Nyström menar, med hänvisning till bland annat Lundberg, att barnets giss- ningar i lässammanhang kan tolkas som uttryck för läs- och skrivsvårigheter och/eller långsam läsutveckling.595 Danielsson å sin sida hänvisar till Goodman och Stanovic för att förklara gissningen som en antingen hjälpande eller stjälpande lässtrategi.596 Goodman utgår från att mer avancerade läsare an- 592 Ahl, 1998, s. 62.
593 Nyström, 2002, s. 40. 594 Nyström, 2002, s. 40. 595 Nyström, 2002, s. 172, 178.
596 Angående gissningen och författarna Goodman och Stanovic se även föregående kapitel.
vänder sig av kontextuella ledtrådar. Det vill säga, läsaren överger delvis den relativt långsamma avkodningsstrategin när han eller hon tycker sig uppfatta sammanhanget. Stanovic å sin sida hävdar att de svaga läsarna använder kontextuella ledtrådar som en kompensatorisk strategi med en överhängande risk för användning av den ineffektiva men också tidsödande strategin att gissa. Danielsson finner att barnen i en strävan efter förståelse i realiteten alternerar mellan ovan nämnda strategier. Hon belägger vidare att barnen verkligen utnyttjar den språkliga funktionen som en komplementär strategi till ljudavkodning, stavelse- och helordsläsning.597 Barnen tycks alltså, enligt Danielsson, använda sig av parallella strategier när de läser. De uppmärk- samhetsskiften som barnet hanterar omfattar de olika språkliga nivåerna: ljud, stavelse, ord och syntax.598 Danielsson vidhåller samtidigt att ljudning, det vill säga tillämpningen av överensstämmelsen mellan svenskans graf och ljud, är en lyckosam strategi för nybörjarläsaren.599 Jag förstår detta som att även om barnet tycks kunna hantera olika strategier när det tar sig an en skriven text, så måste gängse avkodningsprinciper innefattas i de strategier som barnet har att tillgå.
Ahl läser in att en ”top down”-modell av läsprocessen i själva verket omfattar synen på läsning som snarare en gissningsprocess än en avkodningsprocess.600 Angående läsning och barnets tendenser att gissa förklarar hon vidare att kvalificerade gissningar hos goda läsare kan vara värdefulla om de både är välgrundade och bygger på förståelse av texten. Samtidigt måste läsaren i grunden förlita sig på korrekta avkodningsprinciper. Ahl varnar i själva verket för strategin att söka efter yttre kontextuella ledtrådar. Den kan enligt henne, bli särskilt riskfylld för läsare med bristande avkodningsförmåga. Hon förklarar att barnet som gissar är mer beroende av att förstå texten än en läsare med god avkodningsförmåga. Påståendet leder till en paradox. För att kunna gissa måste barnet ha förstått något om den text som det inte kan avkoda, men barnet som avkodar behöver inte nödvändigtvis förstå den text som det klarar av att avkoda. Sammanfattningsvis framgår dock att Ahl inte utesluter att läsaren måste ta hänsyn till yttre ledtrådar för att underlätta avkodningen och för att kunna förstå den lästa texten.601 I sammanhanget kan nämnas att Myndigheten för skolutveckling understryker att det är nödvändigt men också mycket komplicerat för barnet att lära sig att förstå och använda läs- ningens avkodningsprinciper.602
597 Danielsson, 2003, se Study I-IV. 598 Danielsson, 2003, s. 5-11. Study II. 599 Danielsson, 2003, s. 11. Study II. 600 Ahl, 1998, s. 34.
601 Ahl, 1998, s. 37-39. 602 Rapport, 2003-12-03, s. 36.
Danielssons resultat om barnets olika lässtrategier överensstämmer delvis med Ahls konklusion, det vill säga att barnet utnyttjar olika nivåer av språket när det läser. Nyström som har ett mer uttalat intresse för lärprocesser medger att barnets gissningar både kan vara ett uttryck för en strävan efter mening och ett tecken på att barnet, som också Danielsson visar, verkligen klarar av att växla mellan olika angreppssätt när det läser. Läsförståelsen utgör då en förutsättning för och ett kriterium på att barnet uppfattar läsningen som en meningsfull aktivitet utanför aktiviteten i sig själv. Ett andra kriterium avser just barnets avkodningsstrategier. Gissningen som lässtrategi blir verkligt dålig först när barnet fullt ut negligerar att i gängse mening läsa, det vill säga att avkoda texten på ljud och stavelsenivå. Ovanstående kan jämföras med kunskapsöversiktens vaga antydningar om att innehållsliga ledtrådar kan leda barnet bort från den nödvändiga noggrannhet som läsningen kräver. Utgångspunkten tycks alltjämt vara att när problem med läsningen uppstår, så förklaras dessa i första hand som avkodnings- eller inkodningsproblem.603 Sammanfattande tolkningar
Temat handlar om gissning och läsning. Gissningen framställs ofta som ett dåligt alternativ när avkodningsprinciper diskuteras. Gissningen ger då signaler om slarv och osäkerhet och bristande läsförmåga. Med fokus på huruvida barnet verkligen uppfattar vad det läser kan gissningen snarare vara en be- kräftelse på att barnet verkligen har en uppfattning om vad det läser. Å ena sidan uttrycker forskarna Ahl och Nyström en farhåga för att barn som i läsinlärningssammanhang utnyttjar möjligheten att gissa, också i förlängningen riskerar att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Å andra sidan kan gissningen enligt exempelvis Danielsson vara ett uttryck för att barnet förstått, eller åtminstone strävar efter att förstå vad det läser.
Danielssons resultat visar att nybörjaren som läser pendlar mellan olika strategier som också inkluderar hänsyn till kontextuella ledtrådar. Men innebär det att barnet gissar? Farhågan kring gissningen handlar i sin förlängning om att textens innehåll kan leda barnet bort från korrekt och konsekvent avkodning. Frågan blir då hur avkodning som en betydelsebärande aspekt av läsning ska kunna bli begriplig också för det barn som ännu inte upptäckt meningen med att läsa?