Gemensamt för de visuella berättelserna i det här kapitlet är att de, som alla visuella berättelser, överskrider den initiala bildmakarens intentioner och av-sikter. En berättelse slutar inte när den som inledningsvis berättat sätter punkt, i det här fallet genom att publicera sina bilder på olika forum på nätet. Det är
123 Till exempel som karaktären ser ut i skådespelaren Heath Ledgers och regissören Christop-her Nolans tolkning i The Dark Knight från 2008.
147
bara början på berättandet där andra kreatörer kliver in, kommenterar, föränd-rar och lägger till. En berättelse är aldrig just någons berättelse, den är fleras.
Den är Matildas, Josefins, Felicias och Cecilias men också killen på klubbens, bildlärarnas, klasskamraternas, röstskådespelarens och alla de följare som ser, lajkar och lägger till mening. Berättelser är sammanflätade med de digitala tekniker som står till buds: Snapchats intimitet, Facebooks offentlighet och biograferande, Instagrams hashtagssystem och Hot or Nots tvingande svajpningar och pushnotiser. Berättelserna är beroende av och utnyttjar den nya tidsrytm som skapas genom användare och digital teknik, där presens för-längs genom lajks, eller där någon kan skapa nutid av dåtid genom att se en gammal, pinsam och förlegad representation av ett yngre jag.
Skärmblicken kommer i bruk när man betraktar digitala visuella berättel-ser. Det en blick som har speciella kvaliteter genom sitt avskalade sätt att möta subjekten, där doft, taktilitet, smak och ofta ljud ställs i bakgrunden till förmån för seendet. Ett seende som därtill förhåller sig till upprepningen, vi kan se digitala bilder om och om igen och när och var vi vill.124 Hirdman (2018 s.148) poängterar att ”det digitala är en affektdriven teknologi”, vilket hon hävdar styrs av aspekter som tid och fragmentering. Det specifika med tiden i digital socialitet, påminner hon, är både den ständiga tillgången till kommunikation och den hastighet med vilken kommunikationen sker online, vilket leder till fragmentisering och förenkling och att vissa känslor som hat, ilska, rädsla, kärlek lättare slår igenom än komplexa känslor och tankeväxlingar. I empirin i den här studien finns exempel på den snabba kommunikationstakten och på starka känslor som till exempel förälskelse och skam, men i tillägg till dess styrka visar det sig att känslorna är komplexa, kontextuella och att de cirkule-rar mellan deltagande parter. Studiens empiri visar hur det pågående bruket av sociala nätgemenskapsappar, den omedelbara och statementsinriktade kom-munikationsformen, öppnar för känslomässiga responser. Men empirin visar också det är inte givet vilka handlingar som följer, eller att en viss känsla är dålig, eller för den delen bra (se Probyn, 2005, s.13, 162 och Halberstam, 2011). Vetskapen om att man kan bli sedd, att till och med ens yngre jag i ett äldre flöde kan vara synligt för andras blickar skapar känslor, som hos Felicia skam. Skam som enligt psykologisk teori får en att vilja bli osynlig inför and-ras blickar och som skapar passivitet – men som i exemplen i den här studien istället driver förändring.
124 Appen Snapchat, som var populär bland studiens deltagare, sågs i vardagligt prat som ett undantag från regeln om att digitala bilder kunde återses igen. Samtidigt var det ganska vanligt att deltagarna snabbt tog en skärmdump på bilder som dök under ett par sekunder i flödet. Det gav den som lagt ut bilden en push-notis om att en skärmdump var tagen och följdes ofta av uppsluppna skratt, som om det var en del av en förväntad lek. Den typen av händelser blev en påminnelse av att alla digitala bilder, inte minst Snapchatsappens bilder, kan kopieras och re-peteras. Och att Snapchats mjukvara bar på den sortens dubbelhet och lockelse: att på en och samma gång verka både förgänglig och evig.
148
Tjejernas visuella berättelser aktiverar känslor. Bruket av symboler som sätter känslor i arbete gör att känslor cirkulerar mellan, och fäster sig vid, olika kroppar (se Ahmed, 2004). Återupprepningen av ett visst narrativ och vissa känslor, poängterar Ahmed med hänvisning till Butler, bidrar till konstrukt-ioner av femininitet. Det femininitetsskapandet som hittas bland de här urbana tjejernas (de som vuxit upp under en period då flickskapet stärkts och som är en del av elevkulturerna på feministiskt medvetna skolor) visuella berättande, innehåller också ett aktivt subversivt drag. Ett drag som lyfter fram viljan att visa upp sig själv och berätta om vad och vem man åtrår.
Det är tydligt att det finns ett behov av upprepning, och av intervisualitet.
Tjejerna i de här exemplen berättar liknande historier gång på gång. Ofta upp-repar de en normerande femininitet, en diskurs som går ut på att vara tillta-lande: som pinuptjej i ett badkar, som en gåtfull vacker sagofigur i fanfiction, eller som så attraktiv att den kille som alla är överens om är särskilt snygg, rejtar en som sexigt het. Men relativt ofta ligger en annan norm nära till hands:
den som bryter mot skönhetsnormen ovan, där det istället gäller att addera en påse chips, bli till som Jokern i Batman eller visa sig vara en stalker som skrämmer män – åtminstone som historien återberättas den här gången. I den sortens humorbilder finns ofta både det subversiva och det disciplinerande på en och samma gång (jfr Billig, 2005 och Halberstam, 2011).
En av Ehlins (2015) poänger är att mänskliga subjekt också blir till som bild i digitala kulturer vilket också bekräftas genom deltagarnas görande i den här studien. Bilden av en själv uppfattas som en del av subjektet (Coleman, 2009). Bilder kan användas affirmativt för att tillfredsställa viljan till de heterosexuellt konnoterade flirtar som beskrivits eller som i viljan att skapa sig själv i ett attraktivt presens.
Mina resultat styrker att det som händer på sociala nätgemenskapsforum skapar relationer och verkligheter, som inte bara angår en person utan också andra, genom till exempel reglering och påminnelser om tvåsamhetsnorm. Re-sultaten belyser den komplexa bakgrund som finns i vad som kan tyckas vara en elevs något repetitiva motivkrets där bild efter bild i såväl bilddagbok som bilduppgifter återknyter till en spelkaraktär i ett onlinespel. De visar att det inte handlar om en repetition på grund av brist på fantasi utan snarare en riklig och kreativ dito som också strävar efter ett uttänkt mål: att realisera känslor av förälskelse.
Visuella berättelser som skapas tillsammans med andra och som skildrar en själv uppför också subjektet i sig. Berättelserna handlar om temporalitet och förhållande till nuet: ett halvår är förlegat, igår är nostalgi, presens för-längs genom lajks, alla dessa tidsaspekter är kopplade till känslor vilket också min analys påvisat. Nästkommande analyskapitel, Framtida blickar, fortsätter att diskutera temporalitet.
149