på människors hälsa, förutsättningarna för
biologisk mångfald eller möjligheterna till
allsidig användning av mark och vatten.
Når vi miljökvalitetsmålet?
Utsläpp av näringsämnen till luft och vatten fortsätter att minska. Beroende på storskaliga naturliga flöden av kväve och fosfor samt den långa återhämt- ningstiden minskar dock inte effekterna av över- gödningen i miljön lika tydligt. Detta innebär att det miljötillstånd som anges i miljökvalitetsmålet kommer att vara svårt att nå inom en generation. De största utsläppen av näringsämnen kommer i Sverige från jordbruket, enskilda avlopp och kommu- nala avlopp. En stor del av utsläppen kommer även från omgivande länder. Exempelvis är utsläppen av kväveoxider till luft från den internationella sjöfarten som trafikerar Östersjön och Västerhavet större än Sveriges totala utsläpp av kväveoxider. Sverige står även för en mindre del av de samlade utsläppen via vatten och luft till Östersjön, ca 10 % av fosforn och ca 20 % av kvävet. Om man istället räknar per person kommer vi dock tvåa på listan över de länder som
släpper ut mest kväve av Östersjöländerna. Vad gäller fosfor hamnar vi näst sist på motsvarande lista.
m i l j ö m å l s j u
Ingen övergödning
600 300 800 900 700 500 100 400 200Figuren illustrerar såväl den internationella som den svenska sjö- fartens utsläpp av kväveoxider på våra kringliggande hav. Den internationella sjöfarten förväntas öka kraftigt de närmaste åren. Om inte åtgärder vidtas så beräknas även utsläppen av kväveoxider från sjöfarten inom EU:s vattenområden bli större än den utsläpps- mängd som landbaserade källor inom EU beräknas ge upphov till. Motsvarande åtgärder på landbaserade källor är betydligt kost- sammare.
ton, tusental
figur 7.1 Jämförelse mellan landbaserade kväveoxidutsläpp från Sverige och kväveoxidutsläpp från fartygstrafiken på våra omgivande hav
källa: emep och sveriges rapportering till klimatkonventionen, 2003
landbaserade svenska källor fartygstrafik på Östersjön fartygstrafik på Nordsjön
40
i n g e n ö v e r g ö d n i n ginternationell oberoende bedömning
På grund av den debatt som pågått mellan Sveriges forskare om kvävets och fosforns roll för övergödningen i våra kust- och havsområden har Naturvårdsverket låtit en internationell expertgrupp utföra en oberoende bedömning av situationen i havet utifrån befintligt material. Den nuvarande åtgärdsstrategin för närings- ämnena kväve och fosfor har också utvärderats. Exper- terna har delade meningar om nyttan av kväverening längs den svenska ostkusten. En del menar att effek- ter av kväverening tydligt har påvisats. Andra menar att tillgängliga data inte visar på någon nytta med kväve- rening i dessa vatten och att tyngdpunkten fortsätt- ningsvis ska ligga på fosforrening tills det finns ett mer övertygande underlag för fördelarna med kväverening. Expertgruppen har lämnat följande rekommenda- tioner för att minska övergödningen, vilket pekar på att åtgärder för att minska utsläppen av fosfor kan få ökad betydelse:
• Minska fosforutsläppen till Egentliga Östersjön.
Sverige kan göra en del, men det krävs omfattande åtgärder i övriga länder. Även när det gäller öppna Östersjön är man oense om nyttan av kväverening. • Reducera fosfortillförseln till belastningskänsliga
skärgårdsområden i Egentliga Östersjön.Även kväve- reduktion kan ge positiva effekter. Omfattande kvävereduktion kan dock stimulera tillväxten av kvävefixerande blågröna alger om inte fosfortill- förseln samtidigt minskas.
• Minska den atmosfäriska kvävetillförseln till våra omgivande hav.Detta är även positivt för att minska gödningen och försurningen av mark och sötvatten. Om detta sker utan en samtidig minskning av fosfortillförseln finns det dock ökad risk för blom- ning av kvävefixerande blågröna alger.
• Minska kvävetillförseln till svenska Västkusten.
Även reduktion av fosforutsläppen är positivt, men endast om kvävetillförseln samtidigt minskas.
Utvärderingen kommer att utgöra ett viktigt underlag i det vidare arbetet med att minska övergödningen i våra kust- och havsområden.
Det tidigare delmålet Åtgärdsprogram för God ekolo- gisk status anses uppfyllt eftersom Sverige är ålagt att ta fram åtgärdsprogram enligt EG-lagstiftningen och har därför utgått.
Når vi delmålen?
utsläpp av fosfor
d e l m å l 1, 2010
Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. De största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena.
Formuleringen för delmålet har förändrats sedan 2005. Regeringen har genom miljömålspropositionen ”Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag” preciserat delmålet från den tidigare lydelsen ”att utsläppen ska minska kontinuerligt till år 2010” till att gälla en minskning med 20 % mellan år 1995 och 2010. Genom riksdagsbeslut har delmålet senare kom- pletterats med att ”De största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena”.
Fosforöverskottet i jordbruket, d v s skillnaden mellan den årliga tillförseln av fosfor till jordbruks- marken och det som bortförs med skörden, har enligt SCB:s beräkningar fortsatt att minska med 15–20 % under perioden 2001–2003.
