Kläder som dragplåster

Uppsatsen inleddes med en tur till Säby i Ramdala socken och avslutas på samma ställe. Ingrid Svensdotter, som dog 37 år gammal, var av allt att döma mitt upp i livet när det abrupt tog slut. Hon tillhörde ett framgångsrikt bondehushåll, hade tre barn mellan 15 och 5 år och avled i en hastig feber vars anledning inte går att avgöra. Att Ingrid var i full verksamhet går att avläsa i hennes omfattande klädinnehav som utgjordes av 49 plagg och som samtliga ropades ut på den auktion som hölls efter hennes död. Ingrids klädkistor var välfyllda, och även om det finns tre auktioner i materialet med fler plagg så får Ingrids stå som exempel på hur kläderna kunde fungera som dragplåster till en auktion.

Auktionen, som består av 115 utrop med en värdering på 45 riksdaler inleds med att alla Ingrids kläder ropas ut. Först av allt säljs ett plagg som kort och gott betecknas som ”en röd skiört” och är värderad till 24 silvermynt [4 riksdaler]). Ingrids röda skiört var troligen en livkjol och bouppteckningsmannens kortfattade beskrivning till trots måste detta plagg ha varit något alldeles särskilt då det näst högst värderade plagget i bouppteckningen är ett blått silkesförkläde för sex silvermynt [1 riksdaler].

Auktionsprotokollen är å ena sidan källor till omfattande information, men är för den dräktintresserade sorgligt sparsmakade på uppgifter om klädernas utseende. I fallet med Ingrids skiört är det extra frustrerande att inte få veta mer om den för med ett ögonkast på kolumnen för försäljningspris kan

0 10 20 30 40 50 60 70

n1 n3 n4 n5 n6 n7 n8 n9 n10n11n12n13n14n15n16n18n19n21n22n23n24n26n27n28n29n30

Undervärdering av hela lösöret jämfört med kläderna

Hela lösöret Kläder

80

avläsas att även om värderingen på förhand var hög, så underskattade den kraftigt det marknadsmässiga värdet. Bild 5.1 och 5.2 visar en livkjol som kan likna det plagg Ingrid hade. Under livkjolen bars alltid en särk eller överdel, och över den ett förkläde. Efter vad som måste varit en rafflande budgivning gick plagget till Nils Svensson i Torstäva som betalade hela 67 silvermynt. Detta måste alltså ha varit ett praktplagg av stora mått som kunde säljas för ett värde motsvarande över 11 riksdaler.²⁸⁴ För att ge ett grepp om de ekonomiska proportionerna kan påpekas att bouppteckningens värdering av Ingrids hela, och omfattande, lösöre låg på 104 riksdaler, vilket är undersökningens fjärde högst värderade sterbhus.

Bild 5.1 och 5.2. Livkjol i Nordiska museets samling. Liv av sidenbrokad, kjol av röd rask. Foto: Bertil Wretling, Nordiska museet. Föremålsnummer: NM.0099151

Att Ingrid hade både livkjolar och (modernare) midjekjolar med livstycken visar att det lokala dräktskicket befinner sig i en brytningsfas, där de äldre plaggen levde sida vid sida med de nyare, och där de äldre plaggen kunde fortsätta vara de mest värdefulla. Här syns tydligt att nya moden med empireinspirerade midjor kunde börja sprida sig på den blekingska landsbygden samtidigt som de röda kjolarna länge fortsatte att vara de allra mest eftertraktade. Blekingarna verkar ha varit öppna för influenser utifrån, men anpassade dem till att stämma med det lokala dräktskicket och, inte minst viktigt, förändringen gick stegvis där plagg efter plagg förändrades olika fort. Även den som var klädd i det lokalt allra mest moderna anpassade sitt yttre till lokalsamhällets rådande ideal. Som Böök visar så kunde det finnas ekonomiska anledningar att bevara ett ålderdomligt ideal i dräktskicket för att bevara

284 Jag passar här på att återknyta till not 1, och frågan om jämförelser mellan olika tiders penningvärde. De 11 riksdaler som Ingrids röda skiört såldes för motsvarar 2021 köpkraften av 4561 kronor som får anses som en rejäl utgift på mångas klädkonto. Men riktigt hisnande blir det först vid en jämförelse med hur lång arbetstid de 11 riksdalerna skulle ersatt idag: 11 riksdaler banco år 1778 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 126 326 kronor år 2021. Ref: Edvinsson &

Söderberg (2011).

81

värdet i de befintliga plaggen.²⁸⁵ Min undersökning visar på liknande tendenser, men också att blekingarna funnit ett eget sätt att uppnå detta där båda idealen lever parallellt.

