Med redovisningsrelaterade aspekter av forsknings- och utvecklingsutgifter avses forskning angående vilken behandlingsmetod inom redovisning som är mest värderelevant. Såsom nämndes i kapitel 2 finns det två olika metoder för att behandla forsknings- och utvecklingsutgifter, dvs. att behandla dem som kostnader i resultaträkningen när de uppstår eller aktivera dem som immateriella tillgångar i balansräkningen och avskriva enligt beräknad livslängd. (Anagnostopoulou 2008). Det som konstaterades även i kapitel 2 var att US GAAP anser att forsknings- och utvecklingsutgifter bör kostnadsföras, medan IFRS tillåter aktivering av utvecklingsutgifter förutsatt att vissa kriterier uppfylls.
Forskare som Lev och Sougiannis (1996) har undersökt olika aspekter gällande reliabiliteten, objektiviteten och värderelevansen vid aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter. Detta utfördes genom att estimera relationen mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och efterföljande avkastning för olika forsknings- och utvecklingsintensiva företag. Genom detta kalkylerades aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter och dess avskrivningsnivå för att kunna undersöka hur de påverkar efterföljande aktieavkastning och aktiepris. Resultaten av undersökningen visade huvudsakligen att de korrigerade avkastningarna och bokföringsvärden för de aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifterna var signifikant relaterade till aktiepris och aktieavkastning, vilket tyder på att aktiveringsprocessen av forsknings- och utvecklingsutgifter tillför investerarna värderelevant information. Forskarna hävdar därmed att aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter tillför statistiskt pålitlig och
ekonomiskt relevant information. Därmed kritiserar författarna FASB Statement Nr. 2, dvs. att ett direkt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och specifik framtida omsättning inte har blivit demonstrerad.
En liknande undersökning som Lev och Sougiannis (1996) studie utfördes av Lev, Nissim och Thomas (2007). Forskarna undersökte ifall kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till systematisk undervärdering av forsknings- och utvecklingsintensiva företag. I likhet med Lev och Sougiannis (1996) utfördes undersökningen genom att modifiera bokslut så att de innehåller aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och därtill relaterade linjära avskrivningar. Effekten av de modifierade bokslutens resultat och bokföringsvärdet av det egna kapitalet jämfördes med nuvarande aktiepris, framtida resultat (exklusive forsknings- och utvecklingsutgifter) och framtida aktieavkastning. Med andra ord undersöktes ifall användbarheten av informationen om resultat och bokföringsvärden förbättras genom aktivering och därtill relaterad avskrivning av forsknings- och utvecklingsutgifter.
Resultaten av undersökningen visade att informationsrikligheten av finansiella rapporter kan förbättras inom en del industrier ifall forsknings- och utvecklingsutgifter aktiveras och avskrivs enligt industrispecifik användbar livstid, men inte inom alla industrier. Detta förklaras med olikheter i avskrivningsregler bland de industrier som användes i testen. Författarna hävdar att informationsrikligheten kunde ökas genom att tillåta mera valbarhet när det gäller avskrivning inom företag. Resultaten av undersökningen visade även att aktieprisen undervärderas i och med att forsknings- och utvecklingsutgifter kostnadsförs. Aktivering och avskrivning torde därmed leda till mera effektivitet när det gäller marknadspriser och resursallokering.
I kapitel 2 diskuterades aktieprisens informationsriklighet. Det som Oswald och Zarowin (2007) undersökte var ifall aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till mera informationsrika aktiepris. Med aktiepris informationsriklighet avses i denna undersökning mängden information som aktiepriset innehåller angående framtida avkastning. Istället för att undersöka finansiella rapporternas informationsriklighet när företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter (i likhet med Lev och Sougiannis 1996 och Lev, Nissim och Thomas 2007) undersökte författarna ur en ny synvinkel påverkan av aktivering, dvs. hur aktiepriset präglar informationen angående framtida avkastning när företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter istället för att kostnadsföra dem. I undersökningen användes företag inom de tre största forsknings- och utvecklingsindustrierna i Storbritannien. Det totala samplet för undersökningen var
757 observationer mellan åren 1991 och 1999. Undersökningen utfördes genom att jämföra aktiverande och kostnadsförande företags nuvarande och framtida avkastning med varandra. I modellen användes dummyvariabel för att dela in företagen i aktiverande företag och icke aktiverande företag. Företag med högre FERC (Future Earnings Response Coefficient) ansågs reflektera mera information om framtida avkastning och därmed inneha högre informationsriklighet när det gäller aktiepriset.
Resultaten av undersökningen visade att aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till högre FERC och därmed anses aktivering leda till högre informationsriklighet hos aktiepriset. Författarna är dock kritiska till undersökningen, eftersom den baserar sig endast på tre olika industrigrenar under en period på tio år.
Tidsperioden i samplet innebär även att alla fördelar av forskning och utveckling som kräver en längre tidsperiod inte kunde tas med i undersökningen.
