Förrättningen

För att genomföra auktionen anlitades två auktionsförrättare, som också var de som upprättade bouppteckningen. Dessa män var betrodda och skrivkunniga, och är i minst tre fall nämndemän. Tyvärr finns det trots detta vissa brister i protokollföringen som gör att det inte alltid framgår vem som faktiskt har upprättat protokollen. I åtta protokoll anges enbart det ena av de två namnen, och i ytterligare tre saknas underskrifter helt, alternativt har det inte varit möjligt att identifiera vilka roller samtliga som undertecknat dokumentet har haft. Trots dessa brister är det tydligt att vissa auktionsförrättare arbetade i relativt fasta par, och att den som en gång fått förtroendet som auktionsförrättare gärna fick det återkommande. I Augerums socken genomfördes under undersökningsperioden fem auktioner och samtliga förrättades av Arnoll Johansson och Anders Hindricksson. Ingen annan socken av häradets åtta uppvisar lika fasta förrättare, men det är ändå tydligt, och föga förvånande, att det finns geografiska samband mellan vem som anlitades och var auktionen hölls. Anders Svensson förrättar tre undersökta auktioner, en i Jämjö socken och två i Kristianopel. Då auktionen i Jämjö socken hålls mycket nära gränsen mot Kristianopel är detta ett exempel på att sockengränsen i sig inte var det avgörande. Som illustreras i bild 2.1 är det tydligt att auktionsförrättarna var mycket rörliga.

De 29 auktionerna med namngivna förrättare sköttes av totalt 17 auktionsförrättare, varav nio förekommer i mer än ett protokoll. Flitigast anlitad var tidigare nämnda Anders Hindricksson som engagerades inte mindre än nio gånger, varav sju tillsamman med parhästen Arnoll Jonsson.

168 Muntlig uppgift, Martina Böök, 2021-05-19.

44

Bild 2.1. Karta över auktioner som hölls av nio auktionsförrättare som höll i mer än en auktion i Blekinges Östra härad runt år 1780. Källa: Bouppteckningar, Östra härad i Blekinge.

Auktionsförrättarna upprättade protokollet men dessa innehåller inga uppgifter om arbetsfördelningen dem sinsemellan. Eftersom uppdraget var arvoderat, med en summa som ofta (men inte alltid), specificeras som en del av bouppteckningens skuldförteckning är det troligaste att de två auktionsförrättarna stod för både protokoll och utrop av varorna. Samtliga protokoll är utförda av en person per protokoll, vilket är tydligt genom jämförelse av handstilar i dokumenten. I Enköpingstrakten finns exempel på bevarade utkast till protokoll som senare har renskrivits,¹⁶⁹ en typ av dokument som

169 G. Ulväng, Murhem & Lilja (2013) s. 77.

45

borde kunna skvallra om man under auktionens gång har bytt uppgift med varandra. Det Ulväng, Murhem & Lilja beskriver talar snarare för att arbetsfördelningen var tydlig och fast, i det att deras undersökning visar att auktionen arrangerades av en ensam auktionist som förde protokollet och att utroparens ansvar var separat.¹⁷⁰ Den uppländska auktionisten stod också ensam för en ekonomisk risk bestående av att köpen i allmänhet gjordes på kredit. Kreditsystemet innebar att betalningen för varorna gick till auktionisten, som direkt efter auktionen skulle betala uppdragsgivaren för hela auktionssumman förutom auktionistens arvode.¹⁷¹ I och med att det vanligen dröjde flera månader och ibland flera år innan betalningen skedde belyser det ytterligare vikten av att auktionisten var en betrodd person som själv hade god kredit i det omgivande samhället.

Om de blekingska auktionsförrättarna hade samma roll gällande betalningssystemet framgår inte av materialet, men det verkar vara en skillnad i hur förutbestämd arbetsfördelningen var i och med att man i Uppland haft en ensam auktionist, till skillnad från de blekingska par-arbetande auktionsförrättarna. I ett enda av de 32 undersökta fallen finns någon information om hur betalningen gick till. Efter att Ingrid Israelsdotters¹⁷² lösöre auktionerats ut någon gång efter den 28 juni 1783¹⁷³ tar protokollet upp att

”ovanstående auktionsmedel är på följande sätt indrivne nämligen” varefter här specificeras att ”den 13 dec 1784 inflöt på det första mötet 135 silvermynt och 18 ören [ca 22,5 riksdaler]” av den totala auktionssumman på dryga 82 riksdaler.¹⁷⁴ Ytterligare ett möte hölls tre dagar senare och ännu ett den 23e december. När dessa tre möten hållits återstod ännu 164 obetalda silvermynt [ca 27,3 riksdaler].

Vilka som närvarade på dessa möten, var de hölls eller hur de gick till förtäljs inte av protokollen, men vi får veta vilka det är som efter de tre mötena ännu inte betalat sina inrop på auktionen. Av auktionens 41 köpare är det då 10 personer som står kvar på listan över ”dem som ännu inte betalat sina inrop i sterbhuset”. En av dessa 10, och skyldig för 131 av de 164 silvermynten är änklingen i huset. Denne Erland Gertsson hade ropat in 14 av auktionens 78 föremål (bland dem en vagn och en ko för tillsammans 10 riksdaler). Att änklingen själv, i detta skuldtyngda bo, haft möjlighet att återköpa en mängd föremål utan att ha ekonomisk täckning för det tyder på att den ekonomiska risken skulle kunna ha tagits av någon annan än sterbhuset. Å andra sidan är denna bouppteckning med efterföljande auktionsprocess en ovanligt rörig historia med yviga diskussioner mellan änklingen och styvsonen där den senare fått hemmanet testamenterat till sig av den avlidna modern/hustrun. Detta var möjligen förklaringen till att det ansågs nödvändigt att förteckna indrivningen av skulderna i just detta fall.

Protokollet avslutas med oenighet mellan styvfar och styvson, och det går inte att utläsa hur änklingens skuld till sterbhuset hanterades vidare.¹⁷⁵

170 G. Ulväng, Murhem & Lilja (2013) s. 76.

171 G. Ulväng, Murhem & Lilja (2013) s. 79.

172 n30.

173 Ingrid Israelsdotters auktion är en av dem vars datum inte specificeras. 1783-06-28 är datumet för bouppteckningens upprättande.

174 I protokollet blandas de två valutorna. De 135 silvermynten motsvarar 22 riksdaler och 16 skilling.

175 Bouppteckningen efter Ingrid Israelsdotter kunde på egen hand vara föremål för en studie. Den avslutas efter de tre indrivningsmötena, och ytterligare möten med sterbhusets gäldenärer och arvingar för att diskutera hur auktionssumma ska fördelas dem emellan då de inte på långa vägar täcker skulderna, med att Ingrid Israelsdotters son Anders Svensson, som är Erlands Gertsson styvson, meddelar att han kommer stämma sin styvfader till tinget, då denne först ska ha överdrivit boets

46

Oavsett vem som stod för den ekonomiska risken bekräftar detta ensamma protokoll att det i vissa fall kunde ta tid, och innebära en inte så liten insats för auktionsförrättarna att se till att alla köpare betalade för sig. I de andra 31 protokollen nämns inte alls hur eller när de inropade föremålen betalades, eller om betalningen gick till någon av auktionsförrättaren eller direkt till en företrädare för sterbhuset, vilket antyder att detta i vanliga fall gick så ordnat till att de tre möten som hölls efter Ingrid Israelsdotters auktion var ett särfall.

Protokollföringen var, som redan konstaterats, inte utförd enligt någon fastställd mall, och förteckningen kunde genomföras i olika ordning. Ett annat problem är också att protokollen inte alltid är kompletta, till exempel där namnet på en av de två auktionsförrättarna saknas. Detta innebär att vissa jämförelser inte är möjliga att göra rakt av för samtliga protokoll, och att varje protokoll måste närstuderas för att finna alla uppgifter. Stavningen av orter och namn kan skilja sig åt inom ett och samma protokoll, och en person kan benämnas både med och utan titel, förnamn och bostadsort, vilket försvårar identifieringen av enskilda köpare.¹⁷⁶ Troligt är att de uppgifter som har protokollförts är de som ansetts nödvändiga för att identifiera köparna, och att auktionsförrättaren själv haft tillräcklig lokalkännedom för att ibland helt utesluta uppgift om vilken ort köparna kommer från.

Den som vill studera bouppteckningarna och auktionsprotokollen metodiskt kan ibland utsättas för viss frustration, delvis med anledning av ovanstående, delvis på grund av att i vissa protokoll är det helt enkelt inte någon ordning alls. Där många protokoll har tydliga rubriker med en föremålskategori i taget (och läsbara handstilar) förekommer även protokoll där det verkar som att auktion har förts utan någon som helst ordning vad gäller föremålens inbördes kategorisering. Ibland anas också en annan logik än den utomstående betraktaren ser som mest rimlig. När auktionen efter Anders Larsson och Maria Hansdotter¹⁷⁷ protokollförs hittar vi först kläderna något uppblandade med andra textilier, därefter redskap och på slutet förtecknas tillsammans med fiskeredskapen sex ulltröjor. Detta bör innebära att just dessa tröjor användes vid fisket, till skillnad från de kläder som förtecknats tillsammans med annat lösöre.

Auktionsförrättarna var lokalt förankrade män med stort förtroende och på flera sätt socialt aktiva i samhället. Ett exempel på hur dessa män deltog i vad som hände på bygden bjuder nämndemannen Jöns Andersson oss på, då han inte bara är en av auktionsförrättarna när Per Simonssons och Kerstin Mårtensdotters lösöre säljs den 8 mars 1781 i Rödeby, han passar också på att på samma auktion till sig själv ropa in bland annat ”en liten korg med något järnbråte” för fyra skilling. ¹⁷⁸ Veckan efter, den 19 mars 1781 är det ny auktion i Rödeby, och även om Jöns Andersson denna gång inte är auktionsförrättare så är han där som besökare, och köper denna gång en överdel i lärft och ett förkläde av sits. ¹⁷⁹ Då det

skulder och därefter menat att dessa ska följa fastigheten som ärvs av Anders Svensson. Vid det laget verkar bouppteckningsmännen vara ganska trötta på det hela och protokollför att de därmed vidare lämnar hela ärendet till häradshövdingen att avgöra.

176 Vid transkriberingen har det inte skadat att jag haft tillräcklig lokalkännedom för att veta om att det finns både ett Hallarum och ett Heljarum (Häljarum) i Jämjötrakten, två ortsnamn som i protokollen ser förvillande lika ut

177 n10.

178 n3.

179 n8.

47

var kvinnoplagg han köpte får vi anta att de var avsedda för hans hustru, Maria Larsdotter eller någon annan kvinna i hans hushåll.

I maj 1782 dör Jöns Andersson 53 år gammal, och när hans eget lösöre auktioneras ut i december samma år är det undersökningens mest omfattande bouppteckning, där det totala lösöret är värderat till 185 riksdaler och skulderna hela 532 riksdaler. ¹⁸⁰ Att Jöns Anderssons ställning i lokalsamhället var något annat en vanlig bondes kan också avläsas i vilka som besökte auktionen: utöver en mängd bönder från närområdet kom besökarna inresande från omgivande socknar i högre grad än för andra auktioner i Rödebyområdet. Därtill besöktes auktionen av en Madame Annerstedt och en Herr Elmström. Dessa förekommer som köpare även i andra auktionsprotokoll i undersökningen, men inte i några fler av auktionerna i häradets norra delar.

Ahlbergers modell av handelns grundformer¹⁸¹ visar på bristen på tillgänglighet av varor på landsbygden före handelsbodarnas inträde från mitten av 1800-talet. Sverige var glesbefolkat med outvecklade marknader och auktionen är ett sätt att lösa distributionen av varor som innebar att den var en viktig del av dåtidens ekonomiska liv.¹⁸² Jag vill påstå att den måste varit särskilt viktigt på landsbygden, på grund av den annars stora bristen på varutillgång. Det kan inte ha varit lätt för alla människor att ta sig till närmsta stad, med tanke på vilka färdmedel som stod till buds. Tillsammans med att jag visat att långt ifrån alla auktioner tillkom av ekonomiskt tvingande skäl menar jag att auktionerna måste ha varit ett vanligt förekommande inslag i landsbygdens kommers, och att det hölls en auktion inte i sig säger något om hushållsekonomin för de som sålde sina bohag.