Forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans – En undersökning av börsbolag inom Europeiska
unionen
Niclas Brännkärr
Institutionen för redovisning och handelsrätt
Svenska handelshögskolan
Vasa
2019
<
SVENSKA HANDELSHÖGSKOLAN
Institution:
Institutionen för redovisning och handelsrätt
Arbetets art:
Magisteravhandling
Författare och Studerandenummer:
Niclas Brännkärr, s144990
Datum:
2.2.2019
Avhandlingens rubrik: Forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans – En undersökning av börsbolag inom Europeiska unionen
Sammandrag:
Syftet med avhandlingen är att undersöka hur forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagsvärdet inom börsbolag i Europeiska unionen. Forsknings- och utvecklingsutgifter har ansetts vara osäkra investeringar med osäker framtida värderelevans för företag, vilket har motiverat att studera ifall det existerar ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och företagsvärdet. Forsknings- och utvecklingsutgifter har vidare ansetts vara långvariga investeringar med framtida värderelevans. Därmed beaktar avhandlingen tidsfördröjningen genom att undersöka hur tidigare forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar det framtida företagsvärdet. Avhandlingen undersöker även separat värderelevans av aktivering och kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter när man beaktar tidsfördröjningen samt skillnader mellan länder genom att jämföra mindre aktiva länder inom forskning och utveckling med medelaktiva och mera aktiva länder inom Europeiska unionen.
För att nå syftet hämtades finansiella data för börsbolag inom EU-15 länder, bortsett från Luxemburg och Portugal. Den totala mängden företag i undersökningen var 250 börsbolag, vilket gav totalt 824 observationer mellan åren 2014 och 2017. Forsknings- och utvecklingsutgifternas inverkan på företagsvärdet testades genom regressionsanalyser, där både Tobins Q och marknadsvärdet användes som beroende variabler.
Resultatet av undersökningen visar att det finns ett positivt samband mellan företagsvärdet och forsknings- och utvecklingsutgifter när man beaktar tidsfördröjningen. Enligt undersökningen tar det i huvudsak två år innan det uppstår ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och företagsvärdet. Därmed kan dessa investeringar anses vara långvariga investeringar med viss framtida värderelevans. Både aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter visar sig ha viss värderelevans när de testas separat. Resultatet visar att aktiverade utvecklingsutgifter har värderelevans under första åren efter investeringen, medan kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter har värderelevans först tre år efter investeringen. Därmed kan aktiverade utvecklingsutgifter anses vara mera kortsiktiga investeringar, medan kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter kan anses vara mera långsiktiga investeringar. Några skillnader mellan företag i mindre aktiva, medelaktiva och mera aktiva länder inom forskning och utveckling kunde inte påvisas i denna undersökning.
Nyckelord: Forskning och utveckling, värderelevans, marknadsvärde, Tobins Q, aktivering, kostnadsföring, Europeiska unionen, börsbolag, tidsfördröjning
1.1 Problemdiskussion ... 2
1.2 Syfte och förväntad kontribution ... 3
1.3 Metod och avgränsning ... 4
1.4 Fortsatt disposition ... 5
2 Forsknings- och utvecklingsutgifter samt värderelevans ... 6
2.1 Forsknings- och utvecklingsutgifter enligt IFRS ... 6
2.2 Värderelevans ... 8
2.2.1 Redovisningsinformation som grund för värderelevans ... 8
2.2.2 Värderelevansstudier som grund för standardsättning ... 9
2.3 Företagsvärde vid värderelevansundersökningar ... 10
2.3.1 Tobins Q som företagsvärdet ... 11
2.3.2 Aktiepriset som företagsvärdet ... 13
2.4 Sammanfattning ... 14
3 Tidigare studier i värderelevans av forskning och utveckling ... 17
3.1 Värderelevans av aktivering eller kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter ... 17
3.2 Inverkan av forskning och utveckling på den operativa prestationen ... 21
3.3 Forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärden ... 24
3.4 Övrig forskning gällande forsknings- och utvecklingsutgifter ... 29
3.4.1 Forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på ’’book-to-market ratio’’ . ... 29
3.4.2 Forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på risk ... 30
3.4.3 Kapitalstruktur i forsknings- och utvecklingsintensiva företag ... 31
3.5 Sammanfattning ... 31
4 Metod ... 35
4.1 Forskningsuppgift och uppställda hypoteser... 35
4.2 Datainsamling och sampel ... 37
4.3 Analysmodell ... 39
4.3.1 Förhållandet mellan företagsvärdet och forsknings- och utvecklingsutgifter ... 40
4.3.2 Kostnadsförda och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet ... 43
4.3.3 Skillnader mellan länder i värderelevans av forskning och utveckling .... 44
4.4 Analysstrategi... 45
5 Resultatet av undersökningen ... 47
5.1 Deskriptiv statistik ... 47
5.1.1 Intressevariablerna forsknings- och utvecklingsutgifter ... 50
5.1.2 Korrelationer... 51
5.2 Test av grundantaganden ... 52
5.2.1 Kontrollvariabler och intressevariabler inkluderas ... 54
5.3 Förhållandet mellan företagsvärdet och forsknings- och utvecklingsutgifter 55 5.3.1 Tobins Q som beroende variabel ... 55
5.3.2 Marknadsvärdet som beroende variabel ... 58
5.4 Kostnadsförda och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans ... 60
5.5 Skillnader mellan länder i fråga om forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans ... 63
5.6 Känslighetstest ... 64
5.6.1 Två olika beroende variabler ... 64
5.6.2 Heteroskedasticitet ... 65
5.6.3 Marknadsvärdets tidpunkt ... 67
5.7 Sammanfattning av resultaten ... 68
6 Konklusion ... 73
6.1 Besvarande av syftet ... 73
6.2 Sampel och begränsningar... 74
6.3 Validitet och reliabilitet ... 75
6.4 Kontribution ... 75
6.5 Förslag till fortsatt forskning ... 76
KÄLLFÖRTECKNING ... 78
BILAGOR Bilaga 1 Sammanfattning av tidigare studier ... 84
Bilaga 2 Forsknings- och utvecklingsinvesteringar i EU ... 85
Bilaga 3 Korrelationsmatris ... 86
Bilaga 4 Företag och land i undersökningen ... 87
Bilaga 5 Breusch-Pagan-Godfrey teststatistika ... 89
Bilaga 6 HAC korrektion av regressionsmodellerna ... 90
Bilaga 7 Marknadsvärdet vid olika tidpunkt ... 93
TABELLER
Tabell 1 Antalet företag ... 38
Tabell 2 Fördelning av observationer mellan länder ... 38
Tabell 3 Fördelning av observationer mellan grupper av industrigrenar ... 38
Tabell 4 Fördelning av observationer utifrån ländernas intensitet ... 39
Tabell 5 Beskrivning av variablerna (N=824) ... 48
Tabell 6 Beskrivning av variabler efter logaritmering och winsorisering (N=824) .... 49
Tabell 7 Regressionsanalys modell 1 ... 53
Tabell 8 Grundantaganden med kontrollvariabler ... 54
Tabell 9 Grundantaganden med intressevariabler ... 54
Tabell 10 Regressionsanalys modell 2a ... 56
Tabell 11 Regressionsanalys modell 2b ... 58
Tabell 12 Regressionsanalys modell 3 ... 61
Tabell 13 Regressionsanalys modell 4 ... 63
1 INLEDNING
Innovationer är något av ett måste inom tillverkande företag för att snabbare kunna penetrera marknader som utvecklas. Ett företag som har en innovativ kultur tenderar att växa snabbare, trots att kreativiteten inte alltid är enkel att hantera, dvs. att testa nya metoder kan vara en väldigt arbetsam process. (Forbes 2017). Innovationer anses även vara en av de grundläggande funktionerna inom ett företag (Ho, Keh och Ong 2005).