Ur auktionsprotokollet kan utläsas i vilken ordning auktionen förrättades, och det är uppenbart att Ingrids kläder var huvudattraktionen. Först har en bouppteckning på det fullständiga lösöret genomförts där gångkläderna har förtecknats sist. Precis före tar dock bouppteckningsmannen en paus och skriver:

”Afledne hustruns gångkläder lät wederbörande oskiftade till den mestbjudande försälja som nu specificerades nämbl.”.²⁸⁶ Sen vidtar försäljningen av kläderna, mitt i bouppteckningen, på ett sätt som inte förekommer i någon annan av de 32 auktionerna. Allmänt är annars att bouppteckning och auktionsprotokoll följer efter varandra, eller att bouppteckningen och auktionen löper parallellt i sin helhet. Denna hybridform förekommer bara här.

Auktionen inleds alltså med Ingrids praktplagg där budgivningen rusar i väg. Efter det röda skiörtet följer så ytterligare 48 utrop av vad som benämns som kjortlar med röda överdelar (och som också är livkjolar), fem skånkar i olika färger, tröjor, livstycken, förkläden av både köpta och hemvävda tyger och en mängd andra plagg som tecknar en bild av en mycket välklädd kvinna. I slutet av auktionen säljs också några andra föremål: en järnskodd vagn, några möbler, ett par tröjspännen och en tvärsadel.

Därefter vidtas de vanliga procedurerna där utgifter för förrättningen förtecknas (boet var skuldfritt, annars hade även skulder förtecknats här) varefter arvskiftet genomförs. De tre barnen tilldelas i skiftet en gemensam lott av diverse föremål varefter auktionen återupptas och denna lott också säljs.

De sammanlagda utropen är värderade till 45 riksdaler, och säljs för 89. Kläderna är värderade till knappt 15 riksdaler och säljs för 32,7, vilket innebär att klädernas värde har skattats till 55% under det faktiska marknadsvärdet. En stor del av ökningen står det röda skiörtet för men det finns många andra plagg som också ökar till mer än dubbla priset jämfört med värderingen.

Även när barnens lott säljs ökar priset jämfört med värderingen, men ökningen är inte lika stor. Särskilt inte när det gäller de högt värderade föremålen, som inte drar iväg i pris på samma sätt som när det gäller det röda skiörtet.²⁸⁷

På de två delauktionerna syns tydliga skillnader i köparnas köpmönster, främst vad gäller könsfördelningen. 16 av de 49 utropen av kläder ropas in av kvinnor, och antalet individuella köpare är 9 kvinnor och 21 män. Här har kvinnorna alltså utgjort 30% av köparna och köpt 33% av de kläder som ropades ut. Av de 66 utrop från båda dealauktionerna som inte rörde kläder var det bara ett som ropades in av en kvinna, när änkan Elin från Senoren ropade in ett träfat för två silvermynt och tre öre. Det är uppenbart att de kvinnor som besökt auktionen har varit där med anledning av de kläder som skulle

285 Böök (2013) s. 66.

286 Bouppteckning Ingrid Svensdotter, n5.

287 De högst värderade föremålen i barnens lott är ett pärlband värderat till 10 silvermynt som säljs för 12, och en guldring värderad till åtta silvermynt som också det säljs för 12.

82

säljas.²⁸⁸ Inte ens de 15 hemtextilierna som ropas ut från barnens lott har lockat tillräckligt för att kvinnorna skulle bjuda tillräckligt högt, och dessa föremål har alla gått till manliga köpare.

Förloppet i protokollet pekar på att auktionen har planerats noggrant med avseende på vilka föremål som ropades ut i vilken ordning. Vid bouppteckningen har det redan varit avgjort att alla Ingrids kläder skulle säljas på auktionen, men det var inte bestämt vilka föremål som skulle tilldelas barnen och sedan också säljas. Innehållet i barnens lott är lika varierat som lösöret i övrigt och består ungefärligt av en tredjedel av samtliga föremålskategorier. Det finns alltså inget däri som bör ha varit mer eller mindre lockande än på vilken annan auktion som helst. Med kläderna är det däremot en helt annan situation.

Jag menar att Ingrids omfattande klädinnehav i allmänhet, och det röda skiörtet i synnerhet, måste ha varit väl kända på bygden i hennes livstid och att den anmärkningsvärt höga prisökningen på det redan högt värderade plagget visar på att hennes kläder har fungerat som ett dragplåster till auktionen. Att auktionen har planerats med kläderna i centrum är också ett tecken på att de som deltagit i att arrangera den har varit medveten om klädernas betydelse vid detta tillfället.

Ingrids kläder var anmärkningsvärda, men hennes auktion är långt ifrån den enda där det är tydligt att försäljningen kretsar runt kläderna. Som jag tidigare visat så hanteras kläderna specifikt på ett eller annat sätt i nästan alla bouppteckningar och jag menar att kläderna var mycket viktiga för auktionernas dragningskraft. Kläderna uppvisade en mycket större variation än andra slags föremål: hushållsredskap och hemtextilier kan inte ha skilt sig särskilt mycket åt mellan auktionerna, men när det gäller kläderna fanns det oftare en chans att få se något nytt eller särskilt vackert.