Wägners författarskap som omfattar ett
antal genrer: journalistiska texter, reportage, pamfletter och essäer samt den tidigare outforskade radiodramatiken.21 Forsås-Scott undersöker
konstruktionen av genus och gemenskap [community] i Wägners texter genom att placera dem i ett ramverk av ekonomiska, politiska, sociala och kulturella diskurser.
Forsås-Scott ingående narratologiska läsning stödjer min tes om
Pennskaftet som en motståndstext.22 Jag vill emellertid vidareutveckla
Forsås-Scotts idé om romanens ”destabilisering och dekonstruktion av binariteten manligt–kvinnligt”.23 Jag vill undersöka hur romanen skriver
fram en motståndsposition där frimodighet, humor och begär får poli- tiska potentialer i kampen för kvinnlig rösträtt. En viktig kritik i Penn-
anknyter här till den evolutionsteoretiskt och nietzscheanskt inspirerade etik som Ellen Key utarbetat i sin kärlekslära, men avviker också från Keys idéer i vissa avseenden.