Med detta avses i praktiken att företag är tvungna att satsa på forskning och utveckling för att kunna vara konkurrenskraftiga gentemot andra företag. Forskning och utveckling skapar därmed värde för företag genom differentiering av produkter och tjänster (Ehie och Olibe 2010). Enligt European Commission (2017) ökade investeringarna i forskning och utveckling inom EU med 7,0 % från 2015 till 2016. Detta är en trend som hållit i sig sedan 2008 för företag inom EU. I hela världen var ökningen 5,8 %. Man kan därmed konstatera att på världsnivå har EU intensitet när det gäller forskning och utveckling.
Forskning och utveckling är något som i tidigare forskning har ansetts vara av intresse för investerare. Investerare ser forsknings- och utvecklingsutgifter som värdeskapande för företag i och med att nya produkter fås fram genom forskning och utveckling.
Eftersom forsknings- och utvecklingsutgifter till sin karaktär är immateriella, har forskare olika syn på deras värderelevans för företag. Därmed finns det även olika åsikter om hur man borde behandla dem i redovisning. Det som Lee och Choi (2015) lyfter fram är att forsknings- och utvecklingsprojekt har hög osäkerhet, eftersom de inte direkt leder till ökade vinster i företag. Eftersom det tar tid att åstadkomma resultat av forskning och utveckling, är det ofta svårt att värdesätta dem genast. Enligt Eberhart, Maxwell och Siddique (2004) tillför forskning och utveckling information om framtida möjliga kassaflöden. Eftersom informationen är immateriell, finns det oftast skepticism bland investerarna angående informationen jämfört med materiell information.
Det man kan konstatera av ovanstående diskussion är att det existerar osäkerhet om huruvida satsningar i forskning och utveckling ger företag värde. Främst är det osäkerhet om investeringarnas nytta och tidsfördröjning mellan projektet och dess faktiska resultat som ger upphov till frågan huruvida dessa utgifter påverkar marknadsvärdet för företag.
Även skillnaderna i hur man behandlar forskning och utveckling ur redovisningssynvinkel är något som motiverar till att undersöka värderelevansen i dessa utgifter.
1.1 Problemdiskussion
I inledningen diskuterades kort forsknings- och utvecklingsutgifter. Frågan som uppstår är varför investerare upplever svårigheter att se värderelevansen av forskning och utveckling för företag? Det som Chan, Lakonishok och Sougiannis (2001) framhöll var huruvida aktiens marknadsvärde egentligen återspeglar värdet av immateriella utgifter som forskning och utveckling, speciellt inom företag som är teknologiriktade. Flera forsknings- och utvecklingsintensiva företag kan ha väldigt få materiella tillgångar, jämfört med immateriella tillgångar. Inom dessa företag kan man konstatera att marknadsvärdet är långt beroende på osäkra investeringar och därmed väldigt oförutsägbart. Andra aspekter som forskarna lyfte fram var att det oftast uppstår tidsfördröjningar innan man kan se resultat av investeringarna i forskning och utveckling och i flera fall kan livscykeln för resulterande produkter även vara väldigt kort.
Slutligen lyfter forskarna fram att redovisningsinformationen oftast är väldigt kortfattad vad gäller forskning och utveckling. Investeringarna presenteras oftast som ett enda belopp i bokslutet och det beloppet innehåller väldigt lite information om vad utgifterna egentligen innehåller.
Osawa och Yamasaki (2005) hävdar att det finns tre olika faktorer som lägger hinder i vägen för att kunna dra slutsatser om sambandet mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och marknadsvärdet i ett företag. Det första är att det inte finns definitiva sätt att beräkna resultatet av forskning och utveckling. Resultaten i sig är nya produkter och innovationer, men huruvida dessa bidrar till själva resultatet i företag kan vara svårt att värdesätta, när det finns flera andra faktorer som påverkar resultatet i ett företag. Den andra faktorn som författarna lyfter fram är tidsfördröjningarna mellan investeringarna i forskning och utveckling och resultat som uppstår av dessa.
Forsknings- och utvecklingsprojekt kan i sin helhet ta flera år innan de ger resultat, dvs.
de kan vara väldigt långvariga processer. En tredje faktor som författarna lyfter fram är problematiken med att prognostisera framtida investeringar i forskning och utveckling.
Närmare bestämt kan man konstatera att framtida investeringar och deras värderelevans anses vara mycket osäkra.
Värderelevans av forskning och utveckling har gett upphov till en diskussion på grund av olika behandlingssätt i redovisningspraxisen. Trots att forsknings- och utvecklingsutgifter anses skapa framtida fördelar, som till exempel ökad försäljning och kostnadsinbesparingar, klassificeras de inte som en tillgång i finansiella rapporter. (Lev, Nissim och Thomas 2007). Enligt internationella redovisningsstandarder IFRS
(International Financial Reporting Standards) bör företag aktivera forsknings- och utvecklingsutgifter när dessa uppfyller vissa kriterier. Det motsvarande amerikanska regelverket US GAAP däremot anser att företag bör behandla dem som kostnader när de uppstår. (Dargenidou, Jackson och Tsoligkas 2017). IFRS har aningen modernare syn när det gäller forsknings- och utvecklingsutgifter, eftersom regelverket tillåter aktivering av utvecklingsutgifter under vissa kriterier, som dock bör uppfyllas. Trots detta väljer flera företag att kostnadsföra forsknings- och utvecklingsutgifter inom IFRS för att undvika problematiken med intäktsmanipulering. (Lev, Nissim och Thomas 2007). På grund av de olika behandlingssätten inom redovisningspraxisen uppstår frågan om man borde förespråka en mera aktiv policy för aktivering eller tvärtom? En framtida värderelevans kunde motivera till mera aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter jämfört med kostnadsföring, eftersom utgifterna i sådana fall skapar värde för framtiden.
Därmed är det motiverat att undersöka hur aktiverade utvecklingsutgifter påverkar marknadsvärdet jämfört med kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter.
Det är också motiverat att ställa frågan huruvida det existerar ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och marknadsvärdet i företag? Forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans är något som man forskat i under flera årtionden.
Dessa studier har motiverats bland annat med behandlingen av forskning och utveckling inom redovisningen, men en inverkande faktor har även varit investerares syn på forskning och utveckling och därmed hurudan värderelevans forsknings- och utvecklingsutgifter har för företagets marknadsvärde. När det gäller forskning och utveckling har relativt få undersökningar forskat i hur tidsfördröjning inom forskning och utveckling påverkar företagsvärdet, trots att studier som Eberhart, Maxwell och Siddique (2004) har påvisat att det tar tid innan marknaden reagerar på utgifter som forsknings- och utvecklingsutgifter. Frågan som uppstår är därmed: Hur påverkar forsknings- och utvecklingsutgifter företagsvärdet när man beaktar tidsfördröjningen?
1.2 Syfte och förväntad kontribution
Syftet med denna avhandling är att undersöka hur forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagsvärdet inom börsbolag i Europeiska unionen. Forsknings- och utvecklingsinvesteringar har ansetts vara långvariga investeringar och därmed kan det ta tid innan värderelevans uppstår av investeringarna. Därmed beaktar denna avhandling tidsfördröjningen genom att undersöka, ifall tidigare redovisade forsknings- och utvecklingsutgifter påverkat det framtida företagsvärdet. Det existerar relativt få studier som beaktar en tidsfördröjning i fråga om forsknings- och utvecklingsutgifters
värderelevans. De existerande forskningen har även i stort sett koncentrerat sig på marknader som USA och Asien. Denna avhandling har som avsikt att bidra till forskningen på detta område genom att undersöka företag inom EU länder när det gäller forskning och utveckling och dess värderelevans för företaget.
