Europeiseringsprocessen och Sverige

En fundamentalt viktig bakgrund till den kommande undersökningens resultat utgörs av vad som kommit att kallas ’europeisering’ i forskningen. Enligt Thomas Lindkvist, som bidragit med ett svenskt perspektiv i detta hänseende, är begreppet på en internationell nivå

betecknande för ”en process som ledde fram till en gemensam kultur”162

. Det finns vissa brister med en dylik definition, vilket också Lindkvist pekar på. Exempelvis är Europa som geografiskt begrepp något diffust och oklart, i synnerhet kopplat till tanken om en gemensam kultur. Europeiseringen under medeltiden avser, enligt Lindkvist, som regel de förändringar som ägde rum från ungefärligen mitten av 900-talet fram till 1200-talet i de kulturområden som ofta brukar förknippas med den ridderliga och kristna feodalkulturen, till exempel dagens England, Tyskland och Frankrike. Förändringarna rörde de ”kulturella, sociala, ekonomiska och politiska strukturerna”163

och brukar inte sällan förknippas med de samhällsgrupper som kan betraktas som de främsta företrädarna, ridderskapet och klerkerna.¹⁶⁴

Här till bör läggas att perspektiven som Lindkvist redovisar i hänseende på hur europeiseringsprocessen, i Europa generellt, skall uppfattas, divergerar något. Enligt Lindkvist finns företrädare som betonar en syn som gör gällande att att europeiseringen i första hand bör betraktas utifrån inomeuropeisk homogenisering, skapandet av en gemensam

162 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 126. 163

Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s.. 126

europeisk kultur och legitimerandet av densamma.¹⁶⁵ Andra betraktar hellre

europeiseringsprocessen utifrån ett komparativt perspektiv och försöker förstå orsakerna bakom vad som skulle kunna kallas för en ”västeuropeisk Sonderweg”166

från medeltiden och frammåt. Oavsett dessa perspektiv kan ändå fastslås en förståelse av europeiseringen som en process vilken fungerade både konsoliderande och samtidigt exkluderande. Kulturen och, inte minst, den kyrkliga maktsfären som växte fram blev ett slags vattendelare där man antingen tillhörde eller inte tillhörde den gemenskap som omfamnade den katolska kyrkan och ridderskapets plats i maktordningen.

Enligt Lindkvist kännetecknades perioden av ”det gradvisa upphörandet av en

plundringsekonomi och övergången till en agrar, feodal ekonomi; ett system som byggde på ett systematiskt tillägnande av det agrara överskottet”167

. Detta ledde till att bondeskiktet på många håll permanentades i ekonomiska och personella beroendeförhållanden till den framväxande aristokratin och dessutom blev föremål för denna grupps utövande av rättskipning.

Andra fundamentala förändringar som ägde rum var exempelvis ökad reglering och författande av lagar, administrationens utveckling, uppkomsten av stående skatter, krigsapparatens förnyelse och, framför allt, etablerandet av det världsliga och det andliga frälset.¹⁶⁸ När Lindkvist kommenterar den utveckling som ägde rum på en paneuropeisk nivå säger han att: ”[d]en europeiska revolutionen var konstruktionen av klerkernas och riddarnas Europa” 169

. Detta ringar väldigt väl in skeendet och ger också perspektiv på det som skedde i Sverige, inte minst ifråga om det som endast kan betraktas som en medveten strävan att i Sverige skapa ett helt nytt samhälle.

Lindkvist visar i sin skrift hur det han kallar ’klerkernas och riddarnas Europa’ vann insteg i Sverige och vilka uttryck denna utveckling tog sig. När det gäller exempelvis kristnandet och den katolska kyrkans plats i det medeltida svenska samhället menar han att: ”kristendomen genomfördes och den kyrkliga organisationen och hierarkin byggdes upp på den inhemska elitens villkor. Genom den nya religionen kunde makt och samhällsordning legitimeras på ett

165

Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 127. 166 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 127. 167 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 128. 168

Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 125-154. 169Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 133.

nytt och effektivare sätt”.170

I detta sammanhang blir alltså religionen och kyrkan avsiktligt en del av den medeltida idévärlden för att den skapar förutsättningar för maktutövning.

