Habitus, kapital och fält

För att förstå hur förskolepersonal konstruerar sitt professionella sub- jekt har jag utgått från Bourdieus teorier om habitus, kapital och fält. Personliga och professionella erfarenheter bidrar till att skapa ett pro- fessionellt subjekt, och klass- och könsstrukturer liksom förskolekultur och organisationsstruktur har betydelse för hur ett subjekt reproduceras. Ett genomgående tema i Bourdieus arbeten (Bourdieu & Jean-Claude Passeron 1977, Bourdieu 1991, 1994, 1996) är kulturens centrala roll i reproduktionen av sociala strukturer och hur makt- och statusförhållan- den upprätthålls och reproduceras i de flesta praktiker. Begreppet prak- tik står för sådant mänskligt handlande som tas för givet och som man vanligtvis inte reflekterar över eller ifrågasätter, men som bidrar till att samhällets makt- och dominansstrukturer bibehålls och vidarebeford- ras. Makten ligger så att säga dold i de allmänt vedertagna sätt som människor förstår eller ser på världen. Det är därför viktigt att man i sina analyser tränger bakom dessa för givet tagna praktiker och blott- lägger de underliggande maktrelationerna och dominansformerna. Praktiker är resultatet av det dialektiska förhållandet mellan objektiva strukturer och individuell handling. En konstgjord motsättning präglar enligt Bourdieu samhällsvetenskaperna. Genom att kombinera ett struk- turalistiskt perspektiv med ett konstruktivistiskt förenas föreställningen om att det finns objektiva sociala strukturer med tanken att människor deltar i konstruktionen av den sociala verkligheten. Framförallt betonas vikten av att förstå vilka samhälleliga och historiska förhållanden som bidrar till att skapa förutsättningar för klass- och könsstrukturers repro- duktion. Utifrån nyckelbegreppen habitus, kapital och fält undersöker Bourdieu hur olika fenomen och företeelser konstrueras och rekonstru- eras.

Individens handlingar är alltid sociala och kollektiva till sin karaktär. Med hjälp av begreppet habitus, som väldig kortfattat uttryckt är de olika erfarenheter och miljöer som formar en människas värderingar och beteende, beskrivs hur subjektet inbegriper relationen med den so- ciala strukturen. Habitusteorin fungerar som en förklarande länk mellan individers beteenden och sociala relationer. Habitus förklarar på så sätt

hur klass- och könsstrukturer reproduceras och hur habitus alltid kan relateras till de ekonomiska strukturerna i samhället.

Habitus kan också definieras som den process genom vilken männi- skor socialiseras in i ett system av dispositioner och positioner som gör det möjligt för dem att vid lämpliga tillfällen utföra en passande social aktivitet. Det är aktiviteter som uttrycker, upprätthåller och återskapar den sociala värld som i sin tur styr just dessa aktiviteter. Habitus är omedvetna handlingar som inte kan styras av vilja. Vi är vårt habitus. Vi är inte bärare av normer eller strukturer, vi spelar inte heller roller utan vi konstruerar och rekonstruerar normer och strukturer vilka är djupt förankrade i oss. På så sätt skapas habitus av sociala förhållanden samtidigt som det bidrar till att upprätthålla sociala förhållanden. Dess- utom värderas viss habitus högre än andra och dessa värdesättningar skiftar från grupp till grupp.

Varje människa har sin egen habitus, men människor från samma samhällsklass tenderar att ha likartad habitus; så kallad klasshabitus. Klass är ett teoretiskt konstruerat begrepp och i avseende på konstruk- tionen av klasserfarenhet och klasstillhörighet har uppväxten stor bety- delse. I den tidiga barndomen formas vår förmåga till praktiskt bemäst- rande av olika situationer och uppväxten har därför stor betydelse när det gäller inkorporerandet av förhållningssätt, handlingar, tankar, nor- mer och värderingar. Dessa förhållningssätt, handlingar, tankar, normer och värderingar är resultatet av mötet mellan vårt habitus och de sociala sammanhang vi befinner oss i. Dessa möten och sammanhang kan i sin tur knytas till vilken klass vi tillhör. Uppväxtens livsvillkor formar ett habitus som följer oss hela livet och det sociala ursprunget utgör på så sätt grunden till vårt habitus.

Ekonomiskt, symboliskt, socialt och kulturellt kapital visar hur till- träde, resurser och legitimitet bidrar till att makt och positioner repro- duceras. Ekonomiskt kapital är inkomster, förmögenheter, arv och pen- ningtillgångar. Symboliskt kapital är det som av normen i samhället erkänts som värdefullt och legitimt. Socialt kapital är de resurser som baseras på förbindelser och grupptillhörighet och som skapas genom relationer. Kulturellt kapital är de tillgångar som tillägnas genom ut- bildning och behärskandet av olika symboliska kapital, som till exem- pel förmågan att uttrycka sig på ett visst sätt i ett visst sammanhang. Samvariationen mellan kapitalformerna visar på att många olika fakto- rer tillsammans bidrar till att reproducera makt eller brist på makt.

Kulturbegreppet definieras för det mesta som finkultur (elitkultur, högkultur) eller som kultur i vidare mening (se avhandlingens inled- ning). Det förstnämnda tolkas många gånger med positiva eller negati- va värdeladdningar, medan det sistnämnda ses som icke-normativt och mer vetenskapligt. Bourdieu studerar det förstnämnda som en del av det sistnämnda. På så sätt kan hans kulturbegrepp beskrivas som en tredje version som i första hand lämpar sig för studier av samhälleliga domi- nansförhållanden (Broady, 1998).

Det kan vara problematiskt att direktimportera Bourdieus teorier till svenska förhållanden (Broady, 1985, 1990). Även om de kan användas bör de modifieras. Broady nämner några exempel som visar på skillna- der mellan Sverige och Frankrike. Bland annat har möjligheterna till socialt uppåtstigande varit mindre komplicerade i Sverige. Det är den svenska medelklassen som dominerar utbildningssystemet, medan det i Frankrike är överklassen som dominerar. I Sverige främjar utbildnings- systemet ofta medelklassens barn. Genom sitt kulturella kapital belönas de med höga betyg och större möjligheter till högre utbildning. Medel- klassen har lyckats göra skolan till ett instrument som hjälper den att kontrollera reproduktionen av viktiga sociala positioner genom att be- tona det kulturella kapital som förmedlas genom utbildningen.

Skolsystemets klassificering är en eufemiserad, alltså naturali- serad, oinskränkt, social klassificering. Det är social klassifice- ring som redan undergått en censur, alltså en alkemi. Denna förvandling tenderar att förändra klasskillnaderna till skillnader i ”intelligens”, i ”gåva”, dvs till skillnader i väsen. Religioner- na lyckades aldrig lika bra. Skolsystemets klassificering är en legitimerad social diskriminering som får vetenskapens god- kännande (Bourdieu, 1991, s. 291).

Varje pedagogisk handling är en symbolisk våldshandling och förutsät- ter att vissa betydelser och kunskapsinnehåll är legitima och värdiga att förmedlas, medan andra inte är det. Utbildningssystemet i det senmo- derna samhället strävar efter att göra individerna mer autonoma och motverka en styrning från arbetslivet. Det finns en ideologisk konflikt mellan organisationer inom utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Denna konflikt formar en struktur vars jämlikhetsläge inte är historiskt konstant utan skapar olika möjligheter för individer ur sociala klasser att använda utbildningen för en social karriär. Det finns alltså, trots

habitus och brist på symboliskt och kulturellt kapital en möjlighet till social förändring. Därför är vi relativt disponerade, vi väljer inte hur som helst. Vi väljer livsstil och livsstilen är knuten till en miljö. Vi har möjlighet att skapa oss själva och vår livsbana, det vill säga vi planerar vårt liv och gör det till ett projekt. Men om individen vill förändra sin sociala ställning genom utbildning, måste hon förutom att tillägna sig kunskap och boklig bildning, också tillägna sig det sociala mönster och det symboliska kapital som är av stor betydelse för en högre social po- sition.

Bourdieus utbildningssociologiska studier om det sociala ursprungets påverkan har blivit kritiserade för att vara självklara. Men det är viktigt att påminna sig om att det inte alltid varit så och att Bourdieus forsk- ning bidragit till denna självklarhet (Broady, 1998). Bourdieus teorier har också blivit kritiserade för att innefatta en deterministisk människo- syn:

Bourdieu är i allra högsta grad uppmärksam på förhållandet att människor besitter intentioner, vilja och en förmåga till aktivt handlande. Däremot försummar han aldrig att resa frågan om hur dessa intentioner, denna vilja och denna handlingsförmåga inplanteras, och i den meningen är hans metod givetvis ”deter- ministisk” i betydelsen att den söker sociala determinanter (Broady, 1990, s. 233).

Fältbegreppet beskriver den sociala värld människor lever i. På de olika fälten är olika typer av kapital gångbart och de positioner som männi- skorna innehar i respektive fält beror på hur mycket av detta kapital de har tillgång till. De olika fälten är ofta hierarkiskt ordnade så att de som tillhör överordnade grupper har större möjligheter att få sina omdömen accepterade än de som tillhör de lägre.

Det föreligger en korrespondens mellan sociala och mentala strukturer, mellan den objektiva indelningen av den sociala världen – särskilt mellan de dominerande inom olika fält – och principerna för de sätt att betrakta och göra distinktioner som de handlande har (Bourdieu, 1996, s. 19).

Ett socialt fält är ett system av relationer mellan positioner bestående av specialister och institutioner som arbetar för något gemensamt och som förutsätter erkända värdehierarkier. De symboliska vinsterna utdelas

från positioner inom fältet och fältet är autonomt i den meningen att det äger sin egen specifika logik. Fältet utmärks också av att de diskurser, kategoriseringar och problem som kommer utifrån omvandlas till egna diskurser, kategoriseringar och problem.