En studie av det svenska 1300-talsfrälsets ideologi såsom framställd i Erikskrönikan ”Frälsesamhället”

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Andreas Ståhlberg

”Frälsesamhället”

En studie av det svenska 1300-talsfrälsets ideologi

såsom framställd i Erikskrönikan

”Society of the privileged”

A study of the ideology of the Swedish 14th century aristocracy as

depicted in Erikskrönikan

Historia

D-uppsats

15 Högskolepoäng

Termin: Vt. 2012 Handledare: Peter Olausson Examinator: Martin Åberg

(2)

Abstract

In the wake of a heightened interest in the Swedish Middle Ages, the need for knowledge has increased as well. The Swedish Middle Ages was an era when the country truly began to grow closer to the European sphere of culture. The forces behind this transformation are largely to be sought among the social elite, the budding aristocracy of Sweden. The process of

becoming “Europeans” brought with it great changes to Sweden, not the least in terms of the political arena. What was it that was so sought after by the Swedish aristocracy? What ideals and values lay behind the feudally inspired system of government and the chivalric code of conduct among the elite? In a general sense, the object of this investigation has been to try to understand and explore the ideological underpinnings of the new system of government and the new social order.

In order to achieve this, I have used the Swedish chivalric chronicle known as Erikskrönikan as the source material for the investigation. It is believed to have been a propaganda piece for the Swedish aristocracy of the early 1300 hundreds and is, as such, a phenomenal source for researching the ideals and values of the Swedish aristocracy of that time.

Thus, the purpose of this essay has been to investigate ideological underpinnings of the Swedish power elite of the first half of the 14^th century by analysing their idealized self image and conception of society, as they appear in Erikskrönikan’s depiction of duke Erik and a few other key characters. Included in this is also an ambition to contextualize the results of the investigation by attempting to reconstruct the ideology for which Erikskrönikan is an expression. The intention has been to contribute a new perspective to the already extant research concerning the understanding of the new type of society brought forth in medieval Sweden.

The theoretical premise of this investigation has been a functional understanding of the concept of ideology. In this essay ideology is regarded as a system of ideas which expresses a given groups world views and norms, which reflects the social conditions of the group, and which is a declaration of that group’s interests and aspirations. The methodological basis has been a qualitative analysis of the text, where the depiction of selected characters from the text has been the main object of investigation. The focus has been on identifying which

characteristics are portrayed as ideal and which are portrayed as are anti ideal within the text.

On an analytical level this investigation has included the use of the concepts “manifest ideology” and “latent ideology” as tools of analysis. In this way it has been possible to uncover the ideals and values of the aristocracy, as expressed in Erikskrönikan, both in terms of what is articulated explicitly and what is implied.

In terms of results this investigation has rendered them in abundance. Among the most revealing and relevant findings are: the emphasis put on the vassal system, the chivalrous virtues and the staunch declaration about the superiority of elective kingship. These are all examples of recurring themes which are communicated with a clear didactic intent.

Furthermore, I have also been able to show that the code of chivalry was not considered a varnish to cover the blemishes of an imperfect society, but a way of relating to reality and to the surrounding world. The tangible functions of the code of chivalry in society can be understood as having been of two kinds: on the one hand, the code of chivalry was a way of reigning in and channelling the destructive potential of the use of violence; and on the other hand, the code of chivalry was a way for the aristocracy, indeed the Swedish chivalry, to communicate and reaffirm their social standing, both internally and externally.

(3)

Abstract

1 Inledning ________________________________________________________________ 2 1.1 Syfte och avgränsningar ______________________________________________________ 5 1.2 Forskningsfrågor ____________________________________________________________ 9 1.3 Teoretiska premisser och utgångspunkter ______________________________________ 10 1.3.1 Ideologibegreppet – en definition och en funktionell förståelse ____________________________ 10 1.4 Metod ____________________________________________________________________ 15

1.4.1 Urval av karaktärer ______________________________________________________________ 17 1.4.2 Urval av textavsnitt ______________________________________________________________ 18 1.4.3 Förutsättningar för analys och analysen genomförande __________________________________ 20 1.4.4 Krönikans egen, unika berättelse eller stilistik, retorisk konvention ________________________ 22 1.5 Tidigare forskning__________________________________________________________ 25

1.5.1 Höviska ideal, dygder och föreställningar i det medeltida Sverige _________________________ 25 1.5.2 Erikskrönikan i forskningen _______________________________________________________ 32 1.6 Källor och källkritik ________________________________________________________ 36

1.6.1 Källans beskaffenhet: handskrifternas genealogi och hierarki _____________________________ 37 1.6.2 Källans beskaffenhet: editionerna av Cod. Holm D 2 ___________________________________ 40 1.6.3 Källkritik: funktion och tendens ____________________________________________________ 41 1.6.4 Källkritik: mottagare och sändare ___________________________________________________ 48 1.6.5 Källkritik: beroende och tidsaspekt _________________________________________________ 53 1.7 Historisk bakgrund och kontext ______________________________________________ 55

1.7.1 Europeiseringsprocessen och Sverige ________________________________________________ 55 1.7.2 Det världsliga frälset och 1300-talets svenska maktstrukturer _____________________________ 61 1.7.3 Medeltida litteraturproduktion i Europa, Norden och Sverige _____________________________ 70 1.8 Begrepp __________________________________________________________________ 74 2 Avhandling ______________________________________________________________ 81

2.1 Analys av person- och karaktärsframställningar i Erikskrönikan __________________ 81 2.1.1 Birger Magnusson – jarlen, laggivaren och beskyddaren _________________________________ 81 2.1.2 Birger Magnusson – realpolitikern, despoten och löftesbrytaren ___________________________ 84 2.1.3 Magnus Birgersson – den milde, vise och fromme konungen _____________________________ 85 2.1.4 Magnus Birgersson – den smarte, brutale och svekfulle politikern ________________________ 100 2.1.5 Hertig Erik – fursten, riddaren och idealet ___________________________________________ 101 2.1.6 Hertig Erik – fältherren, politikern och martyren ______________________________________ 110 2.1.7 Kung Birger Magnusson – blodsförrädaren, mördaren och dåren _________________________ 118 2.1.8 Drotzen och drottningen – rådgivarna, hantlangaren och påhejerskan ______________________ 139

3 Sammanfattning, slutsatser och reflektioner __________________________________ 147 3.1 Avslutande reflektion ______________________________________________________ 162 Käll- och litteraturförteckning

Bilaga 1 Översikt över Erikskrönikans tradering och proveniens Bilaga 2 Översättningar

(4)

1 Inledning

I och med att medeltidsintresset bland allmänheten tilltagit starkt i Sverige under de senaste tio, femton åren, har också behovet av kunskap rörande denna epok ökat. Forskningen om medeltiden har gjorts mer tillgänglig för allmänheten, bland annat genom föregångare som Dick Harrison och Maja Hagerman, och mer forskning inom området har också bedrivits.

Emellertid har vår moderna värld och vårt intresse även bidragit till att ”skapa” en medeltid färgad av våra egna referensramar och föreställningar, en konstruerad och modern medeltid.

Ett tydligt exempel på detta är de medeltidsarrangemang som under sommarhalvåret blommar upp över i stort sett hela Sverige, med medeltidsveckan på Gotland som främsta exempel¹. I många avseenden är alltså medeltiden ett mer komplicerat, angeläget och mångfacetterat ämne nu än någonsin tidigare.²

Den svenska medeltiden är i stor utsträckning ett svårgripbart område, inte minst på grund av det bitvis mycket begränsade källäget. Kunskapen om perioden är särskilt tentativ när det gäller Sveriges tidiga medeltid, men även de i källorna mer belagda hög- till senmedeltida åren medför stora utmaningar. Ändå är just den svenska medeltiden ett givande område att utforska och uppgiften bör betraktas som spännande snarare än hopplös. Det existerande källmaterialet från hög- och senmedeltiden i Sverige är trots allt tillräckligt för att ge inblick i såväl rättsskipning och religiositet, som politiskt liv och kultur³, åtminstone för de

privilegierade samhällsgrupperna. Givet är att materialet avsevärt sviktar i fråga om de icke privilegierade samhällsgrupperna, bönder och andra arbetande.

