För att kunna undersöka hurudan inverkan forsknings- och utvecklingsutgifter har på företagets värde är det väsentligt att behandla olika modeller som används vid företagsvärdering utifrån redovisningsinformation. Sambandet mellan företagets marknadsvärde och redovisningsinformation har diskuterats aktivt utifrån Feltham och
Ohlsons (1995) modell. Modellen bygger på påståenden om att företagets marknadsvärde är lika med bokföringsvärdet av eget kapital plus nuvärdet av framtida dividender till ägarna (Beisland 2009). Sambandet mellan värdet som skapas tack vare redovisningssystem och dividender som betalas till ägarna, lägger grunden till företagets marknadsvärde. (Feltham och Ohlson 1995).
I denna avhandlings empiriska studie används Tobins Q och aktiepriset som företagsvärderingsmetoder eller som de beroende variablerna när huvudhypotesen testas. Därför är det motiverat att presentera och diskutera dessa två alternativa sätt som företagsvärderingsmetoder vid en värderelevansundersökning.
2.3.1 Tobins Q som företagsvärdet
När det gäller forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans har Tobins Q1 använts i majoriteten av tidigare undersökningar (Lee och Choi 2015). Tobins Q introducerades 1969 av James Tobin som en metod för att kunna prognostisera företagets framtida investeringar. Sedan dess har måttet använts aktivt för att kunna förklara olika fenomen som berör företagets prestation och värde. Speciellt har Tobins Q använts aktivt som värde på immateriella tillgångar. Detta beror på förutsättningen att det långsiktiga balanserade marknadsvärdet av ett företag ska vara lika med återanskaffningsvärdet av företagets tillgångar, vilket skapar ett enhetligt q värde. (Bharadwaj, Bharadwaj &
Konsynski 1999).
Det existerar olika metoder för att kalkylera Tobins Q. Trots de olika metoderna tenderar resultaten att bli väldigt likartade. (Bharadwaj, Bharadwaj & Konsynski 1999). Lindeberg och Ross (1981) presenterade ett alternativt sätt att beräkna Tobins Q. Formeln som forskarna presenterade var:
(Chung & Pruitt 1994)
PREFST = Likvidationsvärdet av företagets preferensaktier.
VCOMS = Företagets aktiepris multiplicerad med antalet utomstående aktier vid bokslutsdatum.
LTDEBT = Värdet av företagets långfristiga skulder justerat med åldersstrukturen.
1 Det engelska begreppet är Tobin’s Q. I denna avhandling används Tobins Q som svensk översättning av det engelska begreppet.
PREFST+VCOMS+LTDEBT+STDEBT-ADJ
L-R q = TOTASST-BKCAP+NETCAP
STDEBT = Bokföringsvärdet av företagets kortfristiga skulder.
ADJ = Värdet av företagets kortfristiga nettotillgångar.
TOTASST = Bokföringsvärdet av företagets totala tillgångar.
BKCAP = Bokföringsvärdet av företagets nettoaktiekapital.
NETCAP = Företagets inflationsjusterade nettoaktiekapital.
Chung och Pruitt (1994) ansåg denna formel vara för komplex att använda och även de ambitiösaste analytikerna skulle inte använda denna formel. Formeln kräver en hel del data från företagets sida och kan anses vara komplicerad att kalkylera. Chung och Pruitt (1994) presenterade därmed ett alternativt sätt för att beräkna Tobins Q, vilket till 96,6
% förklarade samma som Lindeberg och Ross (1981). Formeln är följande:
MVE + PS + DEBT
Approximate Tobins Q= TA
(Chung & Pruitt 1994)
MVE=Företagets aktiepris multiplicerat med antalet utomstående aktier.
PS= Likvidationsvärdet på preferensaktier.
DEBT = Företagets kortfristiga skulder minus kortfristiga tillgångar plus bokföringsvärdet av långfristiga skulder.
TA= Bokföringsvärdet av totala tillgångar.
Som man kan se representerar Chung och Pruitt’s (1994) metod en kompromiss mellan analytisk precision och mängden beräkningsarbete. Författarna poängterar dock att en användning av genvägar i kalkylationer alltid innebär lägre noggrannhet jämfört med de
’’teoretiskt korrekta’’ metoderna. Trots att Tobins Q har använts i årtionden har det dock riktats en hel del kritik mot den. Bartlett och Partnoy (2018) har ansett Tobins Q vara ett opålitligt mått för företagsvärdering, eftersom den baserar sig på företagets bokföringsvärden av tillgångar och därmed utelämnar viktiga faktorer och detaljer som påverkar företagets värdering. Andra författare som Dybvig och Warachka (2015) har även kritiserat förhållandet mellan Tobins Q och företagets prestation. Resultaten av undersökningen som Dybvig och Warachka (2015) utförde visade att högre företagsprestation inte leder till högre Tobins Q. Detta beror på att faktorer som underinvesteringar driver upp Tobins Q. Med andra ord ignorerar Tobins Q påverkan av olika ledningsbeslut angående företags strategier.
Trots existerande kritik angående Tobins Q har måttet använts flest gånger vid undersökning av forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på företagsvärdet. I sin enkelhet beskriver Tobins Q förhållandet mellan företagets marknadsvärde och bokföringsvärde av tillgångar. Enligt Xiangying, Yueyan och Xianhua (2015) har detta varit orsaken till att forskare oftast använt Tobins Q som beroende variabel. Med andra ord är bakomliggande teori till Tobins Q att företagets marknadsvärde uppstår ur företagets immateriella och materiella tillgångar. Tobins Q används därmed även i denna avhandling som beroende variabel för att testa huvudhypotesen. Eftersom forsknings- och utvecklingsutgifter är immateriella utgifter till sin karaktär, är det motiverat att använda Tobins Q på basis av teorin som hävdar att företagets marknadsvärde uppstår ur immateriella och materiella tillgångar.
2.3.2 Aktiepriset som företagsvärdet
Som den andra beroende variabeln testas i denna avhandling aktiepriset vid en viss tidpunkt. Närmare bestämt används aktiepriset som grund för att beräkna marknadsvärdet för de utomstående aktierna vid en viss tidpunkt. Formeln för den andra beroende variabeln blir därmed följande:
MVE= Antalet utomstående aktier x Aktiepriset
Tidigare studier av aktiepriset har hävdat att aktiepriset reflekterar intressenternas förväntningar angående framtida avkastning, eftersom aktiemarknaden förutser framtida avkastning genom att använda sig av olika slag av redovisningsinformation och icke-redovisningsinformation (Lee 2018). Tidigare studier har undersökt hur informativt aktiepriset är.
Forskare som Lee (2018) undersökte aktieprisens informationsriklighet2 genom att använda sig av produktmarknadsfördelar och långtidsinvesteringar som förklaringar till aktiepriset gällande framtida avkastning. Resultaten av undersökningen visade att företag som har en stark produktmarknadsfördel har mera informationsrika aktiepriser gällande framtida avkastning, medan företag som investerar rejält i långtidstillgångar, speciellt forsknings- och utvecklingsrelaterade immateriella tillgångar, tenderar att ha mindre informationsrika aktiepris gällande framtida avkastning. Detta kan relateras till Feltham och Ohlsons (1995) teori om att värdet på företagets eget kapital är relaterad till
2Med aktieprisets informationsriklighet avses i detta fall hur mycket information aktiepriset innehåller gällande framtida avkastning I företag (Oswald och Zarowin 2007).
förväntade framtida dividender. Med andra ord kan man konstatera att företag som har relativt säkra framtida förväntade dividender är företag som har mer informationsrika aktiepris. I detta fall anses företag med stark produktmarknadsfördel vara företag som har relativt säkra framtida avkastningar och därmed kan aktieprisen anses vara informationsrika gällande framtida avkastning. Osäkerheten reduceras genom framtida kassaflöden. Däremot anses företag som investerar i långtidstillgångar som forskning och utveckling vara mera osäkra gällande framtida avkastning och därmed kan aktieprisens informationsriklighet gällande framtida avkastningar inte förklaras i samma grad.
Det som Chen, Goldstein och Jiang (2006) lyfte fram var att aktiepriset innehåller information från investerare som inte har möjlighet att kommunicera med företaget när de investerar på aktiemarknaden. Därav kan man konstatera att aktiepriset styrs långt av utomstående intressenter som inte innehar samma information angående företaget som ledningen innehar. I denna avhandling används aktiepriset som den andra beroende variabeln främst för att undersöka utomstående investerares perspektiv gällande forskning och utveckling. Med andra ord undersöks hur investerare förhåller sig till forsknings- och utvecklingsutgifter i företag och därmed hur den förväntade framtida avkastningen i företag påverkas av forskning och utveckling. Tobins Q beskriver förhållandet mellan marknadsvärdet och bokföringsvärdet av tillgångarna, medan aktiepriset beskriver marknadsvärdet i sig. Genom att använda två olika beroende variabler får avhandlingen ett bredare perspektiv gällande värderelevansen av forskning och utveckling i företag.