1.3 Metod och avgränsning
För att kunna genomföra undersökningen kommer finansiella data för respektive bolag att användas. Undersökningen kan därmed klassificeras som en kvantitativ undersökning. Som företagsvärde används Tobins Q, vilket aktivt har använts i tidigare undersökningar av liknande karaktär. För att utvidga forskningen används även aktiepriset för respektive företag. Detta innebär att två olika beroende variabler används för att få fram resultat på huruvida forsknings- och utvecklingsutgifter har ett positivt samband med företagets värde. Eftersom avhandlingen beaktar tidsfördröjningens effekt av forsknings- och utvecklingsutgifter, används data för fem år bakåt för att kunna avgöra tidsfördröjningens inverkan.
Undersökningen avgränsas till länder inom Europeiska unionen. Orsaken är att Europeiska unionen inte i tidigare forskning aktivt undersökts gällande värderelevansen av forskning och utveckling, utan studierna har koncentrerat sig främst på USA och länder i Asien. Europeiska unionen är även ett tillräckligt stort område geografiskt för att resultaten ska kunna jämföras med USA och Asien. Närmast fokuserar undersökningen på de så kallade EU-15 länderna, bortsett från Luxemburg och Portugal.
De länder som medtas i undersökningen är därmed: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige och Storbritannien. Dessa länder är även de länder som ingick i EU före utvidgningen 2004 (Ekonomifakta 2009). Därmed kan dessa länder klassificeras som ursprungliga EU-länder på basis av deras långvariga EU-medlemskap. En annan orsak till att EU-15 länderna väljs för denna undersökning är att skribenten vill försäkra sig om att börsbolagen i respektive land rapporterat enligt IFRS från och med 2005, dvs. året då EU beslöt om att börsbolag ska rapportera enligt IFRS (Daske 2006). Företagen som används i denna undersökning bör därmed även vara listade på respektive lands börs.
Orsaken till detta är att skribenten vill försäkra sig om att IFRS följs och därmed följs samma redovisningsprinciper i varje land. Man kan därmed även utesluta olika behandling av forsknings- och utvecklingsutgifter mellan länderna. Tidsperioden för undersökningen sträcker sig från 2014 till 2017. Därmed bidrar denna avhandling med den färskaste tillgängliga information. Forsknings- och utvecklingsutgifterna i denna
avhandling sträcker sig från 2009 till 2017, eftersom det i datamaterialet ska ingå data för fem år bakåt från den aktuella tidsperioden för att kunna utföra undersökningen.
Data för fem år bakåt används främst, eftersom Lee och Choi (2015) undersökte fem år bakåt varande forsknings- och utvecklingsutgifter i en liknande undersökning och därmed kan man jämföra resultatet med deras undersökning. En annan orsak är att Eberhart, Maxwell och Siddique (2004) hävdade att det tar fem år innan företag upplever en signifikant positiv inverkan på den operativa prestationen efter en investering i forskning och utveckling. Därmed är det även motiverat att undersöka ifall detta stämmer när man undersöker inverkan på företagsvärdet.
1.4 Fortsatt disposition
Följande kapitel innehåller förklaringar och definitioner som är relevanta för att kunna förstå avhandlingens syfte. Kapitlet behandlar forsknings- och utvecklingsutgifter enligt IFRS, faktorer som inverkar på värderelevansen inom företag och företagsvärdering i samband med en värderelevansundersökning. Kapitel tre fokuserar på tidigare studier i värderelevans av forsknings- och utvecklingsutgifter. Kapitlet delas in utifrån den tidigare forskning som utförts gällande värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifter. Kapitel två och tre har även ett bakomliggande syfte, dvs. att klargöra för läsaren varför det finns orsak att undersöka värderelevans av forskning och utveckling och därmed även framhålla behovet av att utföra denna undersökning. Kapitel fyra är metodkapitlet, där hypoteserna, insamlade data och analysmetoden presenteras.
I kapitel fem presenteras den deskriptiva statistiken, resultaten, känslighetsanalys och sammanfattning av resultatet. Det sjätte kapitlet avslutar avhandlingen med konklusioner. Förslag till fortsatt forskning presenteras även i det sista kapitlet.
2 FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSUTGIFTER SAMT VÄRDERELEVANS
I detta kapitel diskuteras olika aspekter relaterade till forsknings- och utvecklingsutgifter samt värderelevans. Till en början presenteras hur IFRS behandlar forsknings- och utvecklingsutgifter. Tanken är att läsaren ska förstå forsknings- och utvecklingsutgifter och därmed även kunna förstå olikheter ur redovisningssynvinkel. Utöver detta presenteras värderelevansen och hurudan forskning som gjorts i värderelevans. I slutet av kapitlet presenteras två olika metoder som används för att beräkna företagsvärdet inom värderelevansforskning. En sammanfattning av kapitlet utifrån de viktigaste aspekterna ges även i slutet.
2.1 Forsknings- och utvecklingsutgifter enligt IFRS
Från och med 2005 krävde Europeiska unionen att samtliga länders börsbolag bör implementera IFRS. De ekonomiska fördelarna och nackdelarna med implementeringen är något som diskuterats aktivt. Fördelar som jämförbarhet hos de finansiella rapporterna har dock ansetts vara ekonomiska fördelar för investerare. (Daske 2006).
När det gäller forsknings- och utvecklingsutgifter är det anvisningarna i standarden IAS 38 som tillämpas. Enligt IAS 38 delas forsknings- och utvecklingsutgifter upp i olika faser enligt projektens karaktär och förutsättningar. Under forskningsfasen kan inte ett företag visa att det existerar framtida fördelar. Därmed bör utgifterna kostnadföras.(IAS 38, 55§). Som exempel lyfts fram bland annat verksamhet som syftar till att få fram ny kunskap.(IAS 38, 56§). I en utvecklingsfas kan företag i vissa fall påvisa att tillgången kan generera sannolika framtida ekonomiska fördelar. Detta beror på ifall projektets utvecklingsfas kommit längre än dess forskningsfas.(IAS 38, 58§). Exempel på utvecklingskostnader är bland annat utformningen, konstruktionen och provningen av prototyper och modeller (IAS 38, 59§). I sådana fall kan företag aktivera utvecklingskostnaderna som immateriella tillgångar ifall de uppfyller samtliga nedanstående sex kriterier enligt IAS 38, (57§):
1. Det är tekniskt möjligt för företag att färdigställa den immateriella tillgången så att den kan användas eller säljas.
2. Företagets avsikt är att färdigställa den immateriella tillgången och använda eller sälja den.
3. Företaget har förutsättningar att använda eller sälja den immateriella tillgången.
4. Företaget visar hur den immateriella tillgången kommer att generera sannolika framtida ekonomiska fördelar. Företaget kan bland annat påvisa att det finns en marknad för det som produceras med den immateriella tillgången som sådan, eller, om tillgången är avsedd att användas internt, dess användbarhet.
5. Det finns adekvata tekniska, ekonomiska och andra resurser för att fullfölja utvecklingen och för att använda eller sälja den immateriella tillgången.
6. Företaget kan på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som är hänförliga till den immateriella tillgången under dess utveckling.
Det man kan konstatera av ovanstående text är att IFRS har relativt komplexa system för behandling av forsknings- och utvecklingsutgifter. Främst bör två olika aspekter beaktas enligt IFRS, dvs. man bör åtskilja utvecklingsaktiviteter från forskningsaktiviteter och därefter analysera ifall och när kriterierna för aktivering av utvecklingsutgifterna uppfylls. (KPMG 2017). Tanken bakom behandlingen av forsknings- och utvecklingsutgifter i IAS 38 är att ”framgångsrika” utvecklingsutgifter blir aktiverade, medan ännu osäkra kostnadsförs (Valens Research 2016).