En annan betydande orsak till varför den svenska medeltiden är så viktig att utforska är att det under perioden skedde flera genomgripande samhällsförändringar, i synnerhet under 1200- talet, där processer påbörjades som format det vi idag kallar Sverige. Här kan inräknas såväl enandet av riket och antagandet av en ny religion, som tillkomsten av en statsapparat och

1 Här är det viktigt att påpeka att gränserna mellan forskarvärlden och den nya medeltidsentusiasmen inte alltid är knivskarpa och att det vore ett grovt fel att förringa det ökade medeltidsintresset och avfärda det som i grunden baserat på okunnighet och fördomar.

2 I sin bok Att studera medeltiden (Malmö 2008) reflekterar författaren Lena Roos kring vad detta tilltagande intresse för medeltiden kan bero på. Själv betraktar hon exempelvis medeltidsveckan som ett slags rum för eskapism, men hon redogör också för andra teorier. Intressant är den teori som gör gällande att medeltiden är en period som ligger långt tillbaka men ändå kan konstrueras till spännande aktiviteter för de moderna deltagarna.

För mer information, se sidan 7 samt sidorna 154-5 i Att studera medeltiden.

3 Erik Lönnroth ”Källorna” ur Medeltid, redaktör Gösta Vogel-Rödin, Skövde 1988, s. 10-14.

(5)

införandet av stående skatter.⁴ Enligt Jerker Rosén är det framförallt tiden kring 1200-talets andra hälft till och 1300-talets första decenier som är avgörande och att då ”…omvandlades successivt hela det svenska samhället, så att det 1319 var ett helt annat än vid 1100-talets början.”⁵ Han menar att: ”[d]et tidigare av olika lagsagor endast löst sammanfogade riket har nu nått inre konsolidering. Grunden har lagts till ett ståndssamhälle, som skulle komma att bestå till in på 1800-talet.”⁶ Som ett konkret exempel på periodens betydelse framhåller Rosén att: ”[d]en författning, som skulle bli den enda fram till 1719, har börjat växa fram.”⁷

Detta är också den tid då Sverige på allvar började närma sig den europeiska kultursfären, en process som på många vis fortfarande pågår. Kanske är det till och med möjligt att spåra rötterna till den moderna idén om den europeiska gemenskapen i den medeltida

europeiseringsprocessen. I detta skede omformades det svenska samhället i grunden och en ny samhällsordning efter kontinental modell tog vid. Enligt historieforskaren Thomas Småberg genomfördes denna förändring medvetet av en inflytelserik elit bland de svenska

stormännen.⁸ Den kultur som denna svenska elit alltså avsiktligt eftersträvade har kallats för den höviska eller ridderliga, och var kännetecknande för de styrande klasserna över hela Europa, dock med regionala skillnader. Idag är det ofta ekot av vad vi tror att denna kultur innebar som får stå för vår sinnebild av medeltiden. Men vad vet vi egentligen om hur de ridderliga klasserna såg på sig själva och sin omvärld?

Den svenska forskningen om denna period har koncentrerats till det politiska och ekonomiska landskapet under tolv- och trettonhundratalen. Den framväxande bilden har visat ett samhälle där fejder och maktstrider avlöste varandra⁹ och där ett begränsat fåtal stormän dikterade villkoren för många. Förutom att försöka vinna makt, strävade denna maktelit efter att skapa ett, för tiden, modernt rike efter kontinental modell. Man anammade de strukturer och värdesystem som var utmärkande för föregångsområdena, såsom exempelvis de tyska

4 För mer information, se Erik Lönnroth, Statsmakt och Statsfinans i det Medeltida Sverige: studier över skatter och länsförvaltning, Göteborg 1984 (1940), i synnerhet s. 57-136.

5 Jerker Rosén, Den svenska historien: 2 Från Birger Jarl till Kalmarunionen, Stockholm 1983 (1966), s. 5.

6 Rosén, Den svenska historien, s. 5.

7 Rosén, Den svenska historien, s. 5.

8 Thomas Småberg, ”Riddaren och torneringen. Konstruktionen av den rituella platsen i Erikskrönikan” artikel från svenska historikermötet i Lund 2008.

9 För en detaljerad genomgång av det politiska landskapet vid tiden alldeles inpå Erikskönikans författande, se Jerker Roséns avhandling Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder: studier i nordisk politisk historia 1302-1319, Lund 1939.

(6)

furstendömena¹⁰. Det medeltida samhället i Europa har beskrivits som en värld bestående av tre distinkta folklager, krigare, bedjare och bönder¹¹, där det var den talrika bondegruppens uppgift att upprätthålla de andra gruppernas existens genom sitt arbete. Frågan om hur den ideologiska bakgrunden till denna maktelits agerande såg ut är dock inte helt lätt att besvara, i synnerhet inte när frågan gäller specifikt svenska förhållanden.

Att närma sig detta område, den styrande, svenska elitens föreställningsvärld, är i många avseenden ett sökande efter källor. Den relevanta tidsperioden i avseende på det svenska antagandet av den nya, feodalt präglade samhällsordningen går alltså utifrån tidigare forskning att fastslå till 1200- och 1300-talen¹², men vilket källmaterial som ger den bästa insikten är helt klart öppet för debatt. Vägledning går det dock att få från den tidigare forskningen även i detta fall:

Sedd i sitt litterära och historiska sammanhang framstår Erikskrönikan som ett verk med en klar ideologisk funktion. Den har tillkommit i en tid då den svenska aristokratin var tämligen nyetablerad. Denna hade av begripliga skäl ett behov av att se sig framställd i en fördelaktig dager. Dess självkänsla krävde att den svenska adeln kunde hållas för lika god som kontinentens.

Erikskrönikan gör en jämförelse möjlig. De svenska herrar som framträder här gestaltas som ädla, tappra och sköna riddare – en skara som verkligen tål internationell jämförelse. Krönikan är med andra ord ett det svenska ridderskapets propagandaverk.¹³

I detta citat, hämtat ur Sven-Bertil Janssons artikel om Erikskrönikan, framgår att detta verk är att betrakta som propagandistiskt till förmån för den nyformade svenska aristokratin, och att det i det sammanhanget haft en ideologisk funktion: att i litteratur och historieskrivning visa att man väl upprätthöll de höviska idealen och att man var en del av den nya, medeltida samhällsordningen. Det ovan citerade perspektivet på Erikskrönikan ger emellertid genast upphov till frågor: vad var det för något man var så angelägen att vara en del av? Vad var det för ideal som skulle uppvisas i Erikskrönikan? Vilket idégods pekar dessa på? Vilken var ideologin som den svenska aristokratin hade antagit som sin egen?

Svaren på dessa frågor är än så länge inte helt tydliga. Erikskrönikan har visserligen utforskats ur flera perspektiv, inte minst som politiskt¹⁴ och litterärt¹⁵ verk, och den höviska kulturen¹⁶

10 För mer om den tyska kopplingen till det medeltida Sverige under Birger jarl och hans ättlingar, se exempelvis Dick Harrisons Sveriges Historia 600-1350 (Stockholm 2009), s. 254-273.

11 Michael Nordberg, Den dynamiska medeltiden, Stockholm 1995 (1984), s. 193.

12 För mer information om samhällsomdaningen under 1200- och 1300-talen, se Thomas Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering”, Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 2006. Se även Lönnroth, Statsmakt.