Det finns idag brister i tillämpningen av lagstift- ningen angående enskilda avlopp. Naturvårdsverket har därför tagit fram förslag till nya allmänna råd, som presenteras för EU-kommissionen i början av 2006 och kommer därefter att träda i kraft. Till skillnad från de nu upphävda råden, som huvudsakligen beskrev tekniker, är de nya allmänna råden funktions- inriktade med avseende på t ex reduktion av fosfor, men även kväve beroende på recipientens känslighet. Om råden infrias skulle det innebära en minskning av fosfor med 280 ton fosfor per år, eller ca 40 % mindre än dagens utsläpp. Andra syften med råden är att öka möjligheten till kretslopp av närsalter samt stimulera till ökad användning av ny teknik.
I samband med Jordbruksverkets revidering av bestämmelser om gödselhantering har även allmänna råd om lagring och spridning av gödsel givits ut för att hjälpa lantbrukare att tillämpa lagstiftningen.
utsläpp av kväve
d e l m å l 2, 2010
Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå.
Nya beräkningar av kväveutlakningen från åkermark visar på en minskning med 7 000 ton kväve mellan 1995 och 2003, vilket motsvarar 12 %. Målet är att kväve- utlakningen från åkermark ska minska med 7 500 ton kväve till år 2010. Minskningen förklaras bl a av:
• Åtgärder som genomförts för att minska kväve- utlakningen.
• Ett bättre växtnäringsutnyttjande vid odlingen. • En minskning av åkerarealen mellan 1995 och
2003.
I syfte att uppskatta effekter av reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) som trädde i kraft 2005 har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) beräknat kväveutlakningen mellan 2003 och 2005. Beräkningen indikerade att kväveutlakningen minskat med ytterligare drygt 2 000 ton till följd av enbart ändrad areal mellan dessa år. Vidare förväntas spannmålsodlingen i Sverige minska medan vall- odlingen och åkermark i träda förväntas öka. Även nötkötts- och fårproduktionen förväntas minska och därmed belastningen av närsalter.
41
i n g e n ö v e r g ö d n i n g 40 20 60 70 50 30 10Överskottet beräknas som skillnaden mellan den växtnäring som tillförs jordbruksmarken och den mängd som förs bort med skörden. Jämförelse av överskottet av näringsämnena i jordbruksmark mellan perioden 1995–2003 visar på en tydlig minskning såväl för fosfor som för kväve. Med jordbruksmark avses i detta fall åker och betesmark. ton/ha
figur 7.2 Överskott av kväve och fosfor i jordbruket 1995–2003
1995 1997 1999 2001 2003
källa: scb
kväve fosfor
-2 500 -2 000 -1 500 -1 000 -500
Av de åtgärder som satts in har miljöersättning för odling av fång- gröda och senarelagd vårbearbetning fått störst genomslag och förklarar nästan en tredjedel av den totala minskningen. Med ökad kväveeffektivitet menas att skördarna ökat av olika orsaker samtidigt som kvävegödslingen har varit oförändrad eller lägre. Informations- och rådgivningsinsatser, bl a kampanjen Greppa näringen, har bidragit till den ökade effektiviteten.
ton kväve
figur 7.3 Orsaker till minskad utlakning av kväve 1995–2003
källa: jordbruksverket
minskad areal
ökad kväveeffektivitet odling av fånggrödor och senarelagd jordbearbetning till våren
spridning av stallgödsel på våren i stället för på hösten ändrad grödfördelning
I linje med detta minskar även kväveöverskottet i svenskt jordbruk enligt SCB:s beräkningar med 4–8 % mellan 2001 och 2003 (se även figur 7.2).
Trots dessa minskningar är det svårt att se någon tydlig trend i minskad transport av kväve och fosfor med vattendragen. En ny utvärdering av närsaltstren- der i tolv vattendrag belägna i områden med mycket jordbruk under perioden 1983–2003, visade dock att i sex stycken hade nitrathalterna minskat signifikant under perioden. Analyserna visade att nitrathalterna ofta hade minskat med ett eller ett par procent per år i Skåne, men långsammare i vattendrag belägna längre norrut. Resultaten antyder att åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket i flera av avrinningsområdena har haft effekt.
Musselodling är en intressant åtgärd för att ta bort kväve, och även fosfor, i vatten. Till skillnad mot fiskodling krävs ingen tillförsel av växtnäring, utan ämnena kan tas upp direkt ur vattnet. Enligt gällande bestämmelser ska reningsverket i Lysekils kommun byggas ut för kväverening. För att kunna utvärdera effekten av storskalig musselodling har kommunen, som ett alternativ till utbyggnad, fått ett tillfälligt till- stånd till år 2010 att kompensationsodla musslor. Odlingen innebär att musslor odlas och skördas i en sådan mängd att 100 % av kvävet från reningsverket beräknas tas upp av musslorna.
Projektet Greppa näringen har fått stort genom- slag. Fr o m år 2006 kommer verksamhet att bedrivas i full skala i sex nya län.
utsläpp av ammoniak
d e l m å l 3, 2010
Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå.
De totala utsläppen av ammoniak har under perioden 1995 till 2003 minskat med 13 % varpå det endast återstår 2 % för att nå delmålet.
utsläpp av kväveoxider
d e l m å l 4, 2010
Senast år 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.
Se Miljömål 3 Bara naturlig försurning, delmål 4.
42
i n g e n ö v e r g ö d n i n gVår matkonsumtion påverkar till stor del utsläppen. Exempelvis skulle en minskning av köttkonsum- tionen kunna ge en betydande minskning av belastningen av närsalter. Skulle vi dessutom äta mer svenska musslor skulle effekten bli dubbel eftersom musslorna tar upp närsalter ur vattnet och därmed renar vattnet.
Nästan en miljon hus har enskilda avlopp med begränsad rening. En övergång till fosfatfria tvättmedel inom hushåll med enskilda avlopp skulle minska utsläppen av fosfor avsevärt. Investering i bättre enskilda avloppslösningar är också betydelsefullt.