Kläder på auktionerna

Av undersökningens 3136 utrop utgör kläderna 770 stycken, eller en fjärdedel. På de enskilda auktionerna såldes mellan 77 och noll plagg, med ett medeltal på 24. Genomsnittet dras upp av att ett fåtal auktioner innehåller väldigt många plagg, vilket avspeglas i att medianvärdet stannar på 20,5 plagg.

I de fullständiga auktionerna utgör kläderna 23% av utropen, att jämföra med de partiella auktionerna där någon form av urval har skett och där kläderna istället utgör 29% av utropen.

Erikson har visat att kläder och hemtextilier under 1780-talet ofta utgjorde uppemot 25% av hushållens rörliga tillgångar för att därefter minska under 1800-talet, och att textilierna i allmänhet utgjorde ett större värde än kör- och åkerredskapen.²⁷⁷ Jag har undersökt värderingen av kläderna i de fullständiga auktionerna och funnit att klädernas andel av värderingen spänner från 6 promille till 71%. Det är rimligt att sortera bort extremerna i båda ändarna av skalan, och då landar istället spannet mellan sex och 29%.²⁷⁸ Medelvärdet är 13% och medianvärdet 8% men eftersom jag inte har studerat de sängkläder och linne som Erikson har inkluderat i sina siffror så går det inte att jämföra uppgifterna rakt av. Innehållet

276 M. Ulväng (2012).

277 Erikson (2018) s. 145–146.

278 Jag har här valt att exkludera de två auktionerna (n31 och n20) som bara innehåller två respektive tre plagg eftersom det är orimligt att anta att dessa personers hela klädinnehav är upptaget i bouppteckningen. Även Gumme Andersson och Johan Gabriel Springer (n24 och n32) är exkluderade eftersom de två unga männens lösöre så mycket skiljer sig från det som är allmänt förekommande i undersökningen.

77

i mitt material pekar dock på att förhållandena i Östra härad och Eriksons Västmanland påminner om varandra, och det är möjligt att fastslå att klädernas (och hemtextiliernas) värde var en betydande andel av landsbygdsbefolkningens lösöre.

Här vill jag stanna upp vid ett potentiellt systemfel när det kommer till att jämföra klädernas bouppteckningsvärderingar med värderingen för andra föremålskategorier. Att bara ena makens kläder förtecknas är väl känt, men att detta innebär att jämförelser mellan klädernas värde och andra föremålskategoriers värde blir missvisande har jag inte sett någon diskussion om i tidigare forskning.

För övriga kategorier förtecknas hela hushållets ägodelar, men för kläderna bara hälften. Jag har inte kommit fram till en ultimat lösning på detta bekymmer, då till exempel tidigare redovisade könsskillnader gör att frågan är mer komplex än att svaret är att helt enkelt dubbla klädernas värde vid jämförelser med andra kategoriers värde. Jag har därför valt att hålla mig till de värden som de facto redovisas i bouppteckningarna, men vill lyfta fram att detta är ytterligare en faktor som pekar på klädvärdets stora andel av de totala värdena i hushållen.

Det förekommer att kläderna, liksom andra föremål, i bouppteckningarna beskrivs som gamla. Detta påverkar priset negativt, men även gamla plagg kunde fortfarande vara värda väsentliga summor. I materialet påträffas ofta att ett plagg följs av ett annat som beskrivs som ”ett dito gammalt”.²⁷⁹ I dessa fall är det möjligt att se en skillnad i värde mellan plagg som är jämförbara i utseende, material och kvalitet, men där ålder eller skick skiljer dem åt. I andra, mer ospecificerade fall är det ofta relativt dunkelt varför ett livstycke i kläde var värt fyra silvermynt, och ett annat med samma beskrivning bara två silvermynt. I de fall vi står inför ett nytt och ett gammalt plagg av samma slag kan i vissa fall gå att utläsa ungefär vad degraderingen i skick innebar för värdet, men också att ett gammalt plagg kunde vara värt mer än ett nytt av sämre kvalitet. Barbro Månsdotter lämnade en mängd kläder efter sig, bland annat flera olika förkläden.²⁸⁰ Ett är ett förkläde av sits värderat till 3 silvermynt, och nästa i förteckningen ”1 do gam” med värdet 1 silvermynt och 16 ören, alltså precis halva värdet av det nya. Efter det gamla förklädet förtecknas ”1 do trökt”, alltså ytterligare ett förkläde, denna gång med tryckt mönster. Alla tre nämnda förkläden är av köpetyg, men det tryckta värderas till bara ett silvermynt och det som betecknas som gammalt är alltså ändå ansett som värt mer. Bouppteckningsmannens värdering höll dock inte hela vägen på auktionen, och det gamla förklädet inbringade ett lägre pris än det tryckta. Jag menar att förhandsvärderingen ändå säger något av betydelse, där det inte var självklart att ett gammalt plagg hade ett lägre värde än ett nyare beroende på andra kvaliteter.