13 Sven-Bertil Jansson, ”Erikskrönikan” ur Medeltid, redaktör Gösta Vogel-Rödin, Skövde 1988, s. 18.

14 Exempelvis Rosén, Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder.

(7)

liksom det historiska sammanhanget¹⁷ har behandlats, men att på allvar försöka extrahera det specifikt ideologiska godset i den har sällan varit den primära avsikten. Det finns helt enkelt en suddig fläck i forskningen kring Erikskrönikan och det är denna som följande

undersökning avser börja förtydliga. Detta betyder dock inte att det rent generellt saknas forskning som prövar krönikan i avseende på dess kvaliteter som källa till

mentalitetshistoria.¹⁸ Det är dags att underkasta Erikskrönikan ytterligare kritisk granskning, för att sedan försöka teckna en bild av det svenska högfrälsets ideologiska hemvist. Att på det här sättet behandla Erikskrönikan som en ideologisk skrift innebär en problematisering av densamma; den betraktas inte här som en romantisering av det förflutna i versform, eller en propagandaskrift för en enskild potentat eller släkt potentater, istället blir Erikskrönikan en del i ett större, ideologiskt och politiskt sammanhang, nämligen den nya hög- och senmedeltida, svenska samhällsordningen.

1.1 Syfte och avgränsningar

I detta avsnitt skall syftet med den föreliggande undersökningen redovisas och det är därför nödvändigt att först precisera vad Erikskrönikan, kring vilken undersökningen och dess syfte kretsar, är för något. Erikskrönikan är en rimkrönika¹⁹ tillhörande den svenska, höviska litteraturen. Verket är en, på knittelvers rimmad, krönika över delar av den svenska medeltidshistorien, närmare bestämt tiden från ungefär 1220-talet till år 1319. I stilistiken överensstämmer den till stor del med den litterära genre som vuxit sig mycket stark på kontinenten och som kommit att kallas riddarromanerna²⁰. Detta är naturligtvis en krönika ur det världsliga frälsets perspektiv och skall inte förväxlas med någon typ av balanserad eller nyanserad, historisk händelserapportering som återger skeendet på ett neutralt eller

tillförlitligt vis. Det här är den historia som partier inom frälset ville lyfta fram och skildrad på det sätt de ville att den skulle skildras. Detta, och spörsmål rörande Erikskrönikans olika inkarnationer i handskrifterna, kommer dock att diskuteras betydligt utförligare i avsnittet om källor och källkritik. Här skall också påtalas att det är Sven-Bertil Janssons tryckta edition av

15 Exempelvis Sven-Bertil Jansson, Medeltidens rimkrönikor: studier i funktion, stoff och form, Uppsala 1971.

16 Här vill jag framhålla Herman Bengtsson, Den höviska kulturen i Norden: en konsthistorisk undersökning, Uppsala 1999.

17 Som ett modernt exempel på utforskning av Erikskrönikan och dess historiska sammanhang kan nämnas Christian Lovén och Herman Bengtsson, ”De heliga hertigarna Erik och Valdemar”, Historisk Tidsskrift, Nr 2 2011.

18 Som exempel kan nämnas Henric Bagerius och Christine Ekholst, ”Den politiska kärleken: Homosocialt begär och heteronormativa praktiker”, Historisk Tidsskrift, Nr 2 2011.

19 En mer detaljerad precisering av begreppet rimkrönika står att finna i Jansson, Medeltidens rimkrönikor:

studier i funktion, stoff och form, Uppsala 1971, s. 10.

20 Jansson, ”Erikskrönikan”, s. 17-18.

(8)

Erikskrönikans text som ligger till grund för den här uppsatsen.²¹ Naturligtvis kommer dess relation till handskrifterna och även handskrifterna i sig att genomlysas noggrant i avsnittet om källor och källkritik.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den svenska maktelitens ideologiska hemvist under 1300-talets första hälft genom att analysera dess idealiserade själv- och samhällsbilder, såsom de framträder i Erikskrönikans centrala personskildringar. De personer, vars porträtt i

krönikan utgör studieobjekten i undersökningen, är huvudsakligen Birger (Jarl) Magnusson, Magnus Birgersson och Erik Magnusson, men i kontrasterande syfte kommer även

skildringarna av Birger Magnusson, drottning Märta och Johan Brunkow (kung Birgers drots) att analyseras. I denna ansats ligger en ambition att kontextualisera resultaten genom att försöka formulera den ideologi för vilken Erikskrönikan ger uttryck. Förhoppningen är att kunna bidra till att perspektivera den nya samhällsordning som, efter kontinental, europeisk förebild, etablerades i Sverige under 1200- och 1300-talen genom att återskapa dess

ideologiska grund. Därigenom bör det vara möjligt att se vilka ideologiska bevekelsegrunder som motiverade etablerandet och vidmakthållandet av det feodalt inspirerade, svenska samhället. Naturligtvis innebär detta endast ett kompletterande perspektiv jämte de ledande förklaringsmodellerna och förståelseperspektiven avseende Sveriges omdaning under medeltiden, ekonomi, maktpolitiska förutsättningar och jordägandets fördelning.²²

Tematiskt avgränsas denna undersökning till att endast gälla det världsliga frälsets ideologi och detta motiveras, förutom av undersökningens forskningsansats, också av källmaterialets beskaffenhet. Det är helt enkelt så att Erikskrönikan med allra största sannolikhet skrevs av en medlem av det världsliga frälset och med det världsliga frälset som avsedd mottagare²³; att presentera någon idealbild med utgångspunkt i en annan samhällsgrupp var därmed varken önskvärt eller ens påtänkt vid Erikskrönikans författande. Detta förhållande anger således en tydlig tematisk ram för undersökningens giltighet, nämligen det världsliga frälsets

idealiserade bild av sig själva och det samhälle i vilket de levde.²⁴

21 Erikskrönikan, redaktör Sven-Bertil Jansson, Stockholm 1987. Hädanefter i denna uppsats kommer denna edition av kröniketexten att refereras till endast som Erikskrönikan.

22 Lönnroth, Statsmakt.

23 Ingvar Andersson, Erikskrönikans författare, Stockholm, 1958.

24 Här är det möjligt att argumentera för en ännu hårdare insnävning tematiskt och den har sin grund i att Erikskrönikans tillkomst med stor sannolikhet kan knytas till det kretsen kring hertig Eriks änka, Ingeborg. Det är möjligt att betrakta Erikskrönikan som ett representativt uttryck för endast denna enskilda politiska

sammanslutning, men den uppfattningen delas inte i den här uppsatsen. Istället betraktas Erikskrönikan som ideologiskt representativ för det högre frälset i en mer generell bemärkelse och att krönikans politiska tendens

(9)

Den geografiska avgränsningen handlar om riket Sverige som det såg ut vid krönikans författande och skall inte förväxlas med Sverige av idag. Visserligen är det onekligen så att det är det medeltida Sverige som ligger till grund för det land vi ser idag, men det är också viktigt att påpeka de skillnader i gränsdragning och definition som särskiljer det gamla från det nya. Utan att fördjupa detta till ett sidospår, bör det noteras att vid Erikskrönikans författande omfattade Sverige varken Skånelandskapen eller de västra delarna av dagens Sverige, men väl stora delar av våra dagars Finland²⁵. Detta innebär ett i stora delar annat geografiskt område än det vi kallar Sverige idag. Dessutom innebar begreppet Sverige inte samma sak då, som nu. De medeltida rikena var ofta löst sammanhållna, decentraliserade influenssfärer och många gånger ofta med något diffusa geografiska gränser²⁶, medan dagens Sverige är ett klart avgränsat geografiskt och nationellt område med en tydlig, central

statsmakt. Till detta kan läggas de olika typer av unionsbildningar som kännetecknade Norden under 1300-talet, som exempel kan nämnas personalunionen mellan Sverige och Norge mellan åren 1319 och 1343.²⁷

Den kronologiska avgränsningen till 1300-talets första hälft vilar på den sannolika tidpunkten för Erikskrönikans tillkomst. De tolkningar som idag är ledande bland de historiker som gjort Erikskrönikan till sitt studieobjekt kan, lätt förenklat, delas upp i två huvudspår: å ena sidan de som anser att krönikan författades på det tidiga 1320-talet i samband med valet av den då omyndige Magnus Eriksson till kung, och å andra sidan de som anser att den författades under det tidiga 1330-talet då Magnus nådde sin myndighetsålder och på allvar skulle i träda rollen som kung.²⁸ Oavsett vilket av dessa två spår som är det rätta, så innebär det för den här uppsatsen en hårdare avgränsning än exempelvis ett begrepp som medeltiden. Den knappa 15- årsperiod som anger de yttre tidsramarna för Erikskrönikans författande, generöst tilltaget mellan 1320 och 1335, cementerar verket och dess ideologiska representativitet i 1300-talets första hälft.

för den ena eller andra sidan inte bör förväxlas med det mer ”ståndsgenerella” ideologiska innehållet. För mer information om Ingeborgs parti, se Rosén, Den svenska medeltiden, s. 102-107.