Något som är värt att notera är huruvida IFRS har en för strikt behandling av forsknings- och utvecklingsutgifter. Jämfört med US GAAP kan man helt klart se olikheter i behandlingen. Enligt ’’Statement of Financial Accounting Standards No. 2’’ bör alla forsknings- och utvecklingsutgifter kostnadsföras när de uppstår. (Financial Accounting Standards Board 1974). Jämfört med US GAAP kan man konstatera att IFRS har en
”friare” tolkning av forsknings- och utvecklingsutgifter. Forskare som Healy, Myers och Howe (2002) har bland annat kritiserat kostnadsföringen av forsknings- och utvecklingsutgifter enligt US GAAP. Enligt deras undersökning ger en aktivering av forsknings- och utvecklingsugifter betydligt mera information till intressenter angående ekonomiska avkastningar och värden. Författarna lyfter även fram kritik mot kostnadsföringen genom att poängtera att forskning och utveckling är en av de värdefullaste tillgångarna som ett företag innehar och ändå vägrar redovisare identifiera dem som tillgångar. Det existerar dock forskning som hävdar att kostnadsföring är ett bättre alternativ. Cazavan-Jeny och Jeanjean (2006) undersökte värderelevansen av kostnadsföring jämfört med aktivering. Resultatet av undersökningen påvisade att aktivering har en negativ effekt på aktiekursen och företagets resultat. Därmed kritiserade författarna IFRS behandling av forsknings- och utvecklingsutgifter.
För att summera kan man konstatera att IFRS kräver vissa tekniska förutsättningar för att man skall kunna aktivera utvecklingskostnader. US GAAP däremot anser att forsknings- och utvecklingsutgifter bör kostnadföras det år då de uppstår. Forskare har
varit av olika åsikt när det gäller aktivering och kostnadsföring av forskning och utveckling. Aktivering motiveras oftast med framtida värden som uppstår ur forskning och utveckling, medan kostnadsföring förespråkas av forskare som anser att forskning och utveckling inte ger framtida värde för bolaget. Tidigare forskning gällande aktivering och kostnadsföring kontra värdeleverans diskuteras närmare i kapitel tre.
2.2 Värderelevans
Denna avhandling har som avsikt att undersöka värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifter för företag. För att förstå meningen med denna avhandling är det viktigt att precisera vad som avses med värderelevans i litteraturen och hurudana studier som har utförts gällande värderelevans. Värderelevansstudier anses härstamma främst från Ball och Brown (1968) där användbarheten av redovisningsintäkter undersöktes genom att testa relationen mellan oförväntade intäkter och oförväntad avkastning. Detta var den första studien som hävdade att redovisningssiffror är införlivade i aktiepriset.
(Chen och Huang 2014). Värderelevans definieras av Barth, Landsman och Lang (2008) främst som den förklaringsgrad som olika bokföringsvärden har på företagets värde. I deras undersökning användes resultatet och bokföringsvärdet av eget kapital som förklaring på aktieavkastningen.
2.2.1 Redovisningsinformation som grund för värderelevans
Enligt Beisland (2009) tenderar aktiva investerare oftast att använda sig av finansiella rapporter för att kunna förvissa sig om företagets värde. För att kunna försäkra sig om att aktiepriset är på rätt nivå är information gällande företagets värde nödvändigt. En av de grundläggande funktionerna för finansiella rapporter är att tillföra investerare information som är relevant för att kunna avgöra värdet på företag. Det som värderelevansstudier undersöker är ifall denna finansiella information uppfyller kravet för att kunna avgöra företagets värde. (Beisland 2009). Ifall det inte existerar något samband mellan bokföringsvärden och företagets värde, kan man konstatera att redovisningsinformationen inte är värderelevant och därmed kan man konstatera att de finansiella rapporterna inte uppfyller ett av de grundläggande kraven. I sådana fall kan man inte förlita sig på Feltham och Ohlson (1995) teori, som hävdar att värdet av företagets egna kapital uppstår av bokföringsvärdet av eget kapital plus nuvärdet av framtida dividender, eftersom redovisningsinformationen inte är värderelevant och därmed inte tillförlitlig gällande företagets värde.
Forskare som Elshandidy (2014) har undersökt hur värderelevansen av redovisningsinformationen har påverkats av ibruktagandet av IFRS på den kinesiska aktiemarknaden. Studien utfördes genom att undersöka påverkan av resultat per aktie och bokföringsvärdet av eget kapital per aktie på marknadsvärdet och aktiepriset.
Resultaten av undersökningen visade att på den kinesiska marknaden har ibruktagandet av IFRS lett till en mer signifikant och en högre effekt av redovisningsinformationen på marknadsvärdet. (Elshandidy 2014). Andra forskare som Liu och Liu (2007) har också undersökt hur värderelevansen av redovisningsinformationen påverkats av IFRS på den kinesiska aktiemarknaden. Författarnas undersökning visade i likhet med Elshandidy (2014) att det finns ett positivt samband mellan IFRS och värderelevansen av redovisningsinformationen. (Liu och Liu 2007). Frågan som uppstår är varför IFRS påverkat värderelevansen av redovisningsinformationen på den kinesiska marknaden?
Enligt Liu, Yao, Hu och Lius (2011) undersökning visade det sig att redovisningskvaliteten har ökat på den kinesiska aktiemarknaden i och med att IFRS implementerades. Eftersom redovisningskvaliteten anses ha ökat, har även värderelevansen av redovisningsinformationen ökat. (Liu et al. 2011).
2.2.2 Värderelevansstudier som grund för standardsättning
Något man har diskuterat aktivt gällande värderelevans är ifall värderelevansstudier kan användas vid utvecklande av redovisningsstandarder. Forskare som Holthausen och Watts (2001) undersökte värderelevanslitteraturens användbarhet vid standardsättande. Det som författarna konstaterade var att litteraturen endast är användbar för standardsättare, ifall den underliggande teorin är deskriptiv så att den förklarar och förutsäger redovisning, standardsättande och värdering. Ifall underliggande teorier inte är deskriptiva för att kunna förklara det empiriska sambandet, kan teorin inte användas av standardsättare utan endast konstateras vara empiriska samband. Med andra ord kan enligt forskarna värderelevanslitteratur endast användas av standardsättare, ifall den är riktad till standardsättare. Resultaten av författarnas undersökning visar att värderelevanslitteraturen gett väldigt liten kontribution till standardsättare, eftersom litteraturen inte har haft som målsättning att skapa en deskriptiv teori kring redovisning och standardsättande. Detta beror på att den största delen av litteraturen fungerar som förklaring på investerares värderingar av eget kapital. (Holthausen och Watts 2001).
Forskare som Barth, Beaver och Landsman (2001) har dock kritiserat Holthausen och Watts (2001) påståenden att värderelevanslitteraturen inte är relevant för
standardsättare. Detta motiveras med standardsättares, såsom FASB:s, kriterier för att välja olika redovisningsalternativ, dvs. FASB anser att relevans och reliabilitet bör uppfyllas för att kunna välja redovisningsalternativ. Enligt författarna operationaliserar man FASB:s kriterier angående relevans och reliabilitet genom olika värderelevanstest.
Detta beror på att informationen som undersöks, t.ex. vid en undersökning av ifall företagets värde påverkas av redovisningssiffror, bör vara relevant för investerare när företaget värderas och även vara tillförlitligt mätt för att kunna reflektera aktiepriset.
Därmed kan man konstatera att värderelevanstest oftast är sammanslagna test av relevans och reliabilitet, eftersom redovisningssiffrorna som undersöks bör ha relevans och reliabilitet. Författarna anser därmed att värderelevanslitteraturen tillför betydande kunskap till standardsättare. Detta beror på att värderelevansstudier är uppbyggda för att kunna ge standardsättare av redovisning bevis som kan uppdatera standardsättarnas syn på hur redovissningssiffror är inbyggda i aktieprisen och kan vara informativa vid standardsättning av redovisningsstandarder. (Barth, Beaver och Landsman 2001).
