Hustrumisshandel i ett långt västerländskt tidsperspektiv

I dokument Med våldsam hand : hustrumisshandel i 1800-talets Sverige. En studie av rättsliga, kyrkliga och politiska sammanhang (sidor 33-39)

Undersökningen

2. Hustrumisshandel i ett långt västerländskt tidsperspektiv

Hustrumisshandel som problem har då och då uppmärksammats under hi-storiens lopp. Det sporadiskt uppdykande intresset återspeglar dock inte förekomsten av faktisk misshandel och har alltså inte varit reaktioner på en ökad våldsfrekvens. Istället har reformer och agitation mot hustrumisshan-del uppstått som ett svar på initialt religiösa och senare sociala och politiska rörelser. Problematiken har länkats till andra intressen.43 Rättsliga reformer har genererats ur andra mer övergripande föreställningar om samhället och politiken.

Mannens rätt att fysiskt bestraffa hustrun för begångna fel, har varit allmänt förekommande i Europa och uppfattats som en självklar del i hans auktoritet som husbonde. I det antika Rom var husfaderns rätt över famil-jemedlemmarna näst intill total och omfattade i vissa fall även rätten över hustruns liv, exempelvis vid otrohet. Mannens bestämmanderätt över hust-run minskade sedan påtagligt under medeltiden men hans rätt att fysiskt bestraffa henne kvarstod allmänt. Denna rätt var länkad till mannens målsmanskap över hustrun, hans skyldighet att ansvara för hennes begång-na brott och fel.44 Mäns våld mot sina hustrur har lämnat spår efter sig i de rättsliga källmaterialen men historiker har dragit delvis motstridiga slutsat-ser av den ofullständiga information som lagar och rättsfall förmedlar, framhåller den engelske historikern Roderick Phillips. Exempelvis drar han själv slutsatsen att hustrumisshandel var långt ifrån ovanligt förr och att mannens våld mot hustrun var allmänt accepterat och uppfattades som ett normalt inslag i äktenskapet. De fall där man trots allt reagerade var sådana där mannen ansågs ha brutit mot rådande normer och mot förväntat bete-ende.45 Fysiska tillrättavisningar uppfattades inte som oförenliga med ett fungerande och tolerabelt äktenskap, menar Phillips. Även Edward Shorter har hävdat att den genomsnittlige mannen i en mindre engelsk stad eller by

43 Anna Clark, 1992, s. 187, med hänvisning till Gordon 1989, Pleck 1987, s. 4–5 samt Lam-bertz 1990.

44 Roderick Phillips, 1988, s. 324ff.

45 Roderick Phillips, 1988, s. 324–326.

slog sin hustru.46 En engelsk historiker som dragit den motsatta slutsatsen är Keith Wrightson som istället menar att hustrumisshandel visserligen var ett välkänt fenomen på 1600-talet men att detta inte betyder att våldet var ett accepterat inslag i de lägre samhällsskiktens äktenskap.47

I England, precis som i Sverige, ansågs äkta män ha rätt att fysiskt be-straffa sina hustrur men inte på ett våldsamt, grymt eller uppenbart förned-rande sätt. Makens rätt att fysiskt bestraffa hustrun erkändes såväl i den ka-noniska lagen som i sedvanerätten under medeltiden och var den gängse uppfattningen runt om i västerländsk lagstiftning långt fram i tiden. Krimi-naliseringen av mannens våld mot sin hustru handlade således om in-skränkningar i hur grovt våldet tilläts vara och motivet – det legitima våldet skulle avse bestraffning, alltså aga.48 Moderata bestraffningar var inte kri-minaliserade. Det var först under 1500- och i synnerhet 1600-talet som mannens våld mot hustrun började uppmärksammas som problem och då av reformationens präster, som började agitera mot äkta mäns tyranni.

Mannen skulle styra sin hustru med kärlek och inte genom hugg och slag.49 Det var dock inte mannens auktoritet över hustrun som ifrågasattes under vare sig 1500-, 1600- eller 1700-talen utan tillvägagångssättet, att skapa auk-toritet och lydnad genom våld. Vid denna tid dömdes dock sällan män för våld mot den egna hustrun eftersom domstolarna hyste uppfattningen att mannen hade laglig rätt att straffa henne.50

De flesta västerländska lagar upprätthöll uppfattningen att mannen hade rätt att fysiskt bestraffa sin hustru fram till 1800-talet då denna stånd-punkt utmanades på allvar och rättsliga reformer kom till stånd. I Sverige valde lagstiftarna dock att tiga om makens rätt att bestraffa, näpsa, hustrun redan i 1734 års lag eftersom man inte önskade uppmuntra till sådant.51 Makens rätt att bestraffa sin hustru ansågs dock fortfarande gälla. På lik-nande sätt utelämnades mannens rätt att bestraffa hustrun i den preussiska Algemeines Landrecht i slutet av 1700-talet, även om det inte innebar att allt

46 Roderick Phillips, 1988, s. 324–326.

47 Roderick Phillips, 1988, s. 324.

48 Roderick Phillips, 1988, s. 326.

49 Anna Clark, 1992, s. 187.

50 Anna Clark, 1992, s. 187.

51 Se kapitlet ”Våld inom äktenskapet i världslig och kyrklig lagstiftning”.

våld mot hustrun kriminaliserades.52 Samtidigt bibehölls makens uttryckliga rätt att fysiskt bestraffa sin hustru i den bavariska lagstiftningen och i andra regionala lagverk i Tyskland. I Frankrike, efter franska revolutionen, skärp-tes synen på mäns våld mot kvinnor 1790 då dubblade böter infördes för våld riktat mot kvinnor jämfört med våld riktat mot män. Dock fortsatte hustrumisshandel att bedömas milt i rättspraxis. Om våldet riktats mot den egna hustrun kunde böterna uppgå till en fjärdedel jämfört med om samma våld förövats mot annan kvinna, vilket visar att mannens våld mot hustrun alltjämt uppfattades på ett annat sätt än våld riktat mot annan person.53

Under 1700-talet minskade acceptansen generellt för våld i samhället, vilket också medförde en minskad rättslig acceptans för hustrumisshan-del.54 Och under 1800-talet började hustrumisshandel uppfattas som ett både socialt och rättsligt problem vilket ledde till att rättsliga reformer och även förändrad rättspraxis successivt kom till stånd i västvärlden. Hammer-ton hävdar att den folkliga acceptansen för hustrumisshandel minskade un-der 1800-talet och Martin Wiener som stuun-derat dödligt våld i 1800-talets England hävdar att mäns våld mot kvinnor både uppmärksammades mer än någonsin förut och fördömdes starkare än någonsin tidigare.55

I England uppmärksammades hustrumisshandel som ett allvarligt pro-blem av sociala reformförespråkare som framträdde sporadiskt från slutet av 1840-talet.56 Häribland märks i synnerhet kvinnorättskämparna John Stuart Mills och Harriet Taylors kamp. För dem symboliserade hustrumiss-handel kvinnans politiska och rättsliga handikapp i äktenskapet.57 I The Sub-jection of Women (1869) skrev John Stuart Mill följande om hustrumisshan-del:

Det saknas aldrig kvinnor som klagar på att deras män behandlar dem illa. De skulle bli oändligt mycket fler om inte klagomål vore det som provocerade till återkommande och utökad misshandel. Det är detta som gör det omöjligt att be-vara makten, och samtidigt skydda kvinnan från dess missbruk. Aldrig annars

52 Roderick Phillips, 1988, s. 330.

53 Roderick Phillips, 1988, s. 333.

54 Anna Clark, 1992, s. 189.

55 Martin Wiener, s. 5, 2004.

56 Jan Lambertz, 1990, s. 27.

57 Jan Lambertz, 1990, s. 27.

(utom när det gäller barn) blir den person som juridiskt bevisats ha lidit skada på nytt ställd under den skyldiges fysiska makt.58

Agitationen mot hustrumisshandel ledde till en rad successivt skärpta lagar mot hustrumisshandel i England under 1800-talet, varav den första kom 1853 och stadgade 20 pund i böter eller straffarbete i upp till sex månader för hustrumisshandel. 1868 skärptes straffmaximum till ett års fängelse och genom ännu en skärpande lag, The Wife Beaters Act 1882, kunde maken straffas offentligt med prygel.59 Trots denna skärpning i synen på hustru-misshandel var det först genom lagar 1878 och 1886 som grovt våld erkän-des som grund för rättslig separation med rätt till ekonomiskt underhåll, och inte förrän 1937 blev misshandel en lagstadgad grund för skilsmässa i England. Det kontinuerliga reformarbetet visar att hustrumisshandel – och därmed den samhälleliga diskussionen om könsrelationen – fanns på den politiska agendan under avsevärd tid i 1800-talets England.

I England och även i USA60 uppfattades hustrumisshandel under 1800-talet som ett socialt problem med huvudsaklig hemvist i arbetarklassen.61 Lagändringar i skärpande riktning ger uttryck för en minskad acceptans för hustrumisshandel inom samhällets elit och medelklass som omfattade tken att hustrumisshandel var vanligast i den farliga underklassen. Man an-tog även att arbetarklassen var vand vid ett hårt liv och att dess kvinnor lät-tare uthärdade och tolererade fysiskt våld från sina äkta män.62 Här kon-struerades en stereotyp bild av hustrumisshandlaren – som en man ur den urbana arbetarklassen, en känslokall drinkare, brutal och primitiv.63 Det po-litiska angreppet på arbetarklassens män dolde samtidigt det faktum att äk-tenskapet i sig var en ojämlik institution, menar Anna Clark.64

58 Johan Stuart Mill, Förtrycket av kvinnorna (1869) 1995, s. 15. Boken utkom i svensk översätt-ning redan samma år.

59 Roderick Phillips, 1988, s. 331.

60 Elizabeth Pleck, (1987) 2004, s. 5.

61 För engelskt vidkommande analyseras detta perspektiv bland annat av James Hammerton, 1995. Hammerton s. 3ff.

62 Roderick Philipps, 1988, s. 341.

63 Jan Lambertz, 1990, s. 27.

64 Anna Clark, 1992, s. 187.

I USA har hustrumisshandel historiskt betraktat uppmärksammats och lett till reformer under tre tidsperioder. Den första inföll 1640–80, den andra reformperioden 1874–90 och den tredje inträdde i början av 1970-talet. Den första reformperioden var följden av en religiös rörelse och upp-stod bland puritanerna i Massachusetts som uppfattade våld inom familjen som en synd.65 Man antog en uttrycklig lag mot hustrumisshandel och ona-turlig hårdhet mot barn som möjligen var den första i sitt slag i världen.

Vägledande var den religiösa uppfattningen att det skulle råda fred och frid inom familjerna liksom i församlingen. Den andra vågen av uppmärksam-het riktad mot hustrumisshandel startade 1874 och var av sekundär natur.

Här stod istället barnen i centrum för samhällsdebatten och en önskan om reformer som skyddade barn från misshandel och sexuella övergrepp. Men genom Societies for the Prevention of Cruelty to Children som startade på 1870-talet kom man efter hand även att uppmärksamma hustrumisshandel ge-nom att barnmisshandel och hustrumisshandel ofta förekom parallellt.66 I USA fokuserade den tidiga kvinnorörelsen, som i och för sig var stark, på medborgerliga rättigheter och drev aldrig en samlad kampanj mot hustru-misshandel. Möjligen berodde detta på att kvinnor i USA redan initialt hade större inflytande i hemmen än europeiska kvinnor. En mindre kampanj mot hustrumisshandel, som drevs av män, startade dock i slutet av 1870-talet. Män började helt enkelt uppfatta mäns våld mot kvinnor som oaccep-tabelt, som omanligt och fegt. Det nya borgerliga manlighetsidealet byggde på självkontroll och förmågan att styra genom personlig auktoritet, utan att använda våld.67 Att aga hustrun var inte längre generellt tillåtet utan förbju-det i flertalet amerikanska stater 1870.68 Den tredje vågen av uppmärksam-het mot kvinnomisshandel initierades av kvinnorörelsen i USA på 1970-talet.

I flertalet tyska stater existerade rätten till skilsmässa under 1800-talet.

Och i flertalet lagar utgjorde våld en lagstadgad grund för skilsmässa

65 Elizabeth Pleck, (1987) 2004, s. 4, 17f.

66 Linda Gordon, (1988) 2002, s. 3.

67 Linda Gordon, (1988) 2002, s. 254f. Jämför David Tjeder, 2003, som kommer till samma slutsats beträffande det borgerliga mansidealet i 1800-talets Sverige.

68 Linda Gordon, (1988) 2002, s. 5.

nativt en grund för rättslig separation under 1800-talet. Lagstiftningen var generellt sett liberal i jämförelse med England och Frankrike. I exempelvis Preussen identifierade 1794 års lag (Allgemeines Landrecht) elva olika grunder för skilsmässa. Hustrumisshandel uppfattades dock inte som våld mot per-son utan som ett brott mot äktenskapet, vilket fick till följd att hustrun inte kunde väcka straffrättsligt åtal mot sin make. 1875 infördes en ny skilsmäs-solagstiftning, gemensam för hela riket och baserad på den preussiska, som gjorde våld till lagstadgad skilsmässogrund i hela Tyskland. Redan tjugofem år senare, 1900, antogs dock en ny civillag för hela riket där våld inte längre gav generell rätt till skilsmässa. Härefter blev det upp till domstolarna att beakta samtliga omständigheter i målen, inklusive våldets omfattning, för att avgöra om skäl för skilsmässa förelåg. Detta medförde att våldsutsatta hustrurs väg till skilsmässa, som under ett sekel varit liberal, plötsligt för-svårades.69

Fram till modern tid har problematiken hustrumisshandel varit oupplösligt förknippad med föreställningen om mannens auktoritet och rätt inom hus-hållet och äktenskapet. Hans rätt att bestraffa hustrun ska ses som en kon-sekvens av att han var överordnad och hon underordnad. Makens rätt att straffa hustrun utgjorde samtidigt bara ett exempel på den överordnades rätt att bestraffa underordnade och den hierarkiska principen om lydnads-plikt uppåt.70 Generellt har hustrumisshandel dock alltid uppfattats annor-lunda än annat våld. Motståndet mot hustrumisshandel innebär, när det väl artikuleras politiskt i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, ett utma-nande av traditionella uppfattningar om familj och äktenskap. En officiell kritisk hållning till hustrumisshandel utmanar också tanken att äktenskap och familj ska hållas ihop till varje pris.71

Den svenska rättsutvecklingen kring hustrumisshandel och rätten till skilsmässa vid våld kommer att belysas ingående i det följande.

69 Lynn Abrams, 1999, 118ff.

70 Anna Clark, 1992, s. 187.

71 Jmf. Elizabeth Pleck, (1987), 2004, s. 27.

I dokument Med våldsam hand : hustrumisshandel i 1800-talets Sverige. En studie av rättsliga, kyrkliga och politiska sammanhang (sidor 33-39)