25 Historisk Atlas, redaktörer Kåre Valle och Bo Pederby, Oslo 1995. s. 74.

26 Erik Lönnroth, ”Staten” ur Medeltid, redaktör Gösta Vogel-Rödin, Skövde 1988.

27 Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720: Klerkernas och adelns tid Lund 2009 (2003), s. 50-58.

28 För detaljerade redogörelser av dateringsproblematiken, Christian Lovén och Herman Bengtsson, ”De heliga hertigarna Erik och Valdemar”, Historisk Tidsskrift, Nr 2 2011, särskilt s. 242-248, samt Gisela Vilhelmsdotter, Riddare, bonde och biskop: studier kring tre fornsvenska dikter jämte två nyeditioner, Stockholm 1999, s. 25-33.

(10)

Avgränsningen i tid motiveras vidare av att medeltiden, inte minst den svenska medeltiden, är en mycket heterogen tidsperiod med stora samhällsvariationer och med många förändringar av rikets styrelse. Det ter sig nästintill anakronistiskt att tala om ett medeltida Sverige; det förekommer helt enkelt för stora skillnader mellan de olika samhällsinkarnationer som perioden omfattar²⁹. Det vore exempelvis helt befängt att påtvinga det tidiga 1000-talets stormän de ideal som omfattades av 1300-talets kungar. Däremot är det rimligt att se det världsliga frälsets strävan under 1300-talet att upprätta och vidmakthålla en samhällsordning av kontinentalt snitt, med en hierarki av olika samhällsstånd med olika privilegier, som en röd tråd som löper genom decenierna och binder dem samman. Då uppsatsens ämne är den

svenska tolkningen av de tankesystem som underligger denna typ av rike blir den

kronologiska avgränsningen härmed given. Här bör tilläggas att undersökningens resultat helt visst kan ha relevans bortom denna kronologiska avgränsning, men att de ej kan göra anspråk på lika hög giltighet i ett vidare tidsperspektiv.

Några sista ord om avgränsningar gäller fokuseringen på framställningen av hertig Erik och de andra nyckelpersonerna som undersökningsobjekt. Motiven till denna fokusering är inte i huvudsak att ett bredare anslag skapar utrymmesmässiga problem inom ramen för en D- uppsats, även om detta onekligen spelar in. I avseende på hertig Erik står de huvudsakliga skälen att finna i att han är krönikans huvudperson och att framställningen av honom är synnerligen tendensiös till hans fördel³⁰, vilket alltså innebär att skildringen av honom är avsedd att uppvisa en person i linje med de rådande idealen för karaktär och agerande.

Därmed blir en studie av honom särskilt gynnsam för en undersökning av detta slag; hertig Eriks karaktär och agerande blir signifikativa för det världsliga frälsets idealiserade

föreställningsvärld och självbild. För att ge studien referenspunkter och möjlighet till kontrastering är det också nödvändigt att utföra kompletterande, men mindre omfattande, personstudier, av såväl andra fördelaktigt skildrade personer som ofördelaktigt skildrade personer. Dessa är, som nämnts, Birger (Jarl) Magnusson, Magnus Birgersson, Birger Magnusson, drottning Märta och Johan Brunkow. Gemensamt för dessa är att de är, om än i olika grad, centrala gestalter vid sidan om hertig Erik och alltså ges en omfattande skildring i kröniketexten. I sammanfattning kan sägas att en insnävning av undersökningsobjektet till att gälla personskildringar ger god överensstämmighet med forskningsansatsen. En möjlig nackdel med detta val är naturligtvis att det kan finnas information i andra delar av

29 Erik Lönnroth, ”Staten”.

30 För mer information se avsnittet om källkritik.

(11)

framställningen som missas och att den slutliga bilden därmed inte kan betraktas som

fullständig, vilket ger vid handen att resultaten av föreliggande undersökning skulle gynnas av kompletterande undersökningar.

1.2 Forskningsfrågor

För att uppfylla uppsatsens syfte har härnedan följande frågor formulerats. Förutom att de utgör ett nedbrytande av uppsatsens syfte, har dessa frågor formulerats i linje med

undersökningens metodiska och teoretiska utgångspunkter, vilka kommer att redovisas i detalj i nästkommande avsnitt.

Person- och karaktärsframställningar:

 Vad kan utifrån textens framställning fastslås som ideala, respektive antiideala, egenskaper och karaktärsdrag, relationer, handlingar och motiv för handlingar?

 Förekommer det jämförelser eller omdömen i texten som bidrar till att normativt generalisera vissa företeelser eller handlingsmönster, bortom det specifika sammanhanget, som synnerligen idealiska eller förkastliga? Går det att urskilja mönster eller tendenser i detta avseende?

Kontrastering:

 Förekommer nyansering av de idealiserade karaktärerna i avseende på rörlighet mellan det idealiserade och dess motsats?

 Finns det beteenden eller handlingar som ges både positiva och negativa omdömen i Erikskrönikan? Vad styr i så fall bedömningen i de olika fallen?

Idealisering och ideologi:

 Vad påvisar den idealiserade själv- och samhällsbilden om det världsliga frälsets:

Föreställningsvärld (hur världen är beskaffad, syn på samhället, syn på den egna gruppen) Normer (rätt och fel, rättigheter och skyldigheter) Sociala villkor (syn på den egna platsen i den sociala hierarkin, den sociala hierarkins beskaffenhet, relationer) Intressen och strävan (särskilda intresseområden, samhällsmål och sociala, politiska ambitioner, utopiska föreställningar)

(12)

1.3 Teoretiska premisser och utgångspunkter

Då den kommande studien avser ideologi som undersökningsobjekt och där själva ideologibegreppet också utgör det fundamentala metodiska verktyget i analysen, är det nödvändigt att redovisa och identifiera undersökningens funktionella definition av ideologi såsom den förstås och används i undersökningen. Detta handlar om att redogöra för de fundamentala, teoretiska antaganden på vilka den, och därmed uppsatsens resultat, vilar. I följande avsnitt kommer därför ideologibegreppet att belysas, diskuteras och definieras.

1.3.1 Ideologibegreppet – en definition och en funktionell förståelse Enligt historiemarxistisk teori är ideologi inte mer än en idémässig efterkonstruktion, vars syfte är att de som har makt och privilegier i en samhällsform skall få behålla dessa och att samhällsformens fortlevande och vidmakthållande främjas genom en ideologisk överbyggnad.

I samlingsverket Om ideologi och ideologianalys, beskriver Sven-Eric Liedman det

marxistiska perspektivet så här:”[d]et utvecklas en den härskande klassens ideologi, som blir den ideologi som påverkar allas föreställningar, oavsett klasstillhörighet, och som motiverar härskarnas herravälde och de förtrycktas underkastelse”³¹. Med ett sådant perspektiv, även kallat en negativ definition av ideologi, skulle den ideologi som Erikskrönikan eventuellt ger uttryck för endast tjäna som ett slags egoismens realpolitiska propagandainstrument. Denna negativa definition implicerar att ideologiproducenten själv inte drivs av någon egentlig övertygelse om den alltruistiska förträffligheten i den givna samhällsordningen, utan endast av egenintresse. Forskningsperspektivet blir då att avslöja en medvetet bedräglig, ideologisk slöja som dragits över de motsättningar samhället bär.³²

Denna tanke, hur än övertygande och inpassande i sin argumentation, förbiser dock exempelvis möjligheten att det för ideologiproducenten mycket väl kan vara så att egenintresse och övertygelsen om systemets förträfflighet, för alla det omfattar,

samexisterar.³³ Perspektivet, som ofta kopplas till metoden kritisk ideologianalys, förefaller därmed vara för snävt och genom sina utgångspunkter kunna leda till missvisande resultat.

