utvecklingsutgifter. Studierna har utförts främst genom att använda nuvarande och tidigare forsknings- och utvecklingsutgifter för att undersöka hur företagets resultat har påverkats av dessa utgifter framöver. (Anagnostopoulou 2008).
Tidiga studier, såsom Sougiannis (1994), undersökte ifall tidigare forsknings- och utvecklingsutgifter återspeglar redovisade vinster. Tanken med forskningen var att undersöka hurudant investeringsvärde forskning och utveckling har. Samplet bestod av 573 företag inom olika industrier från USA mellan åren 1975 och 1985. För att kunna kalkylera de effekter som forsknings- och utvecklingsutgifter haft på resultatet i företag användes en inkomstmodell. Resultaten av undersökningen visade att i medeltal leder en dollars investering i forskning och utveckling till två dollars ökning i vinst över en tidsperiod på sju år. Undersökningen hävdar därmed att det existerar en positiv inverkan av forskning och utveckling på företagets operativa prestation.
Andra forskare som undersökt forskningens- och utvecklingens inverkan på den operativa prestationen är Eberhart, Maxwell och Siddique (2004). Forskarna undersökte
ifall signifikanta plötsliga ökningar i forskning och utveckling leder till bättre operativ prestation. Detta utfördes genom att testa företag som ökat sina forsknings- och utvecklingsutgifter och därmed hur detta påverkat påföljande EBIT under en period på fem år. Undersökningen utfördes genom att använda 8313 observationer mellan åren 1951 och 2001. Resultaten av undersökningen visar att företag upplever en signifikant positiv inverkan på operativ prestation inom en period på fem år efter en investering i forskning och utveckling. Resultaten visar även att aktieägarna upplever signifikant positiv aktieavkastning inom en period på fem år efter investeringarna i forskning och utveckling. Det som resultatet hävdar är att det tar tid innan marknaden reagerar på utgifter som forskning och utveckling, vilket tyder på att investerare ofta nedvärderar fördelarna med dessa investeringar.
Ovanstående studier har undersökt hur ”input” när det gäller innovationer, dvs.
forskning och utveckling, påverkat framtida prestation. Det som Pandit, Wasley och Zach (2011) forskade i var hur framtida prestation påverkas när man även tar hänsyn till
”output” av forskning och utveckling, dvs. patent. Forskarna tar därmed även hänsyn till resultaten av forskning och utveckling och hur dessa påverkar framtida operativ prestation. Som operativ prestation eller beroende variabler användes justerat resultat och kassaflöden från den operativa verksamheten. Som oberoende variabler testades antalet patent och värdet av patenten och därmed deras inverkan på den operativa prestationen. Forsknings- och utvecklingsutgifter användes i detta fall som kontrollvariabel. I undersökningen användes totalt 20391 observationer mellan åren 1972 och 2000. Resultaten av undersökningen visar att framtida operativ prestation har ett positivt samband med kvaliteten av patent som företag innehar. Generellt visar även resultaten att företag som är mera innovativa har en högre nivå av operativ prestation och en lägre osäkerhet gällande operativ prestation.
Trots att den största delen av forskningen har funnit ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation, finns det forskning som också har funnit ett negativt samband. Forskarna Vithessonthi och Racela (2016) undersökte hur forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företag långsiktigt och kortsiktigt. Närmare bestämt undersökte forskarna hurudan effekt som forsknings- och utvecklingsintensitet har på den operativa prestationen och företagsvärdet för företag i USA mellan åren 1990 och 2013. Det totala samplet för undersökningen var 18636
observationer. Som beroende variabel användes ROA och ROS3 när det gällde operativ prestation och aktieavkastning och Tobins Q för företagsvärdet. Som oberoende variabel användes forsknings- och utvecklingsintensitet för att testa förhållandet till operativ prestation och företagsvärdet. Resultatet av undersökningen visade att det existerar ett negativt samband mellan mängden forsknings- och utvecklingsintensitet och ROS och ROA, vilket tyder på att det kortsiktigt inte existerar något positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation. Detta gällde endast företag som ansågs ha högre forsknings- och utvecklingsintensitet. Författarna undersökte även ifall företagsvärdet har ett positivt samband med forsknings- och utvecklingsutgifter, vilket visade sig stämma enligt undersökningen. Därmed konstaterar författarna att investeringar i forskning och utveckling kortsiktigt leder till sämre operativ prestation men högre konkurrenskraft vilket förklarar det positiva sambandet mellan forsknings- och utvecklingsintensiteten och företagsvärdet.
Andra författare, som inte funnit någon positiv relation mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation, är Bouaziz (2016). I undersökningen användes 12 företag från Turkiet inom ’’BIST Information Index’’ för perioden 2010 och 2014. Det totala samplet var därmed 60 observationer. För att undersöka företagets prestation användes som beroende variabel ROA och ROE. Som oberoende variabel testades förändringen i företagets forsknings- och utvecklingsutgifter. Resultaten av undersökningen visade inget signifikant samband mellan företagets prestation och forsknings- och utvecklingsutgifter. Dock bör man förhålla sig kritisk till detta resultat främst eftersom samplet var väldigt litet jämfört med tidigare undersökningar.
Det man kan konstatera av tidigare forskning i inverkan av forskning och utveckling på den operativa prestationen inom företag är att det i huvudsak kan konstateras existera ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och företags operativa prestation (Sougiannis 1994). Dock hävdar tidigare forskning att det tar tid innan forsknings- och utvecklingsutgifter leder till bättre operativ prestation. Eberhart, Maxwell och Siddique (2004) hävdade att det tar fem år innan företag upplever en signifikant positiv inverkan av forsknings- och utvecklingsutgifter på den operativa prestationen. Därmed kan man konstatera att investeringar i forskning och utveckling är långtidsinvesteringar när det gäller bättre operativ prestation. Detta bekräftades även
3 Förkortningarna ROA, ROS och ROE betyder: ROA (Return on Assets), dvs. avkastning på totalkapitalet, ROS (Return on Sales), dvs. avkastning på försäljning och ROE (Return on Equity), dvs. avkastning på eget kapital.
av Vithessonthi och Racela (2016) som visade att det existerar ett negativt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation på kort sikt. Tidigare forskning visar även att företag som är mera innovativa har lägre osäkerhet när det gäller framtida operativ prestation (Pandit, Wasley och Zach 2011). I denna avhandling undersöks inte direkt forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på företagets operativa prestation. Det som detta underkapitel främst hävdar är att forsknings- och utvecklingsutgifter är långtidsinvesteringar vilket motiverar till att undersöka tidsfördröjningens inverkan när det gäller värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifter.
3.3 Forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärden