Intresset för sambanden mellan femininitet, maskulinitet och alkoholproblem växte fram under 1970-talet. Vid den här tiden var synen på begreppen normerande och en mogen kvinna respektive man skulle utveckla en integrerad och balanserad femininitet respektive maskulinitet. Dessa ”egenskaper” skulle i sin tur helst hänga samman med en motsvarande anpassning i respektive sociala könsroll. Hypoteserna kring alkoholproblem hängde ofta samman med en uppfattning att en störd könsrollsidentitet kunde leda till psykiska problem eller alkoholproblem genom dålig identifikation eller integrering. En av de första studierna om könsidentitet och alkoholproblem genomfördes av Sharon Wilsnack, en amerikansk psykolog som numera är en av världens främsta experter på kvinnors alkoholproblem. Wilsnack jämförde 28 kvinnor med alkoholproblem med 28 kvinnor utan alkoholproblem men i motsvarande åldrar och livssituation [4]. Hon fann inga stora skillnader mellan de båda grupperna, men kvinnor med alkoholproblem avvek något från kontrollgruppen på ett av de tre måtten på femininitet och på ett av måtten på maskulinitet. Med moderna krav på vetenskap har studien brister. Den är ändå intressant som ett tidigt exempel på forskning om könsidentitet och alkoholproblem.
Mot slutet av 1970-talet kom en studie av ytterligare en amerikansk psykolog, Sandra Bem [5]. Studiedeltagarna svarade på ett antal påståenden i ett frågeformulär (Bem’s Sex-Role Inventory) och skattade på en svarsskala i vilken utsträckning respektive påståenden stämde in på dem själva. Svaren vägdes samman till ett index i vilket varje deltagare klassades som övervägande androgyn, feminin, maskulin eller könsneutral. Bem fann att personer som hade ett gott psykiskt välbefinnande kännetecknades av androgynitet, vilket innebar att de hade skattat sig högt på både maskulinitets- och femininitetsskalorna [5]. De hade också en förmodat god anpassningsförmåga till förändrade könsroller. Fynden fick stort genomslag och passade väl in i tidens uppgörelse med statiska könsroller. Sharon Wilsnack fann på liknande sätt i en studie från början av 1980-talet en lägre andel med alkoholproblem bland kvinnor som kännetecknades av androgynitet [6].
Tanken att en lagom blandning av feminint och maskulint ger balans och harmoni är inte ny. Den återfinns i kinesisk filosofi i begreppen yin och yang. Carl Jung använde begreppen anima och animus, vilka representerar det kvinnliga inom mannen och det manliga inom kvinnan. Tankegångarna stämmer väl med en komplementär syn på kvinnor och män. En sådan syn innebär att man uppfattar att kvinnor och män har olika könstypiska egenskaper och tillsammans smälter egenskaperna samman till en harmonisk helhet antingen inom en viss individ eller mellan två individer. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta den komplementära synen. Flera studier har nämligen funnit att förklaringen till
ett gott psykiskt välbefinnande framförallt beror på en hög skattning på maskulinitetsskalan. Frågan är om detta också gäller vid alkoholproblem hos kvinnor. Är det så att kvinnor som skattar sig högt på maskulinitetsskalan i mindre utsträckning än andra kvinnor riskerar att utveckla alkoholproblem?
Maskulinitet, femininitet och alkoholproblem
Forskningen om sambanden mellan maskulinitet, femininitet och alkoholproblem kan enklast sammanfattas med att resultaten i olika studier varit motstridiga [7]. I studier fram till början av 1990-talet hade man i olika studier kommit fram till att kvinnor med alkoholproblem antingen var ultra-feminina, överdrivet maskulina eller förvirrade i sin könsrollsidentitet [8]. I takt med att alkoholforskningen utvecklats har både sätten att skatta maskulinintet och femininitet förändrats liksom sätten att mäta alkoholkonsumtion och alkoholproblem. Det gör det svårare att jämföra olika studier, men också studier från 1990-talet och framåt har kommit till olika slutsatser kring sambandet mellan olika former av maskulinitet och femininitet och alkoholproblem [3]. Variationen har också berott på att studierna genomförts i olika länder med skillnader i både alkoholkultur och genusstruktur. I en jämförande studie fann man till exempel ett samband mellan hög alkoholkonsumtion och maskulinitet bland kvinnor i Moskva, medan hög alkoholkonsumtion hade ett samband med femininitet bland kvinnor i Toronto [9]. Sammanfattningsvis kan man ändå konstatera att det saknas vetenskapligt stöd för att kvinnor med alkoholproblem skulle ha större problem med sin genusidentitet än andra kvinnor [3, 7].
Eftersom det saknades svenska studier om maskulinitet, femininitet och alkoholproblem vi genomfört två studier för studera hur sambanden ser ut i en svensk kulturell kontext [3, 7]. Underlaget baserades på kvinnor som deltagit i intervjuer inom ramen för projektet ”Kvinnor och alkohol i Göteborg”. De har antingen valts ut för att de var födda vissa år och bodde i ett visst distrikt eller genom att de besökt vissa vårdinrättningar. Kvinnorna, som valde att delta, besvarade ett kortfattat instrument om sina alkoholvanor och några av dem valdes också ut för en intervju. Kvinnorna som intervjuades besvarade också en skattningsskala om maskulinitet och femininitet (M/F-skalan). Totalt sett ingår i studien 930 kvinnor.
M/F-skalan utgår från Sandra Bems skattningsskala och anpassades till svenska, kulturella förhållanden i samband med översättningen. I vår första studie gjorde vi inledningsvis en faktoranalys, för att se hur skalan fungerade i relation till den tänkta teoretiska modellen [7]. Vi fann att snarare än två faktorer (maskulinitet och femininitet) fanns det fyra faktorer, som bäst beskrev olika aspekter av genusidentitet (se tabell 1). Vi valde att benämna de fyra faktorerna för omvårdande, ledarskap, självhävdande och emotionalitet för att komma ifrån de
mindre beskrivande begreppen maskulinitet och femininitet till förmång för begrepp som på olika sätt beskriver aspekterna av genusidentet12. De fyra faktorerna testades för sitt eventuella samband med hög alkoholkonsumtion13
högt episodiskt drickande14 respektive alkoholberoende och/eller -missbruk15. I samtliga analyser kontrollerades för ålder. De 20 % kvinnor som skattade sig lägst respektive högst på en viss faktor jämfördes med de 60 % som återfanns i mitten.
I studien fann vi inget samband mellan omvårdande och högt episodiskt drickande respektive alkoholkonsumtion och/eller alkoholproblem. Varken kvinnor som skattade sig högt på omvårdande eller de som skattade sig lågt hade en ökad risk jämfört med de 60 % som återfanns däremellan. Kvinnor som skattade sig lågt på ledarskap respektive självhävdande hade en högre risk att ha alkoholberoende och/eller -missbruk. Kvinnor som skattade sig högt på emotionalitet hade en högre risk att tillhöra gruppen med hög alkoholkonsumtion, högt episodiskt drickande respektive ha alkoholberoende och/eller –missbruk. Slutligen fann vi att kvinnor som skattat sig lågt på emotionalitet hade en mindre risk än dem i mitten att ha alkoholberoende och/eller –missbruk. I analysen kontrollerade vi för ålder men inte för några andra faktorer.
Tabell 1. Översikt över vilka enskilda påståenden från Maskulinitets- och
femininitetsskalorna som ingår i respektive dimension av genusidentet (Hensing 2009).
Dimension av
genusidentitet Ingående påståenden*
Ledarskap har ledarskapsförmåga (m), kraftfull (m), aktiv (m), beter sig som
en ledare (m), tävlingsinriktad (m), dominant (m), viljestark (m), övertygande (m), oberoende (m), fattar lätt beslut (m), villig att ta risker (m), inte särskilt företagsam (f), atletisk (m), bryr sig om sitt utseende (f), teknisk (m)
Omvårdande vänlig (f), älskvärd (f), tillgiven (f), tycker om barn (f), känslig för
andras behov (f), tycker om blommor (f)
Självhävdande eftergiven (f), omtänksam (f), försvara sina åsikter (m), osäker (f),
ovillig att tala om sina känslor (m)
Emotionalitet styrs av känslor (f), impulsiv (f), empatisk (f), aggressiv (m)
*Bokstaven inom parentes ange om påståendet ursprungligen hörde till maskulinitets- eller femininitetsskalan.
12 För en mer detaljerad beskrivning av studien hänvisas till den vetenskapliga artikel av Hensing m.fl. från 2003 på vilken texten bygger.
13 Hög alkoholkonsumtion definierades som minst 600 gram ren alkohol under en månad någon gång under de senaste 12 månaderna.
14 Högt episodiskt drickande definierades som konsumtion av minst 60 gram ren alkohol under en dag en gång per månad under de senaste 12 månaderna.