Censurerade ord är markerade med kursiv text. Syftet med censureringen är att bibehålla anonymiteten av intervjupersonen och företag. Den feta texten markerar intervjufrågorna.
Vad är din bakgrund och vad har du arbetat med fram tills idag?
Jag är utbildad som arkitekt, har en grundutbildning som arkitekt och ingenjör. Läste arkitekturteknik i Göteborg som har den här blandningen. Sen dess har jag arbetat på arkitektkontor och varit
handledare på Chalmers för arkitekturstudenter i olika designstudios. Min stora arbetserfarenhet från ett företag i London, där jag jobbade dryga två och ett halvt år, och från nuvarande företaget där jag arbetat nu i tre och ett halvt år.
Har du haft samma roll under de senaste tre och ett halvt åren?
Inte riktigt. Jag jobbar ganska brett. Arbetar med tidiga skeden, det kan vara tävlingar och skisser. Sedan arbetar jag med olika detaljplaner som ska startas, en strukturplan som en idé för ett nytt område. Har även arbetat med senare skeden, det vill säga programhandling, systemhandling och byggprojektering. Har jobbat mer och mer med utvecklingsprojekt internet, vilket jag även har erfarenheter från mitt tidigare arbete samt praktikplatser. Har praktiserat i Stockholm på ett företag och även i Köpenhamn. Utvecklingsprojekt inkluderar utvecklingsfrågor inom arkitektur, det kan handla om digitala verktyg i skissprocessen eller hållbara material i byggprojekteringen. Det är tre delar jag framför allt arbetar med dagligen: skissa, uppföljning av projekt och utvecklingsfrågor. Håller på att arbeta fram en AR-app som är tänkt att användas för att öka förståelsen hos medborgarna av olika projekt.
Hur stor del av dina projekt har varit studentbostäder?
Inte jättestor del. Jag har skissat på studentprojekt i tidiga skeden som en del av ett kvarter. Nu arbetar vi med en stor, svensk industriaktör som ska flytta från sina befintliga lokaler. I de lokalerna ska vi nu föreslå bostäder men också kontor och lite longstay hotell. Vi kollade också på om delar av byggnaden kunde göras till studentbostäder. Det är den typen av projekt jag arbetat med. Sedan har jag följt med projekteringen av studentbostäder.
Hur ser din arbetsgång ut när du utformar ett bostadsprojekt?
Först och främst är arkitekturteamwork så vi är flera som arbetar tillsammans. Sedan är det inte bara vi på företaget utan det är projektteams som består av beställare och olika konsulter. Vi arbetar tillsammans för att ta förslaget till staden och se till att deras mål och visioner uppfylls, det är det första steget. Först handlar det mycket om att förstå vad beställaren vill men vi vill också fundera över vad vi kan ge tillbaka till staden utöver vad brifen [sammanställning av projekt] ger. Vi för en dialog med beställaren därefter hur vi kan arbeta med att uppfylla kraven samt få in det där lilla extra. Kravlistan som vi får brukar vi göra till en vision och i det arbetet ingår det att få in en kvalitet som går över byggnadsdelar och placeringar. Det är något vi gör väldigt tidigt, att prata om projektet både internt och externt utifrån kärnvärdena. Processen kan fortsätta i fem till tio år med olika skeden och upphandlingar. Då försöker vi försäkra att de kvaliteter som vi såg tidigt i processen bevaras genom hela processen.
Hur arbetar ni med att bevara de kvaliteter som ni såg tidigt?
