Utifrån ovan litteraturgenomgång och analys skall jag i det följande sammanfatta de brister och oklarheter som identifierats, samt lyfta fram en del begrepp och förhållanden som kan vara fruktbara att bygga vidare på. Det som nedan beaktas skall inte uppfattas som något allena rådande; ej heller påstår jag att jag beaktat allt som är av värde att beakta. Vad jag däremot gör är att redovisa synpunkter och värderingar jag har avseende den litteratur jag studerat. Resultatet av litteraturgenomgången är en grund för att vidareutveckla förståelsen kring kunskapsmanagement såsom organisatorisk företeelse. Därtill är min sammanfattande värdering en utgångspunkt för att precisera avhandlingens syfte och forskningsfrågor (se avsnitt 2.6).
Kunskap tenderar emellanåt att ses som en organisatorisk tillgång som är enkel att frigöra från kunskapsinnehavarna och mäta. Denna syn grundar sig delvis på en resursbaserad syn (ett aktieägarperspektiv) på kunskap och dess hantering. Problemet är att kunskaper inte kan hanteras på samma sätt som materiella resurser som t ex land, maskiner och kapital. Istället för att försöka mäta kunskaper per se, borde fokus vara på att utveckla tillvägagångssätt för att värdera kunskapers användbarhet. Det kan vidare finnas ett mervärde i att teorier inom området KM i högre grad utgår från ett mer renodlat kunskapsteoretiskt perspektiv. Detta kan vara en väg för att öka förståelsen för hur kunskap utvecklas och låter sig hanteras.
Kunskap ses alltmer som organisationers enda konkurrenskraftiga tillgång. Härigenom finns en risk att andra delar som inkluderas i organisationers samlade förmåga att leverera värde till kund negligeras. IT-artefakter är ett exempel på en del av den organisatoriska förmågan som möjliggör för verksamheter att nå en hög grad av flexibilitet och effektivitet. Även beskrivningar av kunskap (t ex metodbeskrivningar) har en viktig funktion som t ex instruerande och påminnande. Det finns således behov av att anta
ett mer holistisk synsätt avseende dels kunskapers roll i organisationer, dels kunskapers relation till övriga delar i den organisatoriska förmågan.35
Det finns en oklarhet i huruvida begreppspar som kunskap och information samt KM och IM skiljer sig åt. I litteraturen är det relativt vanligt att det påtalas att dessa begrepp bör särskiljas. Likväl finns en tendens att litteraturen glider vad gäller begreppens respektive innebörd. Kompetens är även det ett vanligt förekommande, tillika intressant, begrepp och hur skall vi se på det i förhållande till kunskap?
En synpunkt som är nära kopplad till föregående punkt är att det behövs ett klargörande av hur vi ska se på kunskap kontra skriftliga beskrivningar av kunskap. Detta spörsmål handlar å ena sidan om huruvida kunskaper kan frigöras från individen eller inte. Å andra sidan berör det frågan om hur vi ska se på begrepp som explicit kunskap kontra tyst kunskap.
Till föregående punkt kan vi koppla frågan om det är relevant att tala om ”organisatoriskt minne”. I den mån det inte anses vara relevant implicerar det att kunskaper endast finns i huvudet och händerna på individen. En fråga då är vilken roll IT har för KM. Jag ser både organisatoriskt minne och IT som viktiga delar för KM; likväl behöver detta klargöras.
I litteraturen görs emellanåt en indelning av kunskaper i olika typer, sorter etc. En del typer, sorter etc kan dock vara svåra att särskilja. En fråga är om dessa typifieringar är praktiskt användbara eller om det finns andra mer pragmatiska sätt att dela in olika former av kunskaper.
Det finns behov av att mer uttryckligen poängtera och lyfta fram sambandet mellan kunskap och handling, d v s tillämpa en mer funktionell syn på kunskap. I organisatoriska sammanhang bör den aspekten vara den väsentliga eftersom det är genom handling verksamheter skapar produkter av värde för kunder. Handlandet möjliggörs i sin tur av medarbetarnas kunskaper. Detta samband blir särskilt intressant då organisationer ska värdera kunskapers användbarhet och nytta (istället för att fokusera på att kvantifiera humankapitalet). Därtill är det viktigt att olika kunskaper koordineras för att organisationen i sin helhet ska kunna leverera värde till kund.
Det behövs ett förtydligande över vad som avses med KM. Därtill behöver KM ställas i relation till kärnverksamheten, d v s produktionen av varor och tjänster som levereras till kund. Härvid behöver vi även reda ut om KM ska ses som en separat eller integrerad del i förhållande till kärnverksamheten.
35 Härvid vill jag särskilt hänvisa till Goldkuhl & Nilsson (2000a; 2000b) som presenterar olika delar i
Det finns en tendens att organisatoriskt lärande ges en relativt snäv definition genom att antingen vara probleminriktad eller fokusera på informationsbearbetning. Därtill finns det en del litteratur som primärt fokuserar på det intellektuella lärandet och individen, varigenom betydelsen av det kroppsliga lärandet respektive rutiner, artefakter och beskrivningar försummas. I organisatoriska sammanhang behöver såväl det mentala som det somatiska lärandet beaktas. Därjämte kan vi inte bara se till individen och dennes kunskaper, utan vi behöver se till organisationens totala förmåga att handla (jfr punkt 2 ovan).
Det finns ett behov av att precisera olika lärsituationer. Mitt argument för det är att det ibland görs en alltför grov indelning av olika typer av lärande. En precisering av ett antal generiska typer av lärande bör bl a kunna underlätta för beslut om hur olika kunskaper bäst kan införskaffas. Därtill skulle en sådan precisering eventuellt kunna användas för att klargöra vad KM involverar.
Litteraturen implicerar emellanåt att alla kunskaper skall göras tillgängliga för alla medarbetare. Härvid vill jag betona vikten av relevans. Aktörer i deras respektive roller ska ha nytta av de kunskaper som inhämtas. Vidare är frågan om KM skall fokusera på alla kunskaper som i organisationer behövs och används. Min uppfattning är att KM bör fokusera på vissa och det gäller då att identifiera dessa kunskaper.
I litteraturen beskrivs olika faktorer som anses erforderliga för att lyckas med KM. Oavsett om dessa handlar om kultur eller andra spörsmål kan det vara svårt att förstå vad organisationer kan göra för att nå ett idealt stadium. Det skulle vidare vara fruktbart att tydliggöra hur olika verksamhets- förutsättningar kan inverka på kunskapsmanagement.
Det finns en benägenhet att en del litteratur kring KM är allt för fokuserad på intra-organisatoriska spörsmål. Emellertid, fruktbar kunskap utvecklas inte endast av medarbetarna i organisationen. Företagens omvärld representerar en viktig kunskapskälla som behöver beaktas och tillvaratas. Händelser i omvärlden (t ex nya trender, konkurrenters produktutveckling) kan indikera olika former av kunskapsbehov som behöver tillgodoses i organisationen. Det finns härigenom ett behov av att bredda fokus genom att även beakta ett inter-organisatoriskt perspektiv.
Ett par förutsättningar som litteraturen tar upp och som jag inspireras av är betydelsen av gemensam begreppsapparat, KM-vision och KM-strategi. För att utveckla en fruktbar kommunikation och en ömsesidig satsning mot verksamhetens mål bör verksamhetsspråket, visionen och strategin inta en viktig roll.
I litteraturen anges ofta inhämtning, spridning och användning av kunskaper som viktiga aktiviteter. Två andra viktiga aktiviteter som nämns är att
kartlägga vilka kunskaper som finns och ställa dem i relation till de kunskaper som erfordras. Till viss del berör litteraturen även behovet av att kvalitetssäkra kunskaper som utvecklas och används inom organisationen. En ytterligare aktivitet är återanvändning av tidigare utvecklad kunskap. I syfte att öka förståelsen för KM skulle det vara bra om fler KM-aktiviteter kunde preciseras.