Forskningsstudiens titel Flickblickar konnoterar aspekter kring genus, till temporalitet och till ålder. Under mina fältstudier hör jag dock aldrig några av min studies deltagare benämna sig som flicka/flickor. Istället kallar de sig för tjejer och gissningsvis känns ordet flicka samman kopplat med ett yngre barnskap än de postpuberatala ungdomsår som studiens deltagare befinner sig i. Det är som beskrivning av yngre personer av kvinnokön som ordet flicka definieras i ordböcker.16 Ordet flicka är alltså inte ett emiskt begrepp, men inom akademisk forskning finns ett växande fält kring flickstudier. Ledordet flick- som till exempel i flickestetik, växer fram under 1990-talet som en po-pulärfeministisk flickvurm, konstaterar några av flickstudieforskarna Eva Söderberg, Mia Österlund och Bodil Formark (2013). Men inte heller flick-vurmen tar det svenska ordet flicka i bruk, istället blir det engelska ordet girl som ledord allt mer vanligt också i svenskspråkig kontext.
Ordet girl hör samman med en rad symboliskt laddade kulturella fenomen, från Spice Girls till Hennes och Mauritz och andra stora klädkedjors populär-kulturella och konsumtionsinriktade girlpowerfeminism till queert inriktad gurlesk eller punkmusiken kring Riot grrrls. Girl är med andra ord i bruk av de som tillskrivs och tillskriver sig tjejskap och av dem som vill tillskriva be-greppet en politisk emanciperande aspekt, även de som gör det som en del av en konsumtionspolitisk agenda. Det är också i denna vida krets man hittar be-greppet Girl Gaze som på svenska blir flickblick. Bebe-greppet Girl Gaze är hitintills ett medialt – snarare än vetenskapligt – begrepp som oftast hittas med en hashtag-symbol framför. Flickgörande i vid bemärkelse är kort sagt ett brett forum som förgrenar sig till såväl konst som populärkultur, politisk aktivism och vardagligt liv – med den gemensamma nämnaren ung femininitet.
Forskningsstudier om flickor och flickskap – eller vad som kan kallas ung femininitet – tog fart i och med att Angela McRobbie (1980/1994) inom Bir-minghamskolan på 1980-talet uppmärksammade bristen på studier om unga kvinnor inom ungdomskulturforskningen. Valerie Walkerdine (se Wal-kerdine, Lucey & Melody 2001; Walkerdine 2007) är en annan viktig flick-forskare. I Children, gender, video games (2007) poängterar hon en viktig för-ändring kring normer för flickskap. Hon visar att detta att göra sig till flicka som deltar i en samtida dataspelskultur omfattar många saker. Det räcker inte att framstå som värnande och omsorgsfull, det vill säga en femininitet som länge varit rådande i många kulturer. Det handlar numera också i hög grad om
16 Se Svensk ordboks definition i avhandlingens försättsblad.
21
att uppföra det som tidigare framstått som tecken för maskulinitet understry-ker Walunderstry-kerdine, som till exempel viljan att tävla och vinna, vilket är inbyggt i de digitala spelens (och i andra konkurrensutsatta praktiker) premisser. Att uppföra en samtida flicknorm kräver komplexa förhandlingar: konventionellt vårdande, kollektiv och omsorgsfull flickighet ska samspela med förvänt-ningar på att vilja föra fram sig själv som enskild, stark och vinningslysten.
Femininitet i den här studien kopplas oftast till estetik. När femininiteten uppförs så syns, hörs, känns och luktar den begripligt – och kanske tillfreds-ställande. Flera forskare har skrivit om hur uttryckt femininitet och flickighet också omfattar en visuellt gestaltad estetik som är begärlig och därför gång på gång upprepas (se Ambjörnsson, 2004; 2011; Bordo, 1993; Ganetz &
Lövgren, 1991; Ganetz, 1992, Göthlund, 1997, Mulvey, 1975). Det är också i skärningspunkten av visuell estetik och femininitet som jag placerar min stu-die. Hillevi Ganetz (1992) undersöker femininitetsskapandet genom konsumt-ion och plats och hittar i till exempel klädbutiken och flickrummet drivkrafter, som njutningen av estetiserandet, samt sociala aspekter vilka fungerar som verktyg för uppförandet av kulturellt förväntad femininitet. Anette Göthlund (1997) undersöker visuella estetiska praktiker och könsidentitet och hur inre föreställningar och yttre iscensättningar får betydelse för vuxenblivandepro-cesser hos tjejer.
