Varorna

Undersökningens fokus ligger på kläderna (vilka behandlas närmre i kapitel 5) men för att studera dessa är det först nödvändigt med en fördjupning i den totala omfattningen av varor som ropades ut på auktionerna och vad bouppteckningens värdering innebar för försäljningspriset.

På de 32 auktionerna finns totalt 3136 utrop förtecknade, vilket ger ett genomsnitt på 98 utrop per auktion. Mediantalet är bara något högre, 99,5 föremål per auktion. Den minsta auktionen har 31 utrop och den största 196. Däremellan är spridningen stor.

Det går att visa på att de föremål som säljs avspeglar vem den avlidne var, men också var i häradet denne bodde. I kustbygderna förekommer föga förvånande fiskeredskap i många sterbhus, och i jordbruksbygderna finns flera ridsadlar förtecknade. De flesta föremålen är av vardagligt slag:

hushållsredskap, hemtextilier, kläder och jordbruksredskap. Men i många hushåll finns något eller några tecken på överflöd och moderna influenser utöver de som går att finna i kläderna. Detta gäller särskilt bland männens lösöre, där det till exempel finns spanskrör i fyra sterbhus.²¹⁴

Närliggande kläderna som föremålskategori är övriga textilier i hemmet, och textilberedningsredskap.

Till övriga textilier hör vad som oftast rubriceras som ”sängkläder” och ”linnet”, där linnet i allmänhet innebär borddukar, handdukar och väggkläden. Till sängkläder hör bland annat lakan, kuddar och täcken. Då dessa kategorier i mycket lägre grad än gångkläderna har hållits isär i förteckningarna har de i undersökningen förts samman till kategorin ”hemtextilier”. Det hade inte varit förvånande att finna samband mellan mängden utropade hemtextilier och gångkläder, men jag har inte kunnat finna något sådant i materialet. I flera av de protokoll från partiella auktioner där hela klädinnehavet säljs förekommer inga hemtextilier alls, eller bara enstaka utrop. På Elisabets Nilsdotters auktion (som är en av de partiella) utgörs 45 av de 65 utropen av kläder, men inte ett enda av de återstående 20 utgörs av hemtextilier, dessa har änkemannen valt att behålla i boet.²¹⁵ Lösöret efter Elisabet Nilsdotter är ett exempel på gångklädernas särställning jämfört med övriga föremål. Här är tydligt att det inte fanns någon användning för gångkläderna efter hennes bortgång, samtidigt som de varit attraktiva nog att vara huvudnummer på auktionen.

Ett tydligt samband är dock att kön är relaterat till försäljningen av hemtextilierna. I den hälft av auktioner där flest hemtextilier ropas ut är 12 efter kvinnor, eller par där kvinnan avlidit sist. Vad detta samband innebär är svårt att säga, men kanske kan de kvinnor som varit efterlevande till de avlidna männen i högre grad varit angelägna att behålla hemtextiliernas hemtrevnad i boet?

214 Ett spanskrör är en promenadkäpp.

215 n8.

60

4.1 Var allt till salu?

Auktionerna innebar att ett hushålls lösöre skingrades bland grannar och på bygden (eller ännu längre bort), men det var långt ifrån alltid som sterbhusauktionen förde med sig att hushållet helt tömdes på föremål. I 15 av de 32 undersökta auktionerna ropas hela lösöret ut,²¹⁶ men i mer än hälften är det alltså bara delar av lösöret som gått till försäljning.

Antalet föremål har i liten utsträckning påverkats av detta: i de fall hela boet säljs är det i genomsnitt 102,5 utrop per auktion, att jämföra med 92,5 utrop där delar säljs. När auktionerna sorteras efter antal utropade föremål är det nära att listan består av varannan auktion där allt säljs, och varannan där delar säljs. De två minsta auktionerna, med 31 respektive 32 föremål är en av varje, vilket också är fallet med de två största auktionerna med 196 respektive 186 föremål. Hur stor auktionen var och om hela lösöret såldes eller ej är alltså inte faktorer som har något sammanhang.

Något som har påverkat är, föga förvånande, boets skuldsättning. Endast ett av sterbhusen där allt säljs är skuldfritt. Detta gäller Gumme Andersson,²¹⁷ som avlidit 26 år gammal och lämnat sju syskon som arvingar. Här kan antas att försäljningen av Gummes lösöre som bestod av 39 föremål, i huvudsak verktyg och kläder, genomfördes av praktiska skäl, och värdet av föremålen var relativt högt per styck.