Det handlar mycket om att prata om projektet utifrån den gemensamma bilden som man pratat tidigare. Det kan vara konceptdiagram eller en rendering för att skapa en gemensam bild som följer med hela vägen. Den gemensamma bilden har förändrats under tidens gång. Det kanske börjar som
18 ett värdeord, sedan blir det ett diagram eller skiss, sedan blir det en rendering och därefter varianter på renderingen utifrån olika perspektiv. Vi brukar arbeta med gestaltningsprogram för att beskriva de handfasta kvaliteterna som till exempel hur många procent av fasaden är glas, hur ljuset ser ut i en byggnad, hur stora sopkärl som behövs eller parkeringstal och normer. Det bevaras av många olika aktörer, kan till och med skrivas in i detaljplanen. Däremot är gestaltningsprogrammen är bra på att beskriva kvaliteter som: platser för spontana möten, sociala ytor eller att projektet främjar en hållbar livsstil. Dessa kvaliteter är svårare att beskriva i hårda termer och därför använder vi
gestaltningsprogram och konceptförklaringar. Vi ser till att dessa bifogas med resten av dokumenten för att kvaliteterna ska framgå. Mycket av arbetet handlar också om att skapa ett förtroende till projektet av staden och brukare, så att de känner sig bekväma med projektet.
Hur ser arbetsgången ut för visualisering av bostadsprojekt på ditt företag?
Bra fråga, intressant fråga. Det är inte många som funderar över hur de skapas utan bara att de finns där. Just på företaget så tycker vi det är superviktigt med bilden, det är en stor del av att förankra den tidiga visionen. Vi tycker att det är viktigt att lägga tid och pengar på det, för att göra det väl. Vi gör två olika typer av renderingar, de flesta renderingar arbetar vi med en extern renderare. Vi jobbar med ett norskt företag som är jätteduktiga. Anledningen att det fungerar bra med dem är för att de är skandinaver, så de förstår den känsla eller stämning som vi söker. Eftersom den känslan är ungefär samma över hela Norden. Sedan arbetar vi även med ett gäng andra som vi byggt en relation med. Vi gör även interna visualiseringar, jag arbetar fram en hel del själv. De är enkla och snabba arkitektoniska visualiseringar som bidrar till att förklara hur saker hänger samman eller ser ut, vilket är viktigt för förståelsen. Det som är den stora skillnaden mellan de interna och externa
renderingarna är att vi lägger inte lika mycket tid i Photoshop på de interna renderingarna. De är mer enkla och faktiska, vi arbetar inte lika hårt med att skapa en viss stämning där. I dessa interna
renderingar vill vi få fram hur fasaden ser ut i olika ljussättningar, alternativ på fönsterplaceringar eller att se olika färgsättningar på ett hörn. De renderingar som du ser på vår hemsida är ofta gjord i samarbete med en visualiserare. Eftersom vi är bra på att gestalta en miljö och sätta fingret på hur det ska fungera. Men de som visualiserar är bättre på att kommunicera stämningen i bilden. Det svåra är att förmedla bilden i sin kontext och att till exempel lägga till människor som passar till stämningen, det är visualiserare bra på. När vi kollar efter renderare så letar vi efter de som kan förmedla en stämning, inte bara vilka hus som de placerat i bilden.
När vi ska förmedla ett projekt skickar vi ganska detaljerade 3D-modeller, ett förklarande dokument (som beskriver vars projektet är i världen, dess kontext, hur många lägenheter, målgrupp),
materialfoton och beskrivning av känslan. Beroende av hur många bilder som ska göras så tar processen lite olika tid. Men den absoluta enklaste varianten med en bild arbetar vi i en vecka tillsammans med dem. Då arbetar de med ljussättning och kameravinkel först sen återkommer de till oss, de bästa renderingarna får med en story redan i detta tidiga stadie. Efter det så materialsätts och itereras det. De skickar olika lågupplösta bilder till oss som vi ger kommentarer på. För att få ett brett perspektiv på bilden så tar vi in andra på företaget som inte är inkluderade i projektet. Detta gör vi genom att skriva ut en stor kopia av bilden och hänger upp den på väggen. Så att alla ser den och kan ge input på den. Därefter görs en markup med kommentarer på visualiserarnas konceptbild och sedan skicka tillbaka den till dem. Det brukar därefter vara ett samtal där visualiserarna beskriver vad våra förslag kan ge för effekter på bilden. Exempelvis så handlar bildens komposition ofta om vad som är ljust och vad som är skuggat. Då när vi vill belysa en entré som vi tycker är viktig så kan de komma med feedbacken att kontrasten i bilden kommer att förloras. Det blir en sämre bild men en mer beskrivande bild. Arbetet med renderingen handlar om att balansera tydlighet mot snygghet.