Det blir helt enkelt en fråga om att gå in i forskningssituationen med förutfattade meningar.

De fördelar denna definition dock bär med sig ligger i det kritiska forskningsperspektivet och

31 Om ideologi och ideologianalys: uppsatser och texter utgivna av Sven-Eric Liedman och Ingemar Nilsson, redaktörer Sven-Eric Liedman, och Ingemar Nilsson, Göteborg 1989, s. 16.

32 Textens mening och makt, redaktörer Göran Bergström, och Kristina Borues, Stockholm 2005. s. 152 f.

33 För exempel på detta se Peter Englunds avhandling Det hotade huset - Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden (Stockholm 1989), där Englund redogör för en aristokrati som anser att den egna

privilegierade positionen bara är en del av en välfungerande samhällsstruktur som gynnar alla, även de som inte tillhör den privilegierade gruppen.

(13)

påtagliga angreppssättet. Inte minst är det relevant för den här undersökningen att uppehålla sig vid relationen mellan ideologi och samhälle. Det är naturligtvis också meningsfullt att ställa frågor om en given ideologis funktioner i dess samhälle.

Ett annat sätt att betrakta ideologi i förhållande till dess samhälle, är att se ideologi som idésystem i en generell bemärkelse. Skillnaden mot den ovanstående synen på ideologi är att den inte tillskrivs några generella och på förhand givna funktioner. Även här finns

definitioner för vad som betecknas som en ideologi. En företrädare för denna neutrala syn på ideologi, som uppmärksammas i boken Textens mening och makt, är Herbert Tingsten. Enligt honom skall en ideologi innehålla tre element: grundläggande värdepremisser,

verklighetsomdömen och konkreta rekommendationer. I boken framlyfts Tingstens betoning av elementet verklighetsomdömen som både definitionens styrka och dess svaghet. Som en styrka ses det att komponenten verklighetsomdömen möjliggör en empirisk ingång och öppnar ideologin för vetenskaplig prövning. Den svaghet som utpekats är att detta synsätt i viss mån anses leda bort från det som anses vara ideologins kvintessens, nämligen den normativa delen. Denna normativa del går inte att pröva på samma sätt som

verklighetsomdömena, vilka kan vara bevisligen korrekta eller felaktiga, men bör ändå betraktas som det centrala intresseområdet, enligt detta betraktelsesätt.³⁴

I avseende på den ovanstående ambitionen att identifiera ett funktionellt, operationaliserbart ideologibegrepp, samt att fastslå de teoretiska utgångspunkter och antaganden som utgör grunden för en förståelse av ideologi som fenomen, kan Liedmans ansträngningar på området ge god vägledning. I en uppsats i det ovan refererade samlingsverket företar Liedman ett försök att söka innebörden av begreppet ideologi genom dess beskrivning i uppslagsböcker och ordböcker. Han kommenterar under redogörelsen att: ”[v]i har fått veta att ordet

”ideologi” både kan åsyfta något skenbart, illusoriskt eller förljuget och utgöra en neutral beteckning på en åskådning”³⁵. I detta försök finner alltså Liedman samma grundläggande problematik förknippad med ideologibegreppet, som redovisats ovan, nämligen dess tvetydiga och kontrasterande konnotationer.

Här är det på sin plats att först omnämna ett ytterligare sätt att förhålla sig till begreppet ideologi och det kommer, oväntat nog, även det från den marxistiska historiemodellen. Marx

34 Textens makt, s. 151 f.

35 Liedman och Nilsson, s. 9.

(14)

visade alltså också på ett alternativt sätt att tänka kring ideologi än det som kommer till uttryck i den negativa definitionen. I denna ideologisyn betraktas inte ideologi som ett medvetet försök att dölja en obehaglig verklighet för att legitimera de privilegierades maktposition; ideologi betraktas här inte alls från perspektivet om på förhand givna

funktioner. Istället ses ideologi här som ett uttryck för en samhällsgrupps föreställningsvärld.

De sociala ramar och förutsättningar som den givna gruppen existerar inom reflekteras i det här perspektivet i den ideologi som skapas. Förhållandet till samhällsformen ligger här i huruvida den aktuella gruppen kan anses som gynnade i sin ideologi. Om det är fallet kan ideologin betraktas en manifestation av en intressekamp, och det är alltså intresset som ligger till grund för ideologin. Översatt till den här undersökningen skulle den idévärld som

Erikskrönikan ger uttryck för, kunna betraktas som ett uttryck för den intressekamp som fördes av det världsliga frälset och där ideologin återspeglade deras sociala villkor och var ett uttryck för deras föreställningsvärld. Det fördelaktiga med den här definitionen, till skillnad från den negativa, är att ideologin inte betraktas som ett verktyg för socialt förtryck, utan som ett uttryck för en föreställningsvärld.³⁶

Liedman ger ytterligare vägledning i att förstå ideologi som begrepp och hävdar att man menar ”med ”ideologi” ungefär detsamma som en sammanhängande, välordnad mängd på tåenden [felstavat i originaltexten], värderingar, förslag o s v.”³⁷. Senare i uppsatsen preciserar han förståelsen av ideologi som företeelse genom att peka ut att: ”[d]et intima sambandet mellan verklighetspåståenden, värderingar och normer är utmärkande för ideologer”³⁸. Liedman betonar också att: ”[i] själva verket fungerar ideologin väl om sambandet mellan värderingar, försantförhållanden och normer ter sig så ”naturligt”, så ”omedelbart”, så utan skarv att man knappt märker övergången från det ena till det andra”³⁹. I strävan efter ett funktionellt ideologibegrepp innebär detta att dessa tre huvudaspekter inte bara behöver ingå i definitionen, utan att den inbördes samstämmigheten i det ideologiska godset i Erikskrönikan kan förväntas ge insikter i frälseideologins funktionalitet.

Så långt kan sägas att för den här uppsatsens vidkommande är det tydligt att den negativa definitionen av ideologi är för snäv och att dess på förhand givna slutsatser ger vinklade och ensidiga resultat, vilka snarare tjänar till att bekräfta den teoretiska utgångspunkten i

36 Textens makt, sidan 153.

(15)

begreppsdefinitionen än att tillföra något nytt om det svenska frälsets idévärld. På många vis skapar denna definition ett slags vetenskaplig rundgång, som ett cirkelresonemang. Det som däremot är av värde i denna definition är den kritiska ansats som med nödvändighet åtföljer varje försök till ideologiskt uttryck. Inte heller Tingstens diametralt motsatta ingång i ideologibegreppet räcker till för att ensamt skapa den teoretiska grunden för kommande undersökning. Främst är problemet, som påpekats förut, att de normativa aspekterna av ideologibegreppet inte ges den framskjutna position de bör ha, och att ansatsen i den här uppsatsen inte är att genomföra en giltighetsprövning av komponenten verklighetsomdöme i det svenska frälsets ideologi. Det som Tingstens perspektiv dock ger är en ansats att pröva en given ideologi utan att på förhand tillskriva den en repressiv samhällsfunktion, samt att den bryter ned begreppet i separata och klart identifierbara delar. På så vis blir ansatsen mer neutral och resultaten av undersökningen därmed mindre förutfattade men mer

systematiserade. Det andra marxistiska sättet att betrakta ideologi har mycket att erbjuda den här undersökningen, inte minst vad gäller den grundläggande premissen att ideologi är ett uttryck för en grupps föreställningsvärld och att den återspeglar såväl gruppens upplevda sociala villkor, som dess intressen. En föreställningsvärld, i detta sammanhang, blir en mer öppen och betydligt mindre förutfattad ingång i det svenska 1300-talsfrälset, än exempelvis ideologi tolkat som propagandaverktyg för bibehållandet av frälset som privilegierad

samhällsgrupp. Kanske är det till och med så att frälsets upplevelse av sina sociala villkor och föreställningsvärld sammanfaller med både deras egenintressen och vad de höll för ett gott samhälle?