Att många av de auktioner där hela lösöret såldes berodde på skuldsättningen är inte långsökt, men skuldsättningen är inte alltid stor i förhållande till det som ropas ut. I tre fall²¹⁸ rör sig skulderna om summor runt 10 riksdaler, samtidigt som utropssumman ligger på två till tre gånger så mycket. Att bouppteckningsvärderingar i allmänhet låg flera tiotals procent under marknadsvärdet diskuteras i 4.3 Varornas värde, och då detta också bör ha varit väl känt även i sin samtid pekar detta på att man i dessa fall haft andra skäl än skuldsättningen till att hela lösöret såldes. Detta kan jämföras med det motsatta beteendet i de auktioner där delar säljs och där man i stället uppenbart valt ut föremål för att så nära som möjligt täcka skuldsumman, men i övrigt slippa sälja föremål i onödan.²¹⁹ Det är svårt att ange exakt hur många sterbhus som valt denna lösning, men att det förekommer är likväl tydligt. I ett fall²²⁰ är värderingen på 93 riksdaler, skulderna på 17 och de utropade föremålen värderade till 11. Att dessa sedan ropas in för 20 riksdaler får ses som att man gjort en noggrann beräkning av vilka saker som kunde säljas för att precis betala av skulderna. Ännu ett resultat som talar för att vad som sålts på de partiella auktionerna avgjorts av ett genomtänkt urval är att snittpriset för föremålen är tydligt högre än i de fullständiga auktionerna. I de förstnämnda har priset per föremål varit i snitt 0,6 riksdaler, och i de sistnämnda 0,45 riksdaler. Man har alltså valt ut mer värdefulla föremålen i de fall ett val har varit aktuellt.

216 I några av dessa fall har dessförinnan änkesängen dragit ifrån.

217 n24.

218 n4, n10, n31.

219 Till exempel n16, n21, n22, n23.

220 n16, Magnus Olsson som diskuteras även i avsnitt 2.2.1 Skulderna och de efterlevande

61

Av de 26 sterbhus där det finns skulder är det sju vars auktionssumma inte täcker skulderna. Av dessa är två partiella, och iögonfallande är att dessa hör till de tre högst skuldsatta bona. Båda är tidigare nämnda, nämligen Ingrid Israelsdotter med de trätande arvingarna, och nämndemannen Jöns Andersson.²²¹ I Ingrids fall har föremål till ett värde av 59 riksdaler ropats ut, men varför en liten rest på saker för 8 riksdaler inte har gått under klubban framgår inte av protokollet, och det saknas täckning för 90 av de 173 riksdalerna skuld efter att auktionen är avslutad. För Jöns Andersson del är motsvarande siffror att skulderna ligger på hisnande 532 riksdaler, men av bouppteckningsvärderingens 185 riksdaler är det bara föremål för 38 riksdaler som ropas ut. Dessa drar dock in hela 117 riksdaler, men summan är långt ifrån att kunna täcka skulderna. Jöns ägde en stor gård värderad till 500 riksdaler som det är rimligt att anta i slutändan blev sterbhusets lösning ur skulderna.²²²

Jag har undersökt om kläderna särbehandlas gentemot det övriga lösöret i de 17 partiella auktionerna och funnit att i 12 av dem säljs sterbhusets samtliga klädesplagg, och i ytterligare två fall säljs alla kläder med något enstaka undantag. I en auktion där endast ett plagg säljs noteras att övriga kläder där har gått till drängen i lön, och i ett annat fall anges att döttrarna har fått den avlidna moderns alla kläder och att brodern ska kompenseras med en klumpsumma.²²³ Ofta nämns specifikt hur kläderna hanteras på auktionerna och i arvslotternas indelning på ett sätt som ingen annan föremålskategori gör i materialet, till exempel genom att man uttryckligen har lagt alla kläder i den eller de lotter som ska säljas och det är tydligt att kläderna är viktiga i sammanhanget även om andra delar av lösöret kan vara lika mycket värt, eller mer. I bouppteckningarna är standard att de mest värdefulla föremålen kommer först: guld om sådant finns, därefter silver och andra metaller. Kläderna kommer ofta efter både sängkläder och linnet, men i de separata auktionsprotokollen förekommer det i flera fall att de i stället har fått inleda hela auktionen. Kläderna tar alltså större plats på auktionerna än i bouppteckningarna, och protokollen ger intryck av att de varit viktiga delar av auktionerna.