Olika teoretiska perspektiv i forskning om femininitet ger olika resultat:
medan Susan Bordo (2003) slår fast att det finns en misogyn visuell kultur som ger en negativ påverkan på flickor visar Fanny Ambjörnsson (2004;
2011) på ambivalenser runt visuella uttryck som kopplas till femininitet. I Am-björnsson (2011) är det färgen rosa som ömsom används av föräldrar för att tillskriva barn flickighet och ömsom ibland ratas eftersom rosa konnoterar un-derordning. Ålder är här en viktig komponent som förändrar betydelsen av uttrycket: vuxna kan använda färgen och dess konnoterade underordning för att visa sin egen, vuxna, självständighet gentemot normer, medan flickor inte lika lätt undslipper att stämplas som offer för normer (ibid.). Man kan säga att Bordo (2003) utgår ifrån en linjär idé där orsak skapar effekt medan Am-björnsson (2011) genom att utifrån en tematik, färgen rosa, analyserar hur olika intersektioner samverkar. Eva Söderberg, Mia Österlund, & Bodil Formark (2013) beskriver också sin syn på flickskap, genom begreppet flicktion, på ett liknande sätt som Ambjörnssons undersökande av färgen rosa som något som kan användas för att undersöka kategorier som genus och generation:
Flicka kan betraktas som en position, en trop i fiktionen som överskrider både fysiologisk ålder och genus och som inte uteslutande kan anses hänvisa till det åldersavgränsade biologiska och psykosociala flickskapet. Flickan kan till exempel fungera som en allmän metafor för blivande och nostalgi, men lika
22
gärna ses som en kategori som används av kvinnor i alla åldrar, men också av män och pojkar. (Söderberg, Österlund, & Formark, 2013, s. 15)
Figurationen flicka, konstaterar författarna, måste analyseras som en rörlig konstruktion där förgivettagna kopplingar mellan genus, sexualitet, ålder eller andra kategorier synas och där inte minst symbolvärdet kring flicka och flickskap undersöks. Ett sådant symbolvärde kring flickor undersöker Heta Mulari (2015) när hon studerar hur ung femininet spelas upp i svenska filmer från 1995- 2006. Hon visar hur en ny sorts tjej fått ta plats på filmduken: den starka, aktiva, modiga ofta arga och ofta snygga tjejen. Hon som vågar bryta mot ett samhälle som styrs av heteronormativitet och av normer som formar flickors handlingsutrymme. Samtidigt finns en baksida påminner Mulari: den icke-vita tjejen, arbetarklasstjejen och den funktionshindrade tjejen syns inte lika ofta i huvudroller som den ovan tecknade protagonisten. Mularis presen-tation av feministisk film från de senaste decennierna kan så användas för att förstå hur ung femininitet förhandlas på olika vis, men den har ytterligare en betydelse för min studie. Den visar på ett filmflöde och ett samhälleligt prat om starka, kaxiga tjejer som varit, och fortfarande är, aktuellt för min studies deltagare. De har vuxit upp med filmer som Fucking Åmål och Hip hip hora och de har vuxit upp en tid då den kaxiga, handlingskraftiga tjejen varit en stark – av flera sinsemellan konkurrerande – normer för tjejer.17
Lisa Ehlin (2015) analyserar en digital praktik: tjejers produktion av selfies, det vill säga fotografiska självporträtt tagna av en själv, vanligen med mobil-kamera. I hennes analys skapar selfien nya utvidgade subjekt vilka utgörs av selfiebilder. Bilder kan genom sina specifika visuella kvaliteter skapa mång-bottnade tolkningsramar där motstridiga meningar som både självkänsla och brist på densamma kan rymmas i en och samma selfiepostning. Det ytliga, det vill säga sånt som mode, stil, utseende kan bli politiskt. Det kan skapa ung femininitet som leker med, men också omförhandlar vad tjejers kroppar gör (Ehlin, 2015, s. 46 f.). Unga femininitetsnormer utmanas och repeteras på en och samma gång.
Rebecka Coleman (2009) undersöker hur tonårstjej-kroppar blir till genom bilder i en bred bemärkelse, där allt från mediebilder, fotografier till egna fö-reställda bilder ingår. Bilder och kroppar, menar Coleman, flätas samman.
Hon understryker att det är genom bilder som kroppar känns igen, erfars och förstås. Bilder kan på så vis ge möjligheter till, eller förhindra, kroppars till-blivelse. Jessica Ringrose (2013) identifierar hur mediedebatter och populär-kultur driver på moralisk panik över samtida flickskap, och hur samtida tjejer
17 De har så klart också vuxit upp med Astrid Lindgrens starka och självständiga flickfigurer Pippi och Ronja och en långt mycket bredare variation av filmer med fler vis att göra flickskap-ande på än så. De ovan nämnda filmerna är två av dem som Mulari (2015) arbetat med i sin studie.
23
agerar utifrån och som svar på moraliseringen. Coleman (2009) och Coleman
& Ringrose (2013) studerar flickskap genom empiri som tar sin utgångspunkt i hur tjejer själva talar om, och visar (egna) bilder. Coleman och Ringrose lägger inte bara vikt vid bilderna och bildproduktionen, även de platser där bilder cirkulerar och där de möter åskådare och åskådarnas reaktioner ingår i deras empiri. Det är i denna vida bemärkelse av bildskapande, bilder, bildernas gränssnitt och åskådarens möte och meningsskapande – alltså i den visuella kulturen – som också föreliggande studie genererar sin empiri.
Ställt tillsammans utgör det bildpedagogiska och bilddidaktiska fältet, de etnografiskt inriktade skolstudierna med genus och sexualitet i fokus och flickforskningsfältet inriktat på visuell kultur den forskningsarena jag placerar in föreliggande studie i.
Under de följande rubrikerna presenteras studiens teoretiska utgångspunk-ter. Studien placerar sig i ett mångvetenskapligt fält där poststrukturalistiska teorier, visuell kulturteorier, genusvetenskapliga teorier samverkar med ny-materialistisk teori. Teorierna presenteras i två kluster: Visuell kultur – histo-riska instamoments och Kropp och femininitet. Först ut tecknar jag de teorier som rör den visuella kulturen och den bildkommunikation som är grunden för studien. Därefter lyfter jag en annan aspekt av visuell kultur: social estetik.
Till sist tecknar jag upp de teorier kring kropp och femininitet som studien tar i bruk.