Säkerligen kan till detta läggas rent religiösa skäl, men det förtjänar att nämnas att man, till skillnad från i vårt moderna och sekulariserade samhälle, inte nödvändigtvis betraktade det som problematiskt att medvetet koppla samman religion och politik på detta sätt under medeltiden. Själens frälsning och understödjandet och etablerandet av den världsliga makten kunde mycket väl gå hand i hand.

En annan relevant aspekt av den medeltida europeiseringsprocessen rör kopplingarna mellan, inte bara religion och samhällsordning, utan också kultur och samhällsordning:

Under denna period skedde konsolideringen av en hovkultur med förhållandevis likartade uttryck inom Europa. Detta var en del av befästandet och legitimeringen av en särskild politisk ordning. Nya litterära former skapades: riddarsagorna liksom inte minst uppblomstringen av en historieskrivning hör hit.¹⁷¹

Lindkvist betraktar här helt den ridderliga, höviska kulturen som ett utslag av makten, eller kanske till och med ett uttryck för makten. I avseende på Europas och i synnerhet Sveriges medeltida tankevärld blir detta förhållande mellan makt och kulturella uttryck särskilt intressant. Det förefaller därmed som om den höviska kulturen, vilken i Lindkvists resonemang alltså tjänade till att befästa och legitimera den nya feodalt inspirerade samhällsordningen, bör ha tagit sig särskilda uttryck i linje med detta syfte. Det bör, med andra ord, vara möjligt att i de idealbilder som framträder i Erikskrönikans framställning se en klart främjande tendens vad gäller det feodalt präglade ’ klerkernas och riddarnas’ Sverige.

I sin bok Statsmakt och Statsfinans i det Medeltida Sverige¹⁷², berör författaren, Erik Lönnroth, i stor omfattning de förändringar som av Lindkvist betraktas som kärnan i

europeiseringsprocessen. Detta gäller inte minst uppkomsten av stående skatter, vilket är ett av Lönnroths huvudteman i boken. Han pekar bland annat på att den äldre medeltidens styrande baserat sin regeringsmakt i finansiellt hänseende på ett gammalt system av

kronogods, vilkas inkomst upptagits endast genom att man rest runt och rent fysiskt besökt dem.¹⁷³ I och med de förändringar som Lönnroth förlägger till 1200-talet skedde dock en

170 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 137. 171 Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 133. 172

Lönnroth, Statsmakt. 173 Lönnroth, Statsmakt, s. 53 f.

drastisk utveckling av de styrandes möjligheter att organisera och effektivisera den ekonomiska basen för sitt politiska agerande.¹⁷⁴

Bland de observationer som Lönnroth gör framstår några som särskilt relevanta för denna uppsats, och i synnerhet pågående tecknande av Sveriges europeisering. Han pekar bland annat på varifrån de starkaste influenserna för den svenska europeiseringen kom och att förändringarna samverkade:

Ett stadsväsen av kontinental typ uppstod under stark tysk påverkan, och Sveriges internationella handelsförbindelser intensifierades. … Samhällsklasserna särpräglades under intryck av

kulturformer, lånade från kontinentens ståndssamhälle. Med slaget vid hova 1275 och det världsliga frälsets införande var den beridna stormannaklassens ledarställning befästad i Sverige. Den ojämförliga militära övermakten låg nu hos frälset.¹⁷⁵

Detta tyder inte bara på att det tyskspråkiga kulturområdet utgjort den huvudsakliga förebilden i Sveriges medeltida moderniseringsprocess, utan också på uppkomsten av en militärt stark aristokrati. Nya stridsformer och uppkomsten av en beriden krigararistokrati, menar Lönnroth vidare, måste ha fått konsekvenser för övriga delar av samhället:

”[f]örändringar i krigföringen och de militära organisationsformerna måste därför sätta djupa spår inom statslivet.”176

I ljuset av det ovannämnda framstår det som nästintill självklart att den gamla formen av ekonomisk bas för kunglig maktutövning med kronogods, inte längre räckte till för att göra kungen militärt och politiskt gällande i riket. Enligt Lönnroth var alltså detta nya sätt bedriva krig och utöva politisk makt till stor del orsak till att det uppstod ett behov av en ny och bättre fungerande ekonomisk modell.¹⁷⁷ Det var i detta sammanhang som de stående skatterna uppkom och etablerades och Lönnroth summerar:

[d]e nya, stående skatternas införande som avlösning av undersåtarnas personliga prestationer var en omedelbar och naturlig konsekvens av de nya militärpolitiska förhållandena i landet. … Från de nya skatterna, framförallt ledningsavlösningen, måste emellertid en kategori av Sveriges folk fritagas: de, som alltjämmt personligen gjorde krigstjänst åt konungen. Det världsliga frälsets införande blir på detta sätt en ganska självklar rättslig konsekvens av skattesystemet.¹⁷⁸ 174 Lönnroth, Statsmakt, s. 57-136. 175 Lönnroth, Statsmakt, s. 55. 176 Lönnroth, Statsmakt, s. 57. 177

Lönnroth, Statsmakt, s. 60, även resten av avsnittet s. 57-136. 178 Lönnroth, Statsmakt, s. 135.

Som framgår, menar Lönnroth att den nya krigföringen ställde sådana ekonomiska krav att en ny modell för finansiering blev nödvändig och att ett nytt, priveligierat samhällsskikt kunde uppstå. Därmed stärks tanken om att den nya, europeiska samhällsformens och kulturens införande i Sverige som något som låg i det vardande frälsets eget intresse, vilket också gör dem till sannolika pådrivare i förändringarnas genomförande.

I avseende på Erikskrönikan, såvida en av dess tänkta funktioner i samtiden verkligen var att propagera för det nya samhället, så innebär det ovan anförda att den därmed kan ges en plats som ett direkt inlägg i och utslag av Sveriges europeisering. En konsekvens av detta blir naturligtvis att ideologin krönikan bär på måste betraktas som synnerligen relevant för att förstå det tankegods som formade det feodalt präglade Sverige. Thomas Småberg

kommenterar detta förhållande i sin uppsats om föreställningar om vänskap i Erikskrönikan och Karlskrönikan. Han menar att det i Erikskrönikan finns: ”försök att konstruera och introducera de europeiska höviska idealen och samtidigt koppla ihop dem med begrepp som vänskap och heder.”179

Därutöver menar Småberg att riddarkrönikorna bidrog till Sveriges försök att efterlikna de kontinentala förebilderna genom att koppla de höviska idealen till vasallens skyldighet att bistå sin herre med ’råd och dåd’. Han hävdar att just företeelsen att bistå sin herre med militär hjälp och att rådge honom ”omtalas på kontinenten som det viktigaste en vasall kunde ge sin herre”180

. Därmed propagerar krönikorna också för ett feodalt vasallväsende av kontinentalt snitt även i Sverige.

I samband med sin redogörelse för framväxten av den svenska statsmakten och dess

finansiella förutsättningar under medeltiden gör Lönnroth ett antal betydelsefulla iakttagelser om det världsliga frälsets uppkomst och etablerande i Sverige. Han hävdar att: ”[l]ikväl har vid riddarväsendets överföring till nordiskt område den feodala rätten ej följt i dess spår. Termer och former har lånats från kontinenten, men det nya ståndets rättställning är byggd på nordisk grund.”181

Detta visar på det förhållandet att Sverige och Norden inte blev feodalt präglade på samma sätt som föregångsländerna på kontinenten, med arvsförläningar, ett svagt, förtryckt bondestånd och livegenskap.¹⁸² Det betyder dock inte på något vis att det nya, europeiserade Sverige var ett för bondeståndet lyckosamt företag. Lönnroth kommenterar detta när han redovisar drivkrafter och gynnade bakom det nya beskattningssystemet:

179 Småberg, ”Ideal och identiteter”, s. 156. 180 Småberg, ”Ideal och identiteter”, s. 156. 181

Lönnroth, Statsmakt, s. 61.