Ulväg, Murhems och Liljas resultat från Enköpingstrakten visar att landsbygdens auktioner i allmänhet innebar att ett hushålls hela lösöre ropades ut.²²⁴ För Blekinges Östra härad står det dock helt klart att (för att svara på avsnittets rubrik) så var alltså inte allt till salu här, i varje fall inte alltid. Däremot var kläderna nästan alltid till salu. Och i de få fall där de inte var det så synliggörs ändå vikten av dem genom att det specificeras varför de inte ingår i det som ropas ut.

221 N30 respektive n17.

222 Protokollet efter Jöns Andersson auktion är omfattande och det mest svårlästa som ingår i undersökningen. Det är möjligt att protokollet anger vad som hände med fastigheten och skulderna, men jag har inte haft möjlighet att lägga ner tid på att fördjupa mig i saken.

223 Den sista auktionen i kategorin är den efter Jöns Andersson, och här är det inte möjligt att avgöra om alla hans kläder såldes eller ej på grund av otydligheter i protokollföringen. Jöns Andersson bouppteckning och auktionsprotokoll är, likt det för Ingrid Israelsdotter en historia för sig. Anledningen till att det inte går att avgöra hur stor andel av hans kläder som säljs är att bouppteckningen kommer först, separat, och i den ingår inte kläderna alls, av oklar anledning. Det innebär också att i den efterföljande auktionen har kläderna ingen värdering innan de ropas ut.

224G. Ulväng, Murhem & Lilja (2013) s. 156.

62

4.2 Blev allt sålt?

Att auktionen var en viktig faktor för landsbygdsbefolkningen tillgång till varor står helt klart vid genomgång av hur stor andel av de utropade föremålen som också såldes på auktionerna. På 23 av 32 auktioner säljs samtliga utropade saker, och på ytterligare sex auktioner är det bara ett eller två föremål som inte ropas in av någon köpare. Undersökningens totala antal varor är 3136 stycken, och av dessa är det 3074 som står som sålda i protokollen, vilket ger att 98 % såldes. De 62 osålda föremålen hör i huvudsak hemma på tre auktioner,²²⁵ och kan i två fall förklaras med särskilda omständigheter runt auktionerna ifråga. När försäljningen från tidigare nämnda Anna Olofsdotters lösöre på 137 utrop räknades ihop var 16 av dessa osålda.²²⁶ I protokollet anges flera olika förklaringar, ett föremål i taget.

Anna dog i juni 1782 och hennes bouppteckning blev förrättad redan fem dagar efter dödsfallet.

Auktionen skulle dock dröja nästan fyra månader och hölls inte förrän i oktober. Under de månaderna har en skovel blivit ”försliten sedan bouppteckningstillfället”, två järnbyttor är ”förkomna och borta”

och en spinnrock är sönderslagen. Fem av föremålen står kort och gott som osålda, men 11 saker förklaras som på olika sätt vara osäljbara eller förkomna. Att en liten gris noteras vara ”död” vid auktionstillfället kan visserligen vara en slump, men i de 31 andra protokollen finns inga omnämnanden av djur som hunnit avlida mellan bouppteckningstillfället och auktionens genomförande, och får tillsammans med att en osåld särk som förklaras med ”sonen Ola lånt till Karlskrona” beteckna den oreda som verkar ha rått i hushållet.²²⁷

De 21 osålda varorna på Johan Gabriel Springers auktion har helt andra förklaringar. Här träffar vi istället på en miss-match mellan utbud och efterfrågan. Även om besökarna i något högre grad än på övriga auktioner består av personer som tituleras ”herr”, ”kyrkväktare” eller ”bokhållare” motsvarar detta inte vad som krävdes för att få vissa av Johan Gabriels relativt exklusiva saker sålda. Av de 21 osålda föremålen är hela 13 stycken böcker och övriga verkar vara relaterade till det studentliv Johan Gabriel levt innan han fick den för oss okända sjukdom som kom att ta hans liv vid 23 års ålder. De flesta av hans kläder såldes, men garderobens paradnummer ”en svart klädning av jacka, väst och byxa av hemmavävt tyg” värderat till 8 silvermynt [ca 1,3 riksdaler] blir tillsammans med en vitrandig silkesväst, en hatt med silkesduk, en värja med gullstång och ett svart silkesskärp osålt. Det är inte helt uppenbart varför just dessa plagg förblir osålda, en möjlighet är att de har uppfattats som för iögonfallande, men här innehåller protokollen inte tillräckligt mycket information om föremålens utseende eller andra egenskaper för att det ska gå att säkert förklara den bristande efterfrågan. Som tidigare diskuterats finns sociala mekanismer som hindrar ett alltför ostentativt beteende, eller som här köpmönster.²²⁸ Men att se detta som förklaringen till att plaggen inte säljs menar jag faller dels på det finns gott om andra än just bönder som köper saker på denna auktion, och att andra plagg som också går

225 n12, n20, n32.

