Att forska handlar om att säga något om världen och ha goda skäl för sina utsagor (Goldkuhl, 1998). Forskarens roll handlar om att dels utveckla kunskap, dels vara noggrann i sitt arbete så att det som sägs uppfattas som trovärdigt. Vidare finns det ofta mer eller mindre väldefinierade mottagare (målgrupp) av den kunskap som utvecklas, d v s kunskapsintressenter. Det låter så självklart att forskning skall utveckla och bidra med ”ny” kunskap, men vad är egentligen kunskap? Att ställa denna fråga nu synes nästan komiskt med tanke på att kunskapsbegreppet diskuterats förhållandevis ingående i de två föregående kapitlen. Likväl ska jag nu tala om kunskap utifrån mitt perspektiv som forskare.
En klassisk definition av kunskap är kunskap som välgrundade och trovärdiga uppfattningar (Föllesdal, Wallöe & Elster, 1993), men vad menas egentligen med välgrundad respektive trovärdig? För att kunna bedöma om kunskap kan accepteras som riktig menar Molander (1996) att vi behöver se till tre olika kriterier: kritik, öppenhet och argument. Molander anser att kunskap måste vara öppen för kritisk bedömning inte bara för kunskapsinnehavaren själv, utan även för andra. För att kunna besvara en kritisk bedömning av kunskap erfordras goda argument för att rättfärdiga kunskapen. Rättfärdigandet innebär att kunskapen
Kapitel 3
måste grundas genom olika frågor, erfarenheter och experiment (ibid). Molanders kriterier kan jämföras med Goldkuhl (1998) som talar om att en kunskaps- innehavare måste ge goda argument för kunskapen och göra sig kritiserbar. Detta innebär att när en individ anser sig ha viss kunskap som för honom/henne är trovärdig skall denna kunskap tillgängliggöras för andra genom goda skäl som genomlyses av transparens och tydlighet. Goldkuhl (1993; 1999) beskriver olika processer som kan användas för att underbygga goda argument. De tre primära processerna är interngrundning, externgrundning och empirigrundning, som i sin tur innefattar olika grundningselement.
Att bestyrka att kunskap är väl grundad är den traditionella filosofins primära uppgift. Inom den kritiska rationalismen finns det emellertid inte utrymme för sådan sorts problematik (Popper, 1979). Detta beror inte bara på att kunskap i den kritiske rationalistens ögon inte är säkert grundad, utan även på att inget skulle vara vunnet om vi antog att den vore det (ibid). Popper gör en åtskillnad mellan subjektiv kontra objektiv kunskap. Den kunskap som är att se som vetenskaplig och riktig är den objektiva kunskapen, medan den subjektiva är av intet värde för vetenskapen. Den objektiva kunskapen beskrivs som kunskap utan någon som vet, d v s kunskap utan ett vetande subjekt (ibid). Härigenom frigör Popper kunskapen från människan, vilket motsäger min uppfattning om att kunskap i grund och botten är individberoende samt frambringas via individers intellekt och handlingar36.
Vi skall här inte fördjupa oss i påtalad motsägelse, utan sammanfatta några kriterier som kan användas för att karaktärisera vetenskaplig kunskap. För att göra det behöver vi skilja på kunskap och god (välgrundad) kunskap. Med god kunskap avses kunskap som är användbar och relevant i ett visst sammanhang och som således kan bidra med något till världen. Inom ramen för detta arbete är det givetvis denna sistnämnda kunskap som är av intresse. För att rättfärdiga god kunskap behövs argument som visar på att kunskapen är väl grundad samt att kunskapen är tillgänglig för var och en som kan ha interesse för den. Genom att tillgängliggöra kunskap för andra görs den kritiserbar, vilket i sin tur stimulerar till argumentation. Om argumenten är tillräckligt goda så följer ett rättfärdigande av kunskapen. Härigenom kan vi se tillgängliggörandet, kritiserandet, argumentationen och det eftersträvade rättfärdigandet som en iterativ process som dels prövar, dels kan vidareutveckla ifrågavarande kunskap. Dessa kriterier för vetenskaplig kunskap ligger i linje med ett par av de egenskaper Allwood & Erikson (1999) tar upp, närmare bestämt ”sanningssökande” (jfr god kunskap), ”kommunikation” (jfr tillgängliggöra, göras kritiserbar), samt ”kritiskt förhållningssätt och ge argument för slutsatser” (jfr argument). Därtill talar Allwood & Erikson om systematiskt förhållningssätt och intresset för viss grad av
generalisering, vilka är egenskaper som verkar rimliga att beakta. Vi har nu sex
36 Min forskningsfråga avseende om vi kan friställa kunskap från individer och ändock kalla det kunskap
kriterier som kan användas för att karaktärisera god kunskap: argument, tillgänglighet, kritiserbarhet, rättfärdigande, systematiskt förhållningssätt och grad av generalisering.