I detta underkapitel diskuterades värderelevans ur två olika synvinklar, dvs.
redovisningsinformation som grund för värderelevans och värderelevans som grund för standardsättning. Det man kan konstatera är att med värderelevanslitteratur avses i stort sätt sådan litteratur som undersöker ifall redovisningsinformation har inverkan på företagets marknadsvärden. I denna avhandling undersöks värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifter och därmed kan denna avhandling klassificeras som en värderelevansstudie. Enligt undersökningar på den kinesiska marknaden anses redovisningsinformation vara värderelevant ifall det existerar kvalitet inom redovisning, vilket IFRS har visat sig tillföra på den kinesiska aktiemarknaden. Redovisningskvalitet är därmed en viktig faktor för att kunna anse redovisningsinformationen vara värderelevant. När det gäller värderelevansstudier som grund för standardsättning är tidigare forskning aningen tudelad. Det som tidigare forskning dock visar är att värderelevanslitteratur kan ge insikter och uppdatera standardsättarnas syn på hur redovisningssiffror är inbyggda i aktiepriserna. Därmed kan man konstatera att värderelevanslitteraturen kan fungera som stöd för redovisningsstandardsättande.
2.3 Företagsvärde vid värderelevansundersökningar
För att kunna undersöka hurudan inverkan forsknings- och utvecklingsutgifter har på företagets värde är det väsentligt att behandla olika modeller som används vid företagsvärdering utifrån redovisningsinformation. Sambandet mellan företagets marknadsvärde och redovisningsinformation har diskuterats aktivt utifrån Feltham och
Ohlsons (1995) modell. Modellen bygger på påståenden om att företagets marknadsvärde är lika med bokföringsvärdet av eget kapital plus nuvärdet av framtida dividender till ägarna (Beisland 2009). Sambandet mellan värdet som skapas tack vare redovisningssystem och dividender som betalas till ägarna, lägger grunden till företagets marknadsvärde. (Feltham och Ohlson 1995).
I denna avhandlings empiriska studie används Tobins Q och aktiepriset som företagsvärderingsmetoder eller som de beroende variablerna när huvudhypotesen testas. Därför är det motiverat att presentera och diskutera dessa två alternativa sätt som företagsvärderingsmetoder vid en värderelevansundersökning.
2.3.1 Tobins Q som företagsvärdet
När det gäller forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans har Tobins Q1 använts i majoriteten av tidigare undersökningar (Lee och Choi 2015). Tobins Q introducerades 1969 av James Tobin som en metod för att kunna prognostisera företagets framtida investeringar. Sedan dess har måttet använts aktivt för att kunna förklara olika fenomen som berör företagets prestation och värde. Speciellt har Tobins Q använts aktivt som värde på immateriella tillgångar. Detta beror på förutsättningen att det långsiktiga balanserade marknadsvärdet av ett företag ska vara lika med återanskaffningsvärdet av företagets tillgångar, vilket skapar ett enhetligt q värde. (Bharadwaj, Bharadwaj &
Konsynski 1999).
Det existerar olika metoder för att kalkylera Tobins Q. Trots de olika metoderna tenderar resultaten att bli väldigt likartade. (Bharadwaj, Bharadwaj & Konsynski 1999). Lindeberg och Ross (1981) presenterade ett alternativt sätt att beräkna Tobins Q. Formeln som forskarna presenterade var:
(Chung & Pruitt 1994)
PREFST = Likvidationsvärdet av företagets preferensaktier.
VCOMS = Företagets aktiepris multiplicerad med antalet utomstående aktier vid bokslutsdatum.
LTDEBT = Värdet av företagets långfristiga skulder justerat med åldersstrukturen.
1 Det engelska begreppet är Tobin’s Q. I denna avhandling används Tobins Q som svensk översättning av det engelska begreppet.
PREFST+VCOMS+LTDEBT+STDEBT-ADJ
L-R q = TOTASST-BKCAP+NETCAP
STDEBT = Bokföringsvärdet av företagets kortfristiga skulder.
ADJ = Värdet av företagets kortfristiga nettotillgångar.
TOTASST = Bokföringsvärdet av företagets totala tillgångar.
BKCAP = Bokföringsvärdet av företagets nettoaktiekapital.
NETCAP = Företagets inflationsjusterade nettoaktiekapital.
Chung och Pruitt (1994) ansåg denna formel vara för komplex att använda och även de ambitiösaste analytikerna skulle inte använda denna formel. Formeln kräver en hel del data från företagets sida och kan anses vara komplicerad att kalkylera. Chung och Pruitt (1994) presenterade därmed ett alternativt sätt för att beräkna Tobins Q, vilket till 96,6
% förklarade samma som Lindeberg och Ross (1981). Formeln är följande:
MVE + PS + DEBT
Approximate Tobins Q= TA
(Chung & Pruitt 1994)
MVE=Företagets aktiepris multiplicerat med antalet utomstående aktier.
PS= Likvidationsvärdet på preferensaktier.
DEBT = Företagets kortfristiga skulder minus kortfristiga tillgångar plus bokföringsvärdet av långfristiga skulder.
TA= Bokföringsvärdet av totala tillgångar.
Som man kan se representerar Chung och Pruitt’s (1994) metod en kompromiss mellan analytisk precision och mängden beräkningsarbete. Författarna poängterar dock att en användning av genvägar i kalkylationer alltid innebär lägre noggrannhet jämfört med de
’’teoretiskt korrekta’’ metoderna. Trots att Tobins Q har använts i årtionden har det dock riktats en hel del kritik mot den. Bartlett och Partnoy (2018) har ansett Tobins Q vara ett opålitligt mått för företagsvärdering, eftersom den baserar sig på företagets bokföringsvärden av tillgångar och därmed utelämnar viktiga faktorer och detaljer som påverkar företagets värdering. Andra författare som Dybvig och Warachka (2015) har även kritiserat förhållandet mellan Tobins Q och företagets prestation. Resultaten av undersökningen som Dybvig och Warachka (2015) utförde visade att högre företagsprestation inte leder till högre Tobins Q. Detta beror på att faktorer som underinvesteringar driver upp Tobins Q. Med andra ord ignorerar Tobins Q påverkan av olika ledningsbeslut angående företags strategier.
Trots existerande kritik angående Tobins Q har måttet använts flest gånger vid undersökning av forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på företagsvärdet. I sin enkelhet beskriver Tobins Q förhållandet mellan företagets marknadsvärde och bokföringsvärde av tillgångar. Enligt Xiangying, Yueyan och Xianhua (2015) har detta varit orsaken till att forskare oftast använt Tobins Q som beroende variabel. Med andra ord är bakomliggande teori till Tobins Q att företagets marknadsvärde uppstår ur företagets immateriella och materiella tillgångar. Tobins Q används därmed även i denna avhandling som beroende variabel för att testa huvudhypotesen. Eftersom forsknings- och utvecklingsutgifter är immateriella utgifter till sin karaktär, är det motiverat att använda Tobins Q på basis av teorin som hävdar att företagets marknadsvärde uppstår ur immateriella och materiella tillgångar.
2.3.2 Aktiepriset som företagsvärdet
Som den andra beroende variabeln testas i denna avhandling aktiepriset vid en viss tidpunkt. Närmare bestämt används aktiepriset som grund för att beräkna marknadsvärdet för de utomstående aktierna vid en viss tidpunkt. Formeln för den andra beroende variabeln blir därmed följande:
MVE= Antalet utomstående aktier x Aktiepriset
Tidigare studier av aktiepriset har hävdat att aktiepriset reflekterar intressenternas förväntningar angående framtida avkastning, eftersom aktiemarknaden förutser framtida avkastning genom att använda sig av olika slag av redovisningsinformation och icke-redovisningsinformation (Lee 2018). Tidigare studier har undersökt hur informativt aktiepriset är.
