Keys idéer om samhällsmoderlighet var vid sekelskiftet viktiga för fe- minismen, i synnerhet för rösträttsrörelsen. Det var kvinnans moderliga egenskaper som skulle ligga till grund för hennes verksamhet i samhäl- let. Moderlighet är hos Key aldrig liktydigt med biologiskt moderskap, utan samhällsmodern är en politisk metafor för kvinnors delaktighet i offentligheten efter det att rösträtten uppnåtts, skriver Claudia Lindén.91
Keys idé om samhällsmoderlighet föll i god jord i Tyskland. Idén var emellertid inte ny; den fanns i Tyskland liksom i Sverige, hos till exem- pel Fredrika Bremer, långt innan Key myntade själva begreppet.92 På
1860-talet talades i Tyskland om en ”utvidgad moderlighet” [erweiterte
Mütterlichkeit], ett begrepp som skulle motivera att kvinnors verksam-
het i det privata också förlades till offentligheten. Keys idéer var alltså bekanta för de tyska feministerna, och därför lätta att ta till sig. Key radikaliserar emellertid idén om samhällsmoderlighet och knyter den till politiska krav på ett sätt som egentligen inte var möjligt i Tyskland på grund av den lag som mellan åren 1850 och 1908 förbjöd kvinnor att organisera sig politiskt.93
Moderskapsdiskursen hade under hela 1800-talet fungerat emancipa- toriskt för kvinnor. Idén att kvinnors moderliga egenskaper skulle kunna komma till användning i samhällsbygget åberopades som grund för de- ras krav på medborgerliga rättigheter och politiskt deltagande.94 Under
1890-talet biologiserades emellertid diskursen, vilket skapade möjlig heter att diskutera konkreta reproduktiva rättigheter.95 Moderskapet omdefi-
nierades i biologiska och medicinska termer snarare än moraliska och kristna. Exempelvis gjorde den radikala mödraskyddsrörelsen sexua- litet och reproduktion till centrala frågor för kvinnans emancipation. ”Moder skapet är kvinnlighetens kulmen och ingen så kallad emancipa- tion kommer att stoppa kvinnans slaveri så länge som en gravid kvinna klagar under sin börda, så länge som en mor släpar sin utslitna kropp till arbetet, så länge som en försummad baby skriker på sin mor”, skriver den i mödraskyddsförbundet aktiva författaren Lily Braun.96
Precis som i Sverige stod de radikala, socialistiska idéerna om sexua- litet och moderskap i Tyskland i konflikt med den borgerliga kvinno- rörelsens.Den tyska kvinnorörelsen var organiserad i två borgerliga
falanger, en högerflygel och en vänsterflygel. Dessutom fanns en socialis- tisk feministisk inriktning samt den sexualreformatoriska mödraskydds- rörelsen.97 Den borgerliga högerflygelns program var främst inriktat
på utökade möjligheter till utbildning och förvärvsarbete för kvinnor och stod på så vis närmre Fredrika-Bremer-förbundet än Key.98 Helene
Lange, redaktör för högerflygelns tidskrift Die Frau, var kritisk till Keys socialistiska sidor och förhöll sig avvaktande till Keys starka betoning av individens självförverkligande, det vill säga hennes nietzscheanska drag. Lange tog också avstånd från den erotiska monism som Key förespråka- de. Vänsterfalangens Minna Cauer var kritisk till Keys syn på kvinnan som könsvarelse och ansåg att Key skapade en kult kring moderskapet i stället för att erkänna faktiska missförhållanden. Däremot var vänster- flygeln mer positivt inställd till hävdandet av individualismen. Hedwig Dohm (som i sin ungdom sympatiserade med den borgerliga vänster- flygeln men som 74-åring gick med i mödraskyddsförbundet) menar i
Die Antifeministen att Key är motsägelsefull då hon å ena sidan föresprå-
kar individualism och självförverkligande, å andra sidan hyllar moder- skapet som kvinnans sanna bestämmelse. Dohm hävdar att individen, inte könet, är det primära och kritiserar också Key för att komma med svepande anklagelser mot kvinnorörelsen.99
Den tyska borgerliga kvinnorörelsen, såväl höger- som vänster- falangen, uttryckte alltså förbehåll mot Keys idéer, men inom den nu- merärt sett betydligt mindre mödraskyddsrörelsen såg man Key som en bundsförvant och inspiratör.
Mödraskyddsförbundet [Bund für Mutterschutz, senare med tilläg- get Sexualreform] bildades 1905 i Tyskland.100 Förbundet intresserade
sig tidigt för Keys förslag i Lifslinjer I om en reformerad äktenskaps- lagstiftning och hälsointyg inför giftermål för att förhindra att ärftliga sjukdomar, som syfilis, fördes vidare till barnen, och att personer som saknade intyg skulle förhindras från att gifta sig och skaffa barn. Även idén att läkare skulle ha rätt att släcka de liv som inte kunde förbättras, diskuterades bland ledande personer i förbundet, som den schweiziske psykiatern August Forel och den tyske läkaren Iwan Bloch.101
Både Gabriele Reuter och Grete Meisel-Hess var medlemmar i det tyska mödraskyddsförbundet.102 Man hade två huvudpunkter på pro-
grammet: dels att förbättra den ekonomiska och rättsliga situationen för ogifta mödrar och deras barn, dels att reformera den rådande sexual-
moralen. Förbundet diskuterade skyddslagstiftning och ekonomisk er- sättning till ogifta mödrar och föreslog också legalisering av abort och tillgång till preventivmedel. Man propagerade för fri kärlek och höll äktenskapets ställning i samhället som ansvarigt för prostitution och för diskriminering av ogifta mödrar. Därför krävde man en ny lagstiftning där även icke kyrkligt sanktionerade äktenskap skulle godkännas av sta- ten.103 Förbundets grundande uppmärksammades i svensk press och från
1906 och framåt diskuterades återkommande de ogifta mödrarnas och de utomäktenskapliga barnens livssituation i svenska tidskrifter.104 1911
grundades en svensk avdelning av förbundet av bland andra Ellen Key och Frida Stéenhoff, där också Elin Wägner blev medlem.105
I kretsarna kring mödraskyddsförbundet försvarade man utom- äktenskapliga barn på eugeniska grunder.Sedlighetsfrågan fick för de radikala en allt mer eugenisk tendens. Det var ett retoriskt grepp att förankra sina reformidéer i en vetenskaplig, darwinistisk grund och där- ifrån var steget inte långt till eugeniken. Jag kommer i detta kapitels sista del att visa hur såväl det evolutionära paradigmet som det eugeniska tänkandet för sekelskiftets feminister kom att fungera som ett argumen- tationsstöd i deras kritik av sexualmoralen.