3.1.1 Varför, hur, vad och för vem?
Det finns fyra centrala frågeord – varför, hur, vad och vem– som aktualiseras för mig som forskare. Varför-frågan handlar om argumenten för att studera det som ska studeras, d v s vilket intresse finns det för valt forskningsområde. Denna fråga inkluderar såväl relevansen i frågorna forskaren ställer som relevansen i svaren som forskaren ger. Hur-frågan handlar om den forskningsstrategi och tillvägagångssätt (metod) forskaren använder för att komma fram till åsyftat kunskapsbidrag. Detta berör således arbetets rigorositet. Vad-frågan handlar om giltigheten och trovärdigheten i det forskaren vill säga, d v s kunskapsbidragets validitet. Slutligen vem-frågan som handlar om vilken målgrupp som kan ha intresse för och kan nyttja kunskapsbidraget.
För att förtydliga mitt förhållningssätt som kunskapare (forskare) har jag hämtat inspirationen från Keens (1991) användning av begreppen relevans och rigorositet. Keens utgångspunkt är behovet av att utveckla och förbättra forskning inom informationssystemutveckling (Informations Systems Research, ISR)37. I
syfte att göra det menar han att det är relevansen (varför-frågan) som måste styra forskningen. Enligt Keen innebär detta att studier skall ta utgångspunkt i en specificerad målgrupp, d v s de kunskapsintressenter forskaren har som syfte att påverka på ena eller andra sättet. Härigenom inkluderar Keen vem-frågan i varför-frågan. Keen (1991:44) menar att forskaren därefter ska ”identify the
concern within the target audience that you are addressing”. Det är således
utifrån målgruppen som forskaren avgör studiens syfte, vilket i sin tur avgör studiens relevans. Keen menar att så länge relevansen inte är definierad är rigorositeten irrelevant. Vidare säger Keen att olika typer av relevans medför olika typer av rigorositet. I vissa fall (syften) kan hypotesprövning vara mest lämpligt, medan intervjuer och enkäter passar bättre i andra fall.
Keen (1991) kritiserar informatikforskning för att i alltför hög grad fokuserar på vad- och hur-frågor. Detta anses då göras på bekostnad av varför-frågor och i den mån de ges utrymme över huvud taget får de endast en sekundär roll. Keen har således för avsikt att lyfta fram relevansens betydelse. Det gör Keen, dock genom att delvis åsidosätta hur- och vad-frågorna. Hur-frågan beaktas i och med att Keen talar om rigorositet, men den framställs som att den ges en underordnad betydelse. Keen likställer vidare rigorositet med grundning, bevis och övertalningsförmåga, vilket kan uppfattas som att rigorositet till viss del även inkluderar frågan om validitet. Jag saknar dock en tydligare diskussion hos Keen om betydelsen av att redogöra för vad det är som ska studeras samt validiteten i
det som sägs av forskaren. Min tolkning av Keen är att han argumenterar främst för att forskningsfrågornas relevans måste klargöras, men uppmärksammar inte uttryckligen att relevansen även måste tydliggöras i forskarens svar (slutsatser). Keen framför viktiga synpunkter. Jag vill dock betona att forskaren behöver nå balans mellan varför-, hur, vad- och vem-frågorna. Jag ser inte att någon fråga är mer intressant än de andra. Däremot anser jag att vad-, varför-, och vem-frågor alltid kommer före hur-frågor. Vidare är relevans, rigorositet och validitet till stor del integrerade i varandra; därtill är trovärdighet ett viktigt kriterium för dem alla. Icke desto mindre behöver samtliga begrepp tydliggöras. Klargörande av relevans och rigorositet är t ex viktigt i syfte att göra kunskapsbidraget mer trovärdigt. För mig är forskning en iterativ process som pendlar fram och tillbaka mellan vad-, varför-, vem- och hur-frågor; tillika mellan rigorositet, validitet och relevans (jfr ”hermeneutiska cirkeln”, Föllesdal, Wallöe & Elster, 1990). Denna iterativa process ska i slutändan resultera i en balans mellan frågorna.
Vi kan även koppla begreppen relevans, rigorositet och validitet till de sex kriterier som lyftes fram i föregående avsnitt. Relevansen handlar om att kunskapen som forskaren syftar till att utveckla är att se som god kunskap och som därmed kan bidrag med något till målgruppen. Rigorositet handlar om att göra sig kritiserbar och att ha ett systematiskt förhållningssätt. Validitet handlar om att kunskapsbidraget ska vara välgrundat samt i någon mån generaliserbart. För såväl relevans, rigorositet och validitet är argumentationen kritisk. Det behövs således både varför-argument, hur-argument, vad-argument och vem- argument.
Figur 5 nedan kan ses som en illustration av min syn på forskning. I syfte att tydliggöra hur figurens ingående element förhåller sig avseende aktuell avhandling kommer jag att gå igenom de tre begreppen – relevans, rigorositet och validitet – i efterföljande avsnitt 3.2, 3.3 och 3.4.
Figur 5: Relevans, rigorositet och validitet i forskning.
Kunskaparen Rigorositet Vilket tillvägagångssätt använder kunskaparen? Kunskapsbidrag Kunskapsintressent Validitet
Är bidraget giltigt och trovärdigt?
Relevans
Varför är bidraget intressant och för vem?