Helt klart är att Tingstens ideologibegrepp och den negativa definitionen av ideologi skapar för vida, snäva eller perifera förutsättningar för att helt kunna antas utan vidare eftertanke.

Emellertid skapar de, inte minst genom sina olika och i viss mån kontrasterande perspektiv, en god grund för att påbörja en teoretisk inramning för föreliggande undersökning. Detta ger uppsatsen såväl ett kritiskt och systematiserat perspektiv, som en öppenhet och en

objektivitetssträvan avseende undersökningens resultat och tolkningen av dessa. Att till detta lägga den alternativa marxistiska ideologidefinitionen ger en god helhet med tydligt fokus på undersökningsobjektet och ett fungerande betraktelsesätt på ideologi. Sammantaget med Liedmans preciseringar av vad som är betecknande för ideologier innebär detta att en mer komplett och funktionell bild av ideologi som företeelse böjar ta form. Ideologi betraktas härmed i denna uppsats som ett idésystem som uttrycker given grupps föreställningsvärld, omvärldsbeskrivning och normer, som återspeglar de sociala villkor gruppen uppfattar att de

(16)

lever under och som också innebär en deklaration om gruppens intressen och strävan. Det är utifrån denna definition som analysen av Erikskrönikans ideologi kommer att genomföras och förstås i undersökningen.

Här bör också sägas något om ideologi och hur den är beskaffad i relation till dem som bär upp den. Även här ger Liedman vägledning och han riktar uppmärksamheten mot relationen mellan en ideologi och dess förespråkares handlingar. Först påvisar han fenomenet med teori och praktik, vilket handlar om huruvida det råder samstämmighet mellan den uttalade

ideologin och förespråkarens handlingar. Liedman utvecklar därefter resonemanget: ”även en serie handlingar och åtgärder, utförda av en människa, ett parti eller kanske en institution fogar sig samman till ett mönster vars innebörd kan tolkas”⁴⁰. Han utvecklar: ”[v]arje

mänsklig handling, individuell eller kollektiv, kan avvinnas en innebörd eller en mening. För det andra är åsikterna vi formulerar, replikerna vi fäller och utropen vi ger ifrån oss tillika handlingar”⁴¹. Kopplingen till ideologi ligger, enligt Liedman, i att den neutrala och abstrakta innebörden av begreppet innebär att ideologi ”alltid pekar utöver sig själv och leder till frågor om konsekvensen i handlingar och åtgärder”.⁴² Till detta lägger han att: ”även det omvända gäller … vad människor gör … kan avvinnas innebörder … [d]et kan tolkas, och tolkningen kan formuleras i ord”⁴³. I kommande undersökning får detta förhållande betraktas som synnerligen relevant eftersom de personskildringar som utgör undersökningsobjektet

innehåller just aspekter av denna dynamik. Beskrivningarna av karaktärernas ageranden och krönikörens sätt att förhålla sig till dessa, generar minst lika mycket information om den ideologi som genomsyrar Erikskrönikan, som de öppet uttalade värderingarna.

Avslutningsvis bör sägas att i den här uppsatsen betraktas alltså relationen mellan en ideologi och det sammanhang ur vilken den sprungit som central. Ideologi ses alltså inte bara som något som pekar i en önskad riktning. En ideologi är också en vittnesutsaga om var dess upphovsmän, efterföljare, förmedlare och uttolkare uppfattar att de redan befinner sig. Detta innebär, med andra ord, att en ideologi innehåller informationer om ideologibärarens

uppfattningar och föreställningar om omvärld, samhälle och samtid. Inte minst handlar detta också om den egna platsen i den rådande ordningen. Det behöver naturligtvis inte vara så att denna omvärldsbeskrivning, som en ideologi innehåller, alls motsvarar någon objektiv

(17)

sanning. Den är en upplevelse eller uppfattning som produceras och reproduceras av dem som bär ideologin. En ideologi kan alltså i sammanfattning säga något om dem som bär den, om deras föreställningar och deras mentaliteter. I kommande undersökning rör det sig om det svenska högfrälsets mentaliteter och föreställningar under första hälften av trettonhundratalet.

De kopplingar som kan göras är naturligtvis av begränsad art, men det står klart att de spår av en ideologi som eventuellt framträder i denna studie också säger något vidare om detta högfrälse. Det bör därmed, enligt detta sätt att tänka, vara möjligt att utifrån resultaten av den kommande undersökningen av högfrälsets ideologi, nå insikter i denna grupps

bevekelsegrunder och motiv, för ageranden, strävanden och omdömen. Man kan därmed anlägga ett mentalitetsperspektiv på den sakhistoria som framtagits tidigare, inom politisk och ekonomisk historieforskning. Hur framstår exempelvis kungavalet 1319 och dess

omständigheter om det beläggs med ett samtida ideologiskt perspektiv, vid sidan av det politiska? Den totala bilden av det svenska 1300-talet bör alltså kunna kompletteras på detta vis och ge oss ytterligare insikter i varför utvecklingen tagit den ena eller den andra

riktningen.

1.4 Metod

Metoden i denna undersökning är av kvalitativ art och innebär en textanalytisk studie, där framställningen av utvalda karaktärer ur Erikskrönikan utgör det huvudsakliga

undersökningsobjektet och texttolkning det konkreta verktyget som angreppssätt på texten. I undersökningen kommer stort fokus att ligga på att identifiera vad i de utvalda karaktärernas egenskaper som beskrivs i ett idealiserande, respektive icke idealiserande ljus. På analysnivån inbegriper detta metodologiska anslag användandet av begreppen manifest och latent

ideologi⁴⁴ för att blottlägga alla de ideal och värderingar som det världsliga frälset omfattade vid tiden för krönikans tillkommelse, både det uttalade och det underförstådda. Utifrån dessa resultat kommer sedan ett försök att rekonstruera de grova dragen av en ideologi för nämnda frälse att företas. Detta är emellertid en alltför generell och ickekonkret beskrivning av tillvägagångssätt för att tydliggöra undersökningens metodologiska upplägg, varför en mer detaljerad metodbeskrivning följer här nedan.

44 Den metod som beskrivs ovan hämtar inspiration från så kallad kritisk ideologianalys, vilken finns omskriven ibland andra boken Textens mening och makt. Allmänt är det sidorna 149-180 som är av intresse och i synnerhet sidorna 167-170. Här vill jag emellertid poängtera att även om inspiration hämtats ur detta analysperspektiv, väljer jag att stå fri i avseende på det förutsättande av den manifesta ideologin som medvetet falsk eller

bedräglig, som genomsyrar mycket av den kritiska ideologianalysen. Min position är att den manifesta ideologin i ett givet dokument inte med nödvändighet behöver vara medvetet falsk, men att den snarare inte är komplett.