I mitt material såväl som i andra undersökningar förekommer det att kläderna helt eller delvis delades direkt mellan arvingarna utanför både bouppteckning och auktion. I Ulvängs undersökning av testamenten återkommer formuleringar där den avlidne anger vilken arvinge som ska ha vilka plagg.

Ulväng har genom att jämföra bouppteckningar från flera personer i samma familj som avlidit nära varandra i tid kunnat återfinna samma plagg och tolkat detta som att ett arv av kläder också innebar att

279 På bouppteckningslingo är den vanliga formuleringen ”1 do gl”.

280 n6.

78

arvingen faktiskt införlivade plagget i sin garderob.²⁸¹ Här bjuder mitt material med kombinerade bouppteckningar, arvsskiften och auktionsprotokoll på en möjlighet att ställa en liknande fråga, men att undersöka den i ”realtid”. Som flera gånger konstaterats säljs de mesta av kläderna på auktionerna men det finns undantag som är relevanta här. Efter Nils Bengtsson och Elin Jonsson genomförs först en bouppteckning och därefter delas delar av lösöret i hemgifter till de tre döttrarna.²⁸² Övrigt lösöre säljs på auktion, men denna inleds med att mellandottern Elin säljer delar av de föremål hon just fått tilldelat sig. I hennes hemgift har hon, bland en del andra föremål, först fått en röd värkenskånk och ett rött livstycke. Hon har därefter valt ut föremål ur hemgiften till auktionen där bland annat skånken säljs men inte livstycket. Jag menar att Elin här har gjort ett aktivt val bland de två plaggen, valt bort det ena och bestämt sig för att spara det andra, och att detta stämmer med Ulvängs resultat om att de ärvda plaggen kunde bli en integrerad del i arvingens garderob. Hade Elin inte avsett att använda livstycket hon ärvde hade hon sålt även det.

I 4.3 Varornas värde diskuterar jag att bouppteckningarnas värdering i allmänhet understeg det marknadsvärde som auktionspriserna svarar mot, och att skillnaden i min undersökning är ännu större än de 20-30% som tidigare forskning visat. Här har jag undersökt motsvarande siffror för de kläder som såldes på auktionerna för att svara på om värderingen av kläder i högre, lägre eller samma grad motsvarade marknadspriset jämfört med hela lösöret.²⁸³

Sex av auktionerna har innehållit för få plagg, inte förtecknat värdering för kläderna eller haft många osålda plagg och har därför uteslutits ur följande beräkningar. I 15 av de kvarvarande 26 auktionerna är klädernas värde mer underskattat i bouppteckningen än värdet för hela lösöret, och i 11 är förhållanden omvända. I genomsnitt är klädernas värde angett till 40% av det pris de sedan sålts för, vilket är exakt samma som för hela lösöret.

Tabell 7. Undervärderingen av hela lösöret respektive undervärderingen av kläderna i sterbhusauktioner från Blekinges Östra härad runt år 1780.

Undervärdering Hela lösöret (inklusive Kläder, antal auktioner

<0% 1

0-19% 2

20-29% 6 5

30-39% 8 5

40-49% 11 7

50-59% 5 7

60-69% 1

Källa: Bouppteckningar, Östra härad Blekinge.

I tabell 7 redovisas undervärderingens intervall, som visar att undervärderingen av kläderna är något mer utspritt, samtidigt som undervärderingen för hela lösöret i fler fall håller sig närmre genomsnittet på 40%. Sammantaget kan ändå sägas att kläderna inte sticker ut i någon vidare omfattning och att den

281 M. Ulväng (2012) s. 113.

282 n21

283 I siffrorna för hela lösöret ingår alltså även kläderna. På grund av tidsbegränsning har det inte varit möjligt att bryta ut dem.

79

undervärdering som kan observeras är ungefär samma för kläderna och för hela lösöret. Det har inte varit möjligt att undersöka ytterligare föremålskategorier, men min slutsats är att kläderna kan användas som en indikator för hur mycket en bouppteckningsvärdering underskattat marknadsvärdet i och med att felet ligger så nära genomsnittet. Särskilt lämpligt vore detta i ett större material, som diagram 7 visar kan skillnaden inom en enskild bouppteckning i vissa fall vara ganska stor.

Diagram 7. Undervärderingen av hela lösöret respektive undervärderingen av kläderna i sterbhusauktioner från Blekinges Östra härad runt år 1780.

Källa: Bouppteckningar, Östra härad Blekinge.