Forskare som Lee (2018) undersökte aktieprisens informationsriklighet2 genom att använda sig av produktmarknadsfördelar och långtidsinvesteringar som förklaringar till aktiepriset gällande framtida avkastning. Resultaten av undersökningen visade att företag som har en stark produktmarknadsfördel har mera informationsrika aktiepriser gällande framtida avkastning, medan företag som investerar rejält i långtidstillgångar, speciellt forsknings- och utvecklingsrelaterade immateriella tillgångar, tenderar att ha mindre informationsrika aktiepris gällande framtida avkastning. Detta kan relateras till Feltham och Ohlsons (1995) teori om att värdet på företagets eget kapital är relaterad till
2Med aktieprisets informationsriklighet avses i detta fall hur mycket information aktiepriset innehåller gällande framtida avkastning I företag (Oswald och Zarowin 2007).
förväntade framtida dividender. Med andra ord kan man konstatera att företag som har relativt säkra framtida förväntade dividender är företag som har mer informationsrika aktiepris. I detta fall anses företag med stark produktmarknadsfördel vara företag som har relativt säkra framtida avkastningar och därmed kan aktieprisen anses vara informationsrika gällande framtida avkastning. Osäkerheten reduceras genom framtida kassaflöden. Däremot anses företag som investerar i långtidstillgångar som forskning och utveckling vara mera osäkra gällande framtida avkastning och därmed kan aktieprisens informationsriklighet gällande framtida avkastningar inte förklaras i samma grad.
Det som Chen, Goldstein och Jiang (2006) lyfte fram var att aktiepriset innehåller information från investerare som inte har möjlighet att kommunicera med företaget när de investerar på aktiemarknaden. Därav kan man konstatera att aktiepriset styrs långt av utomstående intressenter som inte innehar samma information angående företaget som ledningen innehar. I denna avhandling används aktiepriset som den andra beroende variabeln främst för att undersöka utomstående investerares perspektiv gällande forskning och utveckling. Med andra ord undersöks hur investerare förhåller sig till forsknings- och utvecklingsutgifter i företag och därmed hur den förväntade framtida avkastningen i företag påverkas av forskning och utveckling. Tobins Q beskriver förhållandet mellan marknadsvärdet och bokföringsvärdet av tillgångarna, medan aktiepriset beskriver marknadsvärdet i sig. Genom att använda två olika beroende variabler får avhandlingen ett bredare perspektiv gällande värderelevansen av forskning och utveckling i företag.
2.4 Sammanfattning
Målet med detta kapitel var att framlägga och diskutera olika aspekter relaterade till forskning och utveckling samt värderelevans. I början av kapitlet diskuterades forsknings- och utvecklingsutgifter enligt IFRS och jämfördes med US GAAP:s behandling. Enligt IAS 38 bör man kostnadsföra alla typer av forskningsutgifter, medan utvecklingsutgifter kan aktiveras ifall de uppfyller vissa tekniska kriterier. Däremot anser US GAAP att alla forsknings- och utvecklingsutgifter bör kostnadsföras under det år som de uppstår. Dessa två olikheter i behandling har lett till forskning som undersökt värderelevansen av aktivering gentemot kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter. Resultaten av forskningarna har varierat mellan undersökningarna.
Därav är det motiverat att även i denna avhandlings empiriska studie testa ifall
aktiverade utvecklingsutgifter påverkar företagsvärdet olika jämfört med kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter.
Kapitlet fortsatte med att diskutera värderelevans och främst dess betydelse.
Underkapitlet delades in i redovisningsinformation som grund för värderelevans och värderelevansstudier som grund för standardsättande. Det man kan konstatera är att värderelevanslitteraturen är litteratur som undersöker ifall redovisningsinformation har inverkat på företagets marknadsvärde. Värderelevans har undersökts bland annat genom ibruktagande av IFRS och hurudan inverkan detta har haft på värderelevans av redovisningsinformation. På den kinesiska marknaden har det visat sig att redovisningskvaliteten har ökat i och med ibruktagandet av IFRS och därmed har även värderelevansen ökat hos redovisningsinformationen. Det man kan konstatera är att redovisningsinformationen bör vara av god kvalitet för att den skall inneha värderelevans. När det gäller värderelevanslitteratur som grund för standardsättare är tidigare forskning aningen tudelad. Forskare har ansett att värderelevansstudier saknar betydelse för standardsättare, eftersom litteraturen främst har som målsättning att fungera som förklaringar till investerare istället för standardsättare. Dock har forskare konstaterat att värderelevanslitteratur kan fungera som stöd för standardsättare, eftersom värderelevansen är starkt förknippad med relevans och reliabilitet.
Kapitlet avslutades med att presentera och diskutera två olika företagsvärderingsmått som används vid värderelevansundersökningar, dvs. Tobins Q och aktiepriset. Tobins Q har använts aktivt vid undersökningar av forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på företagsvärdet som beroende variabel. I sin enkelhet beskriver Tobins Q förhållandet mellan företagets marknadsvärde och bokföringsvärdet av företagets tillgångar.
Eftersom forsknings- och utvecklingsutgifter är immateriella till sin karaktär, är det motiverat att använda Tobins Q som företagsvärdet. Resonemanget baserar sig på teorin att företagets marknadsvärde uppstår av bokföringsvärdet av både materiella och immateriella tillgångar. I denna avhandling används även aktiepriset som ett annat mått på företagsvärdet. Aktiepriset anses reflektera intressenternas förväntningar angående framtida avkastning i företag. Därav är det av intresse att undersöka hur förväntade framtida avkastning anses påverkas av forsknings- och utvecklingsutgifter. Denna avhandling undersöker därmed å ena sidan hur förhållandet mellan marknadsvärdet och bokföringsvärdet av tillgångarna påverkas av forsknings- och utvecklingsutgifter och å andra sidan hur förväntade framtida avkastning påverkas av forsknings- och utvecklingsutgifter.
Det som har diskuterats hittills är forsknings- och utvecklingsutgifter, värderelevans och företagsvärdering var för sig. Följande kapitel har som avsikt att föra samman dessa aspekter genom att diskutera tidigare forskning i värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifter. Detta kapitel fungerar därmed som stöd för följande kapitel.
3 TIDIGARE STUDIER I VÄRDERELEVANS AV FORSKNING OCH UTVECKLING
I detta kapitel presenteras tidigare studier i värderelevansen av forskning och utveckling.
Kapitlet indelas i typen av forskning som gjorts i värderelevans av forskning och utveckling. Därmed innehåller kapitlet forskning som berör värderelevans av aktivering eller kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter, inverkan av forskning och utveckling på operativ prestation, forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet samt övrig forskning gällande forsknings- och utvecklingsutgifter.
Tanken med detta kapitel är att presentera och diskutera tidigare forskning och dess resultat, vilka även motiverar till att utföra denna avhandlings empiriska undersökning.
Kapitlet avslutas med en sammanfattning av kapitlet där tidigare forskning diskuteras.
3.1 Värderelevans av aktivering eller kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter
Med redovisningsrelaterade aspekter av forsknings- och utvecklingsutgifter avses forskning angående vilken behandlingsmetod inom redovisning som är mest värderelevant. Såsom nämndes i kapitel 2 finns det två olika metoder för att behandla forsknings- och utvecklingsutgifter, dvs. att behandla dem som kostnader i resultaträkningen när de uppstår eller aktivera dem som immateriella tillgångar i balansräkningen och avskriva enligt beräknad livslängd. (Anagnostopoulou 2008). Det som konstaterades även i kapitel 2 var att US GAAP anser att forsknings- och utvecklingsutgifter bör kostnadsföras, medan IFRS tillåter aktivering av utvecklingsutgifter förutsatt att vissa kriterier uppfylls.