226 n20.

227 Min tolkning är att Ola har pantsatt plagget.

228M. Ulväng (2012) s.30; Rasmussen (2010) s. 61.

63

att utläsa att de är i någon mån exklusiva säljs. Kanske fanns det en marknad för iögonfallande, ovanliga plagg men att utbudet på en och samma auktion var för stort för att allt skulle efterfrågas.

Den tredje auktionen med många osålda föremål är den för båtsman Ola Nilsson Flygg, där 18 av 143 föremål inte hittar en köpare. I det protokollet finns inga ledtrådar till varför det sticker ut jämfört med övriga auktioner.

Förutom några få undantag som till stor del kan förklaras är det alltså tydligt att så gott som allt som ropades ut på auktionerna i Östra härad också blev sålt. Till detta kan konstateras att det också blev budgivning om de allra flesta föremålen, vilket pekar på att auktionerna var ett viktigt sätt för landsbygdsbefolkningen att få tillgång till konsumtionsvaror.

4.3 Varornas värde

Att värderingar i bouppteckningar inte avspeglar det faktiska marknadsvärdet är väl känt inom forskningen.²²⁹ Tidigare undersökningar visar att boskap och inventarier i allmänhet har värderats till mellan 20 och 30 % lägre värden än marknadsvärdet. Mitt material, med bouppteckning och auktionsprotokoll ger utmärkta förutsättningar att undersöka denna fråga. Jag har utgått från att bouppteckningsvärderingen är detsamma som föremålens utropspris då inget i materialet talar för att något annat varit fallet, även om det heller inte är utskrivet att detta har varit rutin. Vid jämförelse mellan bouppteckningarnas sammanlagda värderingar och auktionernas totala försäljningssummor är det uppenbart att bouppteckningsvärderingarna inte avspeglar varornas marknadsvärde eftersom försäljningspriset de facto är marknadsvärdet. Min undersökning pekar i samma riktning som tidigare forskning, men visar att dessa beräkningar om 20–30% prisskillnad kan vara en undervärdering i sig.

I min undersökning är det sju auktioner där skillnaden mellan värderingen och marknadspriset stannar på under 30%, i övriga 25 har alltså bouppteckningsvärderingen satts till ett ännu lägre värde, vilket visas i diagram 6. I åtta auktioner ligger ökningen mellan 30 och 40 %, i 11 mellan 40 och 50%, och i fem auktioner är skillnaden mellan bouppteckningsvärdet och marknadsvärdet över 50%. Den genomsnittliga undervärderingen ligger på 40%.²³⁰ Störst skillnad mellan värdering och marknadspris finns i nämndemannen Jöns Anderssons bouppteckning och auktion, där skillnaden är hela 62%.²³¹

229 Erikson (2018) s. 48 + kap 5.

230 Auktion n20 ingår inte i dessa siffror, då så pass stora andel av föremålen inte har blivit sålda att det inte har rymts i undersökningen att gå in på prisökningen för de föremål som de facto såldes. I det genomsnitt jag räknat ut ingår dessutom de osålda varorna som en faktor, varför procenttalen i vissa fall till och med kan vara något högre än de siffror jag redovisar.

Eftersom jag har valt att redovisa avrundade procenttal kan denna lilla avvikelse anses som försumbar.

231 n17. Som redovisats i not 222 ingår inte kläderna i Jöns Andersson bouppteckning, men säljs ändå, ovärderade och därmed utan utropspris på auktionen. I de 62%en ingår alltså inte klädernas värde.

64

Diagram 6. Undervärderingen av hela lösöret i sterbhusauktioner från Blekinges Östra härad runt år 1780.

Källa: Bouppteckningar, Östra härad i Blekinge.