Något som har varit av intresse för forskare att undersöka är hur IFRS har påverkat värderelevansen av aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter. Shah, Liang och Akbar (2013) undersökte hur värderelevansen av både aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter påverkades av implementeringen av IFRS i Storbritannien. Som beroende variabel användes marknadsvärdet tre månader efter bokslutsdatum. Aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter testades separat som oberoende variabler för sin inverkan på marknadsvärdet. Andra oberoende variabler som resultat och eget kapital justerades med forsknings- och utvecklingsutgifter för att undvika dubbel behandling i modellen. Samplet bestod av 8227 observationer mellan åren 2001 och 2011. Resultaten visar att det existerar en positiv värderelevans av aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter och ingen värderelevans av kostnadsförda utgifter. Resultaten visar därmed att investerare värdesätter aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter mera jämfört med kostnadsförda, eftersom de förstnämnda kan klassificeras som framgångsrikare projekt med framtida värderelevans. Det som resultaten även visade var att aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans minskade efter implementeringen av IFRS. Som orsak lyfter författarna fram handlingsfriheten som minskade genom en implementering av IFRS. Därmed minskade företagens möjlighet att kommunicera till aktiemarknaden.
Det man kan konstatera är att ovanstående undersökningar har varit mer eller mindre ense om att aktivering är mera värderelevant än kostnadsföring. Det existerar dock undersökningar som går emot detta argument. Forskarna Cazavan-Jeny och JeanJean
(2006) undersökte värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifters behandling inom redovisning på den franska aktiemarknaden. Samplet bestod av totalt 770 observationer mellan åren 1993 och 2002. Aktiepriset användes som beroende variabel för att undersöka hur oberoende variabler som kostnadsförda och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagets värderelevans. Eftersom aktiepriset användes som beroende variabel testades alla oberoende variabler i förhållande till antalet utomstående aktier. En liknande justering som Shah, Liang och Akbar (2013) gjorde angående eget kapital och resultat gjordes även i denna studie. Resultaten visade att det existerar ett signifikant negativt samband mellan aktiepriser och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter. Därmed stöder inte undersökningen aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter med hänsyn till värderelevans och kan inte anses överensstämma med de flesta undersökningar som hävdar att aktivering är mera värderelevant jämfört med kostnadsföring.
Aktivering har även kritiserats, eftersom den ansetts leda till resultatmanipulering.
Forskare som Markarian, Pozza och Prencipe (2008) undersökte ifall orsaken till att företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter är för att påverka resultaten.
Samplet bestod av 86 företag på den italienska aktiemarknaden för året 2003.
Undersökningen utfördes genom att testa hypotesen ifall aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter är relaterad till företagets förändring i lönsamhet. Därmed fungerade aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter som beroende variabel för att testa oberoende variabler som ROA och förändring i ROA för att undersöka ifall dessa påverkar aktiveringen. Resultaten visade att företag med lägre ROA har högre tendens att aktivera forsknings- och utvecklingsutgifter, medan företag som har förbättrad lönsamhet är mera sannolika att kostnadsföra forsknings- och utvecklingsutgifter.
Resultaten tyder därmed på att företag använder aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter för att påverka resultatet. Därmed hävdar författarna att kostnadsföring är ett bättre alternativ jämfört med aktivering, eftersom den förstnämnda metoden inte tillåter flexibilitet eller opportunistisk beteende.
Det man således kan konstatera är att den största delen av undersökningarna som presenterats i detta underkapitel förespråkar aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter. Aktivering anses leda till statistisk pålitlig och ekonomiskt relevant information för investerarna jämfört med kostnadsföring (Lev och Sougiannis 1996).
Kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter anses leda till undervärdering av forsknings- och utvecklingsintensiva företag inom aktiemarknaden, eftersom aktivering
anses vara mera värderelevant jämfört med kostnadsföring. Aktivering torde därmed leda till mera effektivitet när det gäller företags marknadspriser, eftersom informationsrikligheten hos finansiella rapporter ökar. (Lev, Nissim och Thomas 2007).
Informationsrikligheten gällande aktieprisen anses även vara högre för företag som aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter istället för kostnadsföring (Oswald och Zarowin 2007). Trots att majoriteten av undersökningarna hävdar att det existerar ett positivt samband mellan aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och företagsvärdet, finns det forskning som inte har funnit något positivt samband utan istället konstaterat att det existerar en negativ samband mellan aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och värderelevans (Cazavan-Jeny och JeanJean 2006). Forskare har även kritiserat aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter i och med att den anses leda till resultatmanipulering (Markarian, Pozza och Prencipe 2008). De motstridiga resultaten i tidigare forskning gällande värderelevans av aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter motiverar även skribenten i denna avhandling att undersöka aktiverade utvecklingsutgifters och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet separat inom bolag i Europeiska unionen.
3.2 Inverkan av forskning och utveckling på den operativa prestationen