Hur förvaltas och kommuniceras DR samt DI?

Avsnittet är uppdelat i mindre underkategorier som presenterar det resultat som framkommit i intervjustudien samt analys för materialet.

4.2.1 Verktyg som används för att förvalta och kommunicera DR och DI till den som

visualiserar

Arkitekterna beskriver att verktygen ska hjälpa till att kommunicera om arkitekturen och dess gestaltning. Det hjälper även till att beskriva hur byggnaden relaterar till omgivningen och hur människan relaterar till volymen samt tydliggöra byggnadens funktioner. Olika informationsbärare kan hjälpa till att förklara byggnaden ur olika perspektiv och ge en bättre helhetsbild av byggnaden. Vilka informationsbärare som används kan enligt intervjuperson 3 variera under projektets gång.

”Den gemensamma bilden har förändrats under tidens gång. Det kanske börjar som ett värdeord, sen blir det ett diagram eller skiss, sen blir det en rendering och därefter varianter på renderingen utifrån olika perspektiv. (Se bilaga 4)”

De informationsbärare som de flesta använder för att förmedla DI och DR under projektets gång är ungefär samma. Den gemensamma bilden, som nämns av intervjuperson 3 ovan, är det viktiga som informationsbärarna hjälper till att förvalta och förmedla. De informationsbärare som används mest är:

• Digitala 3D-modeller (BIM) • Kulörbeskrivning

• Materialbeskrivning • Referensbild • Ritningsunderlag • Beskrivande text

Det varierar dock lite mellan arkitekterna vilka som den enskilda arkitekten använder. Vissa använder bara dessa informationsbärare, andra använder fler och en annan använder någon färre. Det verkar vara anpassat efter den enskilda individens preferens, upplevelse och kompetens av

informationsbärare. Arkitekterna vill använda sig av informationsbärare som de känner sig bekväma med och om de måste arbeta med en informationsbärare de själv inte kan hantera samarbetar de med andra kollegor för att producera materialet. Ett exempel på urval är vad intervjuperson 3 använder.

”När vi ska förmedla ett projekt skickar vi ganska detaljerade 3D-modeller, ett förklarande dokument (som beskriver var projektet är i världen, dess kontext, hur många lägenheter, målgrupp), materialfoton och (en skriftlig) beskrivning av känslan. (Se bilaga 4)”

31 För att kommunicera specifikt med visualiserarna används också en annan metod i den iterativa fasen. När olika utkast av visualiseringar skickas fram och tillbaka mellan arkitekt och visualiserare brukar arkitekterna, om visualiseringen är en bild, skriva ut bilden och rita korrigeringar direkt på bilden. Ibland skrivs även dessa visualiseringar ut i stor skala på kontoret för att flera ska ha möjlighet att stå och granska materialet. Detta görs för att undersöka om visualiserarens bild följer projektets DR och DI. Utifall att något inte stämmer överens med hur arkitekterna planerat markeras det och kommuniceras till visualiseraren. Denna process kan ske flera gånger för en visualisering, beroende på projekt, arkitektbyrå och visualiseringsstudions metod.

”Det som går snabbast är att jag tar en bild och går över en bild med röd penna, klottrar och skannar över. (Se bilaga 7)”

För vissa av arkitekterna är det viktigt att visualiserarna jobbar internt på samma företag som arkitekten. Enligt arkitekterna förenklar det kommunikationen mellan de olika parterna samt att visualiseraren enklare kan sätta sig in i projektets vision om den varit delaktig under utformandet. Detsamma gäller för arkitektkontor som haft långvariga samarbeten med specifika

visualiseringsstudios. Där en kontakt och struktur för samverkan redan byggts upp i tidigare arbeten. Detta främjar en enklare kommunikation samt att kommunikationen blir tydligare. Dessa olika perspektiv beskrivs av intervjuperson 1 och 2.

”Jag vill ju helst att det ska ligga inom samma grupp på något sätt. För det gör det så mycket enklare, för då har man en förståelse för vad man gör och hur man får ut det där lilla extra av det. Annars är det lätt att man hamnar lite fel och det blir

dubbelarbete. (Se bilaga 2)”

”Men vi har ett samarbete med en visualiseringsstudio, de har vi även delat lokal med under en längre tid. Vi har ett nära samarbete och gjort många projekt tillsammans. Vi kan snabbt gå över till varandras skrivbord eller ta en kaffe och berätta hur vi tänker. (Se bilaga 3)”

Oavsett om visualiseraren är intern eller extern hittas inte en märkbar skillnad i antalet

informationsbärare. Det är som tidigare snarare hur arkitekten känner att den kan och vill beskriva det tänkta projektet för visualiseraren.

4.2.2 Hur kommunikationen är strukturerad idag

Arkitekterna är inte överens om när visualiserarna ska inkluderas i processen. Arkitekterna lyfter olika för och nackdelar med var visualiserarna inkluderas i arbetet. Det har mycket med att göra hur arkitekten definierar sitt eget arbete samt hur processen ser ut på företaget. Det kan även spela roll hur företaget definierar visualiseringsprocessen samt vilka steg som inkluderas i det. De två helt olika perspektiven beskrivs av intervjuperson 1 och 2.

”Det är liksom inte något man lägger till på slutet, utan för oss är det en av de faktorer från början som man ska jobba med. (Se bilaga 2)”

”När vi vänder oss till dem så är det rätt sent i processen. Då är de mesta på plats men de kan såklart komma med input. (Se bilaga 3)”

Intervjuperson 7 menar på att även fast visualiseraren skulle varit inkluderad i ett tidigt skede vill hen att rollerna ska vara tydligt skilda åt. Även här går åsikterna isär för hur arbetet ska ske. Andra menar på att ett nära samarbete med visualiserare gör att arbetet blir mer enhetligt och kommunikationen effektivare.

32

”Även fast vi hade en som visualiserade samtidigt som han projekterade så tycker jag att det ska finnas en tydlig gräns mellan arkitekt och visualiserare. Jag utformar huset och du gör visualiseringen, den uppdelningen är skön att ha. (Se bilaga 8)”

Arkitekterna som vill att visualiserarna ska vara med i ett tidigare skede tycker att det främjar ett närmare arbete och en gemensam vision. Det tidigare arbetet gör att det finns en förståelse för projektet och vad det ska bidra till, vilket gör att arbetet med visualiseringarna inte blir lika mycket att rätta problem i DR och DI utan istället att arbeta med att få fram en bra bild. Enligt intervjuperson 6 skulle en senare inkludering med externa visualiserare bidra till mycket stress och irritation. De som arbetar på det sättet upplever det dock inte så. Intervjuperson 6 förklarar det så här:

”Den (kommunikationen) är ett konstant ”ping pong”, om jag skulle vara tvungen att jobba med en extern byrå skulle jag bli vansinnig på förberedande av möten och göra punktlistor. (Se bilaga 7)”

Arkitekterna som tycker att visualiserarna ska inkluderas i ett senare skede anser att det är en kostsam process och att pengarna bör spenderas på att få fram de sista stegen av materialet. Arkitekterna kan i dessa fall ibland ha valt att ge exempelvis färdiga vinklar vilket gör visualiserarens arbete mer styrt och därmed kanske mindre tidskrävande. Vad arkitekterna gör för att förenkla arbetet varierar. Ofta är dessa visualiseringsprocesser intensiva och har en tydlig struktur för hur arbetet ska gå till. Det finns en viss tidsgräns utsatt vilket gör att justeringar ibland behöver prioriteras efter den tid som finns tillgänglig. Intervjuperson 7 beskriver valen som skett och materialet som lämnas över.

”När vi tar in en extern visualiserare har de flesta val redan skett men inte allt. […] I modellen jag ritar förmedlas dessa funktioner. Med modellen lämnar jag även över kamerainställningar, de perspektiv som ska väljas, och hur ljuset ska stå (dagsljus och elektroniskt ljus). (Se bilaga 8)”

Alla arkitekter som tycker att det är bra med ett tidigt samarbete tillsammans med visualiserarna tycker inte nödvändigtvis att de ska inkluderas i utformningen. Vissa vill att visualiserarna ska inkluderas tidigt för att fler iterationer ska kunna ske. Det skiljer sig också åt mellan olika arkitekter. Samma gäller för huruvida visualiseraren ska vara intern eller extern, det skiljer sig mycket åt beroende på vilket företag arkitekterna arbetar på.

Efter granskning av intervjuerna verkar det finnas en tendens till att när visualiseraren är mer inkluderad i projektet blir visualiseringen mer trogen till arkitektens vision. Att visualiseraren bättre följer framtagna DR och förstår DI samt att det finns ett bättre samarbete.

4.2.3 Vad som styr kommunikationen mellan arkitekt och visualiserare

Nästan alla av arkitekterna är överens om en faktor som styr kommunikationen mellan arkitekt och visualiserare, nämligen tid. Vilka ramar är utsatta och hur snabbt behöver ett resultat levereras. Det påverkar hur kommunikationen och strukturen för samarbetet behöver se ut för att kunna leverera inom utsatt tid. Tiden styr även över antalet iterationer som kan ske mellan parterna och hur mycket ändringar som kan göras. Det påverkar även hur bra arkitekten behöver förmedla sin information. Vid en kort tidsram finns det inte tid för många missförstånd och därav behöver projektet förmedlas tydligt till visualiseraren från arkitekten. En process som har en kortare deadline kan också kräva att det finns tydligare struktur över hur tiden ska användas. Intervjuperson 6 trycker på deadlinens påverkan.

33

”Det beror på deadlinen, såklart! Har du deadline om två timmar går det väldigt hett till, om du har ett projekt som kan bli klart om två veckor så är det inte lika snabba utbyten. (Se bilaga 7)”

Hur mycket tid som läggs ner på visualiseringarna styrs av budgeten. Beroende på hur mycket pengar som tilldelas för visualiseringen finns det möjligheter till mer eller mindre tid, vilket gör att

kommunikationen och arbetssättet behöver anpassas efter de ekonomiska styrningarna. I

förlängningen är budgeten för visualiseringen en prioritering av kostnader, vilket ger att beroende på hur företagen prioriterar visualiseringarna och processen med dem kommer det finnas olika medel för arbetet. Intervjuperson 7 beskriver prioriteringarna så här:

”När vi anlitar en visualiserare så tar vi in dem långt i slutet, för att det är en dyr process. Om en beställare lägger 50 000 kr på några bilder är det för att de ska gå ut med projektet, inför ett samråd eller säljmaterial. (Se bilaga 8)”

Kommunikationen mellan arkitekt och visualiserare kan också styras av andra faktorer.

Intervjuperson 1 menar på att kommunikationen beror till stor del på de som arbetar med projektet och hur de arbetar. Att kommunikationen kan se olika ut beroende på vilka som är inkluderade i projektet. Kommunikationen beror också på var visualiseraren inkluderas i projektet, ett tidigt inkluderande ger mer öppna iterationer där det finns möjligheter till större förändringar. Intervjuperson 2 lyfter att det kan även bli problematiskt med för tidiga arbeten om de stora förändringarna gör att allt arbete behöver förkastas. Att det blir problematiskt med stora ändringar och förkastning av arbete kan även bero på hur arkitekt och visualiserare vill att arbetet ska fungera. Utifall att det ska vara ett mer öppet arbete där det förväntas från början att behöva förkasta och börja om. Men om visualiseraren inkluderas senare blir tidsramen istället mer kort och koncist men då finns det inte samma möjligheter till att göra större förändringar. Intervjuperson 2 beskriver sitt perspektiv på varför senare inkludering är bra:

”Om man tar in en visualiserare för tidigt när det inte är många saker satta, om de ska göra en slutprodukt, så det är inte bra heller. Ibland har det hänt att vi gått in lite för tidigt och då blir det rätt stora ändringar, vilket gör att man får förkasta allt arbete man gjort tidigare. (Se bilaga 3)”

Det som också påverkar hur kommunikationen fungerar är visualiseringsstudions arbetsprocess. Om de har ett ramverk för hur och när kommunikationen sker, vilket kan variera i olika typer av

visualiseringsföretag. Enligt Intervjuperson 7 arbetar större visualiseringsstudios efter en striktare struktur med samverkan än de mindre. Vilket styr mycket över hur kommunikationen fungerar och upplevs av arkitekten, det blir en stel process som inte är lika flexibel efter det individuella projektet. Arkitekten upplever att det är en stor skillnad mot de mindre visualiseringsföretagen som anses ha mycket mer personanpassad kommunikation.

”Ibland har man kontakt med en mindre firma som visualiserar, då är det väldigt smidigt och enkel kontakt. Man kan ha daglig kontakt. Om man beställt bilder av en större och högutvecklad visualiseringsstudio så presenterar de, på det inledandemötet, hur vi kommer arbeta tillsammans. Exakt vad som händer på vilken dag, superstelt. (Se bilaga 8)”

4.2.4 Brister i kommunikationen och vad de beror på

Intervjuperson 5 anser att materialet som arkitekterna tar fram inte alltid förmedlar projektet på bästa sätt och att det bidrar till brister i kommunikationen, vilket kan lämna luckor i projektets vision. Flera av de andra arkitekterna håller också med om att det underlaget, exempelvis skriftliga

34 beskrivningar och BIM-modeller, som arkitekterna själva tar fram kan ibland vara bristfälligt och är en bidragande faktor till att kommunikationen inte fungerar optimalt. Intervjuperson 4 nämner vikten av att vara tydlig redan från början av projektet och att det krävs ännu bättre kommunikation vid större och mer komplicerade projekt.

”Är projektet mer invecklat kräver det tydligare kommunikation och också beroende på vilken budget projektet ligger på. Ibland har man bara några timmar att lägga, vilket gör att man måste vara jättetydlig från början. (Se bilaga 5)”

Om kommunikationen inte fungerar optimalt kan det göra så att bilden tappar känslan som arkitekten tänkte sig. Leveransen av visualiseringen blir istället ett snyggt resultat men som tappat projektets DR och DI. Intervjuperson 2 beskriver det så här:

”Jag tycker också att man kan se ibland att det varit för lite tanke, det blir en snygg bild men känslan man var ute efter saknas. Så ett stressat eller en icke insatt visualiserare kan påverka negativt. (Se bilaga 3)”

Svårigheterna med att förmedla projektets vision kan resultera i att visualiseraren fyller i de luckor som finns i informationen. Detta leder till att visualiseringarna tappar eller förändrar värden i DR och DI som arkitekten tagit fram i utformningen. Om dessa värden inte fångas upp av arkitekten igen vid iterationerna kan de gå förlorade i projektet. Intervjuperson 5 beskriver att luckan av information i underlaget som skickas till visualiseraren inte ska förväntas fyllas i av någon annan än arkitekten.

”Då kan jag uppleva att den luckan (Informationen) kan man inte förvänta sig att någon annan (visualiseraren) ska fylla igen, då lämnar man det öppet för att det ska bli helt fel. (Se bilaga 6)”

Svårigheterna med kommunikationen anses ofta ligga på arkitektens sida, då de inte försett visualiseraren med ett tillräckligt bra underlag att arbeta från. Intervjuperson 1, som förespråkar interna visualiserare som deltar i utformningen, anser att det blir problem om man endast lägger över allt material till visualiseraren. Men det finns också enligt Intervjuperson 7 andra faktorer, som att inte ha kontakt med den arbetande visualiseraren utan en projektledare. Det kan göra att kommunikationen blir svårare och fler fel kan uppstå. Den ökade distansen i fallet med

intervjuperson 7 kan bidra till att kommunikationen uppfattas av den arbetande visualiseraren som att hen bara får överlagt materialet, utan någon muntlig instruktion, som intervjuperson 1 beskriver. För att minimera bristerna är kommunikation och samverkan viktigaste faktorn. Huruvida

visualiseraren är intern eller extern anses inte ha lika stor påverkan, än att ha en direkt samt nära kontakt mellan arkitekt och visualiserare. Dock verkar det finnas olika åsikter om detta då

intervjuperson 6 beskriver bristerna i arbetet med externa visualiserare enligt följande:

”Från tidigare erfarenheter på ett tidigare arkitektkontor där vi arbetade med externa visualiserare så var det hopplöst. De har egna sätt och bildbibliotek, de är snabba på att producera bilder för att tillfredsställa marknaden (arkitektkontoren). (Se bilaga 7)”

4.2.5 Förbättringsarbete för kommunikationen

Intervjuperson 1 lyfter att samverkan och arbetsprocessen förbättras i takt med antalet uppdrag som görs. Det ger en uppfattning av vad som klaras av att göras och vad som kan förväntas av de olika parterna. Denna uppfattning delar flera av arkitekterna i studien, då många trycker på att det är viktigt att arbeta tillsammans under flera projekt. Att en långvarig samverkan utvecklar relationen och stärker förståelsen för varandra, det bidrar till att man vet hur man ska kommunicera effektivt. Intervjuperson 2 beskriver det långvariga samarbetet:

35

”Mycket har med lärdom och erfarenhet, vilket är bra med återkommande

samarbeten. Man hinner lära sig varandra och vet saker från början, man vet vad man ska förmedla och trycka på för att det ska bli rätt. (Se bilaga 3)”

Förståelsen som arkitekterna och visualiserarna får för varandra, processen och kommunikationen, bidrar till att DR och DI kan tas till vara på bättre. Redan tidigt i ett projekt vet parterna vad som brukar vara fokus hos den andra vilket hjälper till att kommunicera och förvalta projektets vision. Även fast långvariga arbeten föredras finns det inte mycket som görs utöver att arbeta tillsammans för att främja samverkan. Det verkar finnas en avsaknad av utvärdering kring hur arbetet har fungerat, vad de resulterat i och hur det kan förbättrats. Det verkar som att det anses komma per automatik efter man arbetat tillsammans ett tag. Vilket gör att samarbetena kanske inte är lika effektiva som de hade kunnat vara alternativt att nya samarbeten hade kunnat uppnå effektivitet snabbare med hjälp av utvärderingar. I de fall som det förekommer utvärderingar verkar de inte vara strukturerade utan lite improviserade. Intervjuperson 7 menar på att när de förekommer är de ”väldigt kort och informellt”, vilket tyder på att det inte läggs mycket fokus på det. Intervjuperson 5 menar också på att detta är något som ligger på båda parter.

”Men jag tycker att uppföljningen hade kunnat vara bättre från båda håll. Att prata kring bilden efter och säga vad man tyckte blev bra och vad som blev dåligt (Se bilaga 6)”

Avsaknaden av utvärderingar bidrar också till att kunskapsåterföring, förbättringar och vetskapen om eventuella konflikter går förlorade, vilket kan komma att påverka framtida projekt. För att göra ett första samarbete bättre anses modeller för samverkan kunna stötta processen. Detta genom att på ett tydligt sätt presentera strukturen för samarbetet och sätta tidsramarna för båda parter.

Intervjuperson 5 uttrycker också hur hen uppfattar förbättringsprocessen av kommunikationen och känslorna kring att det inte blir som man tänkt sig. Viljan till förbättringsarbetet verkar finnas hos arkitekterna men strukturen för det saknas.

”[…] varje gång tänker man ”nästa gång ska det vara tydlig och förberett”. Men det har aldrig lyckats vara så, även fast ambitionen finns där. Jag tycker att kunskapen om vad som behövs ökar men vet inte om det blir så mycket bättre, kanske lite. (Se bilaga 6)”