Dessa siffror gäller den genomsnittliga prisökningen för varje auktion, och det innebär inte att alla enskilda föremål i underökningen har sålts för ett högre pris än bouppteckningsvärderingen. Det har inte varit möjligt att undersöka den exakta prisskillnaden för samtliga drygt 3000 utropade föremål i materialet, men en översiktlig genomgång ger att mycket få föremål säljs till annat än högre pris än bouppteckningens värdering.

Protokollen visar alltså att i princip allt blev sålt, och att det nästan alltid blev budgivning om föremålen.

Detta gäller även i de fall där det är jämförelsevis få köpare på auktionen. Få köpare har alltså inte inneburit att priserna har hållits låga. Inte heller prisnivån har påverkat prisökningens omfattning:

snittpriset för föremålen ligger mellan 0,09 och 1,05 riksdaler, men det går inte att observera något mönster i att de högre eller lägre prissatta auktionerna innebär någon påverkan på prisökningen.

I och med att det går att observera att så gott som alla varor såldes med en generell och hög skillnad mellan bouppteckningarnas värdering och de priser som varorna betingade vid auktionen, kan det konstateras att det har funnits ett stort sug efter alla slags varor på andrahandsmarknaden på landsbygden.

4.4 Vadå second hand?

Den här undersökningen studerar vilken tillgång en viss del av befolkningen hade till begagnade konsumtionsvaror. För förståelsen av de människor som ingår i studien är det av vikt att diskutera vad vi idag menar, och vad de då menade, med termer som nytt, nyskick, begagnat och andrahand. Idag anses en produkt vara begagnad om någon före oss har ägt den. Även om föremålet ifråga är i mycket

0 10 20 30 40 50 60 70

n1 n2 n3 n4 n5 n6 n7 n8 n9 n10 n11 n12 n13 n14 n15 n16 n17 n18 n19 n20 n21 n22 n23 n24 n25 n26 n27 n28 n29 n30 n31 n32

Skillnad mellan bouppteckningens värdering och

försäljningspris för varje auktion, i procent

65

gott skick, kanske ser den till och med i princip oanvänd ut, så skulle nog de flesta av oss benämna den som begagnad om vi köpt den på Blocket eller Myrorna. För oss är det inte bara skicket, utan tidigare ägarförhållande (eller om vi vet om att varan är använd av någon före oss) som avgör. På 1700-talet var språkbruket ett annat, och handelsvillkoren var reglerade i lag. Om en vara var begagnad avgjordes inte genom att den var använd, det skulle synas tydligt på den att den var det. Om någon ägt ett föremål tidigare var irrelevant, det var skicket som avgjorde. För andrahandsmarknaden var detta av stor betydelse då näringsbegräsningarna gjorde åtskillnad mellan hur och av vem nya respektive begagnade varor fick saluföras. För att få verka som klädmäklerska i städerna gällde det att inte inkräkta på handelsmännens och hantverkarnas område med nytillverkade varor.²³² Hur viktigt skicket var visas i att det finns belägg för ”trick” som användes för att få nya föremål att se använda ut: detta kunde behövas när en hantverkare inte fick sålt sitt varulager via sina ordinarie kanaler.²³³ Wottle menar dock att det fanns en större spännvidd för vad som kunde betraktas som ”nyskick”, då föremål som i Stockholms auktionshandel betecknades som nya kunde vara både smutsiga och slitna och hade sannolikt aldrig kunnat passera som annat än begagnat med dagens ögon.²³⁴

I bouppteckningarna anges inte sällan att föremål är ”gamla”. De ”gamla” föremålen säljs i lika hög grad som de som inte har denna beteckning, om än till ett lägre pris. Att de allra flesta föremål i bouppteckningarna inte anges som gamla kan inte innebära att de därmed ska betraktas som nya. Jag menar att det är mer troligt att huvuddelen av sakerna har varit av acceptabelt bruksskick, och att de därmed ansetts kunna inbringa ett pris som om de vore nya. När ett föremål får etiketten ”gammal” är det däremot troligt att dessa är synligt slitna, men ännu fullt användbara. Man har alltså fokuserat på skicket vid beteckningen av en sak som ”gammal”, i enlighet med Wottles mening.

Undersökningen av auktionernas varuutbud, och försäljningen av detsamma, ger att efterfrågan på konsumtionsvaror var hög, och att bouppteckningsvärderingarna i ännu högre grad än vad tidigare forskning visar underskattar de begagnade varornas marknadsvärde.