(18)

När det gäller ideologi som studieobjekt anger Liedman som en förutsättning att: ”ideologier, hur man än fattar dem, är något som kommer till uttryck på ett eller annat sätt”⁴⁵. Denna grundläggande förutsättning kan verka intetsägande och generell, men knuten till det tidigare teoretiska resonemanget om hur en ideologi kommer till uttryck och förmedlas, både i ord och i handling, ger den möjlighet att problematisera och vidga analysfältet. Som antytts tidigare, det är inte tillräckligt att endast utläsa vad kröniketexten uttalat avslöjar om högfrälsets ideologi under 1300-talets första hälft. Liedman går till och med så långt som att hävda att:

”[a]llt som bär spår av medveten mänsklig verksamhet tycks i alla fall kunna tolkas i ideologiska termer”⁴⁶. Vidare talar Liedman om att ideologiskt laddade studieobjekt, i detta fall Erikskrönikan, tydligt ingår i ett nät av värderingar, försantförhållanden och

handlingsnormer som utgör ett ideologiskt sammanhang. Här handlar det om att se studieobjektet som en del av ett större ideologiskt sammanhang och inte som en isolerad företeelse. Detta har tangerats förut och understryker än mer vikten av att i uppsatsen skapa en så god bild som möjligt av krönikans omständigheter och samhälleliga kontext. Rent konkret innebär det att förståelsen av det ideologiska godset i Erikskrönikan är beroende av att undersökningen sätts i sitt sammanhang.⁴⁷

Liedman uppmärksammar också, ett för kommande undersökning, mycket centralt element, i synnerhet eftersom att Erikskrönikan inte är ett partiprogram eller en uttalad, ideologisk deklaration. Liedman menar att: ”ideologin har en synlig yta men att det vi söker också kanske väsentligen finns under denna yta”⁴⁸, något som förefaller synnerligen sannolikt med ett verk som Erikskrönikan. Den yta som Liedman talar om benämner han som ”det manifesta i ideologin”⁴⁹ och det är alltså de uppenbara ideologiska skrivningarna som avses. Hit kan räknas sådant som exempelvis politiska partiers ideologiska program och deklarationer, sådant som utger sig för att uttrycka en ideologi. Liedman fortsätter därefter med att

introducera en benämning för djupet i en ideologi och talar då om ”det latenta i ideologin”⁵⁰. Här är det på sin plats att nämna att det vanligen talas om latent och manifest ideologi, men att Liedman hellre talar om det latenta och det manifesta i ideologin. Orsaken till detta är att Liedman anser att det föreligger en risk för missuppfattning i det första sättet att formulera

47 Ett exempel på den typ av sammanhang som har betydelse i detta avseende är Sveriges omdaning och närmande till den medeltida, europeiska kulturen och samhällsiden.

50 Liedman och Nilsson, s. 23 f.

(19)

dessa företeelser; han pekar på att det finns en risk för att utifrån det språkbruket uppfatta det som att det är två olika slags ideologier som avses. Detta är inte avsikten och Liedman påpekar att vad det egentligen handlar om, och som framgår tydligare i hans ”nya”

benämningar, är hur ”ideologin sådan kommer till uttryck och sådan den, utan att komma till uttryck, likväl verkar och påverkar”⁵¹. I uppsatsen kommer dock, trots detta påpekande, begreppen latent och manifest ideologi att användas för att beskriva de två nivåerna av det ideologiska innehållet i Erikskrönikan och skälet till detta är att det är de begreppen som förekommer i den generella vetenskapliga diskursen, utöver Liedmans inlägg.⁵²

När det gäller analysen av den latenta ideologin, gör Liedman gällande att i de fall där ideologin inte är uttalad och det inte finns något som vi kan citera direkt för att peka på dess ideologiska gods, där får vi själva stå för jobbet att ”göra den underliggande ideologin manifest”⁵³. Det är genom analysen den latenta ideologin blir synlig: ”[d]et som inte

förekommer i det analyserade men som i analysen dras fram som bärande element i ideologin, kallar vi här det latenta i ideologin”⁵⁴. Liedman råder vidare till försiktighet i hur begreppen manifest och latent ideologi används och hänvisar till att vad som betraktas som manifest eller latent skiftar med historisk kontext och är beroende av den som utför analysen. Vad som är fördolt i nuet kanske var uppenbart i det förflutna.

1.4.1 Urval av karaktärer

De personskildringar som ligger till grund för undersökningen är valda utifrån följande kriterier: skildringens idealiseringsgrad, karaktärens förekomst i texten och skildringens nyansrikedom. Rent praktiskt betyder detta att en avgörande faktor för urvalet är i vilken mån skildringen bedöms vara en idealisering av karaktären i fråga. En hög grad av idealisering i skildringen betraktas alltså som särskilt önskvärd. Naturligtvis är det också så att även det direkt motsatta förhållandet ligger till grund för ett visst urval av personskildringar, nämligen de som utgör ett kontrasterande elementet i undersökningen. I de fallen är det

personskildringar som bedöms vara tydligt ”antiidealiserande” som eftersöks. Med förekomst i texten menas att det är önskvärt att karaktären förekommer tillräckligt mycket i materialet för att en meningsfull analys skall kunna göras. I fallet med de antiidealiserande

personskildringarna är detta krav på förekomst mindre omfattande och det beror på att denna

51 Liedman och Nilsson, s. 24, fotnot 28.

52 Se exempelvis Textens makt, s. 149-180 och i synnerhet s. 167-170.

(20)

grupp inte underkastas samma granskning som studiens huvudsakliga undersökningsobjekt utan endast analyseras i syfte att skapa ett kontrastverktyg. När det gäller skildringens

nyansrikedom så är också det ett kriterium som huvudsakligen, men inte uteslutande, avser de idealiserande skildringarna. Vad som avses här är bredd i skildringen av en given karaktär och det är då främst miljöer och sammanhang som avses. Karaktärer som förekommer i många olika sammanhang i krönikan förväntas ge en mer nyanserad bild av det världsliga frälset idealiserade föreställningar. Exempel på olika sammanhang kan vara sådant som krigiska företag, fester eller rättsliga, ceremoniella sammankomster.

1.4.2 Urval av textavsnitt

Texten kommer att genom genomsökas efter tydliga markörer för idealiserande skildringar av de sökta karaktärerna, såsom positiva tillnamn och epitet, positivt laddade liknelser, samt explicita och positiva kommentarer eller omdömen av krönikören. I den första kategorin markörer ingår sådana epitet som till exempel det vanligt förekommande ”Erik den milde”⁵⁵. I den andra kategorin återfinns sådana markörer som idealiserande jämförelser eller liknelser, exempelvis då författaren liknar hertig Erik vid en ängel⁵⁶. I den tredje kategorin återfinns sådana textstycken där krönikören helt tydligt fäller ett omdöme eller kommenterar

handlingen på ett explicit positivt sätt. Här bör emellertid vissa förtydliganden göras: till de explicita, positiva omdömena inräknas även de textavsnitt då krönikören låter sin text tala på ett uppenbart normerande sätt om de berörda karaktärerna och också de tillfällen då

författaren tydligt associerar de idealiserade karaktärerna med höviska dygder, även i de fall det sker med en hög grad av schablonisering. Ett exempel på denna kategori finns i

skildringen av det hov i Bjälbo då hertig Erik anordnade bröllop för en stor grupp av sina män och krönikören anmärker på hur rätt och riktigt det är för en furste att löna god tjänst på ett sådant vis⁵⁷. Dessa textstycken betraktas i undersökningen som avslöjande och signifikativa för vilka karaktärsdrag som ansågs som eftersträvansvärda i Erikskrönikans samtid. Utöver detta kommer de omgivande textsammanhangen där dessa markörer förekommer att underkastas genomlysning för att på så vis tydliggöra de handlingar eller kontexter som föranleder de positiva omdömena.