Forskare som Lev och Sougiannis (1996) har undersökt olika aspekter gällande reliabiliteten, objektiviteten och värderelevansen vid aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter. Detta utfördes genom att estimera relationen mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och efterföljande avkastning för olika forsknings- och utvecklingsintensiva företag. Genom detta kalkylerades aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter och dess avskrivningsnivå för att kunna undersöka hur de påverkar efterföljande aktieavkastning och aktiepris. Resultaten av undersökningen visade huvudsakligen att de korrigerade avkastningarna och bokföringsvärden för de aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifterna var signifikant relaterade till aktiepris och aktieavkastning, vilket tyder på att aktiveringsprocessen av forsknings- och utvecklingsutgifter tillför investerarna värderelevant information. Forskarna hävdar därmed att aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter tillför statistiskt pålitlig och
ekonomiskt relevant information. Därmed kritiserar författarna FASB Statement Nr. 2, dvs. att ett direkt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och specifik framtida omsättning inte har blivit demonstrerad.
En liknande undersökning som Lev och Sougiannis (1996) studie utfördes av Lev, Nissim och Thomas (2007). Forskarna undersökte ifall kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till systematisk undervärdering av forsknings- och utvecklingsintensiva företag. I likhet med Lev och Sougiannis (1996) utfördes undersökningen genom att modifiera bokslut så att de innehåller aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och därtill relaterade linjära avskrivningar. Effekten av de modifierade bokslutens resultat och bokföringsvärdet av det egna kapitalet jämfördes med nuvarande aktiepris, framtida resultat (exklusive forsknings- och utvecklingsutgifter) och framtida aktieavkastning. Med andra ord undersöktes ifall användbarheten av informationen om resultat och bokföringsvärden förbättras genom aktivering och därtill relaterad avskrivning av forsknings- och utvecklingsutgifter.
Resultaten av undersökningen visade att informationsrikligheten av finansiella rapporter kan förbättras inom en del industrier ifall forsknings- och utvecklingsutgifter aktiveras och avskrivs enligt industrispecifik användbar livstid, men inte inom alla industrier. Detta förklaras med olikheter i avskrivningsregler bland de industrier som användes i testen. Författarna hävdar att informationsrikligheten kunde ökas genom att tillåta mera valbarhet när det gäller avskrivning inom företag. Resultaten av undersökningen visade även att aktieprisen undervärderas i och med att forsknings- och utvecklingsutgifter kostnadsförs. Aktivering och avskrivning torde därmed leda till mera effektivitet när det gäller marknadspriser och resursallokering.
I kapitel 2 diskuterades aktieprisens informationsriklighet. Det som Oswald och Zarowin (2007) undersökte var ifall aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till mera informationsrika aktiepris. Med aktiepris informationsriklighet avses i denna undersökning mängden information som aktiepriset innehåller angående framtida avkastning. Istället för att undersöka finansiella rapporternas informationsriklighet när företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter (i likhet med Lev och Sougiannis 1996 och Lev, Nissim och Thomas 2007) undersökte författarna ur en ny synvinkel påverkan av aktivering, dvs. hur aktiepriset präglar informationen angående framtida avkastning när företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter istället för att kostnadsföra dem. I undersökningen användes företag inom de tre största forsknings- och utvecklingsindustrierna i Storbritannien. Det totala samplet för undersökningen var
757 observationer mellan åren 1991 och 1999. Undersökningen utfördes genom att jämföra aktiverande och kostnadsförande företags nuvarande och framtida avkastning med varandra. I modellen användes dummyvariabel för att dela in företagen i aktiverande företag och icke aktiverande företag. Företag med högre FERC (Future Earnings Response Coefficient) ansågs reflektera mera information om framtida avkastning och därmed inneha högre informationsriklighet när det gäller aktiepriset.
Resultaten av undersökningen visade att aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter leder till högre FERC och därmed anses aktivering leda till högre informationsriklighet hos aktiepriset. Författarna är dock kritiska till undersökningen, eftersom den baserar sig endast på tre olika industrigrenar under en period på tio år.
Tidsperioden i samplet innebär även att alla fördelar av forskning och utveckling som kräver en längre tidsperiod inte kunde tas med i undersökningen.
Något som har varit av intresse för forskare att undersöka är hur IFRS har påverkat värderelevansen av aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter. Shah, Liang och Akbar (2013) undersökte hur värderelevansen av både aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter påverkades av implementeringen av IFRS i Storbritannien. Som beroende variabel användes marknadsvärdet tre månader efter bokslutsdatum. Aktiverade och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifter testades separat som oberoende variabler för sin inverkan på marknadsvärdet. Andra oberoende variabler som resultat och eget kapital justerades med forsknings- och utvecklingsutgifter för att undvika dubbel behandling i modellen. Samplet bestod av 8227 observationer mellan åren 2001 och 2011. Resultaten visar att det existerar en positiv värderelevans av aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter och ingen värderelevans av kostnadsförda utgifter. Resultaten visar därmed att investerare värdesätter aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter mera jämfört med kostnadsförda, eftersom de förstnämnda kan klassificeras som framgångsrikare projekt med framtida värderelevans. Det som resultaten även visade var att aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifters värderelevans minskade efter implementeringen av IFRS. Som orsak lyfter författarna fram handlingsfriheten som minskade genom en implementering av IFRS. Därmed minskade företagens möjlighet att kommunicera till aktiemarknaden.
Det man kan konstatera är att ovanstående undersökningar har varit mer eller mindre ense om att aktivering är mera värderelevant än kostnadsföring. Det existerar dock undersökningar som går emot detta argument. Forskarna Cazavan-Jeny och JeanJean
(2006) undersökte värderelevansen av forsknings- och utvecklingsutgifters behandling inom redovisning på den franska aktiemarknaden. Samplet bestod av totalt 770 observationer mellan åren 1993 och 2002. Aktiepriset användes som beroende variabel för att undersöka hur oberoende variabler som kostnadsförda och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företagets värderelevans. Eftersom aktiepriset användes som beroende variabel testades alla oberoende variabler i förhållande till antalet utomstående aktier. En liknande justering som Shah, Liang och Akbar (2013) gjorde angående eget kapital och resultat gjordes även i denna studie. Resultaten visade att det existerar ett signifikant negativt samband mellan aktiepriser och aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter. Därmed stöder inte undersökningen aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter med hänsyn till värderelevans och kan inte anses överensstämma med de flesta undersökningar som hävdar att aktivering är mera värderelevant jämfört med kostnadsföring.
Aktivering har även kritiserats, eftersom den ansetts leda till resultatmanipulering.
Forskare som Markarian, Pozza och Prencipe (2008) undersökte ifall orsaken till att företag aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter är för att påverka resultaten.
Samplet bestod av 86 företag på den italienska aktiemarknaden för året 2003.
Undersökningen utfördes genom att testa hypotesen ifall aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter är relaterad till företagets förändring i lönsamhet. Därmed fungerade aktiverade forsknings- och utvecklingsutgifter som beroende variabel för att testa oberoende variabler som ROA och förändring i ROA för att undersöka ifall dessa påverkar aktiveringen. Resultaten visade att företag med lägre ROA har högre tendens att aktivera forsknings- och utvecklingsutgifter, medan företag som har förbättrad lönsamhet är mera sannolika att kostnadsföra forsknings- och utvecklingsutgifter.
Resultaten tyder därmed på att företag använder aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter för att påverka resultatet. Därmed hävdar författarna att kostnadsföring är ett bättre alternativ jämfört med aktivering, eftersom den förstnämnda metoden inte tillåter flexibilitet eller opportunistisk beteende.
Det man således kan konstatera är att den största delen av undersökningarna som presenterats i detta underkapitel förespråkar aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter. Aktivering anses leda till statistisk pålitlig och ekonomiskt relevant information för investerarna jämfört med kostnadsföring (Lev och Sougiannis 1996).
Kostnadsföring av forsknings- och utvecklingsutgifter anses leda till undervärdering av forsknings- och utvecklingsintensiva företag inom aktiemarknaden, eftersom aktivering
anses vara mera värderelevant jämfört med kostnadsföring. Aktivering torde därmed leda till mera effektivitet när det gäller företags marknadspriser, eftersom informationsrikligheten hos finansiella rapporter ökar. (Lev, Nissim och Thomas 2007).
Informationsrikligheten gällande aktieprisen anses även vara högre för företag som aktiverar forsknings- och utvecklingsutgifter istället för kostnadsföring (Oswald och Zarowin 2007). Trots att majoriteten av undersökningarna hävdar att det existerar ett positivt samband mellan aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och företagsvärdet, finns det forskning som inte har funnit något positivt samband utan istället konstaterat att det existerar en negativ samband mellan aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter och värderelevans (Cazavan-Jeny och JeanJean 2006). Forskare har även kritiserat aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter i och med att den anses leda till resultatmanipulering (Markarian, Pozza och Prencipe 2008). De motstridiga resultaten i tidigare forskning gällande värderelevans av aktivering av forsknings- och utvecklingsutgifter motiverar även skribenten i denna avhandling att undersöka aktiverade utvecklingsutgifters och kostnadsförda forsknings- och utvecklingsutgifters inverkan på marknadsvärdet separat inom bolag i Europeiska unionen.
3.2 Inverkan av forskning och utveckling på den operativa prestationen En hel del forskning har undersökt hur operativ prestation påverkats av forsknings- och utvecklingsutgifter. Studierna har utförts främst genom att använda nuvarande och tidigare forsknings- och utvecklingsutgifter för att undersöka hur företagets resultat har påverkats av dessa utgifter framöver. (Anagnostopoulou 2008).
Tidiga studier, såsom Sougiannis (1994), undersökte ifall tidigare forsknings- och utvecklingsutgifter återspeglar redovisade vinster. Tanken med forskningen var att undersöka hurudant investeringsvärde forskning och utveckling har. Samplet bestod av 573 företag inom olika industrier från USA mellan åren 1975 och 1985. För att kunna kalkylera de effekter som forsknings- och utvecklingsutgifter haft på resultatet i företag användes en inkomstmodell. Resultaten av undersökningen visade att i medeltal leder en dollars investering i forskning och utveckling till två dollars ökning i vinst över en tidsperiod på sju år. Undersökningen hävdar därmed att det existerar en positiv inverkan av forskning och utveckling på företagets operativa prestation.
Andra forskare som undersökt forskningens- och utvecklingens inverkan på den operativa prestationen är Eberhart, Maxwell och Siddique (2004). Forskarna undersökte
ifall signifikanta plötsliga ökningar i forskning och utveckling leder till bättre operativ prestation. Detta utfördes genom att testa företag som ökat sina forsknings- och utvecklingsutgifter och därmed hur detta påverkat påföljande EBIT under en period på fem år. Undersökningen utfördes genom att använda 8313 observationer mellan åren 1951 och 2001. Resultaten av undersökningen visar att företag upplever en signifikant positiv inverkan på operativ prestation inom en period på fem år efter en investering i forskning och utveckling. Resultaten visar även att aktieägarna upplever signifikant positiv aktieavkastning inom en period på fem år efter investeringarna i forskning och utveckling. Det som resultatet hävdar är att det tar tid innan marknaden reagerar på utgifter som forskning och utveckling, vilket tyder på att investerare ofta nedvärderar fördelarna med dessa investeringar.
Ovanstående studier har undersökt hur ”input” när det gäller innovationer, dvs.
forskning och utveckling, påverkat framtida prestation. Det som Pandit, Wasley och Zach (2011) forskade i var hur framtida prestation påverkas när man även tar hänsyn till
”output” av forskning och utveckling, dvs. patent. Forskarna tar därmed även hänsyn till resultaten av forskning och utveckling och hur dessa påverkar framtida operativ prestation. Som operativ prestation eller beroende variabler användes justerat resultat och kassaflöden från den operativa verksamheten. Som oberoende variabler testades antalet patent och värdet av patenten och därmed deras inverkan på den operativa prestationen. Forsknings- och utvecklingsutgifter användes i detta fall som kontrollvariabel. I undersökningen användes totalt 20391 observationer mellan åren 1972 och 2000. Resultaten av undersökningen visar att framtida operativ prestation har ett positivt samband med kvaliteten av patent som företag innehar. Generellt visar även resultaten att företag som är mera innovativa har en högre nivå av operativ prestation och en lägre osäkerhet gällande operativ prestation.
Trots att den största delen av forskningen har funnit ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation, finns det forskning som också har funnit ett negativt samband. Forskarna Vithessonthi och Racela (2016) undersökte hur forsknings- och utvecklingsutgifter påverkar företag långsiktigt och kortsiktigt. Närmare bestämt undersökte forskarna hurudan effekt som forsknings- och utvecklingsintensitet har på den operativa prestationen och företagsvärdet för företag i USA mellan åren 1990 och 2013. Det totala samplet för undersökningen var 18636
observationer. Som beroende variabel användes ROA och ROS3 när det gällde operativ prestation och aktieavkastning och Tobins Q för företagsvärdet. Som oberoende variabel användes forsknings- och utvecklingsintensitet för att testa förhållandet till operativ prestation och företagsvärdet. Resultatet av undersökningen visade att det existerar ett negativt samband mellan mängden forsknings- och utvecklingsintensitet och ROS och ROA, vilket tyder på att det kortsiktigt inte existerar något positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation. Detta gällde endast företag som ansågs ha högre forsknings- och utvecklingsintensitet. Författarna undersökte även ifall företagsvärdet har ett positivt samband med forsknings- och utvecklingsutgifter, vilket visade sig stämma enligt undersökningen. Därmed konstaterar författarna att investeringar i forskning och utveckling kortsiktigt leder till sämre operativ prestation men högre konkurrenskraft vilket förklarar det positiva sambandet mellan forsknings- och utvecklingsintensiteten och företagsvärdet.
Andra författare, som inte funnit någon positiv relation mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och operativ prestation, är Bouaziz (2016). I undersökningen användes 12 företag från Turkiet inom ’’BIST Information Index’’ för perioden 2010 och 2014. Det totala samplet var därmed 60 observationer. För att undersöka företagets prestation användes som beroende variabel ROA och ROE. Som oberoende variabel testades förändringen i företagets forsknings- och utvecklingsutgifter. Resultaten av undersökningen visade inget signifikant samband mellan företagets prestation och forsknings- och utvecklingsutgifter. Dock bör man förhålla sig kritisk till detta resultat främst eftersom samplet var väldigt litet jämfört med tidigare undersökningar.
Det man kan konstatera av tidigare forskning i inverkan av forskning och utveckling på den operativa prestationen inom företag är att det i huvudsak kan konstateras existera ett positivt samband mellan forsknings- och utvecklingsutgifter och företags operativa prestation (Sougiannis 1994). Dock hävdar tidigare forskning att det tar tid innan forsknings- och utvecklingsutgifter leder till bättre operativ prestation. Eberhart, Maxwell och Siddique (2004) hävdade att det tar fem år innan företag upplever en signifikant positiv inverkan av forsknings- och utvecklingsutgifter på den operativa prestationen. Därmed kan man konstatera att investeringar i forskning och utveckling är långtidsinvesteringar när det gäller bättre operativ prestation. Detta bekräftades även
3 Förkortningarna ROA, ROS och ROE betyder: ROA (Return on Assets), dvs. avkastning på totalkapitalet, ROS (Return on Sales), dvs. avkastning på försäljning och ROE (Return on Equity), dvs. avkastning på eget kapital.
