200 600 500 400 100 300
Vi har idag 500 000 ha betesmarker som sköts med hjälp av miljö- ersättning. Skötseln garanterar att dessa betesmarker inte växer igen och är en förutsättning för att bevara den biologiska mångfalden. ha, tusental
figur 13.1 Areal betesmarker ansluten till miljöersättning
källa: miljömålsportalen
2003 2002
2001
2000 2004 2005
areal betesmark med tilläggsersättning (högre skötselkrav) total areal betesmark med miljöersättning
marksinventeringen hade 20 % inte miljöersättning våren 2005. En viss förbättring har skett därefter.
De senaste årens ökning av arealen betesmarker kan härledas till EU:s jordbrukspolitik främst införan- det av gårdsstöd. Det har blivit intressant för brukarna att anmäla betesmarker som förut inte varit registre- rade, för att på så sätt få tillgång till gårdsstödet. Det innebär i sig endast en grundläggande skötsel. För- hoppningen är att dessa marker med hjälp av stödet inte växer igen. Gårdsstödsreformen har också med- fört större anslutning till miljöersättningarna. För att få miljöersättning för ängs- och betesmarker krävs en specifik skötsel. Skötseln är en förutsättning för att bevara den biologiska mångfalden.
En uppföljning av ängs- och betesmarkernas kvalitets- förändring på nationell nivå startar under 2006 inom NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige). NILS gör omdrev vart femte år och kvalitetsföränd- ringar är en långsam process, därmed tar det tid innan tydliga resultat kan visas.
De mest hotade typerna av betesmark har identi- fierats till att gälla betesmarker i Norrland, alvarmark, skogsbete, fäbodbete och ljunghedar. Ökningen har fram till 2005 varit ca 15 000 ha för de tre första kate- gorierna. Fäbodarna räknas i antal och ökningen är tillfredställande. För ljunghedar saknas data men det finns inga indikationer på att de minskar.
småbiotoper
d e l m å l 2, delvis 2005
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka.
Bedömningen för delmålet har förändrats sedan 2005. Genom dispenser från det generella biotopskyddet försvinner ca 200 objekt legalt per år. En del av dessa är villkorade, vilket kan innebära återskapande av nya biotoper. Flest dispenser har getts i Skåne län, Västra Götalands län och i Kalmar län. Hur många småbiotoper som försvinner illegalt eller genom att jordbruksmark läggs ner är mycket svårt att säga. Det finns inte data på hur många småbiotoper som finns totalt, men enligt den uppföljning som gjorts inom projektet CAP:s miljöeffekter beror minskningen huvudsakligen på nedläggning av jordbruksmark.
Samtidigt tillkommer nya småbiotoper, främst våtmarker. Genomförande av åtgärderna i Jordbruks- verkets slättbygdsstrategi som togs fram 2004 skulle förstärka delmålet.
En uppföljning av småbiotoper inom NILS kommer att starta under 2006. Den bygger på flyg- bilder och kommer i första hand att avse kvantitet. En viss kvalitetsbedömning kommer dock att testas. NILS har omdrev vart femte år och det är svårt att göra bedömningar däremellan.
65
e t t r i k t o d l i n g s l a n d s k a p 8 10 6 12 4 målnivå 2Ökningen av arealen ängsmark med grundersättning är god men fler marker borde också kvalificera sig för tilläggsersättning. Ängarna kräver skötsel bl a i form av slåtter för att behålla sina värden. Miljö- ersättningarna är till för att ge brukarna ersättning för denna skötsel. Tilläggsersättning utgår till marker med högre värden och som kräver mer skötsel.
ha, tusental
figur 13.2 Areal slåtteräng ansluten till miljöersättning åren 2000 till 2005 2005 källa: miljömålsportalen 2003 2002 2001 2000 2004
total areal slåtteräng med miljöersättning
66
e t t r i k t o d l i n g s l a n d s k a pkulturbärande landskapselement
d e l m å l 3, 2010
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.
Linjeelement inom miljöersättningen ökar tillfreds- ställande, medan ökningstakten är sämre för punkt- elementen. Det finns även svårigheter regionalt med att öka anslutningen till miljöersättningen vilket ökar förväntningarna på kommande miljö- och lands- bygdsprogram.
växtgenetiska resurser och inhemska husdjursraser
d e l m å l 4, 2010
Senast år 2010 skall det nationella programmet för växt- genetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett till- räckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.