”[s]tatsmakt och godsägare ha bägge haft intresse av att fullfölja omregleringen av skatt och ränta; den har mäktigt främjat bäggederas ekonomiska och politiska styrka. Den lidande parten blev bondemenigheten ute i bygderna.”183

Lönnroth identifierar ett stort antal försämringar av böndernas ställning i samband med de förändringar som också innebar aristokratins uppsegling i det medeltida Sverige. Sammantaget innebar, enligt Lönnroth, därmed det världsliga frälsets etablerande med nödvändighet en generell förskjutning av politisk och ekonomisk makt i deras riktning, främst på böndernas bekostnad.

En parallell till det världsliga frälsets inblandning och strävan i införandet av en ny samhällsordning finns naturligtvis att hitta även hos det andliga frälset, klerkerna. Enligt Herman Schück fanns kyrkan exepmpelvis representerad bland dem som gynnades av att de olika landsdelarna enades i ett rike av kontinentalt snitt: ”[d]et fanns krafter som verkade för att denna federation skulle bli en stat. En sådan var den svenska kyrka, som sedan 1164 utgjorde en provins av den romerska med ärkebiskopen i Uppsala som ledare. Den ville med kungamaktens stöd lösgöra sig ur bondesamhället. ’Klerkerna’ skulle skilja ut sig från ’lekmännen’”.184

Lindkvists benämning på den europeiska omvandlingen under högmedeltiden som ”konstruktionen av klerkernas och riddarnas Europa”185

förefaller således väl inpassande även på svenska förhållanden.

En annan aspekt av den medeltida svenska europeiseringen är antagandet av idén om riket som enhet och kungen som dess främste företrädare. Ett exempel på hur kungavärdigheten etablerades och förtydligades tas upp av Herman Schück i hans verk och det rör den titulering som Valdemar Birgersson och hans far använde sig av från och med den förres kröning till kung år 1251: ”Valdemar var nu Dei gracia rex Sueorum[av Guds nåde Svearnas kung], men Birger lät sig själv kallas Dei gracia dux sueorum”186

. Birger Jarls titel som hertig av Guds nåde kan möjligen ses som en markering från Sveriges, vid den tiden, mäktigaste person om sin egen, personliga maktposition. Mer intressant är dock Valdemars titel, vilken var mer knuten till kungen Valdemar än personen Valdemar. Detta är ett tydligt steg i riktning mot ett mer europeiserat sätt att tänka kring kungavärdigheten, i motsats till att som förut ”bara” vara den främsta bland stormän. Möjligen är det också i detta sammanhang relevant att betänka den nära kopplingen mellan kungamakt och kyrkomakt som det nya samhället medförde.

183 Lönnroth, Statsmakt, s. 135.

184 Herman Schück, Kyrka och rike – från folkungatid till vasatid, Stockholm 2005, s. 173. 185

Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, s. 133. 186 Schück, Kyrka och rike, s. 17.

Kyrkan fungerade legitimerande för den världsliga makten och den världsliga makten knöts till kyrkan i ett ömsesidigt gynnande.

För ett mer övergripande perspektiv är det relevant att konsultera Dick Harrisons nyskrivna standardverk Sveriges historia 600-1350¹⁸⁷; här summerar författaren de förändringar som Sverige genomgick under den process som kommit att betraktas som en europeisering. Enligt Harrison infaller den avgörande tidpunkten under ”Birger jarls regeringstid”, vilken betraktas som en ”vattendelare i svensk rikshistoria”. Författarens uppräkning av förändringar är övergripande och innehåller ett sammanfattande processperspektiv:

Den svenska kungamakten fick muskler. Sverige fick en politisk motor. I kölvattnet på

skatteväsendet, stadsgrundandet, borgbyggandet och lagstiftningen växte det på kort tid fram ett ståndssamhälle med andligt och världsligt frälse. Sverige fick en ny typ av stormän med häraldiska vapensköldar, katedraler med domkapitel och ett allmäneuropeiskt kulturliv. Landskap som hade stått utanför riket inlemmades och blev delar av Sverige.¹⁸⁸

Det bör naturligtvis tilläggas att dessa förändringar inte fullkomnades under jarlens egen tid, utan pågick som ett fortlöpande vidmakthållande av utvecklingsprocesser under Birgers söner och ättlingar.

1.7.2 Det världsliga frälset och 1300-talets svenska maktstrukturer