På ett liknande sätt kommer också relevanta textavsnitt rörande antiidealiserade karaktärsdrag och handlingar att identifieras i materialet. Det handlar då om textavsnitt där de

55 Se Erikskrönikan, s. 103.

56 Erikskrönikan, s. 76.

(21)

antiidealiserade karaktärerna omnämns med negativt laddade liknelser eller genom direkta och uttalade fördömanden av krönikören⁵⁸. Som ett exempel på en negativ liknelse kan nämnas det parti i texten om Nyköpings gästabud där kung Birger liknas vid Judas Iskariot⁵⁹. Att krönikören själv kommenterar kung Birgers hjärta som ondskefullt i de inledande

textraderna av skildringen av Nyköpings gästabud ses i undersökningen naturligtvis som en explicit kommentar av krönikören⁶⁰. Liksom i fallet med de idealiserande avsnitten kommer även dessa avsnitt att sättas i sitt sammanhang, och kontexten kommer att ges utrymme för att uppnå en djup och detaljerad förståelse av vad som ansågs som icke önskvärda karaktärsdrag och handlingar. Syftet med denna del av undersökningen är att skapa ett jämförelsematerial, mot bakgrund av vilket de idealiserade karaktärsdragen och handlingsmönstren kan framträda tydligare och med större djup, samt problematiseras.

I syfte att uppnå den referensram och de jämförelsepunkter som är nödvändiga för att kunna uppdaga eventuella outtalade ideal eller värderingar, den latenta ideologin, kommer också sådana beteenden som tillskrivs idealiserade karaktärer men som bryter av från, eller står i direkt motsättning till, de manifesta idealiserade karaktärsdragen och handlingarna att analyseras. Här är det alltså textpartier som behandlar icke ideala beteenden hos idealiserade karaktärer, som är föremål för granskning. Att identifiera denna information i texten innebär ett sökande efter beteenden som klart avviker från de beteenden som föranleder de tydligt idealiserande omdömena eller epiteten. Av särskild relevans i detta sammanhang blir då också författarens behandling av dessa företeelser i framställningen, i synnerhet i avseende på de omdömen eller den avsaknad på omdömen som åtföljer dessa avsnitt. Att dessutom kunna ställa dessa eventuellt förekommande handlingar eller beteenden i relation till likartade handlingar eller beteenden hos de antiidealiserade karaktärerna bör ge fördjupad information om värderingsgrunder. I den händelse det förekommer att likartade handlingar eller beteenden ges olika omdömen bör detta ses i ljuset av vilken kategori av karaktär som agerar, idealiserad eller antiidealiserad. Här är det avsikten att kunna upptäcka trender eller mönster, om sådana

58 Här bör nämnas att positiva epitet eller tillnamn som definieras som markör i samband med de idealiserade karaktärerna inte har en motsvarighet i avseende på de ”antiidealiserade” karaktärerna. Orsaken till detta är helt enkelt att krönikören nästintill helt ensidigt gör bruk av den typen av markörer i samband med positivt laddade sammanhang.

(22)

finns⁶¹, för att blottlägga de ideal som inte är tydligt förmedlade eller uppenbart påtagliga i framställningen.

1.4.3 Förutsättningar för analys och analysen genomförande När det gäller den slutliga analysen av de tolkningar som gjorts i de ovan beskrivna

momenten, så finns åter anledning att konsultera Sven-Eric Liedman. I sitt verk sammanfattar han mycket förtjänstfullt ideologianalysens syfte och förutsättningar: ”i en ideologianalys görs ideologin manifest. En del av det som då manifesteras kan eventuellt övertas direkt från det analyserade objektet och kan alltså sägas vara manifest redan där. Annat är latent, fördolt och lyfts fram i analysen”.⁶² Vidare diskuterar Liedman kvalitativa aspekter av bruket av ideologianalys som redskap och han pekar på ett viktigt förhållande. Enligt Liedman måste en god ideologianalys ha en koppling mellan studieobjektet och det samhälle som genererat det.

Han exemplifierar med ett ”kultföremål” och uttrycker det som att:

vi kan inte sägas ha analyserat detta kultföremåls ideologiska betydelse utan att beröra på vilket sätt föremålets egenskaper och verkningssätt stämmer överens med och s a s [så att säga]

bekräftar vissa allmänna antaganden, som förekommer i det samhälle där föremålet hör hemma, om hur ett samhälle är och bör vara konstruerat, om hur människor i allmänhet är funtade och om hur vissa slags människor skiljer sig från andra slags människor⁶³

I kommande undersökning innebär detta att resultaten av studien måste sättas i relation till kända förhållanden avseende det svenska högfrälset under 1300-talets första hälft och ges kontext utifrån andra kända informationer om det medeltida Sverige. På så vis blir alltså inte resultaten hängande i luften, utan får en reell betydelse i Erikskrönikans eget historiska sammanhang.

I avseende på ideologianalysen pekar Liedman på tre viktiga dimensioner som bör finnas med i arbetet. Dessa är, i kort sammanfattning: ett tolkningsbart, ideologiskt laddat material, den verklighet som materialet handlar om och slutligen det sociala sammanhang som ger

materialet sin innebörd.⁶⁴ I den första dimensionen är det alltså Erikskrönikans text som avses

61 Det bör påpekas att slutsatser beträffande detta bör dras med medvetenhet om krönikans tendens och det innebär att hänsyn måste tas angående krönikörens strävan att framställa exempelvis hertig Erik och hans handlingar i ett positivt ljus. För analysen innebär det att krönikören kan förväntas avstå från alltför negativa omdömen även då Erik handlar på ett sätt som kan ha ansetts som antiidealt i krönikörens samtid. Emellertid är det så att krönikören, såvida han inte valt att helt avstå från att inkludera episoder av, i sin samtid, aktuell karaktär, ändå måste förhålla sig till det han berättar.

64 För en utförligare redogörelse, se Liedman och Nilsson, s. 33 f.

(23)

och som kan avkrävas en tolkning av dess ideologiska innehåll.⁶⁵ Den andra dimensionen, den verklighet som krönikan och dess ideologi handlar om, kommer i undersökningen att vara en konstant närvarande kontext. Det är i relation till denna som krönikans ideologiska gods blir meningsfullt och det är i dialog med kunskapen om denna kontext som ideologin skall förstås.

När det gäller den tredje dimensionen, Erikskrönikans sociala sammanhang, handlar det om att ha klart för sig för vem krönikan talar, till vem den riktar sig och mot vem den talar. Enligt Liedman är det detta avgörande för att kunna förstå Erikskrönikans ideologiska funktion. Det handlar om att förstå vilka enigheter den är tänkt att stärka, vilka åtskillnader den är tänkt att fördjupa och vilka handlingar den är uppmuntrar till.

Sammanfattningsvis kan alltså fastslås att analysmetoden konkret innebär att genom texttolkning detektera vad som betraktas som ideala personkvaliteter och idealt agerande, utifrån skildringen av hertig Erik och de andra idealiserade personerna, och med utgångspunkt i dessa idealiseringar fastställa den manifesta ideologin, såsom den framträder i

Erikskrönikan. Här är idealiserande omdömen och karaktärsbeskrivningar sålunda betraktade som återspeglande den normativa värderingsgrunden i krönikan. Analysarbetet kommer, som nämnts tidigare, också att omfatta de tillfällen då idealiserade karaktärer avviker från de manifesta idealen. Här är det avsikten att kunna studera den latenta ideologin i Erikskrönikan, om sådan finnes. Dessa analysmoment kommer att följas upp kontinuerligt genom

undersökningen och ackompanjeras av en fortlöpande kritisk diskussion.

För att tränga djupare och även problematisera såväl det manifesta, som det latenta, i

ideologin, kommer också de antiidealiserade omdömena och karaktärsbeskrivningarna, som exempelvis om kung Birger, att analyseras. Förhoppningen är dessa kan skapa en

förtydligande kontrast och ge nycklar till en förståelse av de underliggande fundamenten till det svenska 1300-talsfrälsets ideologi.

Slutligen kommer resultaten från dessa olika led i undersökning och analys att sammanställas i ett försök till identifiering av den ideologi som Erikskrönikan ger uttryck för och som i denna uppsats betraktas som betecknande för det världsliga högfrälset i Sverige under 1300- talet. I detta avslutande moment blir det avgörande att förstå resultaten i såväl relation till den värld de beskriver, som utifrån de sociala förutsättningar som gett upphov till krönikan. Målet

65 Exakt hur denna texttolkning kommer att gå till rent praktiskt förklaras längre fram i avsnittet.