Inventeringen av kulturväxter inom Programmet för odlad mångfald (POM) fortgår enligt planerna. En strategi om framtida bevarande och nyttjande av de växtgenetiska resurserna kommer att färdigställas under 2006. Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) finns numera tillgänglig via Internet och är ett basverktyg för hantering av namn på kulturväxter.
Jordbruksverket har under 2005 bildat två nya grupper inom området husdjursgenetiska resurser:
• En samarbetsgrupp för att förbättra informationen om hotade husdjursraser.
• En referensgrupp kallad det husdjursgenetiska rådet.
Rådet, som har haft två möten, ska vara rådgivande till Jordbruksverket i frågor som rör husdjursgenetiska resurser. I rådet finns Sveriges Lantbruksuniversitet, Stockholms universitet, Naturvårdsverket, Centrum för biologisk mångfald och länsstyrelsen represente- rade liksom avelsorganisationer och rasföreningar. Dessutom deltar djurparksföreningen och Nordisk Genbank Husdjur. Rådet har tagit fram rekommen- dationer om vilka principer som ska gälla för den sperma som samlas in från hotade raser. Sperman samlas i en spermagenbank för att kunna användas vid senare tillfälle.
I syfte att mer i detalj analysera hur delmålen för husdjursgenetiska resurser bör se ut, för att få den långsiktighet som krävs för de olika rasernas förvalt- ning, har ett första underlag till fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet tagits fram. Uppdraget i sin helhet ska vara klart i december 2006.
I december 2005 lämnades uppdraget om hur hus- djursgenetiska resurser kan tryggas genom förebyg- gande åtgärder som beredskaps- och katastrofplaner. Åtgärder för ett säkert registreringsarbete och skydd för rovdjur är exempel på förslag som kostnads- beräknats. 30 50 10 70 60 40 20
Linjeelementen ökar i god takt. Punktelementen har en något sämre ökningstakt. Förväntningen var att den största anslutningen skulle ha skett under de första fem åren.
%
figur 13.3 Kulturspår i åkermark. Förändring av omfattningen i % för landskapselement anslutna till miljöersättning
källa: miljömålsportalen 2003 2002 2001 2000 målnivå 2004 2005
punktelement (odlingsrösen, hamlade träd m m) linjeelement (stenmurar, öppna diken m m)
åtgärdsprogram för hotade arter
d e l m å l 5, 2006
Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Bedömningen för delmålet har förändrats för 2005. Fler än 200 arter är i behov av särskilda åtgärder i odlingslandskapet. Vid slutet av 2005 finns 32 åtgärdsprogram under remissbehandling eller fast- ställda för 64 hotade arter samt skyddsvärda träd, och 17 program finns som manus. Under 2006 börjar ytterligare 25 program skrivas. Flera av programmen omfattar flera arter och delmålet bedöms kunna nås.
kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader
d e l m å l 6, 2005
Senast år 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas till vara.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har i en strategi visat på de vägval samt aktiviteter och åtgärder som myn- digheten ska arbeta med. Ett urval av vägvalen handlar om att kulturmiljöorganisationen tar ett utvecklat ansvar för värderings- och urvalsfrågor av lantbrukets bebyggelse, möjligheterna att återanvända ekonomibyggnader studeras vidare och styrningen av offentliga medel utvecklas.
Några av åtgärderna handlar om att RAÄ ska fort- sätta att föra in frågor om lantbrukets bebyggelse i det regionala utvecklingsarbetet och landsbygds- utveckling i synnerhet och att RAÄ ska initiera forsk- nings- och utvecklingsinsatser rörande lantbrukets bebyggelse. Strategin betonar att kulturmiljöorganisa- tionens uppgift är att medverka till att lantbrukets bebyggelse kan berätta en viktig historia och bidra till en rik livsmiljö.
Ett program, inklusive åtgärder och finansiering, finns därmed för hur kulturmiljöorganisationen ska arbeta med ekonomibyggnaderna.
67
e t t r i k t o d l i n g s l a n d s k a p
Genom att välja kött från djur som går på natur- betesmarker kan konsumenterna visa att de vill ha kvar våra betesmarker. Detta kräver kunskap hos konsumenten om sambanden mellan vad man äter och hur det påverkar omgivningen samt en tydlig märkning av produkterna.