19 När man hittar rätt balans gör den båda två, man förstår och uppskattar bilden. Om man tar
renderingar som inte arbetar med känslan så ser det rätt ut men bilden kommunicerar inte känslan.
Hur kommunicerar ni värdena bakom designen till de som visualiserar?
Vi gör presentationsmaterial hela tiden för internt och externt bruk, så vi använder en del av det materialet. Vi använder också diagram, projektdefinition (två till tre meningar som beskriver projektet i helhet), referensbilder (material och känsla) och ritningar.
Hur kommuniceras funktionen av designen till de som visualiserar?
Det kommuniceras genom den modell som skickas till dem, det är vi som ansvarar för den. Vi ansvarar för funktioner i modellen som räckeshöjd, fönsterplacering, dagsljuskrav och husets nivå med landskapet. Allt det skickar vi tillsammans med en beskrivning av materialen på de olika ytorna skickas till visualiserarna. Men det är vi som ansvarar för funktionen och den kommuniceras via modell främst men även via ritningar.
Vilka möjligheter och svårigheter har du sett med kommunikationen till de som visualiserar?
Vi har tur att arbeta med väldigt duktiga visualiserare så det är väldigt roligt. Men det krånglar såklart också ibland. När vi har arbetat med andra utländska kontor som är baserade i Spanien blir det en kulturell aspekt. Till exempel vilka kläder skalgubbar har i bilden. Bor man i Norden har man en uppfattning av vilka kläder man har i en medelstor svensk stad. Det kan också handla om växtlighet, det är såklart man kan klippa in ett träd men de behöver anpassas efter de lokala förhållandena. Det kan också vara gatuskyltar, hur de är utformade, eller skyltfönster. Det är de små detaljerna som gör att man köper bilden eller inte. Därav när vi arbetar med ett kontor utanför Norden så skickar vi med ett foto som beskriver miljön. För att den är svår att beskriva i ord.
Hur visualiseras en design så att tankarna bakom kring värden och funktion framgår?
Det här är en större diskussion, vi funderar ofta hur man ska visualisera ett projekt och det går ofta trender i hur man väljer att visualisera projekt. De senaste tio åren så har man gjort väldigt mycket fotorealistiska renderingar. Även andra visualiseringar också skisser eller handjagade visualiseringar och de kommunicerar lite olika värden. Vi har valt att arbeta med kontor som gör bilder i ögonhöjd, som visar hur platsen blir. Vilket vi tror kompletterar väldigt bra det vi själv gör med axometrier och diagram samt handskisser på en enkel nivå för att förklara kärnvärden. Vi gör även ritningar, principplan, diagramserier med pilar. Vilket är ett bra komplement till de fotorealistiska
renderingarna, enligt oss. Det går även att arbeta på ett annat sätt, med renderingar som är mer öppna för tolkning. Vi försöker att hitta balansen i kommunikation mellan funktion, fasta värden, och de omätbara värdena, mjuka värden. om man får fram det i samma bild så har man uppnått en bra bild.
Hur tycker du att val av visualiseringsteknik (exempelvis VR, interaktiva miljöer, perspektivbild, panoramabilder, videor…), arkitektoniska objekt (texturer, möblemang…), miljöer och perspektiv spelar in för att lyfta designens värden och funktioner?
Det är en bra fråga. Det viktigaste är när man visar en bild eller kommunikationsmaterial överlag så handlar det mycket om vad du väljer att visa. Vilket specifikt element vill du lyfta fram och vilken vinkel. Jag tror att det viktiga är att man sätter fingret på det som är relevant att lyfta fram i just detta projekt. Jag har sett projekt där de valda bildvinklarna styr hur man uppfattar projektet tills det är byggt och först då inser man att byggnaden har många andra kvaliteter och vinklar. Jag tror att det är viktigt att det vi pratar om matchar det vi ska prata om. Om man matchar renderingstypen och
20 materialet med varandra blir det bra. Om man inte gör det kan diskussionen man vill föra försvinna av andra element i bilden. Exempelvis så om vi gör en lokal i bottenplan av ett hus för att aktivera fasaden mot gatan. Och så visar har försäljaren klippt in en IT-verksamhet där för att visa att här kan studenterna laga sina lokaler men sen kommer kommentaren ”det finns redan en liknande
verksamhet längre ner efter gatan”. Då fastnar man i funktionen av lokalen snarare än vår tanke med öppenheten med glasningen mot gatan. Då har vår visuella agenda misslyckats för att folk fastnar vid funktionen. Det finns massa andra såna exempel som ”ska vi verkligen ha en slöjdverkstad i källaren, det kommer låta”. Då har vi inte lyckats lyfta fram rätt sak för diskussionen handlar den ursprungliga tanken. Därför är visualiseringar ett kraftfullt verktyg och gör man det rätt blir det bra och ett hjälpmedel i processen. Men gör man inte det bra fastnar man i dessa viktiga men icke relevanta frågor.
Har du sett att man väljer renderingstyp efter målgrupp?
Vi gör nog inte det så ofta. Vi använder 3D-galsögonen för att beskriva projektet för beställare, då ritningar är svåra att läsa. Det krävs mycket träning att kunna föreställa sig en 3D-miljö från en planritning. VR eller video gör det enklare, vi arbetar med olika verktyg för att alla ska förstå. Allt från planritningar, sektioner, diagram och VR-glasögon för att kolla i modellen. Det blir mer och mera digitala presentationer istället för PDFer, att vi har den digitala modellen framme som vi granskar på tillsammans med beställare och kommun. Det brukar vara jätte uppskattat! Men som svar på din fråga brukar vi hålla visualiseringarna breda för att alla ska förstå vad vi säljer. Vi arbetar inte jättemycket med att sälja in det markansföringsmässigt mot en specifik kund utan det lämnar vi öppet till företaget som ska sälja bostäderna.
Märker du någon skillnad på vikten av kommunikationen av den arkitektoniska visionen inom och arbetsgruppen och till visualiserare mellan olika typer av projekt?
Projektet på olika kommunikationer man gör in olika faser. Det kan vara en 3D printad modell som alla kan titta på, det kan vara en skiss eller en bild. Bilden blir ofta väldigt kraftfull då många kan förstå den, du behöver ingen träning för att förstå en bild. Men baksidan är att det kostar tid och pengar att göra bra bilder. Ofta kan inte heller projekt beskrivas i en bild utan det behövs fler, vilket resulterar i en förståelse. Så det blir skillnad om vi har en budget för ett projekt som endast tillåter en bild eller en budget som tillåter en bildserie och video. Den skillnaden försöker vi kompensera genom att göra interna mindre skisser eller på andra sätt lyfta fram och visa kvaliteter. Det är en fråga om tid och pengar, helt enkelt.
Vad styr mängden och kvaliteten av kommunikation mellan arkitekt och visualiserare mellan varje projekt samt vad som påverkar hur pass iterativ processen är?
Processen som jag beskrivit är bildbyråns process, där man gör två skissbilder och en initial hitta-vinkel-runda. Men det som styr är att vi kommunicerat bra material. Alltså: bra modell, modell i tid, bra förklaringar. Så att de kan komma igång i tid. Sedan det andra viktiga är kommunikationen under processen, att man kommunicerar tydligt och har en kontakt över telefon och med bilden som medium. Så att de får samma bild av projektet som vi försöker producera.
Hur tycker du att visualiseringarna påverkar möjligheterna att förmedla den arkitektoniska visionen till kunden?
Det påverkar väldigt mycket. Det finns kraft i bilderna och därför använder vi dem, men det måste göras på rätt sätt. Innan projektet är byggt så finns det flera parallella idéer för att man utreder saker hela tiden, till exempel så kanske man inte är säker på fasadmaterialet. Och då kan man inte
21 inkludera det i renderingen men däremot kan man visa på volymen och dess dimensioner. Så jag tycker att bilden är superviktig och ett kraftfullt verktyg men det är viktigt att använda den som en av många verktyg. Man ska inte titta på en bild och tänka ”det här är projektet”. Det finns ju andra sätt, som att gå runt i en 3D-modell som inte är materialsatt för att se på höjder eller hoppa i en modell och se hur solen rör sig. Jag tror att bilden är superviktig för att kommunicera en känsla och som en frontfigur för projektet. Det är som omslaget på en bok, den kan omöjligt berätta allt som boken innehåller. Omslaget representerar boken men är ju mycket mer komplex, du behöver öppna och läsa boken för att förstå helheten. Att välja rätt bild att sätta på ”omslaget” för projektet men vara medveten om att det finns andra aspekter av projektet som behöver gås igenom för att förstå helheten.
Vad är, enligt dig, viktiga värden vid utformning av studentbostadsprojekt?
En bra fråga. Jag tycker att mycket är viktigt men det som man ofta kämpar med i
studentbostadsprojekt är storleken. Studentbostaden är den minsta bostaden som vi har. Jag tycker man ska fundera på hur man bor, kan man hitta kvaliteter genom att dela? Bo tillsammans vi har ett
projekt där man bor tillsammans som en liten familj på fyra till sex personer i en lägenhet och delar
på funktioner. Ofta är studentbostaden den första bostaden för brukaren och då är det bra att tänka på hur man skapar känslan av att höra hemma. Att man jobbar med en känsla av gemenskap som huset bidrar till, på något sätt. Det handlar mycket om gemensamma utrymmen, sociala utrymmen och kanske om man har någon idé på hur man kan dela funktioner. Det tycker jag är viktigt samt att man tänker ett större perspektiv. Att tänka på hållbarhet både ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Att det här är ens första boendemiljö och sätta en standard för hur det ska upplevas. Det får gärna vara byggt i hållbara material, till exempel trä, och vara energieffektivt samt visa att det inte finns något hinder för ett kvalitativt och billigt boende.
Har ni märkt om det blivit mer kollektiva lägenheter och nya former av kollektiv? Med tanke på
projektet du nämnde.
Ja men absolut och det hänger ihop med några saker. Om man ska ta den större frågan så är det att det finns ett problem med enskilda lägenheter och känslan av ensamhet. Om man kan motverka det tidigt så är det bara bra. Så det kommer kollektiva lösningar i alla åldrar, inte bara för studenter. Det handlar också om att genom att dela funktioner blir det ett möte men också en insparning på resurser. Det kan bli billigare att dela ett vardagsrum istället för att ha ett eget att bygga. Det
gemensamma vardagsrummet nyttjas av fler vilket inte bara ger den ekonomiska effekten utan även den sociala. Den effekten tror jag att fler börjar inse nu. Utmaningen med att dela funktioner är att vara supertydlig över vad som privat och vad som är ”offentligt”. Ofta pratar man om badrummet, folk vill gärna veta exakt vilka lägenheter som delar på det specifika badrummet. Så att det blir tydligt i ansvar, det är en linjedragning över vad som är vems. Det skapar en trygghet att veta.
Vilken vikt har studenters behov när du utformar studentbostäder?
Såklart stor vikt, det är som alla projekt. När man börjar en process försöker man förstå vad
utmaningarna är och vad behovet är. Om det är ett studentprojekt behöver man förstå vad de har för behov. Just studenter är rätt tacksamma för att man kan nå dem väldigt enkelt med olika former av undersökningar och medborgardialoger.
När man ritar byggnader så pratar vi om att de ska hålla femtio till etthundra år. De som kommer bruka den byggnaden är inte bara den första studenten som flyttar in, det är också alla andra som ska bo där under den långa livslängden. Så det är viktigt att förstå dagens studenters, framtida studenters behov men också att det här huset kanske blir något helt annat i framtiden. Det kanske