Klassificering av organisatoriskt kunskapande

Jag har i ovan avsnitt diskuterat olika situationer och källor för organisatoriskt kunskapande som identifierats dels inom AS-teamet, dels en del av de som litteraturen tar upp (se även avsnitt 5.4 respektive 2.3). I detta avsnitt ges en sammanfattning av olika former för organisatoriskt kunskapande, som framförallt grundar sig på det lärande som sker inom AS-teamet.

Med utgångspunkt i fallstudien klassificerar jag organisatoriskt kunskapande genom att utgå från tre kategorier. Dessa är (1) eget, enskilt kunskapande, (2)

kunskapande genom andra, samt (3) gemensamt kunskapande. Inom dessa tre

kategorier specificeras hur kunskapande kan tillgå, t ex genom observation, samarbete eller prövning. Härigenom vill jag precisera olika centrala handlingstyper81 _{för organisatoriskt kunskapande. Ett skäl att göra det är att lyfta}

fram att det finns ett antal olika former för kunskapsutveckling (d v s lärande/kunskapande), vilket inte alltid tydliggörs i litteraturen. Ett annat skäl är att för att kunna klargöra vad kunskapsmanagement i praktiken innebär behöver vi har klart för oss hur aktörer lär. Med det nu sagda vill jag på intet sätt göra gällande att jag beaktar alla typer av kunskapande, men det är min uppfattning att de som i det följande beskrivs är både vanligt förekommande och centrala.

Den första kategorin – eget, enskilt kunskapande – inkluderar prövning, generering av nya erfarenheter, individuell reflektion, samt läsning av texter som är resultatet av att egna individuella kunskaper har externaliserats. Prövningen skiljer sig åt jämfört med genereringen av nya erfarenheter på så vis att prövning handlar mer om att hantera en ny okänd situation. Inom AS-teamet förkommer det exempelvis att DPL inte kan få hjälp från andra alternativt inte har tid att fråga andra, vilket medför att de själva söker en lösning genom att testa sig fram.

Generering av nya erfarenheter kan däremot avse såväl kända som okända

situationer. Att använda en checklista kan t ex medföra att DPL inser att visst innehåll saknas och gör därför en modifiering av checklistan.

Individuell reflektion sker med all sannolikhet hos medarbetarna i AS-teamet,

även om respondenterna i fallstudien hade svårt att exemplifiera detta. Dock ansåg respondenterna att det individuella reflekterandet främst aktualiseras när saker har gått snett. Att skriva aktivitetsrapporter ser jag (även om respondenterna inte direkt uttryckte detta) som en form av individuell reflektion. Detta med anledning av att i dessa rapporter skriver DPL ned vad som har hänt under den senaste aktiviteten med kunden, vad kunden och DPL skall göra inför nästa aktivitet samt eventuella problem som uppdagats. AS-teamet går emellertid miste om den kanske viktigaste individuella reflektionen p g a att DPL inte själva gör någon egentlig erfarenhetsrapportering från olika projekt. Läsning av

egenformulerade texter (externaliserad kunskap) är ett sätt att ”fräscha upp

minnet” (jfr Carmona & Perez-Casanova, 1993). Individer i största allmänhet glömmer saker och inom AS-teamet fanns det flera exempel på immateriellt instrument som användes bl a i syfte att inte missa någon viktig fråga till kund eller någon testfunktion. När en konsult har arbetat tillräckligt länge med samma arbetsuppgifter så minskar behovet av att använda egna texter p g a att arbetsuppgifterna har blivit rutin.

Den andra kategorin är kunskapande genom andra. De olika handlingstyperna som här aktualiseras delas in i om kunskapandet sker direkt eller indirekt genom andra. Kunskapande kan indirekt ske genom läsning av andras texter (d v s andras kunskaper som har externaliserats). För den individ som tar del av sådana texter kan det kunskapsmässiga innehållet vara helt okänt sedan tidigare eller känt men mer eller mindre bortglömt (jfr Carmona & Pereze-Casanova, 1993). Kunskapande genom andra kan även ske direkt genom att en medarbetare frågar en annan om något specifikt. Det kan även vara så att andra tar initiativ till att

berätta om något genom att dela med sig av erfarenheter. Att berätta om

individuella erfarenheter handlar ofta om att ge exempel på händelser som inträffat. Denna s k exempelnivå, som många gånger är en utgångspunkt för kunskapsutveckling, är en handlingstyp som Molander (1996) betonar. Fikarasterna är ett forum då AS-teamets medarbetare berättar olika ”historier” för varandra. Ett ytterligare sätt att lära genom andra är via observation. Den DPL som hade fått en extern mentor följde med denne ut på kunduppdrag. Härigenom lyssnade och iakttog DPL vad mentorn gjorde och hur denne arbetade, vilket ansågs vara mycket lärorikt framförallt i och med att mentorn var så kunnig inom sitt område.

Gemensamt kunskapande sker genom samarbeten, dialog och gemensam

reflektion. Samarbeten internt inom Konsult AB är på flera sätt begränsade. De primära orsakerna till denna begränsning är dels att medarbetarna arbetar förhållandevis oberoende av varandra, dels den heterogena metodanvändningen som anses vara ett hinder för samarbeten. Samarbete sker dock i hög utsträckning med kunder och till viss del med andra partners. En specifik form av samarbete som kan finnas i organisationer är gemensam forsknings och utveckling (FoU). Inom AS-teamet förekommer det att olika projektgrupper sätts ihop för att utreda och genomföra olika utvecklingsarbeten. Detta sker dock inte så ofta p g a att de timmar som då avsätts inte är direkt debiterbara på någon kund. Därtill är dessa timmar inte heller underlag för full bonusberäkning för de enskilda medarbetarna. FoU skulle kunna ses som en egen typ av gemensamt kunskapande. Jag ser dock inte FoU som lika generisk som de övriga typerna och inkluderar härav FoU i ”samarbete”. Visst FoU-arbete kan även inkluderas i kategorin ”eget, enskilt kunskapande” via prövning. Dialoger i form av gemensam reflektion förs främst informellt och inom Konsult AB det finns ett uttalat behov av mer strukturerade erfarenhetsdialoger. Att genomföra kunskapsfokuserade projektutvärderingar för att bedöma vad som gick bra respektive mindre bra etc är något som brister i inom AS-teamet. Härigenom går de även miste om en del av det gemensamma lärandet i form av utveckling av gemensamma mentala modeller och en homogen begreppsapparat.

I tabell 3 nedan finns en uppställning av kunskapandets olika kategorier och deras respektive handlingstyper varigenom kunskapande kan ske. Kategorierna är, som ovan nämnts, primärt genererade genom insamlad empiri, medan handlings- typerna är såväl empiriskt som teoretiskt grundade.

Tabell 3: En klassificering av organisatoriskt kunskapande Eget, enskilt kunskapande via Kunskapande genom andra via Gemensamt kunskapande via •=prövning •=nya erfarenheter •=individuell reflektion •=egna ”bortglömda” texter Indirekt: •=andras texter Direkt: •=rådfrågning •=andras erfarenhets- exponering (exempel) •=observation av andra •=samarbete •=dialog (gemensam reflektion)

Syftet med att precisera olika lärsituationer grundar sig i en av mina slutsatser/värderingar i avsnitt 2.5. En annan slutsats jag framförde är att klargöra vad KM inkluderar. Ett sådant klargörande har att göra med att vi behöver tydliggöra vad KM inkluderar kontra det som hör till kärnverksamheten. Att utgå från tabell 3 ovan kan vara ett sätt för att avgöra vad som borde vara att se som kunskapande i kärnverksamheten kontra det som mer naturligt faller inom ramen för kunskapsmanagement (jfr en av forskningsfrågorna i avsnitt 2.6).

Det enskilda kunskapandet som inte helt och hållet hanteras som en del i AS- teamets kärnverksamheten är den individuella reflektionen. Ser vi till Konsult AB:s projektmodell så borde detta ingå som en fas för projektutvärdering. Likväl i och med att detta inte är en inarbetad rutin i AS-teamet så kan detta vara ide att betrakta detta som en del i KM (i vart fall tills dess att det är en invand aktivitet i kärnverksamheten). Några andra typer av kunskapande som jag ser som centrala delar i KM är andras erfarenhetsexponering och dialog, samt kunskapande genom läsning av (främst andras) texter. Även om dessa typer till viss del hanteras i kärnverksamheten så finns det behov av att mer fokuserat och strukturerat hantera erfarenhetsexponering, föra dialoger i syfte att tillvarata och vidareutveckla gemensamma kunskaper, samt avsätta tid för textläsning. Vad gäller övriga former för kunskapande så är de aktiviteter som primärt företas i kärnverksamheten. En uppgift för KM kan emellertid vara att formulera normer och skapa förutsättningar för övriga former av kunskapande. Ett konkret exempel inom Konsult AB är att klargöra hur företaget på ett bättre sätt kan stimulera till mentorskap och interna samarbeten.