I detta kapitel presenterades avhandlingens deskriptiva statistik, resultatet av undersökningen och känslighetsanalysen. När det gäller den deskriptiva statistiken konstaterades det att variablerna lider av skevhet och kurtosis, vilket betyder att samplet inte kan konstateras vara normalfördelat. Detta åtgärdades delvis genom att logaritmera och winsorisera variablerna. Efter winsoriseringen och logaritmeringen konstaterades det att samplet fortfarande inte är helt på optimal nivå när det gäller normalfördelningen, trots att fördelningen blev mera normal jämfört med före winsorisering och logaritmering. Vid analysering av intressevariablerna konstaterades det att företag kostnadsför betydligt mera forsknings- och utvecklingsutgifter jämfört med att aktivera, vilket tyder på att en stor del av dessa kostnader inte uppnår kravet för aktivering enligt IFRS. Det som även konstaterades var att dessa kostnader har ökat betydligt under de senaste åren, vilket tyder på företag investerar allt mera inom forskning och utveckling. När det gäller samband uppvisade samplet höga korrelationer mellan den beroende variabeln marknadsvärdet, resultat och eget kapital. När det gäller sambanden mellan de oberoende variablerna, så var det eget kapital som korrelerade starkt med resultatet och forsknings- och utvecklingsutgifterna.
Som första modell testades grundantagandet, dvs. ifall marknadsvärdet påverkas positivt av eget kapital och resultat. Storleken på bolagen medtogs även i modellen för att undvika problem på grund av skaleffekten. Resultateten av regressionen visade att resultatet och eget kapital signifikant positivt påverkar marknadsvärdet. Detta var förväntat, eftersom tidigare forskare som bl.a. Shah, Liang och Akbar (2013) samt Cazavan-Jeny och JeanJean (2006) har erhållit liknande resultatet. Resultatet tyder på att det finns ett signifikant samband mellan bokföringsvärden och marknadsvärden.
Grundantaganden testades ytterligare genom att tillsätta kontrollvariabler och intressevariabler för att testa ifall de uppvisar signifikans. Varken kontrollvariabler eller intressevariabler visade sig ha någon signifikant inverkan på marknadsvärdet och grundantagandet håller.
Den första hypotesen eller huvudhypotesen i denna avhandling var att testa ifall det finns ett signifikant positivt samband mellan företagets forsknings- och utvecklingsutgifter och företagsvärdet när man beaktar tidsfördröjningen. Detta utfördes genom att använda två olika beroende variabler, dvs. Tobins Q och marknadsvärdet. Med Tobins Q som beroende variabel konstaterades det att två, fyra och fem år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter har en signifikant positiv inverkan på företagsvärdet.
Därmed fick hypotesen stöd för två, fyra och fem år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter. Av dessa var det två och fem år bakåt som hade en stark signifikant positiv inverkan på Tobins Q. Liknande resultat erhöll Lee och Choi (2015), eftersom det i deras undersökning också var två och fem år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter som signifikant positivt påverkade företagsvärdet. Med marknadsvärdet som beroende variabel var det endast tre år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter som påverkade signifikant positivt företagsvärdet. Därmed fick hypotesen endast stöd för tre år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter. Det man kan konstatera är att resultatet i huvudsak överensstämmer med tidigare forskares resultat (till exempel Chauvin och Hirschey 1993; Ehie och Olibe 2010; Gupta, Banerjee och Onur 2017), eftersom även dessa forskare har funnit positiva samband mellan företagsvärdet och forsknings- och utvecklingsutgifter, trots att dessa forskare inte har beaktat tidsfördröjningen i sina undersökning. Det som tidigare forskare, som till exempel Eberhart, Maxwell och Siddique (2004), har påvisat är att det tar tid innan forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar den operativa prestationen positivt. Enligt denna undersökning tar det även tid innan forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagsvärdet positivt, eftersom det visade sig ta minst två år innan forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagsvärdet signifikant positivt. Resultatet tyder på att forsknings- och utvecklingsinvesteringar är långtidsinvesteringar med viss framtida värderelevans för företag.
Avhandlingens andra hypotes undersökte separat värderelevansen av aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter när man beaktar tidsfördröjningen.
Detta utfördes genom att dela in forsknings- och utvecklingsutgifter i kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter och aktiverade utvecklingsutgifter. Hypotesen testades med marknadsvärdet som beroende variabel. Enligt resultatet var det ett och tre år bakåt varande aktiverade utvecklingsutgifter som signifikant positivt påverkade marknadsvärdet. Detta är i enlighet med Shah, Liang och Akbars (2013) resultat, dvs.
aktiverade utvecklingsutgifter påverkar positivt marknadsvärdet. Dock var sambandet mellan ett år bakåt varande aktiverade utvecklingsutgifter och marknadsvärdet endast signifikant på 10 %:s nivå. När det gäller kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter så uppvisade tre och fem år bakåt varande ett positivt samband med marknadsvärdet. Därmed fick hypotesen stöd för ett och tre år bakåt varande aktiverade utvecklingsutgifter samt tre och fem år bakåt varande kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter. Det man kan konstatera är att både aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter uppvisar en viss värderelevans när man beaktar
tidsfördröjningen. Därmed finns det likheter med tidigare studier (till exempel: Lev och Sougiannis 1996; Lev, Nissim och Thomas 2007; Oswald och Zarowin 2007; Shah, Liang och Akbar 2013), där aktivering har ansetts vara värderelevanta för företag. Dessa studier har dock inte beaktat tidsfördröjningens inverkan vid undersökning av aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter. Likheter finns även med Cazavan-Jeny och JeanJeans (2006) studie, eftersom forskarna hävdade att det existerar ett negativt samband mellan aktiverade utvecklingsutgifter och marknadsvärdet. I denna studie visade två, fyra och fem år bakåt varande aktiverade utvecklingsutgifter ett negativt samband med marknadsvärdet. Det som resultatet dock visar är att efter de första åren har aktiverade utvecklingsutgifter en positiv inverkan på marknadsvärdet, medan kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter har en positiv inverkan på marknadsvärdet tre år efter att utgiften uppstått. Detta tyder på att investerare till en början värdesätter aktiverade utvecklingsutgifter framom kostnadsförda, medan dessa efter tre år inte längre värdesätts mera än kostnadsförda.
Tvärtom värdesätts inte kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter i början, men efter tre år visar det sig att de har en positiv inverkan på marknadsvärdet. Orsaken kan vara att aktiverade utvecklingsutgifter är kortsiktiga investeringar som är näst intill färdiga produkter och som torde vara färdiga produkter på kort sikt. Därmed har de en stark negativ inverkan på marknadsvärdet fyra år efter investeringen. Tvärtom är kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter långsiktiga investeringar, som torde tillföra framtida värderelevans för företaget. Därmed tar det tre år innan de tillför värderelevans för företaget.
I avhandlingens tredje hypotes undersöktes skillnader mellan länder vad gäller forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet. Länderna delades in i mindre, medel och mera aktiva länder enligt ländernas forsknings- och utvecklingsintensitet. För att kategorisera länderna användes dummyvariabler i modellen. Mindre aktiva länder användes som referenskategori och därmed jämfördes medel och mera aktiva länder med mindre aktiva länder. Det som resultatet visade var att varken medel eller mera aktiva länder uppvisar någon signifikant skillnad gentemot mindre aktiva länder när det gäller forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet. Därmed får den tredje hypotesen inget stöd, dvs. den förkastas.
Liknande resultat har erhållits av Bae och Kim (2003), trots att deras undersökning utfördes med en annan metod genom att testa enskilt Tyskland, Japan och USA och undersöka ifall det finns skillnader bland länderna. Forskarna konstaterade att det inte fanns större skillnader mellan länderna, trots att en del av länderna var mera aktiva i
fråga om forskning och utveckling än andra. Det som resultatet i huvudsak visar här är att oavsett hur aktiva länderna är inom forskning och utveckling, så påverkar det inte forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet i företagen inom länderna.
Slutligen, för att öka reliabiliteten i avhandlingen, utfördes tre olika känslighetstest. Det första var att avhandlingens huvudhypotes testades med två olika beroende variabler.
Det som konstaterades var att oavsett om man använder Tobins Q eller marknadsvärdet som beroende variabel, så finns det en signifikant inverkan av forsknings- och utvecklingsinvesteringar på företagsvärdet när man beaktar tidsfördröjningen. Det andra känslighetstestet testade ifall heteroskedasticitet påverkar resultaten i modellerna. Det som konstaterades var att inom alla modeller förekommer det heteroskedasticitet. För att testa inverkan kördes alla modeller på nytt med HAC korrektion, vilket även korrigerade för autokorrelation. Det som resultaten av de nya körningarna visade var att i det stora hela påverkar inte heteroskedasticitet och autokorrelation resultateten av denna undersökning nämnvärt, trots att signifikansnivån aningen sjönk på grund av korrigeringen. Det man dock bör hålla sig aningen skeptisk till är resultatet i modell 1 där det egna kapitalet signifikant positivt påverkar marknadsvärdet, eftersom det inte längre påverkar signifikant när man korrigerar för heteroskedasticitet och autokorrelation. Detsamma gäller tre år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter i modell 2b, eftersom det inte heller längre är signifikant när man korrigerar för heteroskedasticitet och autokorrelation. Som tredje och sista känslighetstest testades ifall resultatet påverkas när man använder marknadsvärdet vid bokslutstidpunkten och sex månader efter bokslutstidpunkten istället för tre månader efter bokslutstidpunkten. Det som konstaterades var att tidpunkten för marknadsvärdet inte påverkar resultatet i det stora hela, eftersom signifikansnivån förhåller sig på samma nivå oavsett tidpunkt. Det som testet dock visade var att marknadsvärdet sex månader efter bokslutstidpunkten påverkas mera av forsknings- och utvecklingsutgifter jämfört med tre månader efter eller vid bokslutstidpunkten. Detta kan bero på att alla bokslut inte är tillgängliga tre månader efter bokslutstidpunkten, men alla torde vara tillgängliga sex månader efter bokslutstidpunkten.
I denna avhandlings samtliga modeller var förklaringsgraden (R²) väldigt hög, förutom i modell 2a. Redan i grundantagandet, dvs. modell 1 var förklaringsgraden 84,8 %, vilket kan anses vara väldigt högt. Det finns dock liknande tidigare värderelevansstudier som
använt resultat och eget kapital i grundantagandet och som erhållit hög förklaringsgrad.
Till exempel forskarna Shah, Liang och Akbar (2013) uppvisade en justerad R² på 60-70
% i sina modeller när de använde resultat och eget kapital i grundantaganden och marknadsvärdet som beroende variabel. Även om deras förklaringsgrad inte är på lika hög nivå som i denna avhandling kan den fortfarande konstateras vara på en relativt hög nivå. Hög förklaringsgrad har även förekommit i andra värderelevansstudier som inte undersökt forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans, men som använt sig av liknande variabler som i denna studie. Till exempel Siekkinen (2017) hade en förklaringsgrad på 84,6 % i sin undersökning. Det som forskaren konstaterade var att bokföringsvärdet av tillgångar, skulder och resultat starkt påverkar aktiepriset i modellen. Därmed kan man konstatera av tidigare studier att marknadsvärdet i viss grad förväntas påverkas starkt av bokföringsvärden som resultat och eget kapital. Detta är logiskt, eftersom företagets värde långt är beroende av bokföringsvärden som företagets resultat och eget kapital.
6 KONKLUSION
För att företag ska vara konkurrenskraftiga och utvecklas är de ofta tvungna att satsa på forskning och utveckling. Forskning och utveckling kan därmed anses skapa värde för företag genom differentiering av produkter och tjänster. Det som har motiverat tidigare studier att undersöka värderelevans av forskning och utveckling har varit utgifternas karaktär, dvs. dessa utgifter har ansetts vara osäkra investeringar med osäker framtida värderelevans för företag. Även olika behandlingssätt inom redovisningspraxisen har bidragit till studier som undersökt ifall aktivering eller kostnadsföring är rätt sätt att behandla dessa investeringar. Tidigare studier har dock varit i stort sett eniga om att forsknings- och utvecklingsutgifter